Lektion och lite mer

Nu hade jag några fina dagar att hämta upp slacken i linan...man ska göra det regelbundet. Jag kände mig lite urvriden för en vecka sen och ett par dagars ledigt var precis vad jag behövde. Om jag undviker att tänka mer än en dag framåt i taget känns livet överkomligt... Det är när jag försöker få grepp om hur jag ska få till saker jag behöver hinna fixa med som det liksom svider till. 

I torsdags fick jag betat av några såna där saker som hänger över en. Fixa nya p-piller (Gu nåde om man vart med barn!) köra nya transporten till verkstad (jävligt irriterande men...) för att få lampor fixade och inköp av diverse mat inför festen i lördags. Hela dagen gick åt detta men jag gjorde det också väldigt långsamt. Fredagen hade jag planerat att inte planera. Så efter frukost satte jag mig i soffan för att fundera på vad jag skulle göra av denna fantastiska bonusdag? Listan på saker jag kunde ta mig för var jättelång men det jag saknat allra mest har varit att ta mig tid att läsa. Så jag öppnade en bok och sen blev jag kvar i den, hela dagen tills jag var tvungen att gå på ännu en fest. Tur det var trevligt folk och fä. Afterstable brukar vara en hitt, så också denna. Kommer sakna alla stallkompisarna när Nattis drar hemifrån. 

Hon är förresten på prao hos Jill denna veckan. Körde dit henne i går kväll och ska hämta henne på fredag eftermiddag. Fem långa arbetsdagar i stallmiljö. Efter detta kanske hon ångrar sig och vill bli advokat eller förskollärare eller nåt annat bekvämt arbete... Eller så är hon säker på sitt framtida yrkesval och söker in på ridgymnasium. Hoppas hon får en riktig rolig vecka i varje fall. Det är så här det kommer bli framöver för mig. Fast utan häst. 

Denna veckan har vi faktiskt fått hjälp att rida Manne lite. Idag kom han ut i skogen på ett pass och allt gick bra. Skönt för honom, fast jag är övertygad om att han varit lika nöjd med att stå i hagen. Jag red lekton för min gamla dressyrtränare igår. Det var första gången på över två år och jätteroligt. Inte stor skillnad på själva innehållet jämfört med Jills westernlektioner men ändå skillnad. Jag var riktigt nöjd med mig fast jag hade svårt att hitta rätt i sadeln. Kul övning  som gjorde Manne riktigt fin på slutet. 

Nattis fyllde ju 15 i lördags vilket firades med pompa och ståt (catering och mycket vin) hemma hos min mamma. I födelsedagspresent hade familjen köpt en systemkamera som hon blev fullständigt överlycklig över. Hon tog med den till stallet och dokumenterade både ridlektionen och lite annat. Alla bilder blev bra, några riktigt fina och några helt otroligt konstnärliga också. Kul att ha kvar... 

Så nu har vi ännu en fotointresserad i familjen. Dyr hobby men roligt. Jag kanske borde ta upp det om jag blir hästlös i framtiden?

Här är ett litet smakprov på de jag tyckte var allra finast...