Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 14 februari 2015

Färdig

På flera plan faktiskt. Helt färdig i kroppen efter en dag av hårt arbete, flängande med bil mellan tre olika stall och en allmän känsla av otillräcklighet. Ja det lämnar en helt färdig när kvällen till slut kommer.

På ett annat plan har vi nu blivit färdiga  med de stora måstena som hängt över mig som en skugga de sista veckorna. Mannes gamla Box är skrubbad och städad och alla lådor och fodertunnor. Vi fick till och med med oss vårt foderbord som varit saknat på nya stallet ett par veckor. Under snön ligger kanske nån enstaka bajshög och kanske lite ensilage vi får ta bort när vädret i Öjersjö också inser att det är vår. Efter att vi ägnat 3 timmar med att städa ut i gamla stallet och packat transporten med  vad jag  hoppas ska täcka i två veckor, (men efter att ha lyft in det i stallet insett nog var lite snålt tilltagen mångd ensiilage och troligen räcker 9-10 dar som mest,) var jag fullständigt slut i kroppen. Ryggen värker såklart men jag är glad att ha det gjort så man slipper gå runt och känna press på sig. 

Vi släppte av Nattis på PRK då hon var tvungen att rida Bayley en sista gång. Hon var inte ledsen över det, jag lite lätt stressad...Jonte min pärla och stolthet hjälpte mig i stallet med saker som inte annars ligger i hans natur, gå på gödselstscken där det finns bajs tex. Han åkte med upp till Gråbo för att packa ur allt ur transporten. Där var det vår! Solen värmer och så gott som all snö är borta nu. Om vi fått rida i paddock var även den snöfri och till och med hoppbar. 

Nåväl efter vi ställt transporten åkte jag hemåt, släppte sonen, åkte upp till PRK för att hämta Nattis. Där vände vi snabbt för att plocka upp sonen igen och åka tillbaka till Gråbo. Jag vill inte tänka på bensinkostnaden en dag som den här. Det var fortfarande ganska ljust och fint i stallet där. Jag mockade ännu en box och fyllde hönät tills jag fick dra fram en pall och sitta på för jag inte längre kunde stå upprätt.  Nattis fixade i ordning Manne och Amanda var redo att rida iväg på  Dancing. Jag och Maria promenerade före och flickorna red tillsammans bakom. Manne var ganska lugn och fin idag igen tack och lov för jag hade inte orkat hålla honom i grimskaftet idag. Vi gick 25 minuter fram och tillbaka på en ganska raskt promenad med ett endaste litet huvudrusk precis när vi kom tillbaka. Riktigt skön promenad och väldigt trevligt samtal. Då är det inte dumt att vara ponnymorsa. 

Klara kom och gav biolight innan vi åkte hem. Då var senan fin igen, den hade varit lite svullen innan. Det var gudomligt skönt att åka hem när vi var klara klocka sex och komma hem till middag och sen en varm dusch följt av värmefilt och liniment. Nu känns det kanske som om jag kan överleva natten och för hoppningsvis vakna utan värk.



fredag 13 februari 2015

Fredag!!,

Ibland längtar man mer än annars. Idag jobbade jag sent men vilken mysdag! Hjärtan och kärlek överallt trots att det är fredagen den13:e. Vi gjorde fina hjärtan med klistermönster i rött...ja det var liksom det.  Det låter kanske lite småpatetiskt men det var helt underbart. Jag har inte så stora krav kanske...

