vårväder

Helt underbart. Vi åt en lång fruktost tillsammans Maken och jag...barnen hade övernattat på respektive favoritställe. Eftersom jag skulle rida lektion på eftermiddagen hade vi hela två timmar på oss att göra något trevligt tillsammans. Det blev en långsam promenad i solen i Örgryte/Delsjövägen. Funderade på om inte nåt av slotten där skulle funka tills vi insåg att ingen av oss känner för att jobba hårdare eller mer än vi gör idag... Solen ar tack och lov gratis och så även nysopade vår gator...

Jag hade bokat tid i paddocken till kvart i fyra...så kommer man dit och möter två omåttligt skadeglada  polare... kom upp i hagen och möttes av orsaken till denna... HALLÅ? Jaja huvudet var ju rent i varje fall:)

Undrar om det är nåt speciellt med leran i vår hage? Skönt ser det ut men kanske inte riktigt drömläget när ridläraren ska komma och dessutom har lite bråttom?

Det är verkligen underbar vår nu Solen sken och det var vindstilla. Till och med en koltrast sjöng lite svagt bland hasselbuskarna. Helt enkelt en dag då man skulle luffsa runt och njuta...Nejdå Ridläraren tänker köra skiten ur både häst och ryttare...ingen hänsyn till att man inte ridit lektion sen början av januari. Vilken skit kondis man har...höll på att gå under redan under uppvärmningen. Fabbe var inte helt nöjd heller med att anstränga sig...Vi fick till några bra minuter i slutet men det var verkligen inte ett av de bättre passen. Amy är dock en sann pedagog. Jag känner mig alltid duktigare än jag är när jag rider för henne. Hon lyckas få en att se det lilla som något stort, att det var fantastiskt duktigt att komma i väg och köra transport till exempel...fast hon såg ju inte den eländiga parkeringen...det är två få förunnat att ha gjort...

Man är åtminstone färg matchad när man rider så här kommer några fina bilder på oss. Synd att man inte ser att jag har en lila jacka på staketet och strumpor i grönt och lila under chapsen...men jag vet att de finns där...jag och tomtarna i skogen...

Klarade det!!!

Nu har man gjort sin Andra stora debut på kort tid, Dotterns tävling som nummer ett...

Jag har lastat och kört MIN Ponny i MIN transport...SJÄLV!  Började dagen med ett långt härligt skype samtal med bästaste vännen Lovisa i Shanghai. Sen åkte jag upp till stallet för att köra lite lydnads träning innan jag borstade Fabbe och glanssprejade hela honom riktigt snygg. Jag var lite osäker på hur vida vi skulle få ombord Fabbe idag så vi började tidigt...allt för tidigt visade det sig för han gick på på 4 minuter...

Sen körde vi till Partille och mina ben skakade nästan hela tiden...nej det gjorde de inte, det gick jätte bra att köra men när vi väl lastat av var jag allt lite skakig av anspänningen. Fabbe skötte sig så där underbart som bara världens lugnaste ponny kan.... Vi var ju nästan en timme för tidigt där så efter att ha sadlat skrittade Nattis runt på stora ridbanan i en halvtimme innan ponnylektionen började. Han var snäll och duktig, lite lat kanske om man ska var kritisk men jag tror Nattis var lite nervös så det är ju inte så konstigt. Amy hjälpte oss med en lina när vi åkte hem för han var inte lika lättlastad då,...tog 5 minuter kanske och en lina på rumpen...nemas problemas:)

När vi kom tillbaka till Öjersjö var parkeringsplatsen full av bilar vilket inte direkt underlättade när jag skulle backa tillbaka transporten. Vi lastade ur först och sen tog det mig en kvart innan den stod på plats...men på plats står den även om jag har en bit kvar innan jag är godkänd... FY VAD DET ÄR SVÅRT ATT BACKA!

Och min kropp behöver träning för baklämmen väger flera ton och jag har träningsvärk i armarna och ont i både rygg och axlar nu när jag kommit hem.  Hade jag inte varit så nöjd med att kunna själv hade jag velat ha en bra man som gjorde det åt  mig...min man fixar inte transport av ponny för han är hemma och fixar middag till sin fru...jag gnäller inte faktiskt;)

Här kommer masssor av bilder från livets första transportkörning...känner mig jäkligt nöjd med mig själv trots allt...

SÖTASTE FABIAN PÅ PARTILLE RIDKLUBB MARS 2012

VÅR...

På riktigt alltså, ingen sån där fusk vår  som brukar komma då och då...Nej jag menar RIKTIG härlig vårdag. Och vad gör man då? JOBBAR...Vi startar upp Pluttra på förskolan idag och sen satt jag kvar och fixade massa saker som var tvunget att vara klart innan jag åker. Bokade till exempel slottet för lunch och planerade in en workshop i April. Sen blev det soligare och soligare. Jag hade ett inplanerat möte efter jobbet på Jontes skola men när jag satt i bilen vid Finngösa fick jag för mig att jag bara var tvungen att åka till stallet.

