Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

fredag 22 februari 2013

Att unna sig...

Fredagen är på plats. Maten är förberedd och väntar på ett snabbt pass i stekpannan när familjen behagar dyka upp var de nu är strax innan sex på en fredagskväll.

Efter jobbet åkte jag och handlade lite nödvändiga hygienartiklar på rusta och sen stannade jag till på blomsterlandet för att ögat behöver grönt grönt grönt! Ett tag gick jag runt och stoppade näsan i allt som blommar, främsta uppdrivna vårlökar. Det är ingen idé att köpa ännu, vintern är för närvarande trots ljuset. Allt kommer hinna torka innan jag hinner plantera ut dem. Men att stoppa näsan i en stor gänglig påsklilja som doftar honung och vår...lyriskt. Efter en stund upptäckte jag att ett butiksbiträde tittade lite konstigt så jag ursäktade mig lite fånigt och frågade efter tulpaner. Som om jag inte vistelse vart de fanns... Det är svårt med tulpaner. Oftast blir de bleka och långa på ett par dagar eller så växer de vackert och vilt i flera veckor. Man vet aldrig vad man får men jag måste unna mig själv. Nästan utslagna, mörkröda och lila...

Det var också rea på fröer för medlemmar så jag köpte åtta påsar. I år blir det det gamla vanliga såklart. Bönor, squash,sallad, tomat och favoriten rödbladig mangold. Jag unnade mig en påse luktärter fast jag aldrig lyckats driva upp dem till blom. Men för halva priset var det förhoppningsvis värt det.

Helgen blir som vanligt utöver att vi har stallet i morgon och alltså måste ta in på kvällen. Straffet för att man går på kurs på torsdagar.

Nu tror jag det när dags att unna sig lite vin medan maten lagas. Jag har ju faktiskt städat lite också...så nu är det fint i huset.

torsdag 21 februari 2013

håller fanan högt

Kurstillfälle fem avklarat. Fullproppat med innehåll, en del inspiration och lätt snurrig fröken. Jag har som sagt inte haft jättegott om tid att förbereda kurserna så i går laddade jag hem programmen vi arbetade med men han inte jobba i dem. Jag har ju jobbat en hel del med dem innan men naturligtvis var det uppdaterat och nya funktioner och de gamla låg på nya ställen...Det är då man lever på sin charm och det min kära kollega brukar kalla TT (Tur&Talang), Så jag överlevde dagen och tror inte det satte traumatiska spår i deltagarna. Dock uttryckte en idag lite desperat frågan om det var många fler saker vi skulle hinna lära oss för nu började det bli lite fullt i hjärnan! Äntligen!!! Började undra hur hårt man kunde pressa den här gruppen för de har bara sugit till sig och gapat efter mer...trodde ett tag inte jag skulle kunna utmana dem...Så nu är jag nöjd:)

Vi slutade en kvart tidigare för halva gruppen var tvungna att gå tidigare. Solen lyste helt underbart ute och jag funderade på att skynda mig hem och ta en kort tur till stallet. Men så kom jag på bättre tankar. Istället gick jag hem och satte på mig varma kläder och gick ut i trädgården en stund. Snön har börjat smälta undan lite och här och var sticker gräset fram. Mormors vinröda julrosor står i knopp också. jag trodde de brukade blomma tidigare men de står i skugga där de trivs bäst så då får man vänta lite. De ser så sköra ut i snön...

Jag kollade runt om det fanns några fler vårtecken men ännu ligger allt i dvala. Kaninen tyckte om att komma ut en stund och jag fyllde på fågelmat där de tagit slut. Jag gjorde inte ordning något alls i höstas så nu när snön försvinner ser man alla saker som borde plockats undan i tid. Snart är det dags att köpa fröer och börja förbereda för vårbruket. Det brukar ju ta ett par arbetsdagar i slutet av mars innan det är vårfint. Själv gillar jag att låta det mesta vara kvar till fåglar och smådjur som behöver fröer och skydd för vintern. Jag brukar plocka undan sådant som kan frysa sönder men det han jag inte med i år...Inte ens växthuset var tömt. Det var fem plusgrader där inne idag och minus fyra utanför så egentligen hade det varit skönt att sitta där, om det inte var fullt av mögliga bönstjälkar. Det fick bli lite solning på bänken utanför i stället.

Vårens första sol

Vi hade andra träffen på gröntkortkursen idag. Det är väldigt mycket att lära sig och sen blir det prov. Inte så svårt kanske men att vara tävlingsryttare kräver en del. Även om jag nu inte själv kommer att tävla inser jag att det inte är så tokigt att kunna som medföljande vuxen, Tur att kursen bara är tre veckor för det är väldigt mycket att lägga sex timmar i veckan utöver de 15 jag brukar vara i stallet varje vecka. Med lite matematiskt snille inser man att det inte blir mycket tid för att slappa hemma. Därav att hästen får en extra vilodag och jag sitter och njuter i solen istället.

onsdag 20 februari 2013

Ishalt

Där slog den till, ishalkan. Efter jobbet åkte jag hem och försökte vila bort en huvudvärk med hjälp av en omgång iPadspel. Det fungerade så där men det brukar alltid bli bättre i stallet så strax innan tre åkte jag upp för att rida ut en sväng med Ronja och HerrMan i skogen. Fabian var pigg och glad men så fort vi kom ut i Skogen gick det så långsamt så långsamt, delvis för att jag inte hade spö i handen tror jag men kanske också för att det var blankis över allt. Hästarna var väldigt spända också så jag kände mig inte alls bekväm trots broddar. Fabian brukar inte skvätta iväg men HerrMan har lite nerver och Ronja sa att han var jättespänd så vi valde att vända efter en stund och gå offroad tillbaka genom blåbärsrisen där det gick. Dt blev 40 minuter bara men med tanke på hur kallt det vare om kinderna var det skönt att komma tillbaka. Nu blir det några veckor med taskigt underlag skulle jag tro men i år har det varit mycket mycket bättre än tidigare år. Och huvudvärken försvann.

