äntligen sovit färdigt...

I morse vaknade jag glad runt nio. Just den här lördagen hade vi ingen ridlektion på Råda då andra gruppen fick dubbel lektion. Jag har inte längtat så desperat efter en sovmorgon på väldigt länge. Jag var trots allt ganska nöjd med veckan, om man bortser från vissa trötthets symptom. Igår somnade jag i från både bok och värmefilt inom ett kort ögonblick Men idag var det alltså härligt att leva igen!

Fabian hade troligen ätit något giftigt igår för hamsterkinderna var nog svullna lymfkörtlar. Vi tror det var ekollon men det skulle också kunna ha varit smörblommor. Vi hoppas på smörblommor för Ekollon förgiftning kan vara dödligt!  I natt när Britt fodrade ville han inte äta utan la sig istället ner och sov. Läskigt men i morse var han sitt vanliga själv igen så vi håller verkligen tummarna för att han låter bli vad det nu var han åt i fortsättningen.

Padocken är äntligen färdig så vi premiär red idag. Både jag och Dottern tog oss en tur och han blev bra svettig eftersom vi äntligen kunde hålla igång både traven och galoppen i flera varv. Någon genomsläppthet var det ju inte tal om men man får skynda långsamt. Den djupa sanden kan ge både förslitningsskador och träningsvärk... Vi hade tur med vädret också. Solsken, nästan så man inte kommer ihåg hur det känns... VI ryktade och finslipade och tog massa fina porträtt bilder. Dottern tog lite kort när jag red som blev riktigt bra. Jag ser lite stor ut, mycket större än det känns när jag rider men det gör ingenting alls tycker jag:)

Min kompis skulle passa på att lastträna lite också. Det gick bra men han är lite nervös inne i transporten. och så vände han och gick ut med henne precis som han gjorde med mig sist. Jag han prova också efter att Dottern hämtat min hjälm och vi lyckades stå kvar alldeles lugnt inne i transporten i säkert 5 minuter och kikade ut genom fönstret och mumsade hö. Sen kunde jag faktiskt backa ut honom steg för steg utan några som helst problem! Jag är så stolt över honom:) Och mig själv också, som faktiskt inte är så last van...Snart vågar vi kanske sätta fast Fabbe och resa iväg... Här kommer massa fina bilder från idag. Världens vackraste ponny med vänner:)

sååå trött.

Jag förstår inte hur folk orkar jobba heltid! Det är synd om människorna som en ovis författare en gång sa...Det har jag fått erfara den här veckan. Först vanliga arbetsveckan, och sen utöver den två dagars digital kompetens. Och utöver det tre timmars kvälls planering. Vänta nu, det var ju inte heltid, det var ju sju timmar mer. Inte undra på att man är trött på fredag kväll. Kurserna har gått bra. Det var lite mer folk och lite högre stressfaktor i torsdags gruppen, kanske för att det var första gången. Fast jag tror att det har jätte mycket med vilka som är i grupperna att göra. skönt att fredagen är lite lugnare...

Det blev ju lite stressat att åka till stallet efter. Men väl där var det härligt, ända tills jag upptäckte att min ponny var en hamster! Han var så svullen bakom öronen att det såg ut som pås-sjuka! Oj då kvarka tänkte jag, men han hade varken feber snuva eller hosta så nu lutar det åt ekollon förgiftning. Hoppas det inte är överdrivet farligt. det blir till att plocka ekollon i hagen imorgon medan hästarna går på Karislycka,

Nu somnar jag snart av pur utmattning...zzzzzzzzzzzzz

mellanlandat

Oj vad trött jag är! Och nöjd...fast kursen mest bestod av att lösa bekymmer...Jag tyckte verkligen att jag skrivit att man skulle ladda ner programmen innan kursen...fast inte på rätt ställe för informationen verkar inte ha gått fram. Vet ni vad som händer när 18 personer samtidigt går in och försöker ladda ner? Man tycker ju att MS borde hantera massor av användare samtidigt. Och hur kommer det sig att alla datorer ser olika ut? Och att jag på vissa lyckas lösa problemet och på vissa inte alls? Hur kommer det sig att jag bara är en person när jag behöver vara flera samtidigt? Små frågor en regnig torsdag...

