Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 15 november 2014

En perfekt dag!

En sån där dag när allt bara blir bättre ju längre dagen lider...eftersom Nattis är lite sjuk fick jag åka till stallet igen. Tänkte tömköra för att få lite variation men så skulle Lisbeth rida ut så då ändrade jag plan och hängde på henne. Vi red en timme i skogen och hade väldigt trevligt. Eftersom jag oftast är ensam i stallet blir det inte av att jag rider ut så mycket men det var helt underbart. Uppehåll, lagom varmt och nästan vindstilla. Man kan inte tro att det är mitten av november. Det var 11 grader idag. Det är skönt men terrängen är så lerig!  Men det gick bra att ta sig fram ändå. Manne får lite brottom bara ibland när det är mycket att hålla ordning på, en gång höll han på att snubbla rakt in i ett träd med huvudet före. Tur hans matte håller koll och styr. Kände mig väldigt glad och upplivad trots att vi hoppade över muren på tillbaka vägen vilket överraskade mig lite. Hehe, tant gillar inte överraskningar och snabba rörelser men det där var kul.

Hemma käkade jag lunch och tog en dusch innan jag och maken åkte in på stan. Vi skulle gå på bio och ut och äta efter. Igår försökte vi boka bord men det var fullsatt överallt så vår plan blev att kolla dropin platser på bergakungen, indiska vid heden, Texas Longhorn och till sist, takeaway om inget annat erbjöds. I den ordningen. Förväntningarna på filmen var skyhöga! Jonte såg den förra helgen och sa att den var bästa filmen han sett. Min kollega såg den med höga förväntningar i veckan och sa att den till och med överträffade dessa. Och jag håller med. Interstellar, nästan tre timmars nagelbitande spänning, drama, filosofi, kärlek och aktion och en viss del humor. Inte en sekund utan intryck och upplevelse. Jag märkte inte ens att filmen var lång. Så jag håller nog med, detta är nog en av de bästa filmer jag sett i varje fall i top tio listan. Och i genren sifi tror jag bara närkontakt av tredje graden kommer i närheten...kanske också War of the worlds med Tom Cruise... Jäkligt bra helt enkelt , se den på storbilds biograf om ni kan.

Efter filmen stannade vi också på Danilo då och om vi ville vänta i bare,n max en halvtimme, kunde vi få bord. Just sånt ligger inte för mig och maken men den här gången bestämde vi att stanna och efter bara tio minuter satt vi och hade beställt jättegod middag. Vi satt och pratade om filmen riktigt länge. Är det en sak jag älskar lite extra mycket med just min kära make är det detta. Att uppleva en film tillsammans och bara sitta och grotta ner sig efter. Underbart. Man blir helt enkelt lite extra kär vissa dagar.

fredag 14 november 2014

Nu är det helg då!

Fredag till slut då efter en rolig vecka. Idag var nästan inga barn på avdelningen vilket gav oss utrymme att städa och fortsätta flytta möbler så att vi nu har ett IT/tekniklabb rum men möjlighet till skapande med olika medium. Det blir jättefint och jag tror att barnen kommer använda rummet på ett helt nytt sätt. Jag började jobba redan halv sju och var dessutom lite tidig. Men barnen som skulle komma tidigt hade blivit sena och sjuka så jag kunde fixa och dona på avdelningen. Dagen gick jättefort trots att jag skippade både morgonfikat och rasten för att jobba färdigt. Det är väldigt svårt att slita sig ibland.

Nathalie skulle ju hämtas upp i Säve efter jobbet så det motiverade mig att sluta i tid. När jag dök upp så var hon inte alls klar för hemfärd. Först skulle hon fixa klart höpåsarna och sen skulle hon bara vara med och löshoppningen med shettisen innan. Jag städade ut rummet hon bott i eller packade hennes saker i varje fall i väntan. Det tog lång tid och sen skulle hon ta in ponnysarna. Herregud vilka sötnosar, jag förstår att hon tyckte mycket om dem. Nattis såg lite slak och trött ut med glansiga ögon. Och visst var hon sjuk. En bra bit över 39 graders feber faktiskt. Fast låta bli att jobba det ville hon inte. Så nu har jag skickar henne i säng för att vila upp sig lite. 