Ont om tid javisst men jag drog på mig vinter overallen och hjälm...På med ett par gummistövlar och ut i hagen. Jag tränsade direkt och hoppade upp och red ut barbacka i skogen! Det blev en halvtimmes skritt tur i solen. Han är ju väldigt snäll och trygg och jag har faktiskt börjat bli lite smidigare på att komma upp. Nu behövs bara en liten stubbe för att jag ska komma upp igen. Man måste nämligen sitta av för att öppna grinden när man rider ut och sen stänga när man  kommer tillbaks. När jag kommit halvvägs och sitter där och lyssnar på fågelsången kommer jag på att jag glömde det viktiga säkerhetstänket!

Ingen visste att jag åkt till stallet, Fabian brukar vila,  jag berättade inte att jag skulle rida ut eller vilken väg jag skulle ta, inte ens skrivit på tavlan...och så rider jag barbacka! Nej det var ju väldigt dumt...framför allt när man tänker på att det är ytterst sällan någon går på den stigen...Ska tänka på det nästa gång...Det är ju skönt att inte vara rädd när man rider ut men man får ju inte helt tappa säkerhets planerandet...fy på mig!
Nu gick det ju jättebra som tur var, det enda som hände var att mina mag- och benmuskler fick arbeta lite extra i upp- och nerförsbackarna när jag inte hade stöd i sadeln. Tur att jag inte läste i boken innan för i går bockade han av Jonathan på grus vägen...då hade jag inte vågat rida barbacka tror jag:)

Jag han sen till utvecklingssamtalet med flera minuter tillgodo. Och förstörde min Stackars sons liv genom att ställa lite krav på att han ska sköta skolan bättre...ser inte helt bra ut inför slutbetygen tyvärr men kärlekslivet kommer på första plats just nu...onda mamman förstör genom att hota med att han måste plugga hemma...Det är väldigt jobbigt att se hur tufft det är för honom . Skulle önska att han bara hade det lite lätt nån gång...

skottdag

Det innebär att jag skulle kunna fria om jag inte var gift redan. Det innebär också att allt som hänt idag var "utöver" en hel extra dag. Solen sken utanför fönstret på Ullevies konferens center. Massor av intressanta tankar har farit genom huvudet under dagen. Sen när man kom hem sent på eftermiddagen kände jag att man borde ha varit utom hus. Imorgon ska solen lysa så jag hoppas på att sluta tidigt. Jag har till exempel jobbat två timmar nu med Digitalkompetens när jag kom hem. Det är lätt att fastna i TED tal:) Gud vilka bra och spännande saker man kan lära sig om man bara är uppkopplad!
http://www.ted.com/talks den här sidan är väl investerad tid att besöka om man är en nyfiken människa. Kolla särskilt Sir Ken Robinson   http://www.ted.com/talks/lang/en/sir_ken_robinson_bring_on_the_revolution.htmls

Nu måste jag börja packa för resan. Jag tänker att en lätt packning på 20 kg blir lagom...då får man plats när man åker hem...det ska bli väldigt skönt att släppa allt för ett par veckor. Jag kommer att sakna stalllivet tror jag men annars...jo familjen liiite kanske fast jag tror de kommer sakna mig mer för jag kommer vara fullt upptagen med att hänga med min ursprungsfamilj, en del ivf...
LÄNGTAR!!!

stalldag

Idag var jag lydig och kom till jobbet kvart över sju. gick därför hem kvart över ett och lämnade kollegorna i sticket...Tur att många barn är sjuka. När jag kom hem var hålet fortfarande kvar i trädgården. Jag skrev en lapp till grävarna om att ordningsföljden på jorden har betydelse, hoppas de fattar vinken...

Camilla har opererat sitt knä igår så jag hjälpte henne med stallet. Vi behöver verkligen träna på att lasta fetknoppen så det första vi gjorde var att koppla på trailern och träna. Han är som en istadig åsna! Inte rädd alls, han vill bara inte gå på. Det är kanske inte så konstigt för magen hans är så rund att den går emot mellanväggen. Man behöver skohorn för att knö in Ponnyn i min transport. Tillslut fick jag leda och Nattis stå med linan beredd. Efter 30 minuter stod han på och mumsade hösilage som om inget alls varit besvärligt. Nåväl om jag jämför med de tidigare hästarna jag lastat är det här himmelriket. Alla fyra hovarna är i marken hela tiden...Det är ju bara det att de är på samma ställer hela tiden på rampen utan att röra sig en millimeter...STÖN...jag som hoppats på att kunna glida runt bort till delsjön och så där utan att det ska vara nåt.

Eftersom tiden gick så fick Nattis och Jonathan rida ut själva idag. Det hade gått jättebra, de var borta i 45 minuter. Då tycker jag om lilla ponnyn igen, för jag han mocka alla boxar, prata i telefon och fixa det mesta av fodret medan de var ute. Och inte en enda gång jag funderade på om det gick bra för dem:) Nattis insåg först idag Att Figgo ska byta stall och hon och Jonathan inte kan rida ut ihop längre...tror hon blev lite ledsen över det för de hade så mysigt idag...