Gruppen tinade i varje fall upp efter lunch och jag tror de kommer tillbaka nästa gång...Med gått humör. Lite läskigt är det att stå framför massa nytt folk. Och så kommer naturligtvis chefen dit och den andra chefen med. Kul att de visar intresse:)

Efter 6.5 timmes kursledande är jag trött och funderar på hur jag ska hinna ladda om till att göra samma kurs en gång till imorgon? Jag ska dessutom iväg på planering hela kvällen och kommer hem runt åtta. Fast jag är lite stolt idag. Jag sa nej till ett möte imorgon efter kursen! Tyvärr jag är fullbokad...Kan vi ses om en vecka? härligt att säga nej ibland fast sen hade jag ju behövt vara med på det mötet.

onsdag från helvetet

Fast egentligen har det varit flera bra saker idag. Men det är svårt att hitta motivationen just nu. Det kan bero på att det regnat konstant sen i sommras och att man helt enkelt inte har lust till att hoppa i vattenpölar på jobbet när man ände måste göra det på stallet senare. Det räcker liksom med en gång per dag... Sen är det otroligt intensivt på jobbet och genomförandet ligger inte alls på samma nivå som ambitionerna tyvärr. Igår han jag inte gå hem för jag tänkte att jag åtminstone ska hinna avsluta en sak jag påbörjat. Sen han jag inte gå hem tidigare idag som jag planerat för jag var ju bara tvungen att avsluta åtminstone en sak jag påbörjat... SÅ här kan man ju inte hålla på. Tur då att man jobbar deltid, jag hade faktiskt inte hunnit jobba över om jag jobbade heltid och då hade jag ju inte fått gjort någonting.

Jag måste ju skriva något bra då som var idag. Jag har nästan glömt bort det för det var så mycket som hände efter men i förmiddags hade jag bara 7 barn i gruppen för de andra var på femårsverksamhet. Jag lyckades på två timmar göra självporträtt med barnen ett och ett. De fick rita samtidigt som jag hade en dokumentkamera riktad mot pappret. Jag filmade deras ritande och programmet spelar in allt de berättar. Så nu har jag en perfekt dokumentation över 4års gruppens tecknings OCH tanke förmåga...helt fantastiskt kul att titta på. Jag älskar mina leksaker och att få prova dem mad barnen...Jag vill ha en smartboard, en ipad, en gummi dator, en dokumentkamera, en digital fotoram ett bärbart modem..Ha! jag kan redan bocka av en sak och det andra ska jag nog lyckas skaffa mig snart...Jag måste ju ha sakerna för att kunna lära ut på kursen eller hur?

I Morgon startar första kursen för terminen. Det ska bli väldigt roligt att äntligen få dra igång och väldigt nervöst...man kan ju undra varför?

tar det slut?

Man tittar ut och undrar...hur mycket vatten finns det i världen? Skulle det inte vara läge att dela på resurserna? Afrika svälter och torkar och Partille...ja... blött fortfarande. Vi tog barngruppen till skogen idag. Jag hade gummi datorn med och filmade med webkameran som är i. Vi letade höstiga saker och gjorde ett konstverk. Kanske mer rätt att säga att jag gjorde ett konstverk av svampar.barr,löv, mossa, rönnbär, och pinnar till ram..och en mördarsnigel som barnen också hittat. Barnen hjälpte ju till efter ett tag när de förstått vad fröken pysslar med. En liten raring stod länge och tittade på innan han sa "Men varför gör du ett konstverk fröken? Är det för att du tycker det är roligt?"
Ja faktiskt, hela förmiddagen rusade i väg och vi hade jätte roligt (i varje fall jag) och på eftermiddagen tecknade vi av konstverket med torrpastell som avslutning. Jag skulle ju bara lägga in och skriva ut ett litet papper på det hela men det var för mycket problem med skrivaren så jag jobbade i stället över 40 minuter. Blev lite arg på mig själv då.

