Wow!

I dag var det verkligen ett stort wow. Nattis red lektion för Amy och visade vilken otroligt fin ponny vi köpt oss. Extra kul var att mamma kom till stallet med lite fika och hälsade på Manolito. Trist nog för henne var jag kanske mer intresserad av att titta på underverket som hände framför ögonen och för ovanligheten skull även kameran...

Dagen började dock med frukost och sen några timmars arbete i trädgården. Jag började fläta lite pil på det som ska bli ärtväxtstöd och bönstöd, möjligen slinger spenat som min vän Therese har lockat mig med...katten verkar ja fått fnatt över mina fiberdukar och jagar dem som om de gömde en råtta och inte lite jord. Undrar om något alls kommer våga sig upp där? Jag rensade även bort ogräset i hallonlandet och i blåbärslandet. När det var gjort tyckte jag att det fick vara nog för idag och gick in för lite lunch innan ridning.

Jag han också rida en sväng. Fabian började totalt ovilligt till arbete, det brukar bli så om han får för många skogsdagar under veckan. Så det blev till att försöka busrida lite och nog fick jag lite fart på honom efter en stund. Till och med lite yiiiha och ett bocksprång och några ökade galopper. Det brukar inte hända med tant på ryggen... Efter massor av bråk i handen och krabbgång för att slippa jobba släppta han igenom och jag fick några minuters riktigt fin ridning. Inte som dotterns men utifrån Fabians förutsättningar riktigt trevligt. 

Sen kom alltså mamma och Amy och så fikade vi medan Nattis red. Hon kommer ha sån träningsvärk imorgon...och då ska vi upp tidigt och åka till gfrk för hoppdebut med Manolito. Med tanke på hur hoppträningen gått har hon inte alltför stora förhoppningar om att komma hem med rosett. Sist sprang han som en tok och tvärstannade på enkla hinder som inte borde ha bekymrat honom det minsta. Men det viktiga är ju att komma ut och ha roligt.

Det är fredag igen

Och solen skiner fortfarande. Samtidigt säger metreologen att det tyvärr inte är någon förändring på gång. Alltså strålande sol och 13 plusgrader, vindstilla...träden utslagna och det är andra maj idag? Vad förväntar vi oss? Bra för att vi haft två veckor med sommarvärme...

I morse hade jag lite sovmorgon och fick förmånen att äta frukost med maken som var ledig. Själv var jag inte ledig men som jag förutsade var jobbet allt annat än betungande. Vi åt lunch, tittade på lite tv som vila och sen fick jag tid att fixa lite planering innan jag slutade.

Nattis skulle rida för Sanna i paddocken inför hoppträningarna. Mest för att få lite tips på hur hon ska få honom i form och faktiskt få stopp på honom när han springer. Sanna satt upp en stund och tyckte nog att vi köpt oss en riktigt trevligt och prisvärd ponny. Det så naturligtvis väldigt trevligt ut för hon är ju väldigt duktig... Nattis kämpade på och hittade lite trevlig form på kusen. I morgon får hon ytterligare en dressyr lektion för Amy och vi hoppas att det ska ge tillräckligt för att hitta god form...

Han hade rullat sig i hagen och skadat sig på något vasst så det såg ut som han blivit skuren på sidan. Inte så djupt tack och lov men vi fick sätta på lite jodopax salva...

Hemma igen grillade jag den troligen absolut godaste oxfilén någonsin. Serverade med potatis, jordärtskockor,, morötter och ramslök i ugnen med olivolja och fin balsamvinäger. Salladen blev vitkål, rädisor och sockerärtor...ibland slår de knut smaklökarna av lycka! Och faktiskt om det inte var ganska varmt i solen? Förstår inte varför vi måsta klaga på att kylan dragigt in i landet när man står i tröja och grillar en fredagkväll i början av maj. Kanske att det är lite kallt på nätterna? Men brukar man inte ha frostnätter in i juni? Jo det brukar man!  Manolito verkade i varje fall ha överlevt sin första natt ute oh inte verkade han ledsen för det heller...

Ledig torsdag

En dag fylld med energiåtergivning...ni vet när man känner att man bara insuper och är...rätt upp och ner och inser att det är nog. Och så är det torsdag bara!  I morgon ska jag visseligen jobba men jag tror inte jag kommer göra det mentalt. I stället tänker jag ägna mina timmar på jobbet åt att umgås med de finaste ungar jag vet (näst efter mina egna så klart) och helt kravlöst bara vara människa. Alltså egentligen det jag är utbildad för att göra.

I morse åkte jag till stallet med Frida som jag lovat en ridtur igen nu när jag har två hästar...jag hade just då glömt bort att jag bara har en häst på torsdagar och att Ida skulle rida. Men Fabian klarar ju lätt två sköna pass på en dag så det var inte något bekymmer faktiskt, framför allt inte när vi tänkt rida på förmiddagen och Ida på eftermiddagen.

Först gjorde vi stallet klart så det bara är för Britt att ta in i kväll. Fördelen med röda dagar på en torsdag är att man inte behöver åka tillbaka på kvällen eftersom man slipper intaget. I natt blir Manolitos första natt ute tillsammans med Fabian. Det blir ett täcke på för jag tror det är lite kyligt fortfarande. Hoppas han trivs med lösdriften för annars får jag väl försöka hyra Merlindas box igen, vilket jag inte tror skulle vara ett problem för något annat än min stackars plånbok...sen hoppas jag ju att lite lösdrift på nätterna och uppställning blöta dagar på dagen är en bra mjukstart för betessläppet i juni. Vi har börjat vänja magen sakta vid gröngräset så förhoppningsvis blir det inget bekymmer...mer än att han troligen blir tjock.

Nåväl idag red alltså Frida Fabian och jag Manolito. Det var första gången jag red ut honom och det kändes riktigt bra. Lite annorlunda att sitta på än Fabian. Han är snabb men säker på foten och kliver verkligen rakt i igenom allt. Jag kände mig helt trygg och säker vilket inte hör till vanligheten när jag sitter på en okänd häst. Vi red runt på småstigar med massor av stockar att kliva över och sen ner till plaskis där det tyvärr blåste iskallt så vi stannade inte kvar så länge. 

Efter ridningen fick hästarna beta en liten stund och sen satte vi oss i gröngräset med kaffe och Fridas nybakat bullar. Och så pratade vi. Så där som man bara pratar med riktigt nära och viktiga människor, på djupet och på riktigt om det som betyder något... Samtal om livet. Och där blev vi sittande i solen som faktiskt värmde trots att det dragit in en kallfront i landet. Det blev liksom lite varmfront i livet då...

Och så var klockan plötsligt över tre och vi fick packa ihop och ta oss hemåt. 

Väl hemma hoppade jag snabbt i mina trädgårdskläder och gjorde lite trädgårds jobb. Det blev förstådd av bönor och squash i pluggboxen. Rosenbönor och två sorters vaxbönor blir det i år. Sen krattade jag och förberedde jorden för andra gången innan jag sådde rödbetor och spenat. Jag skulle kunna ha sått ärtor också och kanske salladen men bestämde att förså salladen så jag får fina salladshuvuden på rätt avstånd, det är viktigt för det estetiska. Sen började benen darra av trötthet. Ja mest för att en burk makrill och två kanelbullar inte är riktigt tillräckligt för hårt arbete. Jag är ju en klok kvinna så jag slutade genast arbeta, hämtade ett glas rödvin, en skål små crustini kex och en burk tapenade på svarta oliver. Sen vilade jag mig i form i solen medan maken fixade middag. En helt ok ledig dag.

Valborgsmässoafton.

Ja här sitter man nu och njuter av att man har en ledig dag i morgon. Igen...det är faktiskt det bästa med våren. Det var lite kyligare idag, faktiskt som vår och inte sommar så här dagen före 1 maj. Man ska inte demonstrera i morgon för man ska till stallet. Det löser problemet med i vilket tåg man ska gå. Vem ska man vara solidarisk med? Solidaritet är ett ord vi använder för lite tycker jag. Det är mest utveckling och stresstålig och mulittasking som gäller i vår tidsanda. Men jag kan sakna det där andra...solidaritet, broderskap...ja ni vet hela franska revolutionen eller vad det nu var, utan halshuggnigarna då så klart.

Idag var jag mest solidarisk mot mig själv. Jobbade sex timmar trots att det var Valborg. Innan lunch satt jag med IT gurun och klurande på 365. Kom väl bara fram till en liten nyhet, resten är samma som innan...hur jag ska kunna utbilda i detta vete fåglarna om det inte är så att grundfunktionerna är fullt tillräckliga. Well well...och en brunn...

Dagens höjdare var kanske en trevlig lunch med en gammal kollega som bytt inriktning. Samtalet var i varjefall av höjdarkvallitet. Maten helt ok men stället var den gamla Kinakrogen min alkoholiserade lilla pappa satt och spelade enarmad bandit och drack folköl på i slutet av livet. Nu har jag ju en trevligare minnesbild av det etablissemanget att ta med mig. 

Ja mötet efter lunch gick ivarje fall riktigt bra det med så summan av dagen är mer än dess enskilda delar. Lite stressigt blev det för hoppträningen var tidigarelagd och började fem i stället för halv sju. Fördelen med en lättlastad häst är att man inte behöver börja oroa sig i god tid före elendet. Dessutom kommer man hem tidigare för man behöver inne stå och vänta. Tyvärr känns transporten trång och vinglig för Manolito står inte helt stilla. Det sparkar och låter så fort vi saktar mer, stannar för rödljus eller svänger skarpt till vänster. Rakt fram är inga problem så egentligen skulle jag väl bara gasa och köra rakt i igenom alla rondeller. 

Hoppningen gick bra till slut också. I början var det en mycket snabb och taggad ponny som körde nån sorts racing över bommar. Det blev också några konstiga tvärnitar på vissa hinder. Kan inte riktigt förstå varför för det är ju ändå en rutinerad tävlingsponny. Testar han bara ryttaren eller stannar han av något skäl vi inte förstår? Nattis red i varje fall superbra och klarade upp det hela till slut. Fick massor av beröm av ridläraren men också lite att tänka på. Har han behov av ett skarpare bett? Vad brukar han gå på? Varför lyssnar han inte på skänkeln och är rusningen i början osäkerhet eller testar han bara nu när vi börjar känna honom?

Vad vet man...trygg och snäll är han i varje fall och jag känner mig inte orolig. I morgon ska jag och Frida rida ut tillsammans och då blir det min tur att rida Manolito. Och prioritet då är faktiskt lugn och stabil. Nästa helg har jag bokat ridlektion för Jill. Hittar vi en passande sadel kör vi igång med lite western annars får det väl bli lite dressyr.

Märkligt...

Vad konstigt...inget stall idag! Första gången på väldigt länge då till och med fredagen blev en stund arbete i stallet. Men idag fick Nattis fixa att åka dit själv , hon och kompisen red ut en sväng i skogen och sen en stund i paddocken och det hade gått så bra. Inte ett spår av lös avföring idag och inte konstiga nerver...

Jag åkte hem direkt och satte mig i solen under häggen. Bortsett från att jag verkar vara ovanligt allergisk mot nåt är våren fantastisk i sitt överflöd. Jag kunde satt igång och sått lite fröer, men jag bara satt där rakt upp och ner i en halvtimme innan jag lagade lite middag.

Jag skulle hem till mamma och få lite hjälp med deklarationen. Det är egentligen inte så svårt tror jag men jag är livrädd att vända på en siffra eller så och hamna i fängelse för bedrägerier. Det är ett avdrag för tjänsteresa utan sånt där påslag som en del får som ställer till det. Tur man har sin lilla mamma:)

Vi drack te och pratade om ditt och datt och funderade på varför Manolito vart så skrämd i stallet i går när han är så lugn annars. Hon föreslog ett bett eller getingstick och plötsligt slog det mig att han hade stått och viftat med svansen och irriterat sparkat med bakbenen...typiskt som om en insekt satt på magen eller skapet! Det är fullt möjligt och känns till och med som en trolig förklaring...tänk att det ska till en utomstående för att väcka den tanken.

Nåväl det blev rätt många eftermiddags timmar att njuta av när man inte är i stallet. 

Måndag

Jag kan inte komma över VÄDRET...idag var jag med tre barn i stallet igen och satt och mös vid ensilagbalen i solskenet. De får lära sig allt om bytesdjur, ögonposition, säker hästhantering och allt annat som är intressant när man är 4-5 år. Hur mycket BAJSAR de egentligen? Det är ju bajs överallt...