Hon längtade verkligen efter att få rida ut Manne i morgon men det blir det inget med. Sova hela dagen tycker jag för på söndag har vi bokat ridlektion i Alingsås. Jag ska rida Manne och hon ska få låna en ponny eller en häst från ridskolan. Och då behöver hon ju i vart fall vara feberfri i några timmar innan. Så i morgon bitti får jag åka till stallet för tredje ridpasset denna veckan. Hoppas vädret är fint för jag är inte sugen på att rida i ösregn....







torsdag 13 november 2014

Klockan är mycket

Det blir ett väldigt kort inlägg idag. Egentligen borde jag sova men jag måste skriva några korta ord. Trött är jag men full av liv och lust! 

Den där tanken jag hade igår, om att skapa tillgänglighet i miljön, att utveckla den digitala lärmiljön... Åh det blev då bra!
Direkt efter frukost började vi klura. Jag hittade ett litet bord att lägga iPad på... Sen startade jag en musikapp, falling stars som lockade barn till att utforska tillsammans eller ensamma. Den fick sällskap av några gummidatorer, en med webbkamera en med textskrivning och en med Wikipedia om maskar öppen... Barnen kom och gick i rummet som plötsligt blev levande och vi upptäckte nya saker tillsammans, letade appar samtalade klurande. Så bytte möbler plats, hyllor flyttades ett ljusbord rotades fram från ett gammalt föråd och kopplades till starboard med hjälp av dokumentkamera. En Trum och en gitarr app blev en orkester... Det är inte klokt hur fort tiden går när man har roligt...

Det var helt enkelt svårt att gå hem men jag var tvungen. Jag hade ju en gryta att äta, eller soppa som det visade sig vara. Mycket god, kanske den godaste köttsoppa jag ätit men det skulle ju varit en kött och rotsaksgryta så jag antar att det är ett misslyckande. Eller ett sånt där utvecklande misstag.

Vi hade filmkväll på jobbet det är därför jag är sent hemma. Philomena. Helt klart en riktigt riktigt bra film.



onsdag 12 november 2014

Fördelar....

Idag hittade jag en stor fördel med mitt jobb. Det finns massor av fördelar och väldigt få nackdelar faktiskt. Regn i november är en nackdel. Men mina onsdagar kan antingen vara galet överfulla eller väldigt trevliga och harmoniska. Idag var den senare varianten. Började morgonen med en nätverksträff som blev väldigt rolig med mycket bra samtal om pedagogiskt dokumentation, vad som gör det pedagogiskt och kollegialt lärande kring hur man kan använda sin dokumentation på olika sätt för att utveckla verksamheten. Tänk vad mycket klokt vi kan åtkomma tillsammans! Hittade ännu en fördel då vi skrev upp många bra förslag i ett delat dokument i onedrive så alla kan få tillgång till varandras tankar. Det är kul att kunna ta tillvara på varandras erfarenheter och sno goda idéer.

Efter nätverksträffen fick jag jobbat undan lite innan lunch. Och resten av dagen han jag både fixa påminnelser till de som ska  på workshop och förbereda nästa kurstillfälle. Jag satt också och tittade på en film från en föreläsning jag missade på lärorikt för några veckor sen. Den var verkligen jättebra! Blev väldigt inspirerad och tänker genast i morgon plocka upp lite av det jag hörde och såg bland annat om tillgänglighet. Hans tankar stämde så väl in på mina när det gäller de digitala verktygen...

Jag älskar den där känslan när man bara måste få gå till jobbet genast för att se om något man funderat på kommer fungera i verkligheten. Nästa nätverksträff ska handla om digitala miljöer hade jag tänkt så nu ska här experimenteras lite i vardagen. Dagen går snabbt när man har roligt. Och nu när jag faktiskt har 8 timmar till mitt förfogande hinner jag jobba undan så inspirationen kan få lite utrymme.

