Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

tisdag 25 oktober 2011

Man lever...

Börjar bli grymt trött på att nysa och vara trött. Jag gläder mig samtidigt åt att jag inte hostar, inte har löss och inte har feber. Dessutom har jag lite ledigt på torsdag morgon och på fredag för att kompensera massa av över jobb förra veckan. Idag kom dessutom en snäll kollega på grann avdelningen och frågade om jag inte ville ta ledigt på höstlovet, de har nästan inga barn och kan hjälpa till...VA! Hur snällt är inte det om man frågar sig. Jag ska alltså vara KOMP ledig på tisdag...kanske ska jag jobba denna fredagen och torsdagen så jag kan vara ledig nästan hela nästa vecka? Nej jag ska nog vila nu när jag behöver det, inte sen när det är försent (gud vad klok jag är)

I morse var jag inte klok. Då gick jag upp och gick till jobbet fast hela kroppen skriker förkylning! Jag ägnade några minuter över en kopp honungs te och stoppade sen i mig två flue-relive eller vad de heter. Väl på jobbet hade jag glömt att jag nog var sjuk och att jag skulle lista ut en förevändning att inte gå till skogen. I skogen hade vi båt race i bäcken med min alldeles hemma byggda glasspinns flotte och barnen använde pinnar och löv...några kom på att man kan bilda ihop pinnar med gräs... På förskolan ville naturligtvis alla göra flottar (det var lite det som var avsikten om man säger så), helt klart en perfekt dag!

Den blev inte sämre av att älgen är död! så nu sitter inte jägarna på pass längre utan skogen är fri. Vi tog en riktigt lång tur, jag på fötter Dotter på hästrygg. Genom skogen och sen ut på grusvägarna för lite trav och galopp. Vi gick en hel runda, vilket vi inte kunde göra förut, och kom tillbaka vid Karis lycka efter en timme och en kvart. Dottern sitter uppflugen på älsklingsponnyn (nummer ett står förstås på ridskolan och heter Triumf) och förklarar vilken perfekt ponny Fabian är och att vi verkligen borde köpa honom. För som hon säger, snälla hästar är svåra att hitta. Om de dessutom ska vara orädda, gilla att hoppa och gå i skogen och både hon och jag ska kunna rida...hur stor är sannolikheten att vi hittar en sån ponny igen? Jo tack jag vet...hur stor är sannolikheten att jag har råd att köpa en sån?

Ännu mer perfekt blev det när Maken serverade tacos och rödvin efter duschen. Och allra bäst efter att ha sett avsnitt nummer två av drama serien "Treme", om New Orleans efter Katrina. Mycket, mycket bra... Det ända som saknas nu är en stund med en bok under värmefilten...kanske orkar man sig upp imorgon igen då?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar