En känsla

Det känns bra idag, bortsett från en envis huvudvärk som hänger dig fast. Imorse vaknade jag först klocka sju men eftersom jag inte har så mycket planer somnade jag om till strax efter nio! Efter frukost åkte jag till stallet. Vädret var vackert men den här blåsten gör mig trött.  Fabian hade såklart rullat sig men med gummiskrapa kom allt bort och jag fick första känning om fällning... En ryamatta på stallgolvet kanske skulle vara en inne grej? Nån som vill betala? Inte? 

Jag gjorde en trailbana idag. Det är bra när man inte ridit på ett tag, det ska gå lite långsamt och man får vara nogran. Det kändes väldigt skönt att sitta i rätt sadel igen! Herregud vad jag sitter knäppt i dressyrsadel. Åtminstone den Manolito har,  men jag tänker ju ändå se till att få en westernsadel så det är ju dottern som är viktig där... 

Ridningen idag blev ett L formad hinder och tre sockerbitar att köra slalom mellan både i trav och rygga runt. Fabian var jätteduktig som vanligt vi joggade massor i ok form och ryggade i slalom. Vi provade även sidepass utefter bom på marken... Och om man bortser från vinden var det underbart.

Efter att ha betat lite skita grässtrån släpet jag ut och åkte och matade katterna. Pratade i telefon med viktiga människor och tog mig tillslut hem. Och jag har fortfarande ont i huvudet... 

Solen säger gå ut och fixa i trädgården, men jag ligger faktiskt här på soffan med nerdragna gardiner och känner mig trött. Kunde gå ut och städa lite på altan eller börja med maten... Eller så ligger jag kvar ett tag till.

Äntligen fredagkväll!

Som jag längtat efter denna fredagkväll! Vi hat jobbat sjukt mycket hela veckan, jag har varken hunnit rida eller dricka vin på hela veckan...man kommer lite ur balns då...fast magen har varit lite sur så det var kanske för det bättre trots allt? Idag var vi ganska lediga. Jag har haft ett möte på morgonen och sen jobbat lite hemifrån. Har ju nätverksträff på onsdag och eftersom två onsdagar gått åt på ALP straffar det sig, bara att jobba extra i helgen. 

Klockan elva var jag nere i vallda för att träffa Manolito och equiterapeuten. Han skulle komma mellan 11 och 12 och kom prick tolv...det visade sig vara en helt underbar man. Han hade fått flytta hem till mig direkt om det var så...en riktig mysman med handlag för hästar...och så duktig och trevlig... Det var en spännande grej att vara med om faktiskt. Han började lägga händerna på ryggen och klämma. (Hästens rygg alltså) Manolito sprang runt lite och slog med svansen. Jag han tänka att hästen blir väl utdömd med tanke på reaktionen men det blev han inte. Istället berättar Daniel, som han heter om vad han känner och vad reaktionen betyder. Han känner igenom hela ryggraden, bäckenbenet, höfter, nacke, bogar, ben...och ingenstans finns något som tyder på att han har ont eller är sned. Musklerna är bra på alla vis. Kanske att han är lite högre i ena rumpsidan eller vad det heter och det skulle kunna tyda på att han är starkare i det varvet. 

Det hela tog en halvtimme och han trode det skulle blir en jätte trevlig kompis till oss . Nu ska vi bara vänta och se vad vetrinären säger på tisdag men nu har jag gott hopp att Manolito är precis så bra som vi hoppas. 

Min plan var att åka till Fabian och rida på väg hem. Jag kom så långt som till att öppna skåpet och fundera på att byta om. Sen såg jag Fabian genom fönstret, inget täcke, härlig lera att rulla i...och huvudet började kännas som bomull. För första gången någonsin vände jag och åkte hem...

Jag åkte förbi kusinen och matade katterna innan jag la mig på soffan. No more...nu ska jag vila hela helgen!

Bortsett från att jag måste fixa några filmer och och förbereda nätverket...men jag har i varje fall gott hopp om att snart vara hästägare...

. 

Långdagar

Verkligen...lång dag! Och fantastiskt rolig och stimulerande! Vi jobbade hur länge som helst på presentationen, den ska bli utmanande och upplyftande. Och sen har ju jag fått ansvaret för att se till att den blir snygg och fungerar...verktyget blir Keynote med inslag av roliga appar...sen ska det vara en röd tråd genom som är lätt att följa och som verkligen speglar verksamheten. Vi har kommit fram till några utvalda aktiviteter som förhoppningsvis kommer starta igång utvecklingsprocesser och gör alla glada och aktiva. Frän början vid åtta i morse var tavlan ett stort kaos som under många timmar kokats ihop till vad vi tror kan fungera. Det ser i varje fall bra ut...

Eftersom vi jobbade väldigt sent fick Nattis göra stallet själv och jag kom dit precis i tid för att sopa av stallgången när hästarna var inne. Jag behövde inte ens byta om vilket sparade mig lite tid. Hemma var maten fortfarande tillräckligt varm för att jag skulle bry mig om att lägga den på en tallrik. Jag har varit hungrig hela dagen så jag undrar om det är lite magkatarr som spökar tillslut? Nåväl skit i det nu, jG har massor att göra...

Och det fanns ett lite problem som vi inte löste idag. Hur får jag in en film från en iPad till en annan så att sen går att lägga i Keynote? Det måste finnas en smart lösning. Vi har provat Dropbox, driven dela bildström och mejla...jag försöker lägga från datorn till min iPad via sladd och via strömmar...i slutändan blev lösningen en långsökt en.

Filmen ligger på youtube och en länk på en bild kopplar upp oss direkt. Men för att komma tillbaka till presentationen måste man stänga ner youtube och öppna Keynote igen...inte snyggt men det funkar...om någon vet hur man gör detta smidigt...alltså skickar en film från iPad till iPad i KAMERARULLEN så tar jag tacksamt emot... 

Nu är klockan halv tio och det är dags att lägga ner för idag. På onsdag ska vi träffas och ha afterALP och jG misstänker att vi lägger sista handen vid presentationen då...och då vill jag vara helt klar ned en perfekt lösning...

Imorgon ska vi i varje fall försöka ta ut den tid vi kan som ligger utöver de 80 timmar vi haft. Alltså ledig fredag! Jag ska på ett möte på morgonen bara och sen är det häst som gäller.

Först ner till vallda för att låta equiterapeuten kolla Manolito och sen till stallet för nu är det min tur att rida tillslut!  Har inte ridit på nästan två veckor så det ska bli roligt. Fabian var himla duktig i går trots allt. Han kämpar på vår gamle skrot...

Spurten.

Heldag på min gamla högstadieskola Vallhamra. Instängd i ert stort och fint konferensrum. Ja hela skolan är så fin efter renoveringen och finare kommer den bli...men framför allt fint arbete i gruppen. Vi gnuggar våra geniknölar så det liksom ryker ur öronen. Så roligt och svårt samtidigt. Det kommer bli den bästa speglingen ever! Hoppas vi så klart. I morgon kommer samordnaren och hjälper oss stämma av. Vi har en lång väg att gå så jag räknar med att jobba till sent i morgon. Idag fick vi packa ihop oss precis så jag han köra in på gårdsplanen och lasta Fabian. Han var inte ens ren så kort om tid blev det idag. Men lastningen gick bra, vi fick lite hjälp av Sanna men nattis lastade honom tror jag. Jag stod och försökte få ordning på elen som glappar. Sen åkte vi tidigt för det gick ju fortare än vi tänkt. Och såklart höll elen bara några hundra meter innan det börjar glappa så blinkersen bara funkar ibland. Måste hinna lämna in den innan nästa träning.

Fabian var väldigt seg idag. Andades väldigt tungt mellan hoppningarna och var allmänt ut form. Såg ivarje fall ingen hälta eller orenhet. Han vägrade dock två gånger på ett enkelt hinder så jag blev lite orolig...Nattis tog det lugnt med honom och stannade på låga höjder och fokuserade på bra vägar i stället. Ska bli roligt att få en lite mer framåt ponny snart...håller tummarna för att det bara är en hoppträning kvar med Fabian. Samtidigt som det är jobbigt med nedräkningen tillåterlämnandet.

Transport körning och parkering gick över förväntan idag igen. Det är nästan så man börjar tro att man kan nåt;)

Nu ska jag sova förhoppningsvis gott så jag har alla gråcellerna alerta i morgon...

Halva

Ja halva veckan är klar...vi jobbar så mycket på dagarna och med förarbete och efterarbete blir det ändå lite drygt en heltid under ALP veckorna. Så på fredag är vi lediga. Om vi är klara med arbetet vill säga för hur som haver ska det bli en bra och utmanade presentation till den 1 april då det är Återkopplingsmöte. Vi är klara med själva uppdraget, nästan...det återstår ett samtal i morgon bitti. Sen är det bara sammanställningen kvar. Jag kunde inte låta bli utan satt här och började så smått på en struktur i Keynote. Det ska vara tydligt, enkelt, proffsigt och väldigt snyggt. Nemasproblemas...och vips så gick det en timme eller två.

Efter dagen på skolan promenerade jag hem till mor i pissregnet. Vi skulle pyssla lite i trädgården men bestämde att vi skulle ta skräpet till Hultet i stället. Det var nog en bra tanke faktiskt, nu syns vad som behöver göras till festen och vi slapp stå ute i regnet extra länge. Och jag han ju jobba lite innan jag lagade mat. Är man inte i stallet så finns ju inte så mycket annat att göra. 

Imorse vaknade jag kanske inte utvilad men ganska full i skratt. Jag hade drömt helt galet om en universitetsstad med ynglingar som drack öl på ett torg...själv var jag tvungen att mjölka kor på Kåhögsgård och skrapa ut koskit med nån sorts skrapa. Bonden där skulle på semester och jag fick vikariera. Det var inte så dumt. Ännu mer skrattade jag när "bonden" själv kommenterade detta på riktigt med ett glatt, välkommen! På Facebook. Man kanske ska nytta karriär och bli kovikarie i stället? Jag har ju alltid drömt om att bli månskensbonde så varför inte?

En god dröm och natts sömn gör under för humöret. Om vi bara klarar oss fram till tisdag om en vecka då vi besiktigar hästen blir jag så nöjd. Det är ett aber att vänta och oroa sig...equiterapeuten skrev att han kommer och gör en grundlig genomgång men att det inte går att lämna några garantier på endast ett besök. Hade varit bra att göra två eller tre behandlingar med några veckors mellanrum, såklart. Det hade varit säkrare och, om man får säga, en säker inkomstkälla för honom...nu har Jill ett stort förtroende för killen i fråga så jag får väl hoppas att han inte är en pengamjökare. Nåväl med hans bedömning och en vetrinärbesiktning borde vi vara säkra...nu gäller det bara att det blir positiva bedömningar, vi är skitnervösa faktiskt...Nattis har redan skissat på ridschema så vi vet vem som rider när och vem som rider vem. Snälla gör oss inte besvikna.

Vår lilla galna kissekatt börjar bli vuxen. I går hörde jag för första gången det där lite mörkare mars ljudet...och i morse var hon aningens mer kelen än vanligt...vi har inte sett några nyfikna hankatter i området. Än.

Måndagsångest?

Vissa dagar är bara så fel från start. Jag kunde ha räknat ut det när jag var så trött igår. Och naturligtvis drömde jag knepiga drömmar efter att jag tillslut somnat. Sömnlöshet trots melatonin? Jo det bevisar ju bara att melatonin inte är sömntabletter utan att det bara tar hand om sömnigheten innan läggdags. Nåväl det är skönt att då inte vara i barngrupp, på något sätt inbillar jag mig att det är mer krävande.