Nattis var först och red  Bayley innan hon tog buss och tåg och buss igen till Manne. Det går ganska bra tror jag att ta sig till stallet den vägen. Själv känner jag hur irriterad jag är bara över att köra bil från jobbet den sträckan. Kanske för att det inte ger så stor utdelning för mig personligen just nu. Nattis är nöjd dock och älskar sin ponny (just nu är den hennes...jag har inget med den att göra) idag hade vi övertalat stallägaren att följa med på promenad för att se till att Manne skulle sköta sig. Hon gick före med söta fina Dancing. Och jag gick bredvid henne med ett grimskaft för säkerhetsskull. Vi han väl gå 20 meter innan Manne tog ett bett ur Dancings rumpa och sen en tugga av mig innan vi körde grimskaft på. Det blev trots det en trevlig promenad på ca 20-25 minuter och vi kom nästan hela vägen hem utan missöden även om han hela tiden gick och var på väg att explodera. Nattis är duktig på att hålla honom sysselsatt med lite slutor och andra övningar som är ok för senan. Han exploderade först när vi passerade en bil som först artigt stannade för första hästen men precis när vi passerade la i växel och gasade på lite. Det lilla räckte för att få ett rejält språng. Lite stegring och urrande innan han stannade. Så glad att jag hade grimskaftet på så han stoppade innan han skadade sig igen. Nattis sträckte till ryggen lite men det verkade gå över fort...och senan såg fin ut efter så det gick ju bra den här gången också. För varje dag som går blir det lite mindre risk att dra upp skadan. Om man ska tänka lite positivt så gick han i grymt fin form idag och jobbade genom hela kroppen. Bra bjudning så länge den stannar på marken. 

Det var skönt att komma hem och kunna sätta på en gryta med stroganoff som mamma gjort i veckan. Maten var klar på ett kick och nu är grytan slickad  och ren.  Väldigt gott, tack mamma du är en ängel och en självaräddare! Älskar dig så mycket att det blir varmt i hela kroppen...tack för att du finns.❤️ 

Så här känns det att  leda vår ponny just nu... Han är så snygg men j...ligt jobbig!



torsdag 12 februari 2015

Magiska timmen...

Jo då var hon nio igen...och jag ligger till sängs med förhoppning om att orka bläddra lite i nya numret av  equipage. Om en stund...först måste jag mysa på värmefilten och mjuka upp kroppen lite. Jag kan inte klaga längre faktiskt. Mår väldigt och oförtjänt bra i ryggen nu. Det är bara när jag går lite längre eller om jag försöker lyfta något lite tyngre som det knarrar lite. Men med tanke på att man brukar bli hemma i månader om man har otur med ryggskott får man vara tacksam för att vara så gott som återställd på två veckor. Tror isen gjorde susen första kvällen och alla smarriga värktabletter. Droger e bra ibland...

Sportlovsveckan på jobbet märktes av lite idag då flera barn plötsligt blev lite extra lediga. Jag drabbades av personlighetsklyvning och experimenterade vilt med snö som blivit vatten inomhus och kanske möjligen kunde bli snö igen...tant Berit drog på sig lurerihatten och gjorde termometrar. Funderar på om man kan frysa in massor av iskuber och leka med i morgon... Kunde vara kul.

Medan jag jobbade hårt på detta var dottern hos Manne och fixade stallet. Hon var klar när jag kom och hämtade utöver ett par nät som behövde fyllas. Tror jag måste ha ännu ett så man kan fixa två nät på eftermiddagen utan att ta ner det sista i hagen. Nattis red tio minuter idag på grusvägen. Sällskapet var möjligen lite stressande för honom eller så är det bara så att den där första tiden av nyhetens behag har gått över. Han var slängig med huvudet och slog med frambenen. De två andra hästarna skulle fortsätta så Nattis red in på gårdsplanen ensam och vände om honom vilket resulterade i Rodeo på gårdsplanen. Jag såg inte själv händelsen men hon visade spåren där han borrat ner hovarna i sina krumsprång. Inte bra för senan, eller för dottern heller. Imorgon hoppas vi att Maria kan gå med med snälla Dancing före och att det fungerar bättre då. På tisdag ska vi till vetrinären igen och håller alla tummar för att det är på rätt väg. Och att han inte drar upp senan igen genom att dumma sig.



onsdag 11 februari 2015

Snart sovdags igen...

Jo jag somnade nog fem över åtta igår. Och vaknade tungt när klockan ringde sju, alltså nästan 11 timmars sömn. Ändå är jag så trött att jag ska sova svart igen och då är klockan bara snart halv tio...ska det inte ta slut snart? Den här tröttheten är förlamande!

