Plus och minus...

Man får se det så. Nu är jag väldigt trött efter en städdag så då måste man se saker från den ljusa sidan. Idag har jag mest varit på minus sidan förstås. Till den hör att jag inte fick rida för sadeln var inte tvättad. (istället körde jag Nattis till stallet och hon red barbacka) sen var jag tvungen att tvätta allt från stallet. Nu är jag inne på tvättmaskin fem. Kläder, schabrak, skor, täcken...sen tvätta och putsa sadlar, träns, grimmor...hänga och plocka fram allt ur stallskåpet här hemma. Städa och dammsuga ut där. (det behövdes egentligen inte för smittspridningens skull utan blev av bara farten)

Fy vad det är jobbigt att städa. Framförallt ryktsakerna! I såpa och viricon... Bäst att tänka på det positiva.

På pluskontot: fika med mamma, stallskåpet är ju vårstädat, det luktar såpa i huset , jag har absolut nyaste och snyggaste ridskorna med matchande geiters! Och så har jag ju tränat kroppen av bara farten. Så ska jag ju till Ullared på onsdag så jag kan köpa på mig massa saker om jag vill...

I morgon vill Nattis hålla lektion för mig, helst barbacka för det tycker hon jag ska träna på...själv vill jag ju rida i snygga kläder förstås. Vi får hoppas art det går att rida så det inte är någon kvarka på gång.

Men skit

Idag fick vi riktigt taskiga nyheter. Det kan eventuellt gå kvarka på grannstallet. Och vart var jag i onsdags? Men skit liksom...man har inte varit på annat stall på flera månader och så kommer man bort på träning och dagen efter får de ett misstänkt kvarka fall. Det är inte bekräftat men paniken kommer ju krypande direkt.

Så istället för att i lugn och ro jobba en trevlig fredag fick jag söka fakta om eländet. Jag pratade med SVA om det hela och risken att Fabian skulle ha blivit smittade mikroskopisk som tur är. Risken att vi skulle dra in smitta i vårt stall är väldigt väldigt liten men naturligtvis är man orolig. För stallfriden skull har vi allt bestämt att Nattis inte får rida på ridskolan förrän vi vet hur det utvecklar sig. Dessutom fick jag åka till stallet och tömma Fabians skåp och ta hem alla saker för tvätt och rengöring. Inte direkt så jag tänkt mig min fredagskväll. Kanske lite överdrivet men det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra.

Den enda fördelen var att skåpet äntligen blev vårstädat. Eller en sak till, jag behövde inte inte laga mat för när jag väl kom hem var klockan för mycket för det. Istället hoppade vi i duschen och beställde pizza för hemkörning! Kan man tänka sig! Inom 20 minuter knackade det på dörren och två pizzor och en fantastisk falafel till den hälsosamma levererades. Den hälsosamma sköljde ner falafeln med vin och en choklad muffins förstås...så så status quo som vanligt alltså.

Imorgon blir det först tvättning av sadel och träns innan det blir en tur till stallet. Antar att man får tempa ett par veckor för att vara på säkra sidan men så länge det inte finns symptom får man rida på som vanlig och till och med resa från stallen om man vill. Vi ligger lågt med den biten i varje fall 14 dagars inkubation. Kan man ha otur eller?

ännu en vårdag

Det är svårt att inte njuta för allt vad tygen håller när våren äntligen kommer. Idag var jag väldigt väldigt trött när jag vaknade. Jag låg kvar i sängen och spelade lite candycrush i väntan på att kroppen skulle bestämma sig för om musklerna skulle hålla ihop eller inte. Jag tänkte att lite sovmorgon kunde man väl kosta på sig nu när alla andra har påsklov? Kollade snabbt av kalendern och insåg att jag hade möte med Chefschefen klockan nio. Man borde kanske tänka på sin framtoning i dessa lägen men jag orkade inte ens tvätta håret! Alla som känner mig vet att det nog var första gången i all tid räknad som det har hänt. Nu gick ju mötet precis så bra som de brukar, 35 minuters effektiv avstämning av läget. Dessutom fick jag beröm för min sunkiga ullaredsjacka som utöver att vara fyra år gammal snart faller i bitar...Otippat liksom. Bättre var faktiskt när han i förbifarten sa att det är trevligt med våra möten eftersom jag är en sån energigivare för alla! Hej och hå sånt beröm är man inte van vid, bästa att suga åt sig. Kan det ha varit för att jag råkade klaga på att jag får lite lite feedback av andra och får ge den till mig själv?

Jag var ensam på kontoret och fick gjort så mycket att jag själv blev förvånad. Jag smet iväg på lunchen och åkte till Mamma för lite småprat och pytt i panna. Ingen chokladkartong dock eller morötter för den delen vilket jag tror hon var väldigt glad över. Det var så mysigt. Vi åt och drack kaffe på balkongen i en kvart eller så. Jag blev solbränd på bröstbenet direkt. Jag han inte stanna så länge för jag hade lite mer jobb att fixa innan stallet.

Både Nattis och Thea var med upp idag och hjälpte mig göra stallet. Solen sken helt fantastiskt så medan Nattis tränade skänkelvikningar och sen konditionsgalopp satt jag och pratade med Thea i solen. Vi kunde sitta direkt på marken i solen utan att bli kalla eller blötta om baken. Då är det verkligen vår! Fabian var fin men konditionen är verkligen bara så dålig. Han fixar 2x2 minuters galopp i varje varv med lika mycket skritt emellan. Vi får öka på försiktigt under några veckor. Då vädret var underbart skrittade Thea av honom i skogen och jag och Nattis fick en halvtimmes promenad innan vi tog in hästarna och åkte hem. Vi var nog lite många som fixade för vi missade lita av varje förstod jag på Britt. Nåväl bättre lycka nästa gång och ingen skada skedd.

fräck rotvälta i skogen

muskeltrött

Igen väldigt trött i mina muskler. Jobbat som vanligt men var betydligt piggare i morse än i går morse trots att klockan ringde fem. Inga mardrömmar eller så. Ringde mamma på rasten för att fråga hur provsvaren gått hos doktorn och det visar sig att hon har fått diabetes! Stackars mamma...även om hon pratar på och verkar glad över att besked och att det var ett behandlingsbart sådant så tänker jag att det ändå måste kännas tufft. Det är ju trots allt en livslång sjukdom även om man tack och lov nuförtiden kan ha ett långt liv. Hela dagen på sjukhuset idag, att hon int egått under av tristess...men nu är hon hemma. Ska försöka sticka lite tidigare från jobbet så jag kan svänga förbi. kanske inte med en choklad ask?! Kanske skulle slå in ett gäng morotsstavar? Jag tror hon skulle uppskatta den svarta humorsgesten;)

Jag har idag hunnit städa ur lite i växthuset, laga middag och sen åka till stallet. Vi lastade och drog till PRK för att rida lektion. Jag hade hoppats på att få vara i ridhuset men det blev på stora banan. Fabian var lite spänt till en början. Han ser aldrig spänd ut när Nattis rider ut där men idag i skymningen var det lite svårt att konsentrera sig till en början. Lektionen var väldigt rolig och givande även om vi inte direkt rörde oss i någon bra form. Fick beröm för slutorna på diagonalen och galopp på rakt spår...Ska hålla i hop händerna bättre bara och driva honom framåt bättre. Svettiga var vi båda två och sista galoppen var han väldigt taggad i. Tror han tycker det är roligt att vara tillsammans med andra han med. Jag är jätte nöjd men behöver sitsträning i min paddock snart. Nattis och Thea tyckte förståss att jag red jätte bra, minst bäst av alla. Ett perfekt team att ta med sig med andra ord:)

Biledrna är lite suddiga men jag lägger in dem ändå mest för att det är roligt att visa att vi gör annat än att rida runt hemma.

Vårkänslor

Solen strålar och temperaturen tar sig upp mot 10 plus...det är vår på riktigt även om det endast är några få krokus mot söderväggar som vågar sig upp. Julrosorna försökte för några veckor sedan men vintern slog raskt ner dem vid rötterna. Effektivt för de ser jag inte förrän nästa vår.

Det var tur att jag fick ett par dagar hemma innan jobbet började. Inatt sov jag så himla dåligt att man skulle tro att jag glömt min melantonin men det hade jag givetvis inte. Däremot lite ut gängorna efter resan ont i kroppen av två dagars stallarbete och ridning och dessutom mardrömmar om muterade fisködlor...som tur var började vi veckan med att ta det väldigt lugnt och njuta av att det var lite påsklov även hos oss.

Igår var det en perfekt dag för ridning. I söndags var
jag så laddad och så gick det så dåligt. I går gick det betydligt bättre faktiskt så jag hoppas att det bara var en formsvacka. I morgon kväll tar jag med honom på lektion på prk igen så får vi se om det blir lite bättre i slutet av veckan.