Vi köper ett par säckar salt till så kanske volten håller sig hela vintern. Och utöver idag har vi bara haft ett tillfälle tidigare då jag känt att underlaget inte fungerat. Då tömkörde jag i skogen minns jag. Fabian ska få jobba på så fort det går men vi riskerar inte att bryta något ute i skogen. Han får stå ut med volten ett tag till. Tur han inte verkar ha anlag för kotledsinflamationer...

Jag visade upp mig på ert rektorsmöte idag för att berätta om det nya nätverket. Jag om att de flesta var väldigt nöjda. Jag kände att jag fick presenterar mina tankar på ett bra och tydligt sätt så när jag gick där ifrån insåg jag att jag igen satt mig i situationen då jag utöver att jiddra måste prestera också! Nästa torsdag är det upp till bevis. Och jag har inte ens förberett lokal eller något. Min tid att förbereda kursen och nätverket är långt ifrån tillräckligt!

Jag får nog delegera lite.

tisdag 19 februari 2013

Kul på jobbet

Idag var en sån där dag som kändes rätt hela tiden. Kallt var det att vara ute och leka men alla hade roligt. Vi började prata om uppfinningar och kända uppfinnare och jag blir så glad bara av att sitta och prata med barnen! De är så himla kloka och smarta! Snygga ritningar blir det också så nu känns det som om Gunhild kommer få mycket att göra framöver.

Direkt efter jobbet åkte jag till PRK där Nattis och jag började gröntkort kurs. Det är alltså inte golf som någon undrade förvånat utan Hästtävlings kort. Nattis kommer säkert behöva ett sådant i framtiden men risken att jag kommer behöva det är ju minimal. Min enda tävlingserfarenhet placerade ju mig som bekant allra allra sist på väldigt dåliga poäng...tror inte Att Fabian skulle klara sig mycket bättre ens om han hade licens. Tre timmar vid sju tillfällen på fyra veckor är ett ganska snävt schema för en som jobbar och har stalldagar. Man ska visst plugga också och imorgon börjar jag halv sju...ujuj, dags att krypa till kojs nu kanske?



söndag 17 februari 2013

Väntar

På ponnyakuten...äntligen söndag! Man lär sig så mycket och framför allt känner man sig så klok och begåvad. Vi har tex inte köpt en häst som inte går att leda och som ställer sig på bakbenen när man lastar. Vi har heller inte köpt en ponny som knappt är inriden till ett barn som inte kan rida för att vi inte kan något om hästar...faktiskt rider vi riktigt bra redan nu om man tittar på en hel del av deltagarna i årets omgång och framför allt kan vi sitta upp utan att se ut som ankor. Och våran ponny kanske Inte är så lätt att rida i form men han går åtminstone avslappnat och lösgjort och rakt! Rätt som det är går han i form också, bara så ni vet.

Idag red Nattis dressyr. Vi provade att sätta på en gummisnodd för att se vad som hände och han gick kanonfint! Det ska vi rida med någon vecka nu för att se om det kan vara ännu ett sätt att hjälpa honom tillrätta. Vi blev lite inspirerad av Jan Brink som föreslog det på en av deltagarnas ponnys. Om Fabbe kan lära sig att jobba rätt från början av passet kommer vi snabbt komma längre.

Planen med tömkörning och skogsridning funkade ju väldigt bra så nu är det etapp två.

Jag hade en trevlig middag hos Emma igår. Vi tittade på bilder som Karin tagit i Kina. Jag hade ju bestämt mig för att stanna i Shanghai hela kinaresanmen efteråt att ha sett bilderna så inser Jag att det skulle var knäppt att inte se kinesiska muren, sommarpalatset och den förbjudna staden. Det kommer jag ångra hela livet. Så nu måste jag snåla snåla hela sommaren och spara alla pengar jag kan. Det är inte mycket för kvar på mitt nöjes konto är bara 800 som ska täcka ridlektioner och kraftfoder. Tur att Fabian lever på havre och mineraler i små mängder😃

Sen är det ju tiden. Det går ju en hel del semesterdagar men egentligen önskar jag att vi bokat två fulla veckor istället för 12 dagar. Det blir bara tio i Shanghai och ska man åka två, tre dagar till Beijing som jag misstänker är Peking så blir det kort tid att se Shanghai men framför allt att hänga med Lovisa. Vi får se hur jag gör det är ju nästan 8 månader tills dess så jag har gott om tid att bestämma mig.

Tråkigt nog blev sonen rånad på sin telefon när han bytte buss på Allum idag. Ett ungdomsgäng av hotfull sort i 19 års åldern tvingade med honom utanför och drog telefon och hörlurar från honom. Sen gick de utan att skada honom tack och lov. Kanske för att han inte tillhör den kaxiga sorten? Han hade förföljt dem hela vägen till sportlife innan de sprang i väg . Vad hade han tänkt göra om han han ikapp? Sen polisanmälda han det hela och kom hem. Lilla gubben, nu har han ingen telefon. Man blir så arg men också ytterst tacksam att det inte gick illa! Så många som blir nerstuckna över en telefon idag...nu kommer jag ha svårt att sovs ett tag tror jag!