Bara ett citat

Om jag nån gång brister ut i en bön.

Dear God, help me. Do not forget me on this tiny cinder lost in a galaxy that is lost-a heart no bigger than a speck of dust beating, beating against death, against meaninglessness, against guilt against sorrow. 

Anne Reice: the wolf gift

Rider hela tiden...

Ø

Oj oj. Två gånger på en vecka! Man har ju lite blodad tand helt enkelt. Dottern är på grillfest med klasskompisar idag så man får ju rycka in och ställa upp.  Idag red jag dessutom med barnen och Camilla ut i skogen. Vi måste ju tyvärr rida utefter bilvägen ett antal hundra meter innan man kommer in i lugnare områden. På vissa delar är det 70 väg men de flesta kör försiktigt och håller undan bra. Jag är mest orolig för att det ska komma en traktor eller så för alla andra trafikfordon är han ju helt säker med. Fåglar i diket däremot... Det var en helt underbar tur på dryga en timme och femton minuter, både lite klättring i skogen och trav på fina skogsvägar. Jag har inte ridit utanför paddocken sen innan skadan och travat har han knappast gjort alls annat än på bana så jag var glad att det fick städat till. 

Efter stallet satt jag och Karl länge i växthuset och småpratade och funderar på vad vi ska hitta på i sommar nu när vi inte är så rika. En tur till Nödinge kom som förslag. Vad kan man göra där? 

Det är bara några få veckor kvar till semestern men när vädret är som det är nu har jag redan gått in i lite sommarlovs känsla. Hoppas det håller i sig ett tag till, det behöver faktiskt alla efter den här vintern och våren.

Sommarlov!

För barn och häst är det nu sommarlov...jag måste vänta ytterligare fyra veckor innan jag kan gå på ledigt. Eller om det är tre? Nåväl. Idag var det sommarlovsavslutning för Nattis också och jag gjorde en god gärning och stod i solen och tittade på ett folkhavet och låtsades som om jag tyckte set var roligt. Tyvärr är dessa tillställningar mer något som får det att krypa i kroppen av stress. Faktum är att jag nog är en ganska dålig mor på så sätt. Jag gillar verkligen inte att hamna i grupper av andra föräldrar som alltid ser så fantastiskt engagerade och avslappnade och överpresterande ut. Präktiga mammor som säkert bakat och tagit ledig från jobbet. Minns att det var lika eländigt att sitta i sandlådan när de var små. Jag uthärdade en timme och sen fick jag bara. Gratulera dottern till fina betyg och rusa till jobbet.

På jobbet fick jag fin Eslöv av syrrans svärisar. Jätteroligt att få visa runt på en. Svensk förskola och berätta. De kom mitt insett återbruktsprojekt så det var ju lita allmän kaos och stök men barnen tykte det var spännande och hälsade på engelska och provade om det funkade med spanska. Under bart väder också så det gjorde inget att jag fick stänga och jobba sent idag. Njöt av att kunna vara ute hela eftermiddagen. 

Vi åkte till hästen direkt. Han verkar nöjd med att ha fått flytta till bete och att få gå med en kompis. De har växlat i hagen hela veckan så han står inne några timmar varje dag för att vila magen från gräs. Vi vill försöka hålla honom smal för senans skull. Och dessutom är det ju jobbigt för dem att inte kunna sova när de bara är två ute på natten. Idag stod han alltså inne när vi kom vilken man tjänar typ 20 minuter på efersom hagen är så stor. Nattis ville gärna rida i den stora paddocken på Ryggebol idag och eftersom vi bestämt att betala för hyra där även om det blir dyrare gäller det att utnyttja pengarna. Vi får skritta 7 minuter från stallet till ridbanan vilket är perfekt uppvärmning. Idag hade vi ju ingen kompis med för första gången på länge och i trafiken. Det gick ju bra tack och lov så nu känner vi väl att han är som han var innan skadan helt och hållet. Fast det är klart, vindstilla och varmt och trött häst gör ju ridningen ganska lugn. 

En hektisk vecka.