Jag ägnade resten av dagen åt att göra i ordning ett fint akvarium med grodyngel och andra insekter. Ganska snart tyckte vi att en räkliknande sak smaskade oroväckande på ett yngel...visade sig att de där dykarna och ryggsimmarna visst är blodsugare och rovdjur som lever på grodyngel och annat smått. Så vi fixade snabbt en skål till rovdjuren så behöver vi inte gå in på näringskedjan allt för djupt. 

Jag hade ett möte på kontoret men innan det blev det en håltimme...vad gör man då? Kaffe hemma i trädgården under den blommande häggen är helt oemotståndligt. Det är ju bara nån kort vecka om året och att tajma in det med 22 grader och vindstilla, det händer inte varje år...

Efter mötet skulle jag och Nattis rida ut hade vi tänkt. Igår var det ett tufft pass för Manolito så vi tyckte han förtjänade lite plask i sjön och en stilla promenad. När jag kom till stallet stod nattis och betade honom och berättade att det inte gick att ha honom i stallet för han var så orolig. Jag tänkte att han nog bara behövde stå i boxen och äta lite men när vi släppte in honom trodde jag nästan att han skulle hoppa över boxdörren. Tillslut fick vi hämta in hans boxgranne och då lugnade han sig tillräckligt för att kunna vara hanterbar. Han bajsade löst en gång i boxen och hade bajsat i gången två gången sa Nattis. Hon hade ställt honom direkt gången och sen lämnat honom där för att hämta Fabian i hagen. När hon kom tillbaka var han alldeles uppstressad och rädd. De bygger på tomten bakom och kanske hade något av ljuden där skärrat honom? Han brukar inte ha ont av att stå själv så nåt måste det ha varit...

I varje fall var vi inte så sugna på att rida ut barbacka längre så vi satte på hästarna repgrimmor och tog ett NH-pass i paddocken. Både Fabian och Manolito skötte sig perfekt hela tiden, inte tillstymmelse till oro då. Vi red lite barbacka och Nattis både travade och galopperade i grimman barbacka. Själv är jag nöjde med att våga trava avslappnat utan att knipa med knäna...långsamt.

Han bajade en gång till på väg nere till stallet men han fick sin betfor med extra vatten och när han kom ut i hagen var han som vanligt, drack i badkaret och gick till maten. Ser pigg ut så jag hoppas det var en kortvarig stressreaktion och inte ett tecken på att magen krånglar. Han ska inte ha haft mag/tarmproblem tidigare men verkar inte heller var nån som stressar upp sig i onödan.

Jag stod kvar i en timme och pratade med Mats som kommit hem och Nattis var med Thea i paddocken. Under den tiden bajsade han inte och såg helt normal ut så jag nojjiga nog bara upp mig i onödan. Dagen blev i varje fall väldigt bra och vi åkte hem mycket tillfreds och glada.

Vilken helg!

Det har faktiskt varit så otroligt härlig hela helgen att det känns som om man är på semester. Vädret är otroligt. Obeskrivligt och faktiskt inte alls trovärdigt. April och sommar...tyvärr vet man ju att det aldrig kan hålla i sig. Fast jag minns förra sommaren, då gick jag och väntade på att det skulle vara slut ända in i oktober.

Jag var ganska trött när jag vaknade i morse, gårdagen tog verkligen på krafterna. Men efter frukost och lite salva började kroppen fungera hjälpligt. Tillräckligt väl för att kunna åka till stallet och börja med resten av helgarbetet. Vi skulle kratta igen spåret i paddocken så Britt skulle kunna sladda, det gick över förväntan faktiskt. Klockan två skulle Manolitos förra ägare komma och hälsa på honom så vi ville givetvis att allt skulle vara i ordning till dess. Jag red ut Fabian en timme i skogen tillsammans med Felix och en klasskompis till Thea. Hennes mamma promenerade också med och det blev en väldigt trevlig tur. Den blev lite längre och kanske lite mer offroad än jag planerat men vad gott det är att lufsa runt på den mest väluppfostrade och lydiga lilla ponnyn i världen! Det gjorde lite ondare efter än innan så jag ska faktiskt ta det lite lugnt med ridningen ett tag för att låta det där muskelfästet läka lite.