Måndagsångest

Eftersom jag är en god medmänniska hade jag bytt skift idag och jobbade sent. En lagom kul måndag som började med lönesamtal. Det gick väl sådär och inget man känner sig direkt upplyft av. Insåg att jag blivit sänkt ett steg till rakt över jämfört med förra året så man har väl misskött sig på nåt sätt...undrar hur för jag tycker nog jag anstränger mig mer än vad som är förväntat ...men men det är bara ett jobb men inte blir man gladare för det.

Trött är jag också men jag hoppas att den saffrans- och vitvins doftande fiskgrytan som puttrar på spisen ska liva upp mig snart. Allmän ångest infann sig under dagen. Bara en vecka kvar innan jag ska resa till syster och jag håller på att längta ihjäl mig! Samtidigt har jag redan börjat plocka ut separations ångesten som kommer i och med att man ska åka hem igen.

Dessutom regnade det och snöade när vi var ute idag. Kan det inte bara vända för året nu? Jag är så trött på att bara jobba jobba jobba...Som grädde på moset var hela min köks trädgård uppgrävd när jag kom hem. Nåt tele-lednings fel. Bara blålera så långt ögat ser...det är så man vill gråta...Hoppas de fixar tillbaks allt så leran kommer underst och den dyra matjorden överst. Ännu en sak att ligga sömnlös över...som om man behövde fler. Nej blä nu får det snart vända för annars gottar jag ner mig totalt och då kanske jag inte kommer hem utan stannar kvar i USA...får skicka efter familjen med DHL...och Ponnyn...och trädgården, men jobbet kan jag vara utan!

lyckopiller

 När man känner sig lite nedstämd finns det inget som att åka upp till Världens gosigaste ponny. Jag hade ju köpt lite saker och ville se hur de satt...Täcket för 95 kronor tror jag var årets fyndigaste! Och finaste.

Jag är väldigt nöjd med tränset också. När jag stod där och fixade alla remmar fick jag för mig att jag nog var tvungen att provrida i det bara lite grann. Jag lyckades mer eller mindre elegant ta mig upp barbacka och red en halvtimme i paddocken. I overall och gummistövlar :) Han gick riktigt bra på det, kanske att han kom lite under handen till och från så det är nog betydligt mer bett än det andra. Men det är ju neråt vi vill ha huvudet och uppåt med ryggen så vi hoppas att det  blir bekvämare för honom med ett bett som ligger mer stilla i munnen. Det är tre delat och har fasta ringar så det borde vara ganska milt...
Solen sken i varje fall och Fabbe var så mysig att rida barbacka på att jag plötsligt kände mig betydligt bättre till mods...Min Ponny gillar mig i varje fall även om han inte förstår ett ord jag säger...eller kanske just därför;)

Söndagsvila

Av någon märklig anledning känner jag mig väldigt nedstämd idag. Och solen gör det inte bättre. Ingen hör av sig och jag känner mig faktiskt riktigt ensam...Det är nog ingen alls i världen som gillar att umgås och prata med mig. Det kan vara en tillfällighet eller kanske bara ett virus....

Så skönt då att vakna på söndag morgon och inte ha något man måste göra. Synd för mig som vaknar och inser att man måste göra en hel del under dagen. Efter frukost tog jag itu med dagens studier och skrev ett synopsis till en dokumentär film och Pluttra (fråga inte...) Jag läste igenom det hela ett antal gånger och inser att det inte är särskilt bra...ingenting jag skrivit i kursen är särskilt bra faktiskt.. men i samma ögonblick tänker jag också att vem fan bryr sig? Den som läser uppgiften har ingen aning om vad jag kan prestera om jag anstränger mig och jag är ganska säker på att det räcker till godkänt. Så jag skickar in det och lämnar raskt den uppgiften bakom mig.

Ute skiner solen och det är riktigt vackert vårväder. Lika fint som igår då man satt inomhus i 13 timmar utan att se annat än hästar och hästprylar. Borde ta sig en promenad men kroppen vill inte riktigt vara med idag. Kanske är det det där viruset som hotat mig senaste veckan som lurar innanför huden? Jag tar mig med bil till Rusta och Åhlens för att köpa bommul och makeup remover. Väldigt spännande söndag. Jag skulle gärna ta en tur till stallet och prova det nya tränset, men det ligger en kyckling som väntar på att få bli flygande Jacob innan ponny akuten. Dessutom har jag lovat maken att vara färdig med studierna för dagen direkt efter maten så vi kan titta på film tillsammans. Maken gillar i varje fall att hänga med mig...tror jag, eller också är det filmen som lockar...

Nej nu ska jag ägna resten av dagen att tycke lite synd om mig själv i min ensamhet och hoppas att det känns lite bättre om ett par timmar.