Fredagkväll

Lite kort om dagen då. Jobb som vanligt men mesta tiden i planering och barnpassning. Låter värre än det är faktiskt för det är väldigt mysigt att passa de mindre barnen när deras personal planerar...idag var det extra mysig med många goa samtal och kramar... 

Allt flöt på som det skulle tills ett sms  påminde om att jag skulle ta en del av stallet efter jobbet. Vad skulleJag   föra utan Britt son håller lite ordning på mig? Så direkt efter jobbet stannade jag på stallet och lyckades mocka och kratta sju boxar, foldra Fabian med kraft och beta honom i 15 minuter innan jag fick kastat mig hem. Manolito fick nöja sig med en puss på mulen, men han förtjänade å andra sidan lite vila idag...

Jag skulle ju på pedagogisk afton på bowlinghallen så jag fick snabbt vaska av mig och sen promenerade jag och Ulrika dit. Massor av spännande samtal blandat med en öl eller ett glas vin är aldrig fel. Kvällen var  verkligen mer givande och framför allt rolig än jag kunnat föreställa mig. Mycket nöjd trots att uppslutningen kunna ha varit bättre. Men nästa gång då kommer alla var med! Efter några glas promenerade jag och Ulrika hem igen och samtalade om både Det ena och det andra och stannade bara tillfälligtvis för att lukta på häggen.

Mina ögon svider, jag tror det är pollen trots att jag äter  medicin. Fy...

Jobbar sent

Torsdagar är härliga. Jag börjar med sovmorgon, ofta till halv elva men idag hade jag planering så det blev halv tio...då startar jag dagen med att sova ganska länge men ändå unna mig en extra halvtimme till frukosten. Så jag kan sitta länge och läsa tidningen och dricka mitt kaffe. Jag äter faktiskt aldrig frukost på förskolan längre så även när jag är tidig vill jag ha mitt morgon kaffe i Ferdinand hemma. Men spm sagt inte på torsdagar, då är jag sen. På planeringen idag fixade jag en lite site för att samla alla dokument och annat som man kan behöva på arbetsplatsen. Så var den timmen slut. Vi var ju ute på förmiddagen och lekte också så det var en bra start på dagen.

Det är ganska skönt att jobba sent faktiskt. Inte bara att man får sova länge, man träffar också lite föräldrar och får njuta av att det blir lite lugnar på eftermiddagen. Sen har vi stallet direkt efter men idag var det Ida-dag för oss så hon hade mockat och gjort fodret klart så det enda vi skulle göra var att ta in hästarna. Nattis tur att rida lite dressyr idag och det gick bra. Manolito var helt lugn idag så det där med blåst verkar vara lite trigger...eller om det var rådjur? Nåväl idag var det 20 grader och vindstilla. Nattis fick jobba på att väcka honom till en början men sen blev det bra. Jag försökte ge lite handledning eller vad man ska kalla det och hjälpa henne hitta formen. I skritt gick det riktigt bra och även i traven innan han taggade igång och blev springig. Avslutade med galopparbete och jag tror faktiskt han var lite trött efter för första gången...

På söndag kommer Manolitos gamla ägare och mamma till oss för att hälsa på. Hoppas Maria vill ge en liten lektion så blir det ännu bättre. Hoppas också de tycker han är fin och att de tycker han har det bra hos oss. Lite prestationsångest tror jag minsann att jag har.

Jo...nej...kanske

IT dagar är bästa dagen. Fast när det är planeringsdag och jag ska lära mig nya saker blir jag så trött. Idag har jag suttit och slitit med Microsoft 365 för att lära mig alla funktioner så att jag i min Tur kan lära ut. Nästa onsdag ska jag få lite experthjälp hoppas jag. I varje fall har jag nu alla mina dokument i molnet i ställer för datorn. Jag ska rensa ut min gamla skydrive också faktiskt men det har jag inte hunnit. Och alla bilder och filmer. Tre år med Fabian har fyllt hårddisken. Jag ska göra en bok när jag får lite tid över så behöver man inte spara allt. Konstigt hur viktiga alla filmer känns när man tar dom.