Och eftersom inte lektionen börjar förrän halv åtta har jag hela eftermiddagen i morgon att plocka lite i trädgården medan vädret lovar vår. Har hört illa sinnade rykten om att det ska börja regna och bli kallt i helgen så det är bäst att passa på!

Jag följde med och tittade på Nattis ridlektioner igår. Hon red lilla Elise och sa efter att hon funderat på att sluta på ridskolan efter sommaren. Ponnyerna är för små nu känner hon själv och stormästarna är för stora...det skulle ju spara familjen flera tusen om året men efter åtta år på ridskolan skulle det också kännas lite vemodigt. Vi får väl se vad som händer.

Karl firade sin födelsedag också och anade en god tårta åt oss. Jag lagade en stek samtidigt som jag stod i stallet. Duktigt va? Han var väldigt nöjd med både presenter och firande så det blev en väldigt bra dag...
Gissa vem som han hem och ställa n väskan innan den blev överfallen? Jag som precis privat av med alla håren efter resan...

och opackad åter...

Inte helt i betydelsen  återställd. En helt fantastisk minisemester i England är slut och jag är hemma med åtminstone till hälften opackad väska. Återstående får vänta ett litet tag tror jag. Fantastiskt roligt att träffa Syrran och Svågern igen och väldigt roligt att gå på bröllop såklart. Resan över gick nästan helt enligt plan. Maten på planet var inte riktigt vad vi hoppats på så när vi kom fram var vi hungriga och trötta. Kvällen var sen också så det blev ett snabbt glas vin på rum 413 innan vi gick och lade oss. Ett kärt återseende.

Vi vaknade till en snöig morgon som snabbt övergick till solsken och sen snöoväder igen...Så höll det på hela dagen når vi gick och bekantade oss med staden Macclesfield. En härligt pittoresk liten stad utanför Manchester. Vissa delar absolut värt ett besök men efter ett par dagar hade man sett stadskärnan från alla vinklar. Vi fick shoppat lite kläder och en hel del öl så allt som behövdes fanns där. På torsdagen innan bröllopet han vi både shoppa och luncha så våra dagar blev väldigt långa. Kanske är det därför som semestern känns som om den varade minst en vecka? Det var så himla kul att träffa Cia och Brad, jag har längtat som en galning efter framför allt Syrran!

Bröllopet blev verkligen lyckat och man kunde verkligen se hur otroligt lyckliga Peter och Lindsey  är tillsammans. Fantastiskt glad för min Kusins skull. Han förtjänar varje uns av lycka han får för jag tror faktiskt att man får leta efter en snällare och trevligare kille med ljus och lykta.(och det säger jag inte för att det är min kusin utan det är väl underbygd fakta efter sisådär 43 års erfarenhet) Vi hade dessutom väldigt roligt på festen så alla var nog väldigt nöjda. Att vi dessutom var bjudna på lunch hos Lindseys föräldrar allihop dagen efter gjorde ju att det kändes som om festen varade i dagarna tre:) En väldigt generös och helskön familj som jag spontant tyckte väldigt mycket om. Jag känner ju inte Lindsey så väldigt väl ännu men jag har en riktigt go känsla av att hon kommer vara ett underbart tillskott i familjen.

Vi hade hela fredagen tillsammans men en lång skön promenad och ett trevligt pub besök (surprise). Lösdagen var hemresedag så tidigt uppe för en sista promenad i Macclesfield innan vi åt frukost och sen tog tåget till Manchester. Billigt och bra och dessutom fick vi ju njuta av tre timmar i Manchester innan det var dags att ta taxi till flygplatsen. Resan hem gick snabbt och bra trots att man måste mellanlanda i Frankfurt...fast när jag somnade fram emot två på natten och insåg att klockan skulle ställas fram var jag lite trött.

I morse sov jag alldeles för länge så den vackra dagen blev eftermiddag innan jag kom till stallet. Jag hade bytt till mig söndagen istället för torsdagen så jag hade hela stallet att göra. Och så ville jag ju rida. Det var över en vecka sen sist så idag var jag så laddad. Paddocken är helt upptinad efter vintern och var alldeles nysladdad! Vilket läge! Synd nog var Fabian på sitt minst samarbetsvilliga humör så ridningen gick verkligen ururselt...och träningsvärk fick jag av allt slit. Till och med knäna och höften gör ont. Så jag hoppas på bättre lycka i morgon för jag red i en timme och en kvart innan han gav upp och släppte igenom. Hoppas det går fortare i morgon. Nu ska jag gå och sova så jag är pigg till arbetsväckan börjar på tisdag!