Hoppsan

Började morgonen med att försova mig. Jag var egentligen inte så sen men jag hade glömt ställa klockan. Det innebar att den där mysiga frukosten uteblev. Jag kom däremot i god tid till kontoret. Så god tid att jag kom först och löste ut larmet. Inte bra och inte ett enda telefonnummer att ringa för att få hjälp. Ringde tillslut efter inrådan till partillebo där jag fick ett nummer till nån gubbe. Säger gubbe då tonfallet var sådär gubbigt överlägset med lilla stumpanattityd precis under ytan... Det går jag igång på....Har svårt att tro att den där överlägsna nedlåtande tonen hade funnits om Jag haft mörk 50taliströst? Sånt kan man ju inte veta men de skulle

Nog behöva ta ett varv till i den där e-utbildningen om Partilles inre kultur...

Inte världens bästa start på dagen, tur då att det kom flera trevliga kollegor som fick mig på bättre humör igen. Jag fick ta lång lunch och åka till stallet för att sko hästen. Ja det är ju inte jag som gjorde jobbet. Hovis är en stark redig ung kvinna  med muskler och egen borrmaskin. Idag provade hon att varmasko för första gången. Det gick jättebra faktiskt. Han fnös lite först men stod helt stilla... Det var först när Nina skrattade till när hon skrev räkningen som han hoppade till. Haha Oväntat att hovis skrattar liksom, måste vara nåt farligt...

Sen jobbade vi klart och jag och Frida fick förberett en presentation vi ska göra

Om ett par veckor. 

Imorgon och på fredag har jag semester! Ska bli skönt att få gjort lite oviktiga saker. Som att åka med transporten till verkstaden och då skrivit färdigt papperna så jag blir ägare... Och förhoppningsvis få sålt en sadel. Blir nog skönt med lite extra lång helg...

Allena

Själv, ensam eller som dottern utrycker det "forever alone" (som inte alls betyder att man aldrig kommer ha någon kompis...) hemma i soffan. Maken är på fotokurs i kväll. Det vanliga är annars att han ser på film medan jag är i stallet. Idag skyndade jag mig lite till stallet. Jag skyndade mig faktiskt så mycket att jag glömde iPad, datorladdare och telefonladdare på jobbet.

Det var inte bra. Men fördelen var att jag snabbt fick i ordning hästen och kunde rida i uppehåll och vindstilla. Och hade dessutom sällskap! Första gången på mycket mycket länge jag hade roligt när jag red! Det blir så mycket småbråk när vi måste bråka om de där löven... Idag nöjde han sig med att sparka lite bakut i galoppen:) Sen när jag promenerade av honom efter gick han och snuffsade med mulen och var så söt så...

Alltså han vi äta ihop innan maken gick. I förbifarten sa han, titta på den där filmen du spelat in som inte jag vill se...

I

Eller hur? Hur många pinaler kan det behövas i ett hem?! Vilken gick till vilken apparat? Man är ju digitalt kompetent så då vet man att man kan trycka på alla knappar eller fråga en kompis på sociala nätverket...(jag lyckades faktiskt gissa rätt på andra försöket men det där surround systemet vet jag inte hur man sätter på till tv 'n)

Och den där filmen då? Som maken inte vill se och som spelades in för längesen för den vill man ju se, fast sen vet jag att den kommer beröra.... Och varför med. Cornelis. Ja vad kan man säga? Nu har jag sett den. Jag kom kanske fem minuter in innan det började värka... Och i slutet rinner tårarna. Och varje liten Ballard som spelas väcker känslostormar som är svåra att förstå. Eller inte, beroende på. Och 70-talet känns både sunkigt och precis hemma på samma gång, visorna fina och svarta och även med en extra liten solkig kant. Jo visst visste jag att den skulle beröra på riktigt. Nu orkar jag nog inte göra nåt mer i kväll, kanske ska man rota fram en cd med greatest hits? Fast vilken av de där mackapärerna går nu till cd spelaren? Hallå?

Succé

Höstvernissaget på förskolan blev givetvis succé. Vad annars? Här visades både kortfilm och lång naturdokumentär om sniglar, levande snigelbebisar i snigelfarmen och fantastiska lersniglar av olika slag. Till detta äkta älgbajs, handtryckta älgar, en station med äppeltryck för barn och föräldrar att tillsammans vara kreativa och årets största happening, LÖVHAVET! Tänk er ett hav med torkade löv och du får hoppa i det?! Alltså kan det bli bättre? Möjligen de salta pinnarna som serverades till äppeljosen...

