kväll

Fredag kväll, äntligen! Och vilken härlig dag det blev ändå:) Ponnyn var smutsig som aldrig förr, skolkamraten trevligare än jag mindes och ett par ridbyxor till Dottern hade hon med utöver Tosca kaka till Kaffet. Vi pratade häst en timme samtidigt som vi borstade och myste med Fabbe som visade bästa sidan under smutsen. Lektionen gick så bra sen...visserligen var jag yr ända tills jag kom upp på hästryggen och började jobba! Vipps så mådde jag bra...Vi valde en lugn lektion med massa skritt, muskelbygge ( mest ryttarens vader som krampade  efter att ha ridit utan stigbyglar) Och lite trav. Tror Ridläraren var orolig att jag skulle halka ur sadeln av yrseln. Fabbe var i varje fall på sitt absolut bästa humör. Frustade tuggade och gick i riktigt trevlig form halvvägs igenom. Fast när jag ställer lite krav slår han med huvudet det gör han aldrig med Dottern. Vi var riktigt goa kompisar idag Jag och Ponnyn...

Blev kvar och städade lite i stalllskåpet och köket, tog en pulver soppa till lunch, pussade lite ponny innan jag hamnade på soffan igen en stund på mellanlandning till nästa stall...Yrseln är betydligt bättre, faktiskt om jag inte känner mig lite lugn...avslappnad...kanske nästan liiiite lycklig?

nejmen...

Dottern vaknade med ett ryck tio i åtta och stod hysterisk i dörr öppningen...efter lite verklighets check förstod jag att hon försovit sig och behövde lite mentalt stöd för att komma på hur man gör då;) Det var inte stor idé att krypa tillbaks i sängen så morgontidningen är läst, kaffet urdrucket, det viktiga samtalet till försäkringskassan ringt. Nu ligger jag utsträckt på soffan och funderar på om jag är
1 magsjuk
2 stressad
3 förkyld
4 har öronkristaller eller hjärntumör

Fryser gör jag ivf och känner mig lagom yr och matt. Dessutom sov jag riktigt dåligt i natt med för jobb och fritid och alla måsten bara snurrar och snurrar. Jag tycker lite synd om mig själv helt enkelt och inte ens en ipren verkar hjälpa den här gången. Vad som lättar upp livet lite denna gråmulna fredag morgon är att den vita katten Merlin kryper upp i famnen och spinner så saliven droppar, det låter inte så frächt kanske men är en glädjekälla.

Sen annan otroligt upplyftande sak är att huset invarderas av småfåglar så här års. Varje höst samma sak...De sitter på altanen och kvittrar. Sätter sig på husfasaden och knaprar kalk tror jag, säkert inte bra för huset men de är såååå söta! Vart gömmer de sig på sommaren? Jag ser dem visserligen flyga runt men inte som på hösten. I trädgårdslanden sitter sparvar, koltrastar, rödhakar, blåmesar och taljoxar i stora flockar! Och vilket liv de för...Kanske vill de bara påminna mig att köpa frön till vintern?

För att pigga på mig extra har jag också bokat en ridlektion idag, inget hjälper som lite tid i stallet:) Jag har också stämt träff med en gammal gymnasiebekant klockan 11 i stallet. Hon gillar hästar, vill väldigt gärna träffas och eftersom tid är min största bristvara är det ändas möjligheten att få till en träff. Just nu känns det inte helt lockande med tanke på hur jag mår. Bekantskaper tar mer energi än de ger till skillnad från nära vänner och släktingar som får ta en som man är, med skäggstrå på hakan (som kan få sitta där över halloween) och glåmig uppsyn...äsch föresten även skolkamraten får väl stå ut...

Vad jag egentligen skulle vilja är att ägna lite tid åt mina goaste vänner men tiden bara rusar iväg. Igår hade jag först ett tre timmars möte och sen ett tre timmars möte till...på kvällen. Det är inte underligt att man är lite sliten. Det ska bli skönt att vara lite ledig ett par dar... Imorgon fyller Sonen 16! om en vecka fyller Dottern 12... så det är klart vi behöver nog klämma in ett par kalas...eller inte.

tar det aldrig slut?

Oj så jag sov gott i natt...tungt kan man säga, nästan för tungt. När jag vaknade i morse var jag fortfarande så tung att jag inte riktigt kunde stå på benen. Helt klart nån balans grej för jag vinglade runt och ramlade tillbaks i sängen. Lite frukost gjorde det hela  lite bättre men jag var nästan som berusad på jobbet också. Tur att ingen trot man tagit en liten morgon hutt. (i varje fall tror jag inte de tror det.) Jag är ganska säker på att dret är kombinationen trötthet och total nästäbba som gör det. Även om spekulationerna genast började nämna kristaller i örat och annat...kanske en tumör? Nåväl inte värre än att den gick att leva med.

Jag gillar annars onsdagar för då brukar jag hinna så mycket kul på jobbet. Idag var jag dock lite irriterad, mest för att inta allt bara flyter på som jag vill hela tiden. Vi hade i varje fall världens härligaste tema lek både inne och ute med gruppen idag och alla har fått göra båtar...Jag ska inte gå upp i morgon bitti dock utan verkligen ta ut min över tid.