Efter jobbet var det min tur att rida Manolito. För första gången helt ensam i paddocken utan människor eller hästar. Det gick bra, åtminstone ur synvinkel "sitta kvar på ryggen" . Trots att två rådjur betade precis utanför paddocken höll han sig i skinnet även om det vara svårt. Han hade inte lätt att koncentrera sig på arbetet men hoppade inte eller rusade iväg. Skönt! Jag kände mig riktigt trygg på honom faktiskt och om det inte inte gick lite bättre också? Jag tycker jag satt bättre i varje fall. Inte så stelt och obekvämt. Sen springer han på och jag bromsar så vi har en hel del att öva på. Jag hoppas bara inte vi förstör ponnyn på grund av dålig ridning bara. Den där lätta formen jag eftersträvar är långt långt borta. Men efter att ha värmt upp och jobbat lite slutor så kändes det som om vi hade en liten stund av ridning.

Jag behöver onekligen en ridinstruktör ganska omgående. Allra helst skulle jag behöva en westernsadel som passade så vi kan börja skola om Manolito. Det är så mycket roligare med western men jag vet inte om Manolito kommer passa för det.

Eftersom solen lyser så skönt dröjde jag mig kvar lite längre än beräknat. Jag lät Manolito beta lite gröngräs och pratar med Susanna och bara njöt. Då är han världens finaste och jag känner mig lika lycklig som ett barn på julafton.

Bättre än väntat...

Återgången till vardagen blev bättre än väntat. Möjligen så hjälpte det till att det mulnat på på morgonen och värmen var borta. Kanske även att jag fick möjlighet att ta fyra barn på skogspromenad och gå till stallet en sväng och mata Fabian med morötter. Han är så snäll...och när vi satt där och åt frukt och pratade om Hästar kom Ida  för att rida. Fabian hade fått ett bett på manken men det såg inte så farligt ut trots allt. Ja det underlättar att dagarna är sköna på jobbet när man nu måste arbeta för sitt levebröd. 

Det blev lite varmare på eftermiddagen så när jag kom tillbaka till stallet var det nästan åska i luften. Ett stilla regn föll över paddocken och sanden luktade sådär som bara regnvåta sommarvägar kan göra. Det går inte att beskriva den doften men alla som känt den vet vad jag menar. Blanda det med lite vitsippslukt så får man en nästan euforisk upplevelse. Nattis ville hoppa eftersom det inte  är lektion denna vecka. Jag hade klurat på en bra bana jag red på den tiden jag fortfarande vågade hoppa lite högre än 30 cm. Jag har för mig att det heter caprilli eller något liknande och är egentligen dressyr med bommar och lite småhinder. Framförallt tränar man lydnad och följsamhet. Manolito taggar till lite och springer gärna från arbete och för Nattis är det svårt att orka hålla emot med magmusklerna för att rida igenom det. Så planen var bra. Och Manolito skötte sig så himla fint! Inte så att allt bara flöt, hon fick jobba hårt för att få honom lydig för skänkel och hand men halterna och fattningarna kommer direkt. Något korsgalopp ibland och förvänd efter travhoppning ibland men förövrigt fantastiskt. De avslutade med att tå några enstaka språng över några räcken. Som högst flöt de över ett på 90 cm vilket är höjdrekordet hittills. Det var en mycket nöjd och glad ryttare som åkte med hem idag. Och ponnyn var verkligen inte missnöjd heller. Imorgon får han bevisa för mig att han är trygg och fin i dressyren även utan kompis i paddocken.

Vi kom hem sent men maken hade grillat och hällt upp ett glas rödvin. Han försöker fjäska med godsaker...och eftersom jag fastnat i godisträsket och sötbegäret tar över lyckades jag trycka i mig en halv påse marsmallows som egentligen ska ligga på grillen. Nu ligger den i min mage, helt kärleksfullt och sväller som ett lock av skum...nä till helgen ska jag bli hälsosam. På söndag kanske....

Slut på långhelgen

Nu önskar jag att jag tagit ledigt hela veckan för det finns inget som är sämre för arbetsmoralen än vackert väder och flera dagars ledighet. Motivationen för att gå till jobbet är inte på topp så här efter ännu en fantastisk dag...och vad jag har hunnit massor den här helgen! 

Och detta trots att vi varit i stallet varje dag. Idag började vi med en långritt runt i skogarna och ner och plaskade i vattenhålet med hästarna. Vi fick sällskap av Susanna och Merlinda som gärna ville lära sig lite bra ridvägar. Det gick lika bra idag som i förrgår. Vi turades om att gå först och hem från plaskis gick Nattis och Manolito först hela vägen och han var lika stabil som första häst. Vädret var obeskrivligt...

Hemma lagade jag snabbt en linssoppa innan Emma kom hit och åt lunch och drack kaffe. Jag hade köpt en låda sättpotatis som vi delade på och hon hade med sig några tomatplantor som jag planterade om och ska skola ut...det blev en skön dag i solen med massor av trädgårdsprat och livsreflektioner. 

När hon åkte hem grävde jag genom köksträdgården och bortsett från att det ska gödslas en gång till är den redo för sådd i maj. Jag kunde kanske så vissa saker redan i veckan så hinner jag ska jag göra det... 

Utöver trädgårdsarbetet slängde jag i hop en lammstek med rostade grönsaker, låg på altanen och läste senaste numret av eqipage och pratade dessutom i telefon med två vänner jag längtar efter. 

Allt som allt har det varit en riktig höjdar ledighet, full med precis det man behöver för att fylla på energier inför den lite jobbiga vårterminen med avslutningar och allt. Nej förresten det är ju inget jag måste tänka på! Ingen student eller skolavslutning som kräver mors närvaro!  Jag kan glassa hela detta året. Men nästa då får vi två på en gång...Jaja det tar vi då...

Fantastiskt!

Den här dagen har verkligen varit helt otrolig. Det var så länge sen jag bara njöt och det kändes som om timmarna på dygnet räckte till. I morse åkte vi till stallet och hade hästarna färdiga kvart över elva och då var det sommarvarmt. Min Tur att rida Manolito idag och jag gav mig fasiken på att rida dressyr. När jag längden stiglädrena slapp jag skavsåren på knäna men eftersom sadeln är ett nummer för liten får jag en löjligt obalanserad sits. Trots detta gick det riktigt bra ett tag. Det kändes som om vi hittad fram till varandra I bra arbetsform. Tyvärr ägnar jag lika lång tid studsande runt på ryggen och Manolito springer fortare och fortare.  

Nåväl han springer ju bara och busar inte alls, hoppas det håller i sig. Efter ridningen betade han lite i dungen bakom stallet och Nattis satt barbacka på och älskade sin ponny. Då är det inte lätt att åka hem.

Men hem åkte jag och sen direkt i trädgårdskläderna. Jag tittade lite på blommorna innan jag åkte hem till Karin i Lexby och tittade på hennes trädgård och drack kaffe i solen. Vi såg flera fjärilar bland annat en stor sorgmantel och massor av citronfjärolar. Sen satt vi mest och njöt av värmen. Och så visade hon semesterbilder från caribien där de varit och gottat sig. En helt perfekt eftmiddag. Väl hemma satte jag i gång och rensa lite ogräs, det är dock så mycket att jag får nöja mig med lite i taget varje dag för att inte gå sönder. Och vila emellan men ett glas rött. Vi grillade entrecote och färsk ananas och lite annat smått och gott. Precis innan maten ringde Sofia och frågade om vi skulle ta en promenad  vilket inte alls var fel med tanke på chokladtårtan jag åt till lunch...vi tog en lång härlig kvällstur upp till herrgården och sen utefter Säveån. Vi såg först bäverfällda träd, sen ett bäver hus och rätt som den var kom där en bäver simmande! Vi blev sittande vid åkanten med fladdermössen över huvudet medan solen fick ner. En sån fantastisk upplevelse! 

Bättre än så här blir inte livet. Jag är så nöjd...