jo jag lever....

Tackar som frågar...Mor ringde i förmiddags och verkade uppriktigt orolig. Har inte uppdaterat facebook status eller bloggat sen i tisdags. Men icke att oroa sig alltså. Vi lever och är inte heller allvarligt skadade eller sjuka.

Däremot har veckan lämnat otroligt mycket att önska på alla plan. Tisdagen var ju bra då som jag skrev men sen kom onsdag...En kollega sjuk. 22 barn på plats inga vikarier att få tag på på den här sidan månen. Jag jobbade mellan 8 och 18...utan rast. Jag skulle få en liten kaffe paus på 10 minuter men precis när jag hällde upp kaffet kom den som skulle hjälpa oss inrusande och sa att ett barn blödde och allt var kaos...ja det var det ju...blodflöde var en underdrift, näsblod som inte stoppade och en mycket ledsen och rädd liten vän...tja det var ju bara att kramas och inse att dagen nog skulle ta slut.

Somnade klockan nio, vaknade klockan åtta...elva timmars sömn hjälpte inte mycket, hela torsdagen gick jag runt i dimma och somnade sen klockan nio igen. På fredagen handledde jag en kollega på förmiddagen innan jag red lektion på lilla Fabbe. Då blev allt bra igen:) Han gick riktigt trevligt och vi var så nöjda med honom både jag och ridläraren... Jag somnade visserligen typ klockan tio på fredag kvällen efter ett halvt glas vin. Jag har helt enkelt inte varit vaken tillräckligt för att skriva något här...och inte är det särskilt roligt och skriva om hur mycket man har sovit heller! Det är mycket roligare att skriva om saker som känns härliga i hela kroppen.

Som att jag orkade gå upp och åka till Råda och fick en härlig skänkelvikning på Simba. Sen rusade vi direkt till Fabian där dottern red en sväng innan vi rusade till Partille, åt en macka och Dottern var på möte... Sen rusade vi hem duschade och så kröp jag ner under min elektriska fleecefilt och somnade 15 minuter innan vi gick på 7 års kalas och firade Gudsonen. Det var riktigt trevligt men jag hade inte nån aptit. Och när jag kom hem kröp jag ner under filten och läste medan steken stekte sig själv...

Det blev så misslyckat! Full av fett och senor, helt oätbar så det blev ris och sås till middag (god sås ivf...) alltså hur fel kan saker bli? Nej nu vill jag bara krypa ner under min filt och sova...först en komedi för att lätta upp stämningen. Kanske somnar jag under filmen? Kanske...

En anledning till att gå upp på morgonen....

Tur...

Det var verkligen tur idag! Hela förmiddagen hade vi solsken och en helt fantastisk skogsutflykt med halva barngruppen. Alla mös och letade giftsvampar. Vi hade ju hoppats på något ätbart men fick nöja oss med en hel del äpplen vi hittade på en äng. När vi kom hem till Avdelningen var det regnigt.

Jag hade möte med Chefschefen, min deltids Chef...eller vad man ska säga...Det gick fort, mycket effektiva möten. Hej hur går det? Tack bra....vi är helt överens om vikten av att inte prata fikasnack på möten...jag ska visst få lite löneförhöjning på mina 25 % Undrar om han vet att jag redan tjänar ganska bra? Ja inte för att jag klagar, det är bara att tacka och ta emot. Jag undrar vad som skulle hända om man löneförhandlade nån gång i livet? då hade det kanske blivit avdrag... Men det var det alltså inte, TUR...