Så var den här veckan till ända med ett brak och fanfar! Det har varit en bra vecka faktiskt trots att det var lite mycket på en gång. I torsdags firade jag min systers 40 års dag lite i förskott med ett stort släkt kalas. Hennes svärföräldrar är på en liten Sverigeresa och bor hos min mamma så jag hoppas vi får se en hel del av dem. Nattis var tyvärr inte med då niorna hade sin avslutnings supé den kvällen vilket föregåtts av en del klädtjat och stress. De flesta tonårsföräldrar behöver nog inte tjata på sina barn att köpa lite nya kläder och göra sig fina. Just i vårt fall slutade det med att jag smsade bilder från affären och till slut kom hem med en fin blus och ett par mjuka byxor. Klänning eller kjol är helt uteslutet i detta fall. Vackraste ungen i världen enligt sin mors helt subjektiva bedömning.

På fredagen var det sen skolavslutning för Jonathan. En dag som föregåtts av andra bekymmer för mor då han inte alls ville fira. Inget studentflak, inga fester, inget plakat och blommor och ingen studentmössa. Billigt för familjekassan men en liten sorg för mors hjärta som så sett fram emot att få fira student! Nu saknas det några poäng från en studentexamen (rätt många faktiskt) vilket kan skyllas på mycket, tex studieovana och omotivation och allmänt svårt att hålla fokus på uppgifter...framför allt kan man skylla det på den absolut sämsta skolan jag hört talas om och jag ska inte ens börja beskriva alla brister för då exploderar jag! 

Men fira att man överlevt och slutfört studierna och inte hoppat av skolan tycker jag är nog så viktigt så efter en del övertalning fick vi alltså komma och fira och ta emot på skolgården i strålande sol. Vilken härligt fest och jag tror till och med sonen tyckte det var en härligt upplevelse. Spik nykter var han också då champagnen lyste med sin frånvaro... 

Jag är verkligen stolt och glad över att se honom så fin och glad.

Lördagen skulle han firas med grillparty också. Vi hade fixat fint i trädgården och bjöd på hemmagjorda burgare med coleslow, egenvispad dressing och alla tillbehör som ska vara. Framför allt bubbel...några goda vänner kom hit och jag tror de satt kvar på altanen och mös till efter två. Själv var jag i säng betydligt tidigare då hela dagen ägnats åt hårt jobb.

Manne fick nämligen äntligen komma ut i sommarhagen! Han var omåttligt glad både åt att få äta gräs och att få en kompis att leka med. Det var bara en vallack som släpptes med honom igår, de andra kommer i veckan. Innan vi släppte på betet tömde vi och städade stallets alla vrår. Boxen så klart men även skåp och hyllor och alla ställen vi varit på så vi inte skulle behövs komma tillbaka för det. Vi kommer gärna tillbaka och rider eller hänger i det trevliga stallet bara för att det är just trevligt. Det var ganska tungt men så fort har vi aldrig tömt en Box! Inte hälften så mycket torv så klart eftersom det bara varit ett halvår i bädden och dessutom inte så packat. Massor kändes som om vi kunnat använda det ett år till faktiskt men det är ju inte aktuellt. 

Nu hoppas vi att vi får massor av kul tillsammans med våra vänner på Skattegården i sommar, det blir ju länge tills jag får stallhängandet igen när nattis flyttar.

Lite festligt...

En av de goaste på jobbet går i pension till sommaren och i går skulle vi tacka av med en överraskningsfest. Kidnappades på jobbet och kördes runt ett tag innan vi möttes hemma hos en kollega för god mat och mordmysterie. Herre Gud vad roligt vi hade! Massa förskolepersonal som glatt gick in för sina karaktärer och gärna spelar över lite...(mins ett julevangelium med skräckblandad förtjusning!) och lite vin på det och kvällen var perfekt. Tur nog kom karl och hämtade mig vid ett för jag var mer än lovligt trött när Jag vakande i morse. 