Idag jobbade jag med ITgrejjorna på förskolan i stället för kontoret på förmiddagen. Det är sportlov vilket innebär att de andra som brukar hänga på kontoret har ledigt. Efter lunch skulle jag ha en workshopp då fick jag åka dit trots allt. Jag hade inte så många anmälningar till den här workshopen då de kom ut lite sent på anmälningsplatsen. Och tyvärr fick jag tre återbud på grund av sjukdom, en som inte dök upp och en stackare som kom men som vare sig hade rätt appar eller kontoladdning att köpa dem för så vi beslutade att ställa in det hela. Jag jobbade med lite annat i stället och hon gjorde säkert nytta i sin barngrupp. 

Efter jobbet åkte vi direkt till Gråbo. Vi fixade stallet ganska snabbt och Nattis fick sällskap ut med unghästen Neo igen. Det gick väl ganska bra idag med men han var lite seg först och sen lite småbusig. Slog med huvudet och med benen när han gick och var stretig i munnen...jag fick hålla tag i honom så han inte skulle explodera. Fick lite träningsvärk i högerarmen. Nu kom vi tillbaka till stallet utan missöden och senan var ganska fin trots att det inte blivit behandling på länge. Men idag var det dags och även under behandlingen var han lite irriterad och lyfte på benet flera gånger. Undrar vad det är som gör att det är så? Ena dagen är senan superfin, sval och hård, andra svullen och varm. Det är så jobbigt att inte veta. 

Imorgon hoppas jag att Nattis får sällskap ut så jag bara behöver hämta henne för den här kroppen behöver vila. En riktigt trevlig överraskning var att mamma hade lagat en stor gryta med stroganoff åt oss som vi kan äta i morgon eller på fredag när jag är sen och vi ändå måste till stallet. Och så hade världens snällaste mamma köpt en ny väska åt mig också....just den där snygga, men alltför dyra väskan man råkat titta på nån gång...behöver visa mig utanför stallmiljön så den kommer till sin rätt nån dag.


tisdag 10 februari 2015

Trött på att vara trött...

Klockan är inte ens åtta och jag har redan krupit in i värmefilten på sängen. Ryggen börjar sakta återgå till normaltillståndet även om jag inte kommer våga ta i än på ett tag. Får spara mig så vi orkar fixa färdigt det sista i gamla stallet på lördag. Det borde gå bra för nu har även rörligheten återkommit lite. Fast jag är trött ändå.

Kanske för att solen lyst och vi varit ute en del?  Eller för att det var full barngrupp? Inget lov för mig inte. Direkt efter jobbet åkte jag till PRK där Nattis red sin andra lektion på Bayley idag. Hade glömt hur kallt det är att stå i ett ridhus en timme och titta på. Ridningen går bra i várje fall och hon och ponnyn verkar trivas bra med varandra. Roligt att se henne rid på riktigt igen på flera månader. Hon vár lite orolig att hon skulle ha glömt bort hur man rider, men det har hon inte gjort. Hög ryttarkänsla helt enkelt.

Idag var också första gången sen Manne blev skadad vi inte själva varit i stallet och tagit hand om honom. En av kvinnorna i stallet sommar en oinriden tre åring var snäll och ställde upp. Hon har ju inte själv något att rida på så vi erbjöd en skritt på 20 minuter... Inte särskilt generöst men hon fixade både ridningen och allt annat runt om kring. Jätteskönt att få vila.

Hemma lagade sig maten alldeles själv under dagen. Det blev pulled pork i tortilla med bönor tomat sallad och avokadoyoghurt...gott och enkelt.
 


måndag 9 februari 2015

Vårkänslor

Idag sken solen och det var riktigt varm och skönt. Barnen leker utan vantar, pålle går utan täcke...mössan åker ner i fickan. Lång dag på jobbet och nu mer är jag mest i barngrupp och dagar som den här är det ingen förlust alls...att jobba mellan 8 och 19 är däremot väldigt lång dag. 

Ryggen var för första gången sen ryggskottet helt ok. Inte kanske helt friskförklarad för det är fortfarande omöjligt att dra över overallbyxbenen över stövelskaften. Men det är på rätt väg nu...tack ock lov för jag är inget vidare på att ta det lugnt och se på när andra jobbar.