Idag var vädret vackert och jag tog en kort tur till stallet. Funderade igår på att skita i det då det ändå krävs rätt mycket tid och ork. Musklerna var trötta sen i går så jag fick köra lite linnement för att orka. Ridningen gick bättre idag än igår. Han var inte så tittig i varje fall vilket kan ha berott på att jag tog min dotters goda råg och sjöng mig igenom hela uppvärmningen. Det går bra att sjunga i skritt men låter lite ansträngt i traven. Om det var nån i skogen så har de fått mer kultur än de bett om. Manne travar gärna i takt och faktisk om vi inte fick lite mer schvung i steget? När vi kom till galoppen fick jag ge mig på sången för det är väldigt svårt att hålla tonen då. Jag har börjat vänja mig vid att han sparkar bakut första fattningen i höger varv nu...men idag jobbade jag med fattningar i så stor utsträckning att han blev lite väl taggad. Så när jag bad om galopp på volten med bogen in blev det lite väl mycket. Tre stora sparkar på raken som onekligen kändes som ett försök att bli av med matte gjorde att jag hamnade på framvalvet...så nära att fara i backen har jag inte varit sen ridolyckan för sju år sedan. Och det som gjorde mig gladast var att galoppen därefter blev så himla fin! Och jag vågade fortsätta rida på. Fast efter att jag gjort övningen ett par gånger i båda varven tappade jag både form och koncentration och fick avluta med att sjunga vaggvisor i traven för att få lite kontroll igen. Även om inte varje ridpass blir perfekt känner jag ändå att jag utvecklas. För ett par år sedan hade jag suttit av vägrat sätta mig på hästskrället igen. Nu blir jag knappt rädd utan gör det som ridläraren sa då, rider framåt. 

Dottern har nu gjort en halv vecka av sin praktik hos Jill. Hon verkar trivas, i varje fall låter det så på bloggen hon lovat att skriva under veckan så jag får inblick i hennes dagar. Jag är en sån nyfiken mamma. Undrar om hon kommer tröttna på att mocka för massor av hästar och göra höpåsar? Jag antar att det är det man gör mest när man jobbar i ett stall. Igår hade hon fått rida en söt liten b eller c- ponny som inte kunde så mycket. Nyttigt för henne att prova lite olika hästar tror jag. Själv tycker jag det är jättebra att rida olika hästar så länge det inte är jag som måste sitta på dem. Ska bli kul att se alla bilder när hon kommer hem. Och eftersom hon inte har ringt eller smsat på hela veckan har hon nog väldigt roligt...


tisdag 11 november 2014

Sovit dåligt igen...

Det var så länge sedan jag sov dåligt! Tack vare den fantastiska uppfinningen melatonin sover jag oftast som en bebis. Ja som andras bebisar, vill minnas att mina var outhärdligt pigga på morgonen och vakna på nätterna. Men ändå, sova brukar jag numer men inte i natt. Det går inte att sova och tänka samtidigt och igår låg jag och funderade på pedagogisk dokumentetation och vilka verktyg som är bäst. Det jag använder idag är jag jättenöjd med men det finns andra och det är inte jag som bestämmer. Då blir det jobbigt för mig. Att inte få bestämma själv hur jag vill ha det och vad jag vill göra. Framför allt när jag inte har koll...

Jag funderar lite på det här med vem man är som människa. Hittade den här bilden på en blogg om hästsport idag. Sammandraget handlade det om att varje familj/arbetsgrupp behöver lite av varje för att fungera men det fungerar bara om man respekterar och utnyttjar olikheterna.


Det tog inte lång tid innan jag lokaliserat mig själv där på gott och ont.... Alla är ju lite av varje men oftast övervägande en färg. Jag är övervägande röd( surprise!!!) men har en hel del grönt i mig och ett litet uns blått. Jag skulle vilja vara lite mer blå. Jag jobbar på det. Blå människor är lätta att älska! 

När jag möter andra rödingar blir jag ofta provocerad och lättkränkt, åtminstone om de utövar makt över mig. Då blir jag sur. Ett inte alltför smickrande personlighetsdrag jag vet och jag jobbar på det...
Lättkränkta människor är jävligt irriterande. Så jag jobbar på att undvika att ta saker personligt, det går så där. Jag tror inte jag är grå i så stor utsträckning, det skvallrar min garderob om. Ingen ordning eller struktur alls. Min man är ganska grå, det är det som gör honom så bra för mig. Grå tinningarnas charm och så där...han är också ganska blå, alltså lätt att älska <3 

Ibland läser man på Facebook om hur förträffliga alla är. Ja de skriver ju inte det såklart för självhävdelse är ju ett mycket otrevligt drag. Det är jag som tolkar och sätter in mina egna tillkortakommanden som människa. Då kan man läsa glada tillrop och utveckla dig själv budskap. Börja dagen med att lyfta dig själv och andra...som om det behövs! Räcker att scrolla på FB och inse att vad man än åstadkommer under dagen kommer det ändå inte nå upp. Då kan man bli avundsjuk och missunsam. Det händer att jag är det. Rätt ofta tror jag om jag ska vara ärlig.  