Mamma och jag var på klädhuset och köpte examens/supé kläder till Nattis som inte är så där väldigt förtjust i att klä upp sig i annat än färgmatchade stallkläder...(spare no expens i det läget) hittade en blus och ett par ok mjuka byxor som hon nog trivs i och annars kan jag sno dem sedan. Därefter var det årets blomsterinköp för mors krukor och jag  slant visst med plånboken jag med...

Nattis ville inte rida i går då det blåste tyckte hon. Idag vara Det nog ännu värre men hon fick rida en stund ändå. Tog fram lite bommar att trava över och så fick hon ta premiärskuttet efter skadan. Bara några få språng över ett litet, litet kryss men både hon och Manne var lyckliga som om de hoppat felfritt i Scandinavium!

 Jag hade givetvis glömt förbereda något att äta så på hemväg stannade vi och köpte kyckling som inmundigades framför en romantisk komedi. Har hävt i mig flera liter vatten och resorb idag men det hjälper inte, är fortfarande törstig. Fy för förmycket rödvin!

Trött i kroppen idag.

Det där med att gå finklädd en hel dag satte sina spår. Träningsvärk i ryggen när jag vaknade och tanken på att ha skor... Fast det var jag ju tvungen till för jag skulle ju promenera till skolan med ett gäng femåringar idag. Underbart väder var det men lite blåsigt.

Efter jobbet åkte jag först och betalade för Jontes klippning och sen till stallet. Nina skulle sko Manne och direkt efter red jag lektion. Amy kom och tog hand om mig på bästa sätt. Jag hade ju hoppats på att få rida i ridhus resten av livet men Nattis hade andra planer än att lasta så jag fick bara stå ut. Lite nervöst var det för jag vet hur jobbigt det kan vara när det blåser. Men inte idag. Inte ett bus på hela lektionen och jag fick slipa lite på att hitta rätt i sadeln igen. Och på att få hästen att jobba rätt med ryggen. Han är ganka så liksidig även om höger sida fortfarande behöver stärkas lite då hänger han  Inte i högertyglen hela tiden längre vilket är skönt. Sen är det svårt att sitta rätt i den lilla sadeln som min rumpa knappt får plats i. Men jag är väl ganska nöjd bara att jag faktiskt rider igen. För några veckor sedan kändes det som om det var något som aldrig skulle inträffa! Jag FI k tyvärr lite ont i nacken bara för musklerna som ska supporta skadan där verkar inte finnas kvar.

Efersom jag slutade lite tidigt idag kunde jag också unna mig ett glas rödvin medan jag grillade ryggbiff och kalvfile när jag kom hem. Det är kallt i luften men man får ju låtsas att det är sommar nu. Annars blir man tokig!

Anten-Gräfsnäs

Idag var en perfekt utflyktsdag och vi hade planerat länge och noggrant. Det enda vi inte planerat var väl vädret men ibland ska man ha tur. Så efter alla dessa regniga kalla majdagar kom en solig och ljumen dag som gjord för en tågtur. Vi hade pratat lite löst om att kanske klä oss lite tidsenligt för att skoja till det lite och bjuda barn och föräldrar på något extra. Föräldrarna till barnen på jobbet har ju tagit ledigt från sina jobb för att följa med på en förskoleutflykt så lite extra är ju kul tycker vi. Sen är det ju så roligt och när man väl börjat spåna är det svårt att inte gå hela vägen. Dessutom har jag ju en liten samling hattar som jag sällan får tillfälle att bära. Jag önskar modet ville vara lite mer hattigt faktiskt. Jag älskar huvudbonader av alla slag, inklusive stickad tofsmössa, men en elegant hatt är något visst.

Vi kom i väg som planerat och gjorde i varje fall succé på järnvägen mellan Anten och Gräfsnäs i Alingsås. Detta måste vara en av de vackraste sträckor man kan resa på dessutom. Och när vårgrönskan spirar känns det verkligen som en Astrid Lindgren film! Konduktören tyckte vi var jättefina och lokföraren kom efteråt och pratade länge och försökte värva oss som medlemmar. De visade verkligen att de uppskattade att vi ansträngt oss. Barnen var ju överförtjusta också även om en och annan blev lite blyg först. Jag tror också att föräldrarna var mer än nöjda med dagens utflykt. 

Vi hade picknick vid badstranden och småpratade med de flesta. Ska sanningen fram var det inte så tungt arbete även om det krävs en del förberedelser så är det ju egentligen bara att skörda frukten av ett läsårs arbete en dag som denna. Inte dumt att sitta och fika med varandra och se alla glada människor. 

Det som kostade på var väl möjligen att gå i klackskor och kjol en hel dag! Jag har ont mellan skulderbladen av träningsvärk nu. Det var så skönt att åka tills stallet efter och dra på mig boots och jeans och mocka skit! Jag var lite tidigare än Nattis idag så jag han både göra stallarbetet och sitta en stund i solen och äta upp resten i min fika korg. Sen åkte vi till ridhuset en sväng så vi var inte hemma förän åtta. 

Manne får nu ridas obegränsat första dagen idag. Men vi kommer fortsätta ta det lite lugnt. Han är fortfarande svullen till och från. Men det blev betydligt mer galopp idag och det märks att både muskler och kondition är eftersatt. Idag visade han vilken finfin häst han är när han jobbade på en åttvolt i trav och två hästar blev vettskrämda och skenade runt, Manne lyfte inte ens på huvudet utan jobbade vidare som inget. Fin form var han i också. I morgon är det min tur att rida lektion i paddocken för första gången på ett halv år. Ska bli väldigt spännande...

Sommar?

Man undrar om det är sommar nu eller fortfarande vår? Jag letar i minnet efter tidigare erfarenheter för att kunna förutspå sommar vädret. Mild vinter lång kall vår...regn hela Maj. Nej jag tror inte jag har varit med om det tidigare. Måtte det innebära kompensation med lång het sommar. I trädgården händer absolut ingenting. Växtmässigt alltså. Jag håller undan ogräset i väntan på att kunna plantera ut bönor och annat. Potatisen har äntligen börjat grönska lite men annars gror inte mycket. Förra veckan rev jag mitt stenparti som inte längre innehöll så mycket växter. Kirskål är i och för sig också en växt....även rävsvans. Jag funderar på att fälla en stor cypress men det får nog jag och maken gräla lite till om innan det blir av. Förstår inte att han tycker den är snygg. En 10 meter hög fallos. Eller kanske därför? Nåväl man önskar mer vacker väder så man kan sitta ute och äta frukost snart igen.

I stallet lever vi som vanligt. Nattis red lektion i onsdags för Lisa och det gick jättebra. Känner mig stolt över hur fin ponny vi har köpt med det krävs ju att någon rider honom bra för att det ska synas. Inte något gratis där inte. Hon tycker väl att han är lite tjock fortfarande och då har han ändå gått mer 30 kg! Och jo några kilo övervikit sitter där väl fortfarande men vi tycker han är fin.

Vi hade hoppats på att flytta till betet redan nästa helg men betessläppet blir en vecka försenat eftersom gräset inte växt och övriga betesgästerna inte kan komma förän helgen efter. Vi längtar verkligen efter att få leva sommarlov med hästen igen. Inte några stalluppgifter utan bara mysa och rida. Nu är ju också Manne återställd i huvudet och börjar bli stark i kroppen med. På tisdag är rehabtiden slut och tanken är att vi bara ska kunna rida på som om inget hänt. Det kommer nog dröja innan vi litar på att senan håller men det känns ganska skönt nu.

Igår var vi i stallet på kvällen för vi hade intag. Solen sken hela dagen och vädret var ganska sommaraktigt trots allt. Vi kom lite för tidigt insåg vi eftersom vi var tvungna att ta in Zack när vi skulle rida iväg och det ville vi göra så sent som möjligt då. Vi gjorde allt först som skulle göras och köpte en kaffe på GULF till mig som dottern bjöd på och hon åt glass. Det kommer vi ju sakna på betet...

Sen tog vi en härlig skogspromenad och hästarna var lugna och fina. Bortsett från när vi mötte den där läskiga traktorn med stora flaket som skramlar, den vi mötte när han stegrade så högt för några veckor sedan. Den här gången hoppade båda hästarna högt och försökte galoppera iväg. Manne hoppade rakt på mig och trampade mig på hälen vilket gjorde satsns ont faktiskt men mest tog i skon tack och lov så vi kunde fortsätta att promenera. Vi kom hela vägen till vändplatsen och såg äntligen det efterlängtade vattnet på avstånd. 

I fredags var jag och Cia en sväng ner till Kungsbacka för att shoppa lite och sen myste vi hela kvällen. Först med ett par glas vin i växthuset och sen på station i partille men pizza och rödvin. Gott, inte alltför sent men lite mycket vin gjorde att jag var något dragen när jag kom hem och lite bakis när jag vaknade. Det hör inte till vanligheterna faktiskt. Mysigt hade vi i vart fall och det är det viktigaste.

Nu händer det grejjer...

Ja man får ju försöka tänka så i det lilla i varje fall. Den här veckan känns i varje fall som om det hänt lite spännande saker som kan vara värt att anteckna för att inte glömma bort. 

I måndags var vi tillbaka i Kungsbacka på ridgymnasiet som Nattis sökt in på. Det var informations möte för dem som preliminärt kommit in på skolan. Hennes betyg är såpass bra att det nog inte är någon risk för att hon ska hamna utanför antagningsgränsen men definitivt vet de ju inte förän i juni. När vi var på besök första gången var jag lite skeptisk till hästhållningen och tveksam till om jag ville ha "Min" häst där. Nattis var helt övertygad om att hon ville gå på skolan. Och efter att ha tittat på alternativa skolor blev det ju att hon sökte trots allt. Nu efter att Manne dragit på sig en senskada på grund av den leriga hagen och kanske ett fördjupat underlag i paddocken känns ju de grusade små hagarna inte alls lika farliga längre...och att inte få springa runt i hagen hela dagen...eller att inte få fri tillgång på mat heller för den delen. 40-50 kg övervikt hade han när vi bytte stall och har fått banta rätt rejält. Sen har jag fortfarande en förkärlek till naturlighästhållning men uppenbarligen funkade det inte för just vår kille. Och den där övervikten vi kom i till vetrinären med i november berodde nog mer på för mycket mat än för lite rörelse...

Kontentan är att det nu kändes betydligt bättre vid andra besöket. Det jag tycker bäst om är att när man kommer in i stallet oanmäld lite innan möts man av ett lugn och väldig ordning. Alla hälsar trevligt på stället och det verkar harmoniskt trots att det är så stort. 80 hästar och massor av elever... Nattis träffade en tjej vi pratat md vid förra besöket och de verkade komma väldigt bra överens direkt. Jag pratade länge med hennes föräldrar och med både rektor och stallchef så jag känner mig väldigt lugn med att släppa mitt lilla barn... Det enda som kändes lite jobbigt var att priset på boendealternativen verkade ha gått upp sen vi var där sist. 3900 för delat rum med toalett och dusch och delat kök. Man får ju ett litet bidrag på nån tusenlapp och stallplatser är fri vilket ger 1200 över på hästkontot. Nåväl man får väl jobba över några år framöver.

En annan kul sak i veckan var att jag vågade mig upp på hästryggen igen. Det där med att jag slutat rida börjar jag få äta upp nu. Men jag sa aldrig att jag slutat för gott eller hur? Egentligen är det ju dumt att jag börjar igen nu när hästen flyttar i augusti för då blir ju abstinensen ännu större. Det är galet roligt att rida i varje fall. Jag sa på morgonen att jag skulle rida om det var solsken och vindstilla annars absolut bara i ridhus på vår lite urriga ponny! Och det var ju solsken nån minut också innan jag satt upp. Sen regnade det från sidan hela ridpasset och blåste som fasen. Manne blir himla stressad av dåligt väder och vill helst springa i sidled och fortare än jag är bekväm med (allt snabbare än skritt är för fort egentligen). Sen är det ju så att när jag väl rider glömmer jag bort att jag är lite rädd av mig och fokuserar så på att hitta rätt knappar att jag till och med, mot dotterns inrådan bestämde att vi visst skulle galoppera. Lite busigt blev det första fattningen även om det inte alls syntes så KÄNDE jag Att han hoppade iväg lite. Och vid flera tillfällen blev han skrämd av vinden i buskarna och drog iväg men det gjorde faktiskt ingenting för han är återigen sig själv och lätt att få stopp på. Inga galna kaprioler eller bocksprång tack och lov.  

