Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 7 mars 2015

Hej där familjen...

Det var länge sedan jag såg i varje fall 50% av familjen i dagsljus faktiskt. Veckan som gick åt vi inte ens middag tillsammans mer än i går kväll...så idag var fokus  att hinna se varandra lite i vart fall.

Manne fick en biolight behandling i morse och efter det åkte vi upp till Öjersjö för att hämta ensilage och torv. Eftersom han fått stå inne som sällskap lite denna vecka har det gått åt lite mer än vanligt så jag kommer få börja köpa innan uppsägningstiden går ut, men jag har hittat ett ställe i Floda som säljer till hyfsat pris så det löser sig. Balen med ensilage var tyvärr inte nyöppnad så den här gången fick vi ta för en vecka bara för jag tror inte det håller sig fräscht i nästan tre veckor nu när det börjar bli lite varmare. Träffade våra kompisar Thea och Anki och stod och pratade en lång stund. Saknar dem jättemycket faktiskt även om vi trivs väldigt, väldigt bra i nya stallet. Nu är det bara några veckor kvar med två stall att relatera till och det ska bli väldigt skönt. Men också en saknad...

Manne fick vila idag så det blev ingen riddebut för mig idag heller. Nattis är förkyld och det blåste snorkallt och ingen var särskilt taggad för att promenera fram och tillbaka på vägen. Istället åkte jag och Karl till Ikea för att köpa de där Ivar hyllorna vi planerat till källaren. Det var kanske inte den mest  romantiska platsen men det var trevligt att bara strosa runt och fundera på lösningar hand i hand, och se mannen i dagsljus!  Tack och lov hade han inte åldrats nämnvärt sen sist...

Sena blev vi för hyllplanen var slut och vi fick åka till nästa Ikea också....så Nattis fick laga lite mat. Med interaktivt stöd via telefon blir det älgstek, kokt potatis, rödbetor och vitkål i ugnen...det luktar gott så jag hoppas det smakar...


fredag 6 mars 2015

Tgif

Sovmorgon var inte helt fel. Tyvärr brukar det straffa sig i andra änden av dagen...man går hem sent. Av nån anledning blev jag inte medveten om att det schemat jag la in i systemet var för mycket tid, så varje sen fredag sen Augusti har jag börjat en kvart för tidigt...nu är det inte hela världen faktiskt men när jag var barnfri plockad jag ihop och gick hem med gott samvete en kvart för tidigt. Tiden mellan dagens början och dagens slut ägnades mest åt att njuta av de fantastiska små människorna i min närhet... Höjdpunkten var att sitta på golvet och äta fruktsallad med 13 godingar och streama saga från sli. Och titta på de där 1.5 åringarna som jag aldrig trode jag skulle gilla att jobba med och inse att jag hade fel... Hjärtar svämmar över av fascination och värme...och så får man betalt för detta! Man ska inte säga så för det ska visst underminera statusen för yrket har jag förstått. Inte för att jag förstår det... För inte blir det mindre viktigt och professionellt för att känslan är med? Och inte blir vi skickligare i vårt yrkesutövande för att vi bara kopplar till läroplaner och styrdokument? Missförstå mig inte , det är en del i jobbet...men att kramas och skratta tillsammans är så mycket viktigare för de små människor vi möter... 
Det var sista arbetsdagen på två veckor då jag ska ut på ALPuppdrag på måndag. Ser fram emot det men kommer sakna min verksamhet.

Sen plötsligt var dagen slut och nästa arbetspass väntade. Jag hade hoppats på att dottern skulle ha gjort färdigt stallet då hon måste ha kommit till stallet minst en timme innan mig. Hon stod istället och pratade med Amanda och hade trevlig... Jaja. Lite sur var jag men sen mockade jag och fixade lite medan hon sadlade och vi fick en halvtimmes jättemysig promenad och jag slapp leda ponny nummer två. Manne behövde jag bara leda i trafiken men egentligen tror jag inte det hade behövts heller. Idag var han lugn och fin. Men varm och svullen...imorgon bitti kommer Klara och ger en behandling så får vi se om det lägger sig som vanligt. Det börjar bli dyrt med så täta behandlingar men det är svårt att stoppa när man ser hur god effekten är...

