Glad Påsk!

En sån trist och lååångtråkig helg påsken är...man ska sitta här och sörja och ge bort sitt godis till kärringar som våldgästar huset. Tur då att man kan trösta sig med att man har en stor och härlig familj som förbättrar utgångsläget på helgen otroligt mycket. Ett sånt party det blev igår. Hela tjocka släkten, alla kusiner och nästan alla kusin barn. Maten var helt otroligt god och ljudvolymen något högre en en hel förskolegrupp. Jag var väldigt inställd på att få ta ett gott glas vin eftersom Maken legat platt fall med huvudvärk hela dagen och ALDRIG är så noga på det. Plötsligt vill han ha en öl...snopen var man då förvisad till flädercider och loka när alla andra drack snaps...stackars mig :) Nu gjorde det för all del inget och eftersom maken nästan alltid kör så får han alltid ta ett glas när han vill.

Påskafton ska vi tillbringa alldeles själva i godan ro utan några större festligheter mer än att Nattis kompis sover över och att vi ska äta söndagsstek till middag. Kanske hittar jag en flaska vin i huset att dricka till för vi har faktiskt glömt att gå till systemet och köpa vin, typiskt oss.

Det snöade i går och det låg lite grann kvar på marken när vi vaknade. Jag bestämde att Nattis ska åka till stallet själv imorgon så vi hinner hjälpa till att tömma morfars hus . Alltså fick jag rida idag. Jag frågade om Maken möjligen ville följa med och ta en skogspromenad i solen och gissa vad? Han ville! Chockad åkte jag före till stallet och mockade och gjorde Fabbe i ordning så han inte skulle behöva vänta i stallet. sen packade vi sadelväskorna och gav oss ut på en långtur. Vi hamnade nere i Kåsjön till slut och satt med ryggen mot en trädstam i solen och njöt. Karl hade packat te och köttbullesmörgåsar åt oss så det blev en riktigt riktigt mysig tur. Fabbe skötte sig exemplariskt och stod snällt uppbunden vid ett träd och mumsade morötter. När vi kom tillbaka till stallet hade vi varit ute i över tre timmar! Mycket stillastående för mig och Ponnyn medan Maken fotade med sin nya kamera som tar riktigt bra bilder...jag måste nog köpa en lika dan min börjar bli lite risig tycker jag. fast bilderna är det ju inget direkt fel på, bara inte lika bra;)

skärtorsdag

Det var verkligen skönt att veckan var slut. Gårdagen gick trotts mina farhågor bra. 12 timmars arbete med en halvtinnes rast är inte riktigt vad doktorn ordinerar. Tjejerna som kom från kursen är ju så trevliga så kvällen blev mer trevlig än arbetssam. Och eftersom min kollega var hemma och vabbade och min planering för påskfirandet sträckte sig till ett jag fick med mig en sjal att knyta om huvudet var det tur att jag kunde krascha grannavdelningens firande med mina söta barn. Vi påskpysslade annars mest hela dagen och för ovanlighetens skull löpte allt på så man undrade vad som var fel...

Påsken är annars en högtid jag inte firar men idag kostade jag på mig att jobba till klockan ett bara. Egentligen ville jag bara åka hem och lägga mig men så tittade jag på väderleksrapporten och såg att vädret ska bli ruggigt i helgen. Det var inte perfekt klockan ett heller men jag bytte i varje fall om och åkte till stallet. Motivationen var väl sisådär...Men när man väl är där så är det riktigt mysigt. Jag städade lite i skåpet för att dra ut på det hela men sen var det ju bara att gå ut i vårvädret...iskallt, blåsigt lite regn i luften. Strax var jag svettig och hade mjölksyra i magmusklerna igen. Vad är det med mina magmuskler? Jag blir så trött i dem när jag rider. Hoppas det är ett tecken på att de kommer vara perfekta små schackbrädor till sommaren. Trots eller kanske tackvare mina låga förväntningar på passet gick det väldigt bra. Vi var faktiskt i form, tillsammans, samtidigt under hela 20 minuter idag. Det går framåt...Nu har vi Fabian en hel vecka för Camilla ska resa bort så nu ska det bli rida av!