Förra gången jag red kändes det superbra till jag såg filmen...så nu rättade jag till lite brister och tycker nog att det blev lite bättre än sist i varje fall. Ska rida lektion nästa vecka och hoppas jag slipper skämmas då. Nattis ska rida lektion för Lisa Persson i eftmiddag, det är lite dyrare men det är bra att få lite nya ögon på equipaget och roligt att få rida för en dressyrtränare med lång erfarenhet.  Hoppas det blir uppehåll den här gången bara.

Idag har jag också haft examination av sista gruppen som gått digital kompetens. Jag fick både blommor och presenter men det som värmde mest var slutrundan när alla skulle säga något om kursen och vad de tagit till sig. Jag önskar att alla de saker de sa om kursen och om mig som utbildare  kunde stå på en tavla över sängen. Väldigt generösa kursdeltagare får jag säga... Sen skulle man ju kunna ta fram omdömet när man är lite deppig eller känner att man går i motvind och tvivlar på sin egen förmåg också. Och tänk som man kunde ta med dem till nästa löneförhandling med chefen? Hihi...så vansinnigt skrytigt det hade varit. Alla var i varje fall väldigt nöjda och jag inser att kursen kanske inte kan bli bättre nu då och det är ju skönt att sluta på topp och inte för att det blivit tråkigt eller förlegat. 

Oj så länge sen sist...

Ja det har inte kännts alls viktigt de sista dagarna att skriva något. Inget förändras ju egentligen...visst händer det lite då och då... Typ en fest eller två och massor av jobb. Trädgården ligger liksom och väntar på att få börja växa till sig men det behövs värme! Fy vilken kall regnig vår det har varit. 

Kristihimmelfärdsdan var första riktigt sköna soliga dagen. Jag jobbade i trädgården i linne och brände axlarna, ett säkert vårtecken. Mina gurkplantor dog knall fall härom natten, troligen av köldchock. Bönorna växer i varje fall och jag börjar skymta lite potatisblast i planteringslådorna. 

Jag är antingen på jobbet, i trädgården eller i stallet. Om två veckor hoppas vi att Manne får komma på bete i stenkullen. Inte långt från där vi står nu. Där vi stod förra året och där kommer flera av våra vänner stå och rida hela sommaren så det kommer bli kanon roligt. Vi har verkligen trivts hos Maria men det är inte så många att rida ut tillsammans med där tyvärr och jag börjar tröttna på att vara promenadsällskap varje dag.  Men han börjar få tillbaka sin kropp och i huvudet är han sig själv sen han fick börja äta lite gräs igen...hoppas bara han inte blir alltför fet i sommarhagen.

Manne har ju skött sig absolut lysande de sista veckorna så igår var Karl med och Nattis red i paddocken och förra lördagen red hon alldeles själv. Hon har fått börja galoppera lite och i tisdags red hon lektion för Amy. Hoppas på en lektion för Lisa på onsdag också tror jag...jag har ju varit lite skeptisk till att rida vår stållehäst men idag satt jag  upp för andra återfallet sen han blev skadad. Det kändes riktigt bra och jag tycker han gick riktigt trevligt till och från. Jag hade tänkt rida en halvtimme och sen låta Nattis ta över och köra galoppen men det kändes så bra att jag vågade mig på en galoppfattning. Jag har ju sett henne galoppera två gånger förut och han var snäll så varför inte? Han var jätte snäll idag med så jag kände mig väldigt nöjd när jag satt av. Kommer ha träningsvärk som satan i morgon. Hade inte Nattis filmat hade det känts bättre för den där filmen avslöjar verkligen hur fort man glömmer. Jag är ju heller inte van att rida i den sadeln men eftersom dressyrsadeln inte passar honom längre är det den enda vi har. Och fy för satan vad illa det ser ut! Men just nu är jag glad bara att jag vågar rida igen för det är verkligen väldigt roligt. Jag borde dock boka in en lektion och göra det lite mer regelbundet.