Fast efter två intensiva timmar med lärandesamtal var det dom att dra ut pluggen. Tröttheten var förlamande. Det skaver i kropp och själ och nästan inget fungerade. Då känner man att man är fel person, på fel plats, vid fel tillfälle...det är så viktigt att man orkar vara 100% närvarande men idag var jag nog inte ens där...man försöker på alla sätt övertala kroppen att få lite ENERGI men ju mer jag försöker desto tommare blir det.

När vi väl slutade för dagen kände mig mig helt misslyckad på alla plan. Och dessutom sjuk. Huvudvärk, illamående, varm om kinderna. Så jag ringde dottern och sa : Rid ponnyn jag kommer senare...

Vi hade ju bett om hjälp med lastträning men jag insåg att mina energier var av helt fel slag för att ens klappa en häst. Efter två mackor och en varmakoppen och en Ipren lättade det lite. Och jag bytte om för att ta mig till stallet. 

Till saken hör att jag fick mens i fredags. Inte något underligt för att vara en kvinna i 40 års åldern men eftersom jag äter minipiller slipper jag tänka på detta varje månad. Sist var väl ett år sen kanske...om man tar ett års PMS och blödning och kör det på en vecka istället får det en märklig konsekvens på kropp och psyke. Kanske var det därför jag kaijkade igen helt idag? Eller kanske är det våren...i vart fall tog jag mig i kragen och åkte till stallet. 

Jag kopplade på transporten (och ovanligt perfekt gick det) och sen lät jag Nattis och Sanna ta ner Fabian och lastträna. Själv stod jag LÅNGT därifrån så mina dåliga vibrationer inte skulle kunna påverka. Sanna körde sin magi som hon har. Först bråkade han lite med henne med (jag hade varit grymt besviken annars) men efter bara en kvart var de på och av och på och av...inget olydig kastande sig åt sidan, inget stressande skynda och stäng. Nej han var som han har varit de sista två åren då lastningen skött sig själv och vi bara lugnt stängt och åkt. Fantastiska Sanna! Och Nattis...bra jobbat. Vi funderade på vad anledningen till att han plötsligt blivit svårlastadkan ha varit. Eventuellt kanske att transporten till Alingsås i mörker varit jobbig. Kanske förknippar han transporten med att det är skitjobbigt när man kommer fram? Eller så är det att bommen slog till honom när han backade bak för  fort i Alingsås första gången och det satte sina spår? Vad vet man om hästar? Jag vet i varje fall att vi hamnade i en dålig spiral av stress och att vi inte riktigt reder ut sånt själva ännu...

Igår kände jag mig som en looser som gav upp och lät honom vinna (han åt dock morötter halvvägs in i transporten som avslut) men idag känns det helt rätt att inse när man förvärrar situationen om man fortsätter och prestigelöst lämna över till nån som kan bättre. Man borde göra det oftare i många lägen i livet. Tror verkligen att man kan lära sig av stallet på väldigt många plan och frekvenser. 

Nu känner jag mig lite bättre än jag gjorde innan. Kan vara att trycket över bröstet släppte när det gick bra i stallet, eller att maken lagat toppengod mat och hällde upp ett glas vin till sin trötta hustru...i vilket fall, skönt!