Maria och Carina kom på utsatt tid och de tyckte stallet var jättemysigt. Jag tror de gillade att träffa sin gamla kompis, i varje fall var det tydligt att han gillade att träffa dem. Jag undrar hur hästar upplever det där egentligen. De minns ju människor och andra hästar väl, men kan de sakna? I varje fall gjorde vi lite kaffe och tog med en bulle till paddocken där Maria började rida Manolito och jag får ju säga att det är en fantastiskt fin och duktig ponny vi köp oss! Vi kan inte skylla på det när han lallar i väg med huvudet i vädret. Han kan och han går skitfint, även i vår paddock (inte ens underlaget kan vi skylla på). Sen var det Nattis tur och Maria gav lite tips och visade hur hon ska rida honom och faktisk om hon inte lyckades riktigt riktigt bra i perioder. Och vilken sits ungen har!

Jag längtar efter en Westernsadel så det inte syns så tydligt hur illa jag sitter:)

Efter ridningen visade Maria även lite trix han kan, som spansk skritt och buga. Sen fick han gå ut i hagen och vi skyndade oss hem. Då var klockan redan halv fem och vi hade varit i stallet sex timmar nästan. Jag startade grillen och sen kom mamma. Vi satt och pratade över ett glas vin och ett glas bubbelvatten (gissa vem som drack vad?) medan vi grillade ryggbiffar.

Nu börjar en kort vecka till med en ledig torsdag och en klämdag med mycket lite barn på jobbet. Hoppas vädret håller sig lite till...

Lite fina bilder från när Nattis red i dag..

Kroppsarbete.

Idag har jag jobbat med kroppen. Det är både härligt och tröttsamt men mest irriterande är att det gör ont i kroppen.

Vi gick upp tidigt och åkte till PRK med Manolito för att träffa Camilla och Jonte och deras fina Baylies (stavas han så?) Det första vi fick göra var dock att koppla på transporten och sen lyfta ut mellanväggen. Vi sopade och tog ut mattan och upptäckte att det var blött under...passade på att låta det torka upp innan vi la tillbaka mattan rätt och lyfte in väggen. Nu flyttar den sig inte även om hästen försöker. Han är snäll att lasta och står helt lugnt i transporten. Det är när jag börjar köra och ska ut i vänstersväng som han börjar med nåt där bak. Jag ser hur hela väggen buktar ut och det känns som om transporten ska hoppa av kroken. Vete fasen vad han gör men i dag stor i varje fall väggen kvar. Tur för det var ganska tungt arbete även om det låter enkelt. Fick köpa en kamera att sätta inne i transporten av Camilla som ska ge svar på den frågan....

Uteritter gick alldeles strålande, lugnt och fint när vi lastade av och sadlade. Sen skrittade vi i väg upp mot Maderna. Jag och Camilla pratade häst och jobb såklart och ungarna travade i förväg. De hinner fram och tillbaka ganska många gånger även om vi promenerar i normal takt. Uppe på åsen körde de fram och tillbaka i härlig utsträckt galopp. Fina lugna ponny som inte brallar eller studsar. Vi var ute i nästan en och en halv timme men eftersom det gick lika snabbt att lasta där kom vi snabbt tillbaka.. Det tar faktiskt inte ens sju minuter att åka.

Hemma åt jag snabbt lite soppa till lunch och sen åkte jag till Sussie. Hon har fått sju små lamungar som jag naturligtvis var tvungen att titta på. Och de var absolut värda den lilla trippen. Bedårande är förnamnet. Vi blev kvar ett tag i förställer innan vi åkte och hämtade 30 bal hö på släpkärran. Det blev lite kaffe i solen och där var så varmt att svetten rann. Riktig högsommarvärmen var det faktiskt idag, har gått i linne och njutit. Efter kaffet tog vi oss till stallet där vi tömkörde Sussies häst. Hon hade blivit väldigt fin tycker jag men det är mycket häst att hålla och samla. Sussie tömkörde en del och jag hjälpe till med lite handledning och lite i tömmen också. Hästen gick jättefint idag faktiskt men efter kändes det som om kroppen får mer än den behövde. Tur att jag fick vila lite och äta en sen middag innan jag åkte hem. Det blev en helnykter afton för mig alltså vilket var tur för idag fick jag blåsa på hemvägen. 

Nu är kroppen insmord med voltarensalvan och jag ligger precis rätt i sängen för att somna som en liten gris när som helst. Lyckad dag helt enkelt!