Jag funderar på att försöka komma upp i sadeln i morgon. Har inte vågat sitta på honom efter mitt ryggskott med tanke på hur mycket han skuttat runt. Nu känns det ändå som om Det värsta har lagt sig så kanske vara fem minuter i paddocken för att få upp känslan hade varit bra? Längtar verkligen efter att rida nu...

torsdag 5 mars 2015

Lite fritid...

Mycket jobb... 

Arbetsdagen var en dag som man känner sig lite stolt över faktiskt. Jag hade ett samtal för några dagar senan med en kollega på en annan förskola som pratade om en föreläsning hon hört. Den handlade om duplodemokrati. Ett sånt fantastiskt ord! Det måste man ju bara smaka på och prova i verkligheten...och idag blev det en diskussion om vad vi ska kalla våra grupper nu när femåringarna börjar fylla sex och småbarnen är allt från ett till fem. När vi delat oss i grupper då. Vi gjorde då en rolig demokratiövning med förslag på olika namn att rösta på och sen hemliga val med hjälp av duploklossar. Vi fick många bra samtal om vad det innebär att lägga sin röst, valhemligheten och allas lika värde som samhällsmedborgare...man får tacka för iden och sen bara njuta av hur väl det föll ut.

Och så sken ju solen också vilket gör alla glada och rosiga om kinderna. När jag slutade jobba klockan fyra hade Nattis redan varit i stallet ett tag så det var inte mycket för mig kvar. Jag fyllde näten med det sista av ensilaget, det räcker nästan...Vi har börjat växla in lite av det nya ensilaget i förtid just för att dryga ut lite så på lördag morgon finns det tre kilo i nätet...tur vi ska åka och hämta mer då. Vår vanliga promenad kompis var tyvärr upptagen av sin ägare idag så vi kunde inte få till nån lång promenad. Nu är ju senan lite varm och svullen igen så det kanske var bra med en kortare tur? Vi promenerade nästan 20 minuter tillsammans med Neo på grusvägen bara. Det gick ju ganska bra att gå först med men när Neo frustade blev Manne rädd;) tycker trots det att det är en helt annan häst sen vi bytte till en egen örtblandning. 

Jag ska försöka boka in en  vetrinärundersökning innan 22 april då vår självriskperiod går ut. Det blir i så fall åtta veckor och vi skulle vänta sex till åtta och ha kommit igång med traven. Följer vi planeringen bör vi börja med trav på tisdag...och om vi ökar utan bakslag ska vi trava 20 minuter efter sex veckor...nu tror jag vi hamnar närmre åtta ändå och jag tar nog hellre att behöva göra fler besök än att inte ha koll på hur senan ser ut på insidan... 
Vi funderar på att byta sjukhage mot annan sjukhage i helgen . Det hade varit bra om alla hästar går på samma sida för att minimera att de blir lämnade ensamma när någon rider iväg...Manne brallar gärna lite extra just i de lägena. Den hagen vi tänker på är hård för det mesta men har ett lite lerigt hörne. Kanske är det bra att långsamt vänja vid mjukare underlag? Kanske kan han växla lite och stå en stund på framsidan och en stund på baksidan? Det måsta vara hanterbart när det är så få hästar i stallet men jag är ändå lite orolig att det blir för mjukt för tidigt...mjukare eller bralligare, det är dagens svåra fråga...

Vi fodrade kaniner, fixade lite extra i stallet och sen åkte vi hem. Jonte skulle laga mat åt oss idag. Bortsett från att han glömde saltet i riset lyckades han servera stekt fläsksnitsel  med grönsallad och bearnesås. Mätt blev man och nöjd med att sonen drar sitt strå till stacken också.

onsdag 4 mars 2015

Vår på riktigt!

Idag var det riktig vår. Metreologiskt kom våren 15 februari och visst har vi haft några fina dagar innan men idag räknar jag som perfekt vårdag. Jag hade en del att göra med jobbmässigt. Ett par olika möten för att handleda i datoranvändning och en del att fixa med i förväg då jag är borta på ALP två veckor och behöver vara förberedd på en workshop jag ska ha första veckan och sen kursen i april... Men för att få gjort så mycket som möjligt valde jag att jobba hemifrån innan första mötet. Då kan jag sätta på kaffe och ta fram frukosten och börja jobba extra tidigt utan att det känns jobbigt. Sen var jag i väg på en förskola ganska nära där en kursdeltagare tappat bort ett program hon jobbade i...fick ett intressant samtal och en kontakt som rör en annan del av mitt jobb så nu ska vi se om vi kan få ett erfarenhetsutbyte med det arbetslaget i vår. Det kändes som en ginande bonus på den handledningen.

Eftersom jag var ganska nära hemma åkte jag hem för lunch och tog en liten rast medan jag åt ute i trädgården. Underbart med sol och lite värme. Mitt andra möte blev inställt så jag fortsatte jobba hemifrån tills jag var klar.

Lite tid blev det över då så jag kunde be sonen hjälpa mig att montera ner mina pilvindskydd som inte riktigt skyddade mot den senaste vinterstormen utan la sig platt på marken. Vad felet visade sig vara var att markspjuten gått av i metallen! Kvar i marken sitter spjuten och metallskon sitter på stolpen. Ett av skydden hade splittrats helt, ett hade bara en bruten rundstav. Först tänkte jag beställa nya men de är lite dyra och frakten ska vi inte tala om...sen kom jag på att jag kan köpa rundstav i rätt storlek och klippa egna pilskott från pilkojan och fläta in. Det blir kanske inte lika snyggt men sparar i varje  fall flera hundra (som snabbt går till behandlingar av häst i stället). 

Jag drog på mig mina trädgårdskläder och upptäckte att jag antingen gått upp 10 kilo eller att byxorna krymper en storlek i tvätten. Det förklarar i så fall varför mina andra byxor växtes ur så fort. De senaste jag köpte var minst ett nummer för stora så nu satt det perfekt. 

Tyvärr fick jag avsluta mitt trädgårdsmood innan jag ens kommit in i det för vi skulle ju till stallet. Igen...
Som vanligt, sent och långt...men när man väl kommer dit, underbart! 
Idag var Mannes sena lite mer svullen och varm igen. Om man bara förstod vad som pågår i den? Vi satte på BOT och liniment innan promenaden, gav örterna och sadlade. Klockan var lite tidigare än i går så vi kom i från stallplan redan strax innan fem. Solen sken fortfarande, det var vindstilla och helt underbart. Manne var jättelugn idag så promenaden blev bättre än igår. Han jobbade kanske inte riktigt lika bra men om det var energin i går som gjorde senan svullen var det kanske bra att på skritta på lite halvlång tygel en stund. Vi gick över 35 minuter och förlängde promenaden med ett par hindra meter. Vi skyndar verkligen långsamt...en enda insident hände på väg hem. Vi mötte en jättegammal traktor ganska nära stallet. De var snälla och körde in på en sidoväg och stängde av traktorn när vi närmade oss. Inga problem att gå förbi men när vi gått ett tjugotal meter till och precis svängt in på uppfarten till stallet startade de igen. Och en gammal staktor startar med Prutt och Bang!  Och Manne skuttade iväg så  nattis rygg sträckte sig igen...gjorde nog jätte ont för hon haltade lite efter...men han lugnat sig snabbt i varjefall så vi kunde gå hela vägen till stallet utan fler missöden. Och när vi tog in lite senare var senan mindre svullen än innan så vi är nöjda med dagen.


Avslutade stalldagen med att få ringa till Neos matte och säga att han försökte klia av sig sina bandage. Hon fick komma till stallet så hjälptes vi åt att plocka av dem. Lite svullen i hasen så det blir nog lite penicillin i morgon. En kort stund stod jag och tittade ut på skymningen utanför stallet och hörde koltrasten sjunga sin kvällssång. Just då känns det inte fel att vara stalltjej. Härliga härliga vår.

