Vi hade i varje fall tur med vädret!

Jaja...vi var laddade för världens bästa ridtur idag. Menn när man tänker för positivt verkar det som om nåt måste hända. Jonte skulle övningsköra lite, (mors dåliga samvete ligger och gnager hela tiden faktiskt) så för att slå flugorna på smällen direkt fick han köra till mamma i Lerum där han skulle tvätta fönster. Det gick fantastiskt jättebra igen, han är duktig min kille! Sen åkte vi vidare till stallet, tog in och gav nya öreterna och fixade. Jag gör stallet varje dag, mest för att spara tid. Lite för att hjälpa till. Mycket curlingförälder för tillfället, det har jag aldrig varit förut men då behövde ju dottern å andra sidan inte åka buss 1.5 timme till stallet tre dar i veckan. Kanske förtjänar hon lite extra hjälp bara så jag slipper rida på eländeponnyn! 

Hehe...vi provade det nya bettet idag och de nya stigbyglarna. Stigbyglarna var bra. Men kombinationen mycket lite uteritt i veckan, vårsol och brallande hästar i hagen var kanske inte perfekt? Startade visserligen redan på stallplan när Neo, unghästen blev skrämd av katten och satte sprätt på Manne. Vi kom fram till hagen och möttes av två ystra bockade och galet galopperande hästar. Nattis bromsade när Manne och Neo urrande till lite med resultatet att det lite skarpare bettet tog, han ryggade och reste sig lite i panik, Nattis gjorde helt rätt, släppte tyglarna höll i manen...sen sa jag till henne att hoppa av innan det hände igen för jag har ingen lust att han ska slå över. Jag hade som tur var kjedjan på och kunde leda tillbaka honom. Vi fick gå in i paddocken och skritta av honom medan Nattis bytte sin för trånga väst som klämt till nerverna i ryggen så hon hade ont i hele kroppen när han stegrade. Istället lånade hon min som är för stor. Vi tränsade om och så red hon en kvart till innan vi gick ut på vägen igen. Nog fan försökte han resa sig igen på väg ut men då röt jag faktiskt till och han gick som ett lam efter det. Vi kom till och med förbi de galopperade hästarna utan större missöden. Hästarna i hagen var helt vilda! Har aldrig sett hästar bralla så. Där kommer vår ponny inte att gå. Det inser jag nu...stor skaderisk på en skör sena...då är det bättre han står i sjukhage tills han dör av tristes, eller rymmer igen...jäkla hästar så svårt det är att få det att funka.

Vi var i varje fall nöjda med att ha ridit ca 45 minuter totalt idag och att senan inte verkar skadad av veckans utbrytning ur hage episod.

När vi åkte hem ringde vi Camilla och frågade om vi kunde låna deras urväxta väst i ett par veckor tills den nya kommer för den hon har skadar onekligen mer än den skyddar. Det känns ju så där att låta dottern sitta  en häst som reser sig men det var troligen bettet. Vi provar det när han är med igång och mer farmåt än uppåt. För Jontes del var det tur för han fick en körlektion till genom att köra oss till PRK och hämta västen. Och det gick lika bra den gången. 

Jag avslutade eftermiddagen med en varm dusch och matlagning i köket. På spisen står en currystek, i ugnen en rotselleri på bakning. I glaset vitt vin och tända ljus på bordet. Jag väntar på att familjen ska samlas och för en gångs skull äta middag tillsammans...men solen sken idag.

Den här dagen var bra...

Tack och lov för en riktigt riktigt bra dag. Efter så många mer eller mindre bara småjobbiga eller överdjävliga. Igår beställde jag biljetter till horseshowen och allt föll väl ut, jag kunde kompa ut två timmar och kom från jobbet resan klockan 11. Jag hämtade upp Nattis och så åkte vi till stallet för oavsett så måsts man ju ta hand om sitt djur. Nu vet vi att vi tillsammans kan gara stallsysslorna på mindre än en halvtimme. Ingen ridning idag då såklart, men mocka hage och Box, fixa hönät, sopa, ge Manne mediciner och liniment och fylla vatten både inne och i hagen. 25 minuter! Och det första riktigt nra med den här dagen var att vi upptäckte att senan återigen var helt sval och utan direkt svullnad. Biolight säger jag bara igen...

Sen drog vi alltså iväg på mässan och hade en riktgt mysig heldag tillsammans. Vi fick beställt en ny skyddsväst från treehouse. Specialsydd med olika storlek fram och bak och lite kortad. Vi fick rabatt på portot också som tack för att vi gjorde en beställning där och betalade. Pundet var inte så snällt så den hör gången blev det betydligt dyrare än sist. Fortfarande bara 2000 och jämfört med priset på billigaste affären här spar vi i varje fall 600. De "sparade pengarna " gjorde vi genast slut på på ett par säkerhets stigbyglar, allt för att hålla dottern så säker som möjligt på sin lätt bralliga och busiga älskling. Jag hittade en jacka som jag vet att jag tittade på när den var senaste mode. För kanske sex-sju år sedan...då kostade den 600 och idag fick jag den för 200! Jag kommer inte ha den i stallet utan som vårjacka så det är ett superduperköp.

Vi tittade ju även på tävlingarna och hade kul när vi hejade fram våra favoriter. Men det bästa med dagen var hur otroligt glad och tacksam min dottern var. Vet inte hur många gånger hon tackade för upplevelsen och överraskningen att jag bjöd henne dit. Själv känner jag en djup tacksamhet för att ha en dotter som kan uttrycka tacksamhet och faktiskt uppskattar att ägna en heldag tillsammans. Vi har verkligen så mysigt tillsammans. Finaste ungen i världen som aldrig önskar mer än det nödvändigaste och som blir så glad för det lilla. Fast i ärlighetens namn så spenderade vi inte det lilla kontot utan det stora idag, men när det blir så uppskattat blir man ännu gladare och glömmer rfr en kort stund hur dyrt det är. Världens bästa mamma hjälpte till att handla skyddsutrustningen och jag hoppas hon upplever hur tacksamma vi är för det. Det är en härligt känsla faktiskt att känna sig uppskattad...

Och fortsätter

Jo det är ett evigt gnyende.... Idag fick jag ett samtal på jobbet från stallägaren som berättade att min ponny rymt!  Han var infångad av en hyresgäst som ställde in Honom i boxen och gav honom mat...mycket snällt får jag säga. Lite svullen var han och lite varm men inte så illa som jag befarade. Frågan är ju hur det ser ut på insidan av senan? Han var inte alls missnöjd trots det, möjligen över att ha fått stå inne själv hela dagen. Skickade ett sms till vetrinären som ordinerade vila veckan ut. Som tur var hade vi bokat en behandling så Klara kom och biolightade på kvällen. Då var det fortfarande lite svullet men inte varmt längre. Dumma ponny...

Vi funderade fram och tillbaka hur vi skulle hålla honom på insidan av sjukhagen. Nu var ju eltråden inte så hög faktiskt, bara en meter max. Så vi drog en tråd till som gick upp till öronen på honom så nu kan han inte hoppa över i varje fall! Kanske springa igenom tråden om det vill sig illa. Men jag hoppas att han inte får för sig nåt sånt. Ser ut som det bor en dinosaurie i hagen och inte en sketen liten ponny. Hingst staket runt. 

Synd för vi hade sett fram emot att komma ut i lite dagsljus och rida med nya bettet. Imorgon blir det den nya ört medicinen med extra valeriana. Kanske håller han sig lite lugnare då. 

Vi fick tag på kvällsbiljetter till horseshowen i morgon. Vi hade tänkt att gå på mässan bara men det var  bara några hundralappar mer för biljett in på tävlingen och min stackars dotter behöver verkligen muntras upp lite. Vi hade tänkt spendera massor av pengar på ponnyn där, men nu har vi ju fått lägga alla vi har på vetrinären och behandlingar i stället. Så listan har krympt till en ny säkerhets väst till dottern som vi kanske ändå måste specialbeställa som vi gjorde sist.

Imorgon öppnar jag tidigt och ska om det är möjligt ta ut någon eller några timmars komp. Det beror på hur många barn vi har men kanske kan vi komma iväg till mässan i god tid. Hoppas det, vi behöver lite tid att bara ha det mysigt tillsammans jag och dottern. 

Det fortsätter

Det är som det är och blir som det blir...så är det. Och det känns lite i kroppen. Ser att man i varje fall har hyfsat vältränade armar och axlar av allt mockande och sopande och bärande i stallet. Börjar längta lite efter att rida men avvaktar nån vecka till tills jag vågar lita på kotor och ponny. Nu är han ganska så snäll igen faktiskt men det är väl onödigt att riskera något. I måndags promenerade Nattis i paddocken, igår stormade det så mycket att hästarna var urriga redan på väg in i stallet så vi riskerade inte att ge oss ut på vägarna utan det blev en vilodag. De lekte lite i stallgången nån halvtimme så han rörde lite på sig och fick något att tänka på. Hagen är helt uppgrävd, stockarna gnagda på men ponnyn börjar tappa lite i hull till slut i varje fall. 

Idag var vi sent i stallet, jag kom först och började jobba. Vi stressade på för vädret var skönt och hästen behövde verkligen komma ut på vägen. Tyvärr blev det lite komplikationer på grund av hag byten. Några hästar har flyttat från stallet och i väntan på en ny kompis flyttade alla hästar över på framsidan av stallet och går i hagen bredvid Mannes. När jag hämtade in Dancing blev det lite oroligt i flocken, läs galopperande busar....vilket skulle innebära att jag skulle gå förbi hagen de går i med två ponnys och dottern på den som bara väntar på att få explodera. Njeee... Inte smart så det blev paddocken igen tyvärr. Manne var snäll och lugn men vi nöjde oss med en kvart, vet inte hur illa underlaget är för hans sena. För övrigt ett väldigt bra och trevligt underlag i för framtida träningspass. 

Vi köpe ett nytt bett på en Facebook sida som kom idag. Ett baby pellham som ska ge lite större broms effekt om det behövs. Det verkade nästan helt oanvänt och var jättefint. Hoppas Manne uppskattar det också och att det blir ett säkerhetsbälte för dottern. Igår skickade jag sms till equiterapeften om att jag önskade ett starkare och mer lugnande preparerat för att hålla undan dessa dumma utbrott. Vi fick en specialblandning med de bästa örterna. Redan idag kom ett paket med posten, det kallar jag expressservice!   

Kom hem innan åtta vilket var skönt. Skulle ha varit på en alpgrej men eftersom vi bokat biolight till sju fick jag ställa in det. Sen ställde Klara in för hon hade migrän så vi fick skjuta på behandlingen tills imorgon. Det var synd för jag hade egentligen väldigt gärna ha varit med på alpbesöket men ibland blir det som det blir...

Jag hade i varje fall en väldigt rolig och bra workshop idag om onedriven och det kändes uppskattat. Man blir lite trött av att hålla i utbildningar så nu ska jag försöka sova en god nats sömn och vakna till en ny härlig dag imorgon, då jag ska mocka och sopa som vanligt....

Sköna söndag

Åh vad jag  minns det programmet på söndag eftermiddagarna för LÄÄÄNGE sen. Minns också att jag en gång i livet hade såna där sköna slappa söndagar då man fikade och tog en promenad tillsammans med sin älskade. Nuför tiden har innebörden av sköna söndag förändrats och sträcker sig till att innebära tacksamhet för att det inte regnar.

För att vara säker på att kunna köra bil tidigt på morgonen förstörde jag feststämningen för alla genom att lägga in mina glas med vin i promellekollen. Som också deprimerande berättar hur många kalorier man sätter i sig. Hade faktiskt ingen aning om att det blir nästan 700 kalorier i vinet till maten...och att man om man dricker bubbel och rödvin måste sluta dricka när klockan är 23.20 för att man ska hinna förbränna de där stackars glasen innan 9 på morgonen. Vi hade vansinnigt roligt och njöt av både god mat och den förmånen att få sitta med alla sina vänner tillsammans samtidigt. Vi är inte fulltaliga mer än nån gång per år så det är verkligen speciellt. 

Vi sov över och åt en god trevlig frukost innan jag var tvungen att tacka för mig alldeles för tidigt. Vi behövde åka till Öjersjö för att hämta mer ensilage. Förra helgen bad jag barnen packa extra mycket så det skulle räcka till två veckor men det blev bara till åtta dagar. Så den här gången skulle vi vinlägga oss om att packa ca 140 kg ensilage vilket ger 10 kg om dagen i två veckor. Så länge det är kallt kan vi göra så då ensilaget verkar hålla två veckor på loftet. Sagt och gjort, vi fick åka till Gråbo först för att hämta transporten och sen upp till Öjersjö där vi rullade om bord det som var kvar på en bal, uppskattningsvis ca 100 kg och sen fyllde vi en påse med kanske 40 kg. Jag har ju faktiskt ingen som helst aning om hur mycket det väger så det kan ha blivit för lite igen, eller för mycket fast det har jag svårt att tro. När vi rullade av balen i Gråbo kändes det dock som om vi fått med oss flera tusen kg som bara fluffade runt i ladan...vi skrattade rätt gott när vi försökte packa det snyggt och fick god hjälp av stallkatten Musse. 

Vi försökte fixa iordning lite i sjukhagen så det skulle se lite finare ut efter oss men plötsligt sträckte jag mig i ryggen igen...alltså vad trött man blir. Den här gången mellan skulderbladen när jag krattade. Och jo jag vet jag behöver nog träna lite mer men när man är i stallet och jobbar med kroppen sju dagar i veckan blir det inte riktigt tid över. Men jag ska försöka ta tag i detta snart, faktiskt. Som tur var blev det lite bättre efter att jag satt i bilen och slappnade av så jag kunde mocka och fixa med torvbädden och mocka sjukhagen medan Nattis tog hand om sopning och gjorde i ordning Manne. Vi köpte också en korv och satt i solen och njöt av lite lunch.

Sen avlutade vi den långa tunga stallhelgen med att promenera ut i eftermiddagssolen. Idag gick vi lite längre, hela 30 minuter. Manne var jätte pigg och hoppade till av rädsla två gånger medan Dancing bara lufsar med trots att Manne går spansk skritt och kör hårdrocks headbang med huvudet vart fjärde steg. Idag var vi väldigt nöjda med pålle och tycker han börjar visa mer av sitt rätta jag igen. Och om vi inte börjar tycka att han slankar till sig lite över magen också?

Gissa om det var skönt att komma in och ta en varm dusch och sätta lite linex på ryggen? Man märker att det är lite vår i luften när solen sticker fram och i trädgården kommer vårblommorna sakta fram. Det ger hopp om livet...