Plötsligt händer det...

Äntligen! Efter en härlig dag på jobbet som kan bli den sista innan jul beroende på hur det går hos vetrinären i morgon skyndade jag mig till stallet. Jag hade fått ett efterlängtat samtal från transport försäljaren som hittat en kund till min transport. Jag fick göra hela stallet själv,  Nattis hade skolavslutning. Massa boxar, över 40 kg ensilage, regn och rusk, blöta täcken och hästar...helt enkelt väldigt väldigt tungt arbete för andra gången denna veckan. Det kändes mycket lättare med tanke på att jag såg fram emot att dra in lite pengar för en gångs skull.

Mannes ben var oförändrat så det blir kalas att ta reda på vad problemet är imorgon. Jag lyckades över tala maken om att åka ut till Hisingen och hämta transporten och den komma till stallet och byts bil med mig så jag kunde leverera transporten och genomföra en affär på en parkeringsplats i Lerum. Allt fick bra, tjejen vár jätte nöjd tror satt jag noga pekade ut alla brister jag känner till. Ungefär lika ivrig att köpa som jag var och hon tittade inte särskilt noga. Dessutom hade hon läst i en annons att golvet var nybytt vilket det inte är även om det är i gott skick. Så det fick jag ju upplysa om men hon slog till ändå tack och lov. Så nu väntar jag bara på att transaktionen ska gå igenom vilket alltid är lite nervöst.

Så nu kan jag åka till vetrinären utan att oroa mig för kostnaden. Som jag har längtat efter att få sålt transporten och sadlarna och så plötsligt händer det, två inom loppet av en vecka! Kvar är bara westernsadeln men den borde få en köpare alldeles snart. Tror minsann jag bad universum om att få sålt sakerna innan besöket i morgon så nu är jag lite religös igen...men hur konstigt det än låter kände jag mig lite sorgsen när jag lämnade transporten till tjejen och den inte längre är min. Jag var så himla lycklig när jag köpte den för tre år sedan, min alldeles egna transport... Det var stort. Riktigt då kändes det inte när jag köpte den nya, kanske för att Wasa finans äger största delen av den? 

Håll tummarna för att allt går bra i morgon nu.

En ganska lång dag...

Det var sista Cikt dagen med ITjobbet för terminen idag. Planen var att ta det lite lugnt men jag hade verkligen häcken full hela dagen. Gjorde en manual som jag tyckte blev väldigt fin och informativ men den får nog korrektur läsas lite innan den skickas ut. Fixade också anmälningsblanketter och länkar till fem olika workshops nästa termin. De som varit i år har varit toppenbra så jag hoppas på lika stor uppslutning nästa termin. Sen skulle jag bort till förskolan då vår lärarstudent hade vfu lärarbesök. Kom inte ifrån förän efter fem så det blev en ganska lång dag. 

När jag kom hem var maten inte klar. Jag är så ovan att inte maten står på bordet att jag blev lite stressad. Maken stod på en pall med skruvdragare i handen och fixade en sned hylla. Den har varit sne sen vi hängde upp den för typ tio år sedan men nu är den alltså plan...alltså vad händer här? Så jag började laga mat istället. Otippat på en onsdag. Nattis fick klara sig i stallet bäst hon kunde och kom hem lagom till middag. Också ovant att inte köra, jämra, åka, lasta, fixa, vara hemma jättesent på en onsdag. En fördel med häst som vilar.

En nackdel är ju att man nojjig hela tiden. Vi skulle ju rida igång i veckan och i morgon har tiden för självläkning gått ut. Jag ringde dock vetrinären igen igår och vi kom överens om att vi ska ta ett ultraljud på senan innan vi fortsätter. Det blir alltså att ta ledigt några timmar på fredag och köra hästen till särökliniken för lite utredning. Hoppas det bara visar på normal svullnad och att vi kan börja köra igång efter jul. Nu har han ju redan vilat så länge att han inte lär bli fetare eller tappa mer muskler om vi ger det en vecka till. Då får vi en lugn och skön men fattig jul.

Våra marsvin Björn och Benny som av naturliga skäl fått för lite uppmärksamhet sen vi köpte ponny har fått en ny adoptivfamilj. En arbetskamrat med barn i rätt ålder tar hand om dem efter jul. De har gnagare sen innan så där kommer de få det bra. Nattis hade ju en klasskamrat som skulle adopterat dem idag men mamman ångrade sig i sista sekunden. Det var synd på ett sätt men det var tur för jag tror marsvinen får det bättre hosmin kollega.

De är verkligen världens gulligaste djur och jag kommer sakna deras kuttrande när jag skär grönsaker i köket. Och att kela med dem men det är inte så att jag riktigt vill ta hand om dem på heltid när Nattis flyttar i väg till hösten. Lika så bra de får flytta nu. Och förhoppningsvis en glad liten flicka som får egna små marsvinsgrabbar i julklapp.

Helgerna går så fort.

I fredags hade vi fest på jobbet, eller faktiskt hemma hos en kollega. Herregud vad roligt vi hade och så sent vi var uppe och hur det straffat sig hela helgen. Klockan tre satt vi fortfarande och körde Spotify Quis och var så där lagom nyktra. Jag sov i en barnsäng hela natten och vaknade till ett hus som minst levde upp till ungdomens tillställningar. Det fixade vi i ordning innan frukost och sen skulle jag bara köra hem.

Och byta bil och köra transporten till Alingsås ungefär i blåst och halka. Jag slutade dricka långt innan jag slutade festa så jag tror inte det var något gränsfall på den fronten, men så himla trött! Jag som nu då tänkt bli bilkörningshandledare borde veta bättre. Manolito blev i varje fall överlycklig över att få åka transport och hade travat ombord innan jag ens var framme vid bakluckan. Tur han står så snällt. Resan gick bra även om det var lite små trixigt att ta sig fram till ridhuset vi skulle hyra. Om vi vill får vi åka dit när det passar och det var ju närmre än ridhuset i Alingsås. Men med tanke på att Mannes ben fortfarande inte har blivit helt bra vågar vi inta köpa nåt klippkort, det är dyrt att åka tre mil och betala en hundring för att skritta runt i 45 Minuter. Vi får se hur vi gör i slutet av veckan , kanske vi tar en tur till kliniken för säkerhets skull så får vi ett bra schema från vetrinären.

Idag var jag och Nattis först hos Emma och hämtade en liten söt gran. Nattis tyckte den var för liten och för gles. Jag tycker den är söt även om den blir i minsta laget. Men då får vi plats att gå in i vardagsrummet vilket är bra.

Vi var också och köpte lite julklappar på Frölunda innan vi kom hem och lagade middag. Lammytterfilé med rödvinssås och en fantastisk rödbetssallad en kollega gjorde till julfesten och jag tog (typ) receptet på. Ingen rödvin att dricka dock för jag skulle träffa nån som ville köpa min gamla fina dressyrsadel. Och den här gången blev jag av med den med endast några hundra i förlust. Så skönt. Nu vill jag bara få sålt den andra och transporten som faktiskt hade en spekulant på sig idag. Tror inte det blev nåt men ändå, det ger lite hopp.

Nu ska jag äntligen sova så jag orkar den här sista veckan också. Jag älskar verkligen varje dag jag får dit men nu ska det ändå bli skönt att få en liten paus.