Imorgon ska det bli lite uteritt och sen på kvällen ska vi äta middag hon mamma. Cia är hemma på besök så vi ska verkligen passa på och umgås lite grann.

Om mitt jobb...

Nu ska jag skriva en halv sida om mitt jobb bara för att dottern säger att hon bara tycker jag ska skriva om hästar. Jag älskar ju nu mitt jobb lite mer än jag älskar hästar, vilket för vissa familjemedlemmar låter helt absurt. Idag var jag tex tvungen att stanna på jobbet på väg till kontoret och då bankar en liten sötnos på fönstret och hoppar upp och ner och skriker mitt namn! Alltså hur många möts av stående ovationer när de kommer till jobbet? Helt klart värt...

Jag hade hunnit till tandläkaren innan jag började jobba så jag var verkligen uppe i ottan. Tänderna fick fina omdömen tack och lov så jag behöver inte komma tillbaka på ett år. (djup suck av lättnad) dessutom har jag bokat lunch för examinationsdagen på slottet och hjälpt en tjej få igång sin starboard. Allt innan lunch. Efter lunch förberedda jag dagens workshop i iPad som var den sista jag ska hålla. Nästa vecka ska jag avsluta mitt uppdrag som utvecklingsledare i kommunen, göra nån form av utvärdering och sammanfattning av fem års uppdrag. Onsdagen där efter är sista dagen då de sista deltagarna får sina diplom och därefter kommer jag gå in i barngrupp och som lite stöd utanför fram till sommaren. Nu känns det ganska skönt, när man ska sluta me något är det lika bra att sluta på nåt sätt.

Det var ungefär en halv sida. Stallet idag blev överraskande roligt faktiskt. Äntligen kan jag skriva något positiv och berätta om nåt som inte är samma som dagen innan. Maria skulle rida lektion i paddocken för någon som hette Lisa. Vi har hört talas om henne och spontant skickade vi i väg ett sms och frågade om hon kunde ta en halvlektion extra och det kunde hon.

Vädret gick snabbt från uppehåll till ösregn och blåst, de absolut sämsta förutsättningarna för att rida Manolito i vanliga fall och nu när det busats mer än lovligt till och från var det ju otur. Osannolikt nog tog batteriet slut i min telefon och Nattis minne var fullt så det finns bara en kort snutt från framridnignen. Fast det blir väl sådär bra att filma i spöregn ändå. 

Nu var Manne bara lite busig och bara ibland. Han skötte sig så fint att man blir alldeles förvånad. Och Lisa tycker Manne var en jättetrevlig ponny! Han fick så mycket beröm både för sin bjudning, arbetsvillighet och personlighet. Dessutom hade han fina gångarter med kvicka bakben, rakriktad och med takt och schvung...och när Nattis hittade honom efter lite övningar var jan faktiskt otroligt fin. Tror aldrig jag sett henne rida honom så bra förut faktiskt. Hon fick också mycket beröm för sin hand och fina sits. Lisa undrade lite var hon lärt sig rida om detta var vår första ponny eftersom det syntes att hon kunde rida, på riktigt...Manne kan gå riktigt långt i dressyren sa hon också så nu dansar dottern fram på moln och är inte alls längre ledsen om det inte blir en hoppkarriär.

Jag var mest förvånad över att han skötte sig utan att busa trots att han blev lämnad två gånger i paddocken och vädret var som det var. Det blev ganska mycket trav och bra övningar men ET var först i slutet det syntes att han var trött. I morgon får det bli en stilla skritt tur ut på hårt underlag och sen vil på fredag. Nu känns det ändå som om han är på gång tillbaka och för första gången på ett halvår kände jag att vi gjort ett bra hästköp. Konvalescenstiden har gjort gott för både honom och Nattis i varje fall.