Imorgon ska jag träffa Lisa, en gammal kompis och pumpa henne på information om skolan hon arbetar på. Ja lite annat ska vi nog hinna med också kaffe och skvaller förstås:) Sen blir det stor familjehögtid hos Mor på kvällen. Hela tjocka släkten. Det ska bli trevligt att träffa alla igen för begravningen gav ju inte riktigt den roligaste sammankomsten. Jag tog två fina bilder på Morfars kista men jag vet inte riktigt om det är ok att lägga upp dem och dela med släktingarna...inte på Facebook i varje fall men den här platsen är ju ännu mer offentlig...ska fundera på det

Begravning

Bara ett år senare var det dags att begrava lilla Morfar. Bogravningen var på Näsets kyrka idag och var så fin en begravning kan vara. Prästen är verkligen helt fantastisk. Hon var med när Mormor begravdes förra året och då liksom nu blev jag väldigt berörd på allra bästa sätt. Nästan så man kan tänka sig att gå till kyrkan även utan att någon måste dö först. allt var väldigt stämningsfullt och jag är övertygad om att morfar skulle ha varit väldigt nöjd om han fått vara med. Och nu har jag faktiskt då förstått att han är borta.

Jag var givetvis ledsen under själva akten men det kändes ändå mycket lättare än när mormor dog. Då gjorde det mig så ont att Morfar var kvar och behövde känna sån sorg. Nu kunde jag känna att det nog var så att de kanske var tillsammans tillslut igen även om den tanken kanske är absurd. Efter var det landgång i församlings hemmet och ett fint tal av morfars kusin. Träffade också lite sysslingar jag inte sett p sisådär 15 år...det är konstigt att det blir så med släkt ibland. Vi pratade om att få ihop nån träff nån gång i framtiden vilket hade varit trevligt.
Nu är Sonen avsläppt hos flickvännen, Dottern hos bässta kompisen och jag åker stax till Massör Maggan för att låta henne ta bort spänningarna i kroppen. Sen blir det middag i Lerum med Mor och Syster innan det är dags att ladda för morgondagens 13 timmars arbetspass med vikarier som vanligt...och påskfirande av mycket enkelt slag...jag förstod på min kollega att jag imorgon ska jobba med två vikarier och fixa påsklunch och firande och dessutom laga maten till 23  ungar då kokerskan är sjuk....inte ens tre veckors semester väger upp för det.

herregud vad det är måndag...

Och vilken måndag!!! Utöver att vi hade en vikare (grabb ca 20...) hade vi två prao elever (pojkar ca 13)...intensiviteten i gruppen blir ju därefter men gud vad goa de är ungarna...
Jag var ganska så trött, för i natt hade jag ägnat flera timmar åt att söka jobb, skriva cv och nätan flyttat till en gård i Alingsås...där nån stans var klockan halv två och jag smaskade i mig en halv insomningstablett... man tackar...

Idag hade jag ett väldigt bra samtal med min chef så det blir nog lättare att somna i natt. Inte för att vi hittade en direktlösning på vad jag ska göra efter sommaren men det kändes väldigt skönt att diskutera och resonera och känna att jag hade väldigt bra stöd av henne. Kanske kunde hon ordna fram lite handlednings möjligheter i området? Det hade varit så roligt att kunna jobba med det och ändå vara kvar i området.

Nattis hade tagit en spruta i skolan idag, mot livmoderhals cancer. Bra att de lagt in den vaccinationen för tonårs flickorna nu. Fast hennes arm gjorde visst väldigt ont så först visste hon inte om hon skulle orka åka till stallet. Fast när alternativet var att åka hem och lägga sig var hon väldigt sugen på att rida:) Bra ansvars fördelning. Jag gjorde stallet, hon borstade och red...När jag var klar gick jag upp och tittade på och då såg Fabian jättefin ut. Jag är verkligen stolt över henne som fixar att rida själv i kvällsljuset. Hon skrittade av honom ensam bort på Karis lycka och tillbaka förbi kohagen också. Jag vill inte att hon rider i skogen själv men den lilla sträckan blir ca 10 minuter och är bra nedvarvning. När hon kom tillbaka hade jag tagit in hästarna så det var bara att kvällsfodra och åka hem.

Väl där hade vi världens mysigaste kvällsmat hon och jag och satt och små pratade i säkert en timme om allt möjligt. Bland annat om begravningen i morgon. Det känns verkligen overkligt att morfar är borta för jag skulle gärna ringa och fråga vad jag ska ha på mig...märklig är döden och livet med kanske?