Dessutom har vi fått tag på en equiterapeut som kan komma och titta på manolito på fredag. Först tänkte jag att det skulle vara en onödig extra utgift då vi redan liksom bestämt oss. Men nu när jag tänkt efter ser jag det som en bra investering för att veta hur Manolito är byggd och vad hans styrkor och svagheter är rent muskulärt. Vet man det kan man också undvika många av de där problemen som uppstår när man tar hem en ny häst. Det vanligaste som går fel när man köper häst är att den snabbt blir halt eller får ont i ryggen. Oftast är det att man inte vet hur hästen ska arbetas för att må bra...vet man lite om den innan, tex att den blir spänd i en viss muskelgrupp kan man ju lägga upp träningen från start så man inte behöver prova sig fram med dyra vetrinärräkningar och en häst som har ont som resultat. Och de gulliga ägarna ställer upp trots att det verkar som om alla bara jobbar på sina lunchraster (han och veterinären kommer båda mellan 11-13...olika dagar men ändå)

 På söndag ska vi åka ner och rida så Nattis lär känna honom riktigt bra innan vi tar över...bara en vecka till julafton! Hur ska vi kunna vänta?

Osöndagsångest.

När man är på ALP har man inte söndagsångest. Då har man mer "jag måste verkligen lyckas hålla ett gott och utmanande lärasamtal i morgonbitti så jag börjar nog förbereda mig redan nu" ångest. 

Men först måste jag verkligen vila lite...

Min kropp känner sig som den blivit körd genom ångvälten igen. Tömkörningen igår är ju så bra för Fabian och jag får bra motion av att gå runt i raskt tempo i djup sand när han travar...och trädgårdsarbete är ju bra för hela kroppen. Men i morse var vi uppe tidigt för att hjälpa vår stallkompis att ta sig till tävlingsplatsen. Fabian fick inte starta även om han var ohalt igen. Felix ville inte gå på men efter lite tålmodigt väntande, lite skuttande på bakbenen gav han sig och vi kom iväg. Min arm fick ett slag och skrapade upp sig lite i transportväggen. Lite svullet och blått nu på eftermiddagen är det men det är egentligen ingen fara. Felix gjorde åtminstone två riktigt fina rundor och fick åka hem med två fins rosetter och en glad liten matte. Lastningen hem gick lugnare men inte gick han på...en duktig snäll hästtjej erbjöd sig att hjälpa till och gjorde det så där snyggt så man bara undrar...vad gör man för fel liksom? 

Hemma bestämde vi att lastträna Fabian då det strulat lite sista gångerna vi åkt. Tyvärr har han lagt sig till med ovanan att backa bak innan jag hinner stänga. Tidigare stod jag bara vid sidan med en Hand så gick han snällt på och jag stängde bommen. Nu har han börjat kliva av åt sidan och larva sig. Och så får han bommen på sig när han kastar sig ur och då gör det ju ont så klart och så är vi i en dålig spiral. Vi provade flera nya sätt idag. Och han gick väl på sisådär 20 gånger men inte tillräckligt länge för att vi skulle känna oss som vinnare. Hästen stressad jag och Natta stressade och irriterade, linor, smackningar, morötter...till slut insåg jag att jag inte orkade mer utan kastade upp dottern på hästen och parkerade transporten (åtminstone det gick toppen bra idag...) sen tog vi en härligt  och solig promenad ner till Kåsjön och försökte njuta. Men jag hade svårt för det, mina tankar är mer på onsdagens hoppträning. Orkar fan inte stå med en svårlastad häst i Alingsås... Så i morgon kallar vi in stallets stjärna som får lastträna honom och förhoppningsvis även kan fixa det hela på onsdag om det strular. Två hoppträningar kvar med den här ponnyn sen hoppas jag att vi har en egen lättlastad hoppstjärna att ta med oss.

Jag drömmer mardrömmar på nätterna. I natt handlade den om ponnytävlingar och femteplaceringar...låter inte så farligt men det var lite onda ryggar inblandade.  Hoppas den där killen hör av sig fort så jag slipper gå och undra alltför länge.

När vi kom hem orkade jag intet mer! Satt en stund i trädgården och irriterade mig på att grannarna pratar så högt med varandra innan jag istället valde att njuta av att de eldade löv och det luktar gott och soppan var närande.

Man behöver inte ha gymkort när man har häst. Idag bänkpressade jag nog 450 kg på linan. Nåd säger musklerna, ingen mer motion , ingen mer friskluft...