Fast Dottern kommer inte hem för än tre på tisdagar ändå så jag fick sitta en stund innan vi skulle ut i regnet igen. För att ta sig ut i skogen hade vi behövt flytväst. Eller roddbåt...eller kanske en ubåt. Helt omöjligt alltså. Vi funderade hela vägen till stallet på vad vi skulle kunna hitta på för roligt i regnet och beslöt att longera med Dottern på...Hon vill göra voltige. Alltså klättra runt på Ponnyryggen medan jag står med pisk och lina. Det kan hon ju göra. Jag spänner in lite och så tränar vi ju ryggmuskler på Pålle utan att någon märker det. Vi tränade att backa ut ur stallet också. Ett litet litet kliv ner med bakbenen före. Läskigt men han lär sig snart.Vi har mysigt tillsammans alla tre och det är nog det viktigaste.

blött...

Olika falla ödets lotter...Dottern satt på Fabians rygg, barbacka på Karis lycka. Själv mockade jag fem boxar, fixade mat till fyra ponnys kväll och natt, vägde upp kraft foder för veckan, sopade stallgångar, tog in ponnys från hagen, hängde upp våta täcken och slutligen, i hällregn, bar upp sju överfulla IKEA kassar med hösilage till automaterna....i gegga mojs upp till halva stövlarna!

Jag var ganska glad ändå för jag gillar att pyssla runt i stallet i lugn och ro. Fast det kunde ju gärna var uppehåll... Jag börjar bli så satans trött på regn! regn regn regn...hela tiden. Hagarna är inte längre hagar utan ler-välling. Hästarna är leriga upp till knäna, inget torkar och det är helt omöjligt att rida ordentligt på Karis Lycka. Det är knappt man kan rida ut ens för vattenpölarna man måste forsera innan man kommer till en gångbar stig är sjöar... Fast nu ska snart padocken vara klar! Några lass grus till och tanken är att vi ska kunna rida i helgen. Jag hoppas verkligen det för nu har vi gått och anmält barnen och Fabian till en träningstävling i början av oktober så det kunde ju vara bra om de han rida igenom programmet att par gånger. Dottern ska starta i Lätt C:1 special, utan galopp. Kompisen vågar sig på galopp programmet  för hans ben är betydligt längre och starkare:) Och han har inte sett Fabians busiga sida ännu. Vi räknar med att vi ska kunna lasta och åka för träningen gick ju ganska bra i helgen.

Nej nu längtar jag desperat efter en kopp rött the och min värmefilt...till det Frukta intet av anne holt...

Myssöndag med Morfar.

Jag och världens bästa kusin träffades hos Morfar idag för att städa rabatter och äta middag. Vi har hjälpts åt att fixa i trädgården för Mormor de sista åren och brukar ha väldigt trevligt samtidigt. Så var det även idag såklart! Vi började med att rensa bort allt ogräs och sen kom det roliga/sorgliga, att dela upp Mormors blommor rättvist. Hennes stolthet var ju dillpionen som kom från hennes mormors hem (eller om det var farmors). Vi är ju några stycken som ska dela och det var viktigt för henne att det blev RÄTTVIST. Ett av våra sista samtal handlade om dillpionen... på hennes 95-åriga födelsedag då hon var så dålig att hon knappt gjorde sig förstådd efter stroken, var det det viktigaste hon hade att säga...Dillpionen..lova att dela den... Och idag blev det alltså gjort. Jag grävde och var lite orolig för rötterna. Och hur skulle vi dela så att så mycket som möjligt överlever? Trot eller ej med jag han inte sätta spaden i jorden innan den delade sig självt i två delar! Nu ska jag dela min halva med Mor och Syster. Systers del får växa i min trädgård tills hon har ett litet sommar torp eller så att plantera den vid. Jag tror faktiskt inte Amerikat släpper in en dillpion...det kan ju vara nåt rökbart:)

Efter arbetet åt vi middag. Kusinen fixade fläskfilé, jag hade pressgurka och morötter till morfar och tomater till kusinen med. Det blev en helt fantastiskt god söndag middag...och päron på burk till efterätt mums...

Det höll upp hela dagen med när vi åt kom regnet. Vilken tur! Jag fick köra väldigt långsamt hem förstås, men när jag klev ur bilen var det uppehåll igen. Maken hade grävt upp en nu rabatt medan jag var borta men jag behöver mer jord innan jag kan plantera så det får bli...kanske nästa helg om jag hinner.

Nu var helgen slut igen då och imorgon är det jobb igen och söndags tvivlet gnager...