Man lever...

Börjar bli grymt trött på att nysa och vara trött. Jag gläder mig samtidigt åt att jag inte hostar, inte har löss och inte har feber. Dessutom har jag lite ledigt på torsdag morgon och på fredag för att kompensera massa av över jobb förra veckan. Idag kom dessutom en snäll kollega på grann avdelningen och frågade om jag inte ville ta ledigt på höstlovet, de har nästan inga barn och kan hjälpa till...VA! Hur snällt är inte det om man frågar sig. Jag ska alltså vara KOMP ledig på tisdag...kanske ska jag jobba denna fredagen och torsdagen så jag kan vara ledig nästan hela nästa vecka? Nej jag ska nog vila nu när jag behöver det, inte sen när det är försent (gud vad klok jag är)

I morse var jag inte klok. Då gick jag upp och gick till jobbet fast hela kroppen skriker förkylning! Jag ägnade några minuter över en kopp honungs te och stoppade sen i mig två flue-relive eller vad de heter. Väl på jobbet hade jag glömt att jag nog var sjuk och att jag skulle lista ut en förevändning att inte gå till skogen. I skogen hade vi båt race i bäcken med min alldeles hemma byggda glasspinns flotte och barnen använde pinnar och löv...några kom på att man kan bilda ihop pinnar med gräs... På förskolan ville naturligtvis alla göra flottar (det var lite det som var avsikten om man säger så), helt klart en perfekt dag!

Den blev inte sämre av att älgen är död! så nu sitter inte jägarna på pass längre utan skogen är fri. Vi tog en riktigt lång tur, jag på fötter Dotter på hästrygg. Genom skogen och sen ut på grusvägarna för lite trav och galopp. Vi gick en hel runda, vilket vi inte kunde göra förut, och kom tillbaka vid Karis lycka efter en timme och en kvart. Dottern sitter uppflugen på älsklingsponnyn (nummer ett står förstås på ridskolan och heter Triumf) och förklarar vilken perfekt ponny Fabian är och att vi verkligen borde köpa honom. För som hon säger, snälla hästar är svåra att hitta. Om de dessutom ska vara orädda, gilla att hoppa och gå i skogen och både hon och jag ska kunna rida...hur stor är sannolikheten att vi hittar en sån ponny igen? Jo tack jag vet...hur stor är sannolikheten att jag har råd att köpa en sån?

Ännu mer perfekt blev det när Maken serverade tacos och rödvin efter duschen. Och allra bäst efter att ha sett avsnitt nummer två av drama serien "Treme", om New Orleans efter Katrina. Mycket, mycket bra... Det ända som saknas nu är en stund med en bok under värmefilten...kanske orkar man sig upp imorgon igen då?

luskoll

Varje höst händer samma sak. Först kommer ett brev från skolan om att det går löss. Strax efter börjar jag känna hur det rööör sig i hårbotten, jag är helt säker på det. Hela dagen har jag gått och känt det. Massor av löss, säkert tusen eller mer som suger och snuttar mitt blod som värsta vampyrerna. Fram emot sextiden står jag inte ut längre och mot bättre vetande plockar jag fram luskammen. Jag borde veta att luskammning blir starten på ett par månaders elände!

Inte en enda liten lus lyckas jag kamma fram. Men, som alla vet är det inget bevis...de kan gömma sig! Dottern fick därefter titta mellan varje hårstrå, två gånger... Inga löss där heller (mamma du har ju aldrig löss,varför måste du va så jobbig?)

Så inga löss. Men känner jag inte nåt som kliar? bakom örat? Tittade hon där? Kanske ska jag ta luskammen igen, för säkerhets skull? Ja så håller vi på trotts att frisörskan säger att det inte är konstiga att det kliar om man har torr hårbotten och inte blåser håret innan man tar på mössan. Dessutom kan jag berätta att de små såren som blir i hårbotten kliar när de läker. Eller om det är löss.

På väg hem från jobbet fick jag ett huslighetsryck. Antagligen för att jag läst Syrrans blogg och sett alla halloween bilder som Mamsen kom hem med tillsammans med diverse pynt. Inhandlade ljung, gravljus (de lyser länge och känns rätt lagom läskiga) pumpor för ute- och innebruk. Dessutom hittade jag en julklapp till mig själv från mig själv som jag ska slå in medan jag blundar så jag inte ser den:) På vinden finns abselut en flock fladdermöss, en död avlägsen släkting, och lite annat smått och gott att pryda hemmet med. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att sätta in ett påskris men halloween:) kanske skulle man bott nån annan stans...På blomsterlandet stod kunderna och förfasade sig i kön över allt osvenskt i firandet. Bara färgen gör mig lycklig. Orange...Och med tanke på hur trött och sliten jag känner mig just nu behövs varje tillfälle att festa till det hela. Kanske en liten födelsedagsfest för barnen på lördag skulle hjälpa upp humöret?