Nattis hjälpte först sin mormor att städa huset för att tjäna lite pengar till ridlektionen i morgon. Sen tog hon bussen till stallet för första gången. Det är en bit att åka. Hon hade ridit ut tillsammans med stallets unghäst som fick ta rygg på Mannes i förhållandevis lugna rumpa. Det hade gått jättebra även om det bara blev en kvart idag...senan var föret svullen och sen på kvällen Mycket bättre... Funderar på vad som är problemet? Ivarje fall var stallet klart när jag kom halv åtta efter jobbet. Skönt för jag var trött som satan...

Imorgon ska vi få hjälp med stallet och med ridningen. Jag jobbar men nattis ska till PRK och ta hand om stallet där. 

Sonen hade lagat middag tillsammans med sin kompis och bjöd på middag när vi kom hem. Man känner sig bortskämd ibland.



söndag 8 februari 2015

Trött och ont...

Jäkla skitrygg!  Man säger till den att hålla ihop sig men lyssnar den? Egentligen borde jag inte sura för det kunde varit mycket, mycket värre. Som det ser ut nu kan jag ju i varje fall gå hyfsad bra igen och köra bil. Idag blev det mer av den varan än jag egentligen uppskattar.

Först fick vi åka mer till Hööks och köpa ett till hönät så vi kan ransonera ut maten lite bättre under dagen. Manne har ätit upp sitt ensilage vid ett tiden på dagen. Någon som är förvånad?  Inte jag i varje fall. Fördelen är ju att han plockar i sig lite halm som inte är riktigt lika fettbildande. Vi behövde också nya boots för de har han trampat sönder...lyxade till det med nya combilindor för vi ska ju linda benen med lite elastiskt när vi rider. Ja jag rider ju inte då utan står mest och gullar med hästen medan Nattis sköter grovjobbet. Idag försökte jag mig på att mocka lite i sjukhagen och boxen. Jag känner nu att jag borde låtit bli. 

Ivarje fall var senan väldigt svullen så vi var tveksamma till om det skulle ridas eller inte. Men enligt vetrinären är det viktigt att provocera senan under läkning så vi gjorde det i varje fall. Såg att han tappat en brodd och stått ojämnt i hagen, kanske var det det som gjorde det så svullet?  Jag tog Dancing i grimman och promenerade före, Manne tycker nog jag borde gå lite fortare men han får finna sig i att Tant gör så gott hon kan. Det gör Tant förövrigt hela tiden men känner sig ändå som en Loser när kvällen kommer.  

Efter ridningen hade vi brottom iväg för Nattis har lovat att ta hand om sin kompis Jonathans ponny den här veckan. Det löftet gavs innan vi bestämt oss för att flytta och ha dubbla stall att flexa mellan. Känns kanske liiite övermäktigt men man får ju göra sitt bästa. Jag behöver inte göra så mycket mer än att köra och sen sitta på läktaren och dricka kaffe. Tur det. Och sen att se hur glad Dottern är på hästryggen värmer ju verkligen. Lektionen gick jättebra. Amy var imponerad sa hon och jag är alltid imponerad av att någon kan sitta upp så där på en okänd häst och hitta knapparna efter några minuter. Tyvärr är Nattis förkyld som attan och fick ta det så lugnt hon kunde. Vet inte om det hjälper men det är inte läge att få feber den här veckan! 

Så fort lektionen var klar var vi tvungna att kasta oss i bilen och åka tillbaka till Gråbo för Mannes biolight behandling. Senan var mycket, mycket finare på kvällen vilket förbryllar oss. Tyvärr var Klaras biolight apparat ur funktion så det blev ingen behandling av senan. Det hade den behövt så jag håller tummarna för att hon snabbt kan komma när den är lagad. 

Imorgon en ny vecka. Många har lite lov, inte jag såklart. Nej vi börjar veckan med en 11 timmars dag. Hoppas ryggen orkar för nu börjar magen krångla av alla starka mediciner. Får nog sluta äta dem i veckan tror jag...blä...men trots allt solen sken och värmde och det finns hopp om att livet ska återgå till det normala innom några månader i varje fall. En får Inte ge upp!


Bayley hälsar fint...