Vi åkte sen till stallet i ösregn. Men när Fabbe väl var färdig så höll det upp hela ridturen. Det blåste desto mer...jag var lite orolig att hästen skulle blåsa bort men ännu ett stort plus för vår ponny...han är helt stabil i storm. TUR! Tabasco hade jag inte ens kunnat leda ute i det vädret men Dottern hade en härlig ridtur. Det gick mycket bättre idag, tror han hade kvar lite av ridlärarens lektion i kroppen för han gick nästan i form flera gånger. Jag börjar misstänka att han inte gillar mig, han kikar hela tiden efter mig som om han inte riktigt litade på mig... Det är dags för NH och godis fjäsk:)  En av ponny tjejerna frågade hur han var att rida. Jag försökte beskriva men det var lika bra att hon fick prova själv. Dottern fick låna hennes lilla B ponny och red barbacka en sväng. Kul för båda och Fabbe såg fin ut. (Det är en väldigt duktig liten tjej) När vi kom hem kom regnet igen...Vilken tur vi hade!

det är måndag...

morgon och mitt huvud känns så tuuungt...(sjunget med hes blues röst och ett enkelt bakkomp)

Nåväl det är inte morgon längre men för övrigt stämmer det bra.  Jag var ganska övertygad om att jag inte skulle hålla mig på benen hela dagen men det har gått, inte bara kanske men gått har det. Och nu är det kväll...Datorn fungerar dessutom så jag är ganska så glad. Jag körde alla fula knep jag kunde komma på. Först ett mail och när det inte funkade inom två timmar ringde jag min kontakt på kommunhuset...Det är lite undre världen när man ska ta sig fram i IT djungeln...Du...kan inte du knacka på och se om de kan hjälpa mig jag är desperat! Vilken tekniker? Minns inte vad han hette men fråga efter den unge mörke snygge....Det tog inte många timmar innan rätt tekniker fanns på jobbet tig datorn och fixade alla problem och frågade om det fanns något mer jag undrade över när han ändå var där...till saken hör att de inte åker ut på ärenden alls längre...Av detta lär man sig att smicker är bästa motorn om man vill få något gjort:)

Nu kan jag äntligen jobba lite extra med både det ena och det andra. Och Skypa med min syster försås. Jag sa ju inte det men under förståt var det ju detta som var det viktiga med att få datorn om installerad.

I går eftermiddag red Den andra familjen lektion på Fabbe. Det hade gått så jätte bra. Rid läraren Linda hade ridit igenom först och nu vet vi att Ponnyn visst kan gå i form, han vill bara inte...Det var skönt att veta då lever hoppet och det är bara att träna träna träna på att hitta knapparna. Det var också skönt att få bekräftat att han var väldigt envis och inte kunde så mycket... BästeKompisen hade ridit efter och fick också en jättefin form på Honom. Dottern såg bilderna och blev imponerad och förtvivlat avundsjuk.(Varför kan inte jag rida så bra? Jag är så dålig och Fabbe gillar säkert inte mig för han busar bara och sticker men aldrig med J....bara när jag rider...) Jag instämmer! Varför kan inte jag rida så han går så fint? avundsjuk :) Nej det blir till att rida lite lektioner så vi får lite kläm på det hela nu när vi vet att det går! Visst är han fin när han går men duktiga duktiga Linda på ryggen?

om man inta tänker på det...

Då kan man vara ganska glad i korta stunder, undrar om det är det som kallas lycka? Eller lyckas? Som i jag lyckas med att inte tänka på det... Alltså är jag inte sjuk. Så länge Iprenen och cocilanan verkar. Jag har en fungerande dator så länge jag inte försöker göra något mer än surfa på den (oerhört pedagogiskt) Och vi har världes sötaste ponny (så länge ingen försöker rida honom i krävande form...)

Vi har varit i stallet och  testat att tomköra Fabbe. Han är så duktig. Men tömkörd det var han inte sen tidigare. Vi gjorde allt enligt regelboken. En stod bredvid och innan vi spände in honom lekte vi med tömmarna över ryggen och benen, mest för att se om han skulle tycka tömmar är läskigt om de virar sig om benen. Det gjorde han inte så vi spännde in och började. Bara skritt idag och Camilla gick bredvid för att klappa när det var rätt och för att visa vad vi menade. Han är nog ganska lättlärd men han behövde ha någon att följa för når hon gick lite längre bort vända han in mot mig. Jag ska prova att longera i väckan för att se om han förstår själva konceptet att gå runt linföraren. Vi har fotat lite för att kunna jämföra och nu har jag den perfekta målbilden klar. Inom ett år ska vi kunna rida i den här formen!