Manne tänkte rulla sig men kom inte runt...tjock mage i vägen? Litet utrymme?




tisdag 3 mars 2015

Försmak

Jo idag slutade jag tidigt och fick några timmar av ickeaktivitet...eller så nära jag nu kan komma det stadiet. Men det ska jag snart komma till. Först vill jag berätta om världens bästa jobb och kollegor. Det var karnevalsdags på förskolan. En årlig tradition av utklädda barn, dans och tropiska frukter (läs melon) och popcorn. Vi började redan för ett par veckor sedan att förbereda med samba, rytmikinstrument, dans och papperskonst som girlander att pynta med och färgglada vipor att vifta med. Idag kom jag till jobbet i lång mockakjol och piratbandana. Vi hade gjort en pinjata av ballong också. Först dansade vi och sen var det dags för vårt uppträdande. Jag och min piratkollega som rest jorden runt visade klassiska tricks som att ligga på en spik som efter mycket dramatik och lätt skrämda barn visade sig ligga platt på golvet (nej jag sa inte att den skulle stå upp. Bara att jag skulle ligga på den...) och avslutade med att vi båda satt i en balja med vatten och insåg att vi möjligen glömt extra underbyxor...men  det var det onekligen värt. 


Så efter en sån dag är det skönt att gå hem tidigt men jag längrar redan tillbaka...jag hade en inbokad tid hos frissan halv fem. En sån dum tid. Fast när jag bokade den stod vi fortfarande i Öjersjö och jag räknade med att hinna till stallet och rida innan. Nu fick jag i stället tre timmars dötid emellan jobbet och klippningen. Jag tog vägen förbi rusta för att köpa torrschampo och kexchoklad till stallet, köpte också lite fröer för solen sken och jag tänkte att jag kanske skulle kunna börja med vårdarbetet i trädgården. 

Sen åkte jag hem och satt en stund i soffan. Inte tillräckligt med tid att börja med något men för tidigt för att åka....vad jag hatar den upplevelsen, limbo. Sen skulle jag ha färjat håret och försökt göra mig lite vårfin, men jag fick ringa och säga att jag tyvärr varken har tid eller pengar för såna ytligheter. Hon fick knappt torka håret för jag hade så brottom.

Jag ville verkligen att vi skulle komma ut med Manne på en ordentlig promenad idag efter förra veckans urr och burr. Och gärna i ljus för det känns lite tryggare att gå mellan två hästar då. Manne var som förbytt idag. Till det positiva! Pigg och glad och frustande skrittade han iväg. Jag och Dancing fick jobba på för att hålla takten. Han skakade lite på huvudet och stampade med benet när vi lämnade gårdsplanen men sen gick han så trevligt. Och i fin arbetsform med rygg och bakben och stöd på bettet....wow. Vi gick hela vägen upp i området, nästan 35 minuter och det var snabb skritt hela vägen och inte en enda gång han försökte urra till det. Vi tror det kan vara den nya örtblandningen som gett ett helt nytt lugn. Igår vilade han och hela helgen har ju varit lite blandat så det var inte för att han är i gång nu. Väldigt nöjd häst, dotter och ponnymamma var det efter kan jag lova! Man ser liksom i ögonen att han taggar ner och nu finns det ju heller inga galopperande hästar i hagen som stressar upp honom för sjuklingen står inne och en håller sällskap. Bra för Manne, synd om den skadade hästen...

