Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 24 september 2011

äntligen sovit färdigt...

I morse vaknade jag glad runt nio. Just den här lördagen hade vi ingen ridlektion på Råda då andra gruppen fick dubbel lektion. Jag har inte längtat så desperat efter en sovmorgon på väldigt länge. Jag var trots allt ganska nöjd med veckan, om man bortser från vissa trötthets symptom. Igår somnade jag i från både bok och värmefilt inom ett kort ögonblick Men idag var det alltså härligt att leva igen!

Fabian hade troligen ätit något giftigt igår för hamsterkinderna var nog svullna lymfkörtlar. Vi tror det var ekollon men det skulle också kunna ha varit smörblommor. Vi hoppas på smörblommor för Ekollon förgiftning kan vara dödligt!  I natt när Britt fodrade ville han inte äta utan la sig istället ner och sov. Läskigt men i morse var han sitt vanliga själv igen så vi håller verkligen tummarna för att han låter bli vad det nu var han åt i fortsättningen.

Padocken är äntligen färdig så vi premiär red idag. Både jag och Dottern tog oss en tur och han blev bra svettig eftersom vi äntligen kunde hålla igång både traven och galoppen i flera varv. Någon genomsläppthet var det ju inte tal om men man får skynda långsamt. Den djupa sanden kan ge både förslitningsskador och träningsvärk... Vi hade tur med vädret också. Solsken, nästan så man inte kommer ihåg hur det känns... VI ryktade och finslipade och tog massa fina porträtt bilder. Dottern tog lite kort när jag red som blev riktigt bra. Jag ser lite stor ut, mycket större än det känns när jag rider men det gör ingenting alls tycker jag:)












Min kompis skulle passa på att lastträna lite också. Det gick bra men han är lite nervös inne i transporten. och så vände han och gick ut med henne precis som han gjorde med mig sist. Jag han prova också efter att Dottern hämtat min hjälm och vi lyckades stå kvar alldeles lugnt inne i transporten i säkert 5 minuter och kikade ut genom fönstret och mumsade hö. Sen kunde jag faktiskt backa ut honom steg för steg utan några som helst problem! Jag är så stolt över honom:) Och mig själv också, som faktiskt inte är så last van...Snart vågar vi kanske sätta fast Fabbe och resa iväg... Här kommer massa fina bilder från idag. Världens vackraste ponny med vänner:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar