Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

fredag 1 november 2013

alltså uppriktigt talat?

Jag vill framföra en klagan eller göra en anmälan för jag har blivit bestulen! Faktiskt på ganska mycket känns det som. I går var det måndag och i dag är det fredag. Någon har stulit tisdag, onsdag och torsdag! Det är inte klokt hur folk beter sig nu för tiden. Hur har de tänkt sig att jag ska klara mig på två dagar? Det går ju inte ihop alls... Om man nu har så lite tid att man måste stjäla andras tycker jag att man får börja vara lite SPARSAM. Jag sparar ju för fullt och så kommer nån taskmört och gör så där...hur ska jag nu få ihop det hela?

Den här veckan kände jag att jag avslutat den långa sorgeprocessen av arbetsbytet. (Nej jag tror inte att förändringsbenägen står som min största styrka i livet) De två första dagarna av veckan (upps nu tror jag att jag försade mig) var som en riktigt härlig energikick och numer sluter inte bara kroppen och tanken upp kring mitt JOBB utan även hjärtat fullt ut. Missförstå mig inte, intellektuellt har jag varit där länge men hjärtat tar lite längre tid på sig. Alltså är det inte längre mitt "nya jobb" och det känns riktigt riktigt bra:)
Och så blev det fredag och veckan har varit rolig och spännande. De nya lärmiljöerna utmanar och inspirerar både barn och vuxna.
Fabian utbrytarkungen har rymt till maten igen.

Fast särskilt inspirerad att åka till stallet igår var jag inte och framför allt var det inte sådär urroligt att släpa sig upp genom en lerig och hal hage för att komma till en blåsig och blöt paddock och rida i regn i mörkret. Tur Fabian är så snäll och finner sig i det med. Dessutom gick det riktigt bra i slutet så man ska ju inte klaga. Faktum är att det nästan var lite tropisk känsla igår kväll när jag tog in hästarna. Det var ganska vindstilla men regnade och var ganska varmt. Och tillfredsställelsen av att höra hästarna mumsa i väl rengjorda boxar är nästan större när man varit ute i mörkret en timme och är vansinnigt trött och blöt..
Och  när man har en sån söt ponny som får en att skratta är det bara att gratulera sig själv.

Och i veckan gratulerade jag även sonen på 18 års dagen...Kanske är det därför tre dagar bara försvunnit? förträngning?

Imorgon är det i varje fall äntligen dags att få hålla lite fest för en gångs skull. vi bor ju lite trångt så det är tur att mamsen är snäll och lånar ut sitt hus:)

måndag 28 oktober 2013

Måndag hej...

Stängningsdag på jobbet med fokus samtal om barnsyn och lärmiljöer...i smågrupper. Precis sånt som jag gillar allra mest. Det känns som om samtalen i grupperna börjar ta lite bättre fart och alla vågar mer. eller är det bara jag som hittar mig själv i förhållande till andra? Eller kanske att det börjar utkristallisera sig vem som tycker vad och att vi är på väg åt lita samma håll allihop?  I varje fall kändes det som att stämningen var på topp och vi fick pratat om massor av viktiga saker och dessutom han vi möblera om i Pizzan så den nu känns som en inbjudande och stimulerande lekmiljö mer än en matsal. Kul. mImorgon har vi en dag till full med samtal och en föreläsning som verkar spännande.

Istället för att åka och rida idag åkte jag direkt hem på grund av stormvarningen. Stormen förväntas dra in nån gång runt 17 och jag förstod att man planerar att stänga av broarna i Göteborg. Vem vill rida i en paddock med stora halvdöda ekar då? Inte jag i varje fall trots att Fabian verkar någorlunda stormsäker är jag inte säker på att han står kvar med alla fyra om ett träd faller på oss. Jag vill nog inte att han står kvar...

Nej istället plockade jag in några stackars äpplen och låter Dottern göra äppelpaj och sitter själv vid datorn och pillar med lite bilder från Kina. Inte helt tokigt en stormig måndag:)

Tänk att det är mindre än två veckor sen man var här.

söndag 27 oktober 2013

Helg är skönt

Det var en ganska lång  vecka så när fredagen kom och arbetet slutade var det skönt att gå hem. Jag åkte en tur ner till Allum för att beställa ett par nya glasögon efter att ha plockat hem hela butiken i omgångar och plågat familjen med att hjälpa till att välja. Till slut blev det ett par vinröda stålbågar som satt bekvämt eftersom det är det som är problemet med de plastbågar jag har. Det satt väldigt långt in att köpa ett par till när det inte är något fel på de andra mer än att de är obekväma. 

Jag skulle också köpa mer magmedicin men glömde det då jag istället köpte en faktum och började prata häst  med en bekant...hjärnan har inte varit helt med mig den här veckan. 

Hemma städade jag huset men det syns inte längre för kattungen far runt som ett yrväder och drar ner saker. I går kväll hade hon bitit sönder en leksak så nu är huset fullt med skumgummibitar. Hon är söt men vild och ganska tuff. Morrar över maten så Lancelot flyttar sig, snabbt in med tassen och snor hans matbitar mitt framför nosen. Flyttar han sig inte slår hon lätt på huvudet och då lyfter han ju på det och vipps in med tassen! Och så jamar hon konstant. Och rymmer...vi får se hur länge vi lyckas behålla henne inomhus. Det kommer bli en grym jägare av henne tror jag.

I veckan red jag tre dagar så på lördag tömkörde jag. Det blåser hela tiden tycker jag men det var i varje fall uppehåll. Det gick bättre än sist och efter en timme hade vi båda fått den motion vi förtjänar.  Väl hemma var jag frusen och trött så jag duschade och la mig under en värmefilt på sängen. Där låg jag kvar och rensade i foton från Kina som ska bearbetas lite och sen ska jag göra en fotobok. Väntar bara in lite fina foton från Lovisa och de andra tjejerna för att få en komplett bok. 

Det var litet tur att jag vilade för på kvällen var vi bjudna till Mona och Niklas på middag och halloweenmuffins... Vi spelade sällskapsspel tillsammans med Nattis som följde med. De andra barnen är fortfarande för små att vara med. På väg hem sa Nattis att det är roligt att lyssna på när vuxna pratar nu när hon blivit lite äldre för då förstår man vad de säger. Innan orkade hon inte lyssna...och som mamma måste jag säga att det är roligt att ha en dotter som deltar i samtalet och inte bara lyssnar för hon har också massor av spännande att komma med. 

Sonen vill så klart inte följa med. Han ringer istället och frågar om vi inte kan komma hem sent för han har lite födelsedagsfest hemma. Med några nära kompisar...jo huset stod kvar när vi kom hem och han var fortfarande nykter. Den 29:e är det dock fritt fram att gå på krogen och dricka vin till maten hemma så då är det väl slut på den ljuva lugna tonårstiden... Tur att hans kompisar är ett år yngre så jag får chans att säga inte en chans ett tag till även om det blir till dem och inte sonen...fast jag gillar att fostra alla ungar! 

Cassiopeja är snart större än Pandora❤

 Mums med muffins...