Efter ridturen gjorde vi resten av stallet, hjälpe till att mocka och vattna kaniner och ta in hästarna. Vi är så vana vid att man mockar alla boxar så jag tog ett par extra tag för det blir ju lite mer i boxarna när de står inne och stackars Eva-Lena bor ju redan istallet som det är med alla extra in och utsläpp som blir för att hålla Neo sällskap. Det är inte alls så tokigt att småpyssla där i stallet på kvällarna. Jag köpte ju loss en del av stalltjänsten i Öjersjö februari och mars så jag har ju haft tur. Men nu ska jag börja ta lite mer i Gråbo, vi är ju inte så många som kan dela på det och det är ju bara helger jag behöver till gamla stallet så det borde fungera. Kom på att jag ska börja växla in det nya ensilaget under några veckor. Vi tar det långsamt så han slipper magproblem nu när han står stilla såpass mycket. Den 25 mars är min tid på Öjersjö slut. Det känns sorgligt men också lite skönt för det här flängandet för att hämta mat och strö är inte hållbart. Och vi trivs ju alldeles förträffligt i gråbo tack och lov så det blev ju bra trots allt. Man förlorar något man gillar, vänner, ponnys och en stämning men får något annat som kan visa sig minst lika bra. Och när vi red i väg i solnedgången idag var vi bara väldigt väldigt glada...

söndag 1 mars 2015

Söndagsuppståndelse!

Idag hoppade ännu en häst ur sin hage på stallet. Man skulle kunna tro att det är något som händer regelbundet men jag är ganska säker på att det är olyckliga omständigheter...idag var det unghästen Neo som kände sig övergiven av sin "bestfreindforever"  Kotten. Och Manne var väl inget roligt eller tillräckligt sällskap där han stod i sin lilla ruta. Precis när vi kom till stallet kom Kotten och Dancing tillbaka från en uteritt. Vi såg hur lilla Neo började hetsa upp sig redan när de red förbi på hagens ovansida...Manne gjorde sitt yttersta för att galoppera i takt och studsade runt som en gummiboll på stället. Tror inte det hjälpte till så när hästarna kom in på gårdsplanen hoppade Neo över grinden och skrapade upp sig på båda bakbenen! Det såg riktigt otäckt ut och allt blev lite stressat och urrigt. Vi fick ta in Manne också för vi ville inte att han skulle få för sig att hoppa eller spränga staketet för att komma in i uppståndelsen. 

Det såg inte så roligt ut på Neos ben men vetrinären kom ut senare och jag såg på Facebook att han fått finfina bandage och att skadorna var ytliga. Vilken tur! Det kunde gått riktig, riktigt illa...jag börjar sakta inse att jag också kommer bli en sån där överbeskyddande häst ägare som jag lett lite i mjugg åt. Ni vet de som har täcken och boots och benskydd i hagen och helst inte vill att de ska gå mer än max två och två? Hehe...precis som vi vill ha det nu alltså. Neo fick boxvila i fyra dagar så nu får killarna turas om att stå inne som sällskap.

Medan vi höll på och fixa med hästarna fick Manne första dosen av den nya örtblandningen och den här gången syntes det tydligt att den hade effekt. Från att ha varit ganska uppblåst och orolig blev han avslappnade och lugn på tjugo minuter. Inte slö utan bara avslappnad, det kändes gott. Det stormade ju rätt rejält ute och snöblandat regn i kombination med oron i flocken kändes ju sådär kul att rida i för Nattis. Vi vågade inte ut på vägen idag ändå med tanke på hur ont Nattis har i ryggen efter gårdagens studsande. Västen hon lånat satt bekvämare men är lite stor runt bröstet. Vi valde en kort stund i paddocken för att komma ut. Den var ju lite för mjuk när den var regnvåt så vi vågade bara rida en kvart. Men det var lugnt och fint och jag tror Nattis var nöjd med honom efter.

I veckan ska vi försöka köra en tio minuter uppvärmning i paddocken och sen en halvtimme ut. Kanske börja tömköra lite för att jobba lite mer om det fungerar...senan var i varjefall helt ren på insidan och bara ytterst lite svullen på utsidan så det känns som om det är på bättringsvägen ytterligare.

Jag skulle ha träffat min kompis Elisabeth men hon blev tyvärr sjuk. Trist när man väl gjort planer utanför stallet. Men i stället gjorde jag soppa för i veckan och lagade tacos för i kväll. Han fixa lite med skor och kläder i källaren  så det var ju ganska skönt det med. Utöver det fick vi lunch hos mammsen på väg hem från stallet. Ganska ok söndag när allt kommer till kritan.