Med ganska liten insats, fredag och måndag för att ställa i ordning, blir det mycket utdelning. Föräldrar som minglar och lär känna varandra, barn som får visa vad de lärt sig och kanske upptäcka nya sätt när man ser vad andra åstadkommit och personal som får kred. För arbetet vi gör i vardagen. Win win liksom... Sen är man lite trött när man kommer hem men det kan jag leva med. 

Måndagar är ju alltid lång arbetsdag ändå så när jag går hem är det ingen ide att tänka att man ska göra något  annat, det är mest äta lite och sen lägga sig för i morgon ringer klockan redan vid fem. Sen har jag tagit semester i slutet av vecka så imorgon är sista arbetsdagen i barngrupp och på onsdag ska jag kompa ut två timmar mitt på dan för att sko pålle och äta lunch under tiden. Det blir bra att ta en paus nu ett par dagar...

Hoppas jag drömmer lite mindre i natt. I morse var det som sirap att vakna. En dröm som hade med dövhet och övergrepp att gömma sig för i ett fik...tror nån skulle misshandla nån som vad hörselskadad och att hen gömde sig under bordet...mycket dramatiskt och svårtolkat. Jag kan ju inte teckenspråk så,det var lite svårt att förstå helt enkelt även i drömmen. Kanske skulle han våldta henne?  Och jag viste inte alls vad jag skulle göra för att rädda alla. 

Tack om jag får be om en liten enkel dröm om rosor . Utan taggar inatt...om det går för sig? Hallå undermedvetna?  Är du där????

Söndag

Inte en vilodag för oss sekulariserade världsmedborgare. Mer en dag att hinna ikapp. Jag la mig tidigt även i lördags så när klockan ringde vid åtta kändes det helt ok att vakna. Kanske för att den sista timmens sömn mest handlat om konstindustriskolans lokaler, trappa och stora betesängar i björndammens bostadsområde. Ingen logik någonstans men det var flera gamla bekanta i drömmen. Kanske en påminnelse om att det är alla helgonsdag idag och att man borde tänka på sina avlidna släktingar. Mormor och morfar fick besök när vi var i Alingsås och jag vet att dete tändes ljus för dem i helgen så kanske nån undermedveten "du borde kanske minnas din far" freudiansk dröm? Eller också ett förebud om frånfälle av pappas gamla goda vän? Drömde intensivt i varje fall så morgonen kom med lättnad.

Jag käkade frukost innan jag väckte Nattis och sen slängde jag massa grönsaker i slowcookern. Det kan visa sig vara min bästa nya vän. Fast nu sitter jag och väntar på att potatisarna ska bli klara, snart 8 timmar senare och funderar på om det inte varit snabbare att laga soppan direkt i kastrullen? 

Vi åkte i varje fall till stallet tidigt och jag fick en liten lektion av Nattis. Hon hade kommit på en bra övning med serpentiner och övergångar. Faktiskt om inte ridningen blev något bättre under hennes överseende? Hon ser direkt vad som är fel i hästen och kan berätta så jag kan korrigera. Det dröjer inte  länge förän hon också vet vad jag ska göra innan och kan lära ut ännu bättre. Jag tror hon skulle blir en riktigt bra ridinstruktör om det är det hon skulle vilja bli.

Efter ridningen krattade jag spåret i paddocken och  Nattis städade sadelkammare och fik. Det gick fortare än beräknat och fast vi tog god tid på oss kom vi hem innan två. Jag passade på att gå ut i det fina vädret och höstgräva hela köksträdgården och rensa bort en hel del blött ogräs i rosenbersån. Trött i kroppen och handen gör ju lite ont, fast det är mycket bättre idag. Eller var innan jag bestämde mig för att jobba i trädgården. 

Det är skönt att få gjort massor på dagen men av nån anledning blev det ju lite dötid...så varför inte baka lite ostfrallor till soppan? Som man brukar så där på en söndag. Otippat, det var minst tio år sedan

jag bakade bröd sist, frivilligt i vart fall. Det ser gott ut också. Men soppan dröjer alltså så nu börjar jag tröttna på den där slowcookern! Massor av recept har jag fått låna men det kändes som om det mesta i den samlingen är chili...nu går jag och äter ändå får nu har maten varit på i 8 timmar!