En sån fredag,

En bra dag på jobbet idag där vi han ikapp saker som legat och tryckt på grund av tidsbrist och annat. Skönt...det är lätt att dra hem tankar på det man inte hunnit avsluta. Nu är den här veckan i varjefall avslutad. Studiebesöket på kungsbacka ridgymnasium väckte en hel del känslor faktiskt. Både tanken på att barnen blir stora och min betydelse för dem... Ja det är väl inget nytt under solen men man ska ju igenom det. 

Vi resonerade en del kring det här besöket och efter mitt inlägg fick jag ett Facebookmeddelande från en bekant som känner nån som har barn och häst på skolan. De hade samma upplevelse som jag. Inte helt ok hästhållning...visade meddelandet för dottern som också haft samma känsla trots att skolan lockar. Nu ligger hennes hopp till att någon annan av gymnasieskolorna med hästinriktning har bättre hästhållning och inte kostar för mycket. Jag känner hennes besvikelse nästan fysiskt i mig själv. Plötsligt verkar mina farhågor om att hon ska flytta pyttiga...jag vill ju verkligen att hon ska få gå en skola hon trivs på och följa sina drömmar...

Hoppträningen i onsdags gick som vanligt, ömsom vin ömsom vatten...när hon lämnar sadeln en tiondels sekund för tidigt tvärstannade ponnyskrället! Nu har hon beslutat att inte hoppa över 80 cm förän de är helt färdiga med den höjden, för sin och Mannes skull. När han hoppar är han en halvmeter över hindret. Jag har varit orolig att det finns nån fysisk anledning till stoppen, smärta eller stelhet...frågade tränaren men hon tror bara han antingen testar eller visar att han tröttnat på hoppning. Vem vet. Frågade om hon vill sälja och hitta en tävlingsponny istället men det var verkligen inte aktuellt för hon tycker dels att hon lär sig så mycket, dels att han är världens finaste. Fast idag hade hon fått sitta av under uteritten då han blivit väldigt tittig, rädd och även när hon ledde honom försökte han resa sig och dra hem...undrar verkligen vad det var? 

Jag tyckte att han var lite spänd i paddocken igår med. Men det kan ju eventuellt ha berott på att det var mörkt , regnade och stormade och att någon höll på i skogen med en ficklampa...jag skulle träna på fältsitsen under dotterns överseende. Min balans är så dålig så fort rompan inte är klistrad i sadeln. Jag stör honom och han blir stressad och springig. Nattis fick leda och jag balansera. Efter två minuter hade jag mjölksyra i vader och lår så jag tror helt enkelt att tant är totalt omusklad och att det är anledningen till att det inte går så bra. Nya tag imorgon.

I dag hade vi en spännande situation. Jag såg fram emot att laga helstekt kyckling, dricka vin och mysa i lugn och ro.  Kycklingen kom i grytan men när jag lagt grönkålen i en stekpanna med ytterst lite vatten för att mjuka den fastnade katten på en sån där flugtejp. (Vi har fortfarande periodvis massor av flugor, är övertygad om att det är en eller annan död mus som ställer till det ) katten rusar runt i huset och den slingrar sig verkligen runt hela henne och är omöjlig att få loss. Stackaren piper och jamar när jag drar loss den. Är den giftig eller inte? Vi vet inte så in  Med katten i badrummet och tvättar henne under protester! Herregud vad katter kan slingra sig!  Plötsligt tjuter marsvinen högt. Eller? Det är brandvarnaren!!! Och sen går även SOS larmet igång...maken springer och svarar i telefon, dottern släcker brinnande grönkål och jag står med ilsken katt i badkaret... 

Snacka om adrenalinkick! Gott med ett glas rödvin maten och en stilla fredagsfilm. Nu ska jag sova så jag orkar göra något i morgon, typ umgås med min lilla mor som kommit hem från USA och sen rida en sväng på busponnyn.

#Vårknäppakatt

Studiebesök

Det börjar närma sig gymnasieval för familjens minsting. Vad hände där? Spännande och roligt att hon faktiskt vill något speciellt med livet redan nu. Och logiskt stöttar jag hennes önskan helt ut. Känslomässigt inre alls. Men man får bita ihop om sina egna behov och stötta. Det har jag lärt av min mor.

Dottern har siktet inställt på hippologprogrammet i framtiden, kanske Strömsholm. Först tre år på ridgymnasium då och helst bo borta och ta med ponnyn. Säkert oerhört utvecklande och roligt... För henne!

Själv har jag redan börjat bäva lite. Vad ska jag göra när vi inte har stallet tillsammans? Vem ska jag umgås med när dottern flyttar hemifrån och skulle inte sonen varit först ut? 15 år är bra ungt tycker jag... Man trode ju man skulle ha sem för alltid. Kanske att man inte skulle köpt en ponny trots allt? Nej jag överdriver lite naturligt vis men känslan finns där. Framför allt rädsla för att drabbas av ännu en livskris när livsstilen radikalt förändras.  Och nej jag kan inte börja på ridskola, köpa en annan häst eller ta hem Manolito på helgerna för vi har inte de ekonomiska möjligheterna att både betala för elevboende eller dubbla stallplatser. Flyttar han får han komma hem på sommarns bara. Vad ska man då syssla med liksom? Se på film med maken sex dar i veckan? (Gymkort är också dyrt) 

Men idag var vi på Kungsbacka ridgymnasium. Och det verkade både bra och trevligt. Nattis tyckte allt var perfekt. Jag känner mig bara lite kritisk till hästhanteri gen som verkar väldigt traditionell. Fem timmar utevistelse i rasthagar, Max två och två tillsammans och utan foder då de endast får fodras inne! Så långt ifrån hur vi har det idag. Sen var stallet stort med ca 60 hästar. Dock rent prydligt och mycket välskött. Känner mig mest besviken på att det inte går att fodra och att utevistelsen är så begränsad. Inte alls bra för sunda glada hästar och inte bästa lärande exemplet?

Vi aka titta på ett par gymnasium till med samma upplägg men i slutändan är det ju utbildningens kvalitet och kostnaden som avgör och inte helt ut min hästideologi.

Det var en trevlig dag och besöket började med att jag frågade Malin Baryard och Peder Fredriksson om de viste har informations mötet skulle vara. Peder frågade när vi skulle börja på gymnasiet och jag han säga att nu kanske jag blev lite sugen på det... Sen blev vi lite starstruck faktiskt och fumlade vidare. De hällen clinic för elever på skolan och de som var inbjudna på information. Mycket trevligt och nattis och en annan tjej vi pratat lite med fick varsin planch att be om autografer på innan vi gick hem.

Jag han också köra lite NH träning med killen. Han är extremt lyhörd och känslig, nästan lite för reaktiv. Helt motsatta till Fabian, här får man lägga lugnande energier hela tiden och vänta mellan övningar. Allt utom circle game sitter bra nu. När man stället lite krav börjar han utföra alla konster han han för att få godis. Idag kom vi så långt art han började gäspa och skicka sig om läpparna. Ett tecken på att hjärnan jobbar och hästen funderar.