Så om jag skulle lista mina sämsta egenskaper skulle det alltså bli, en sur, lättkränkt, avundsjuk och missunsam typ som är ganska bitter över det. Gahhh...det värsta är att det finns ett uns av sanning i detta. Men jag jobbar på det. 

Kanske man skulle gå i lite terapi och göra sig av med de där dåliga sidorna? Inte för andras skull utan för att man kanske sover bättre på nätterna? 

Idag kommer jag nog sova bättre för det gör jag nästan alltid efter att jag ridit. Lika harmoniskt som sist blev det inte. Tyvärr var det något i skogen, barn tror jag som gjorde Manne jättespänd igen. Jag ver ju hur jag ska avleda men det krävs att hålla honom sysselsatt för att han inte ska hinna tänka på att göra något. Idag var det mest spänt tittande så fort han inte travar. Jag fokuserade på att hålla ihop händerna och sitta rakt över hästen och att balansera huvudet högst....45 minuters arbete känns i magen och jag får säga att jag var ganska nöjd utifrån omständigheterna. Längtar efter att rida lektion i ridhuset på söndag! Sådär nu känner jag mig redan lite mindre sur och bitter faktiskt. 




måndag 10 november 2014

Lektion och lite mer

Nu hade jag några fina dagar att hämta upp slacken i linan...man ska göra det regelbundet. Jag kände mig lite urvriden för en vecka sen och ett par dagars ledigt var precis vad jag behövde. Om jag undviker att tänka mer än en dag framåt i taget känns livet överkomligt... Det är när jag försöker få grepp om hur jag ska få till saker jag behöver hinna fixa med som det liksom svider till. 

I torsdags fick jag betat av några såna där saker som hänger över en. Fixa nya p-piller (Gu nåde om man vart med barn!) köra nya transporten till verkstad (jävligt irriterande men...) för att få lampor fixade och inköp av diverse mat inför festen i lördags. Hela dagen gick åt detta men jag gjorde det också väldigt långsamt. Fredagen hade jag planerat att inte planera. Så efter frukost satte jag mig i soffan för att fundera på vad jag skulle göra av denna fantastiska bonusdag? Listan på saker jag kunde ta mig för var jättelång men det jag saknat allra mest har varit att ta mig tid att läsa. Så jag öppnade en bok och sen blev jag kvar i den, hela dagen tills jag var tvungen att gå på ännu en fest. Tur det var trevligt folk och fä. Afterstable brukar vara en hitt, så också denna. Kommer sakna alla stallkompisarna när Nattis drar hemifrån. 

Hon är förresten på prao hos Jill denna veckan. Körde dit henne i går kväll och ska hämta henne på fredag eftermiddag. Fem långa arbetsdagar i stallmiljö. Efter detta kanske hon ångrar sig och vill bli advokat eller förskollärare eller nåt annat bekvämt arbete... Eller så är hon säker på sitt framtida yrkesval och söker in på ridgymnasium. Hoppas hon får en riktig rolig vecka i varje fall. Det är så här det kommer bli framöver för mig. Fast utan häst. 

Denna veckan har vi faktiskt fått hjälp att rida Manne lite. Idag kom han ut i skogen på ett pass och allt gick bra. Skönt för honom, fast jag är övertygad om att han varit lika nöjd med att stå i hagen. Jag red lekton för min gamla dressyrtränare igår. Det var första gången på över två år och jätteroligt. Inte stor skillnad på själva innehållet jämfört med Jills westernlektioner men ändå skillnad. Jag var riktigt nöjd med mig fast jag hade svårt att hitta rätt i sadeln. Kul övning  som gjorde Manne riktigt fin på slutet. 

Nattis fyllde ju 15 i lördags vilket firades med pompa och ståt (catering och mycket vin) hemma hos min mamma. I födelsedagspresent hade familjen köpt en systemkamera som hon blev fullständigt överlycklig över. Hon tog med den till stallet och dokumenterade både ridlektionen och lite annat. Alla bilder blev bra, några riktigt fina och några helt otroligt konstnärliga också. Kul att ha kvar... 

Så nu har vi ännu en fotointresserad i familjen. Dyr hobby men roligt. Jag kanske borde ta upp det om jag blir hästlös i framtiden?

Här är ett litet smakprov på de jag tyckte var allra finast...