Glad.

Idag var det sista examinations tillfället för kursen och lunchen var lika fantastisk som igår. Jag är verkligen glad och tacksam över att få förmånen till ett så spännande uppdrag men så fantastiskt generösa och trevliga kursdeltagare. Partille är bäst!

Idag fick jag också lite tydligare bild av vad jag ska göra efter hösten. En kollega vet jag om och det är inte en helt ny avdelning utan en som jag känner till och ser fram emot att få börja på. Det känns riktigt, riktigt bra idag!  Dessutom fick vi ett varmt välkomnande av två nya kollegor på huset och det känns ju också väldigt bra. Jag är så glad idag och även om det är nervöst att komma till ett nytt ställe som man inte känner till så väl är det också spännande. Den stora fördelen är att jag vet att det är fullt av duktig personal som jag kan få stöd av på huset och avdelningen. Och tur att det finns ett par veckor innan semestern så man kanske kan hinna dit och sätta sig in i allt som är nytt och kanske lära känna alla lite...

I går lyckades jag ägna två timmar i telefonen istället för att skriva färdigt om mina nyckelbegrepp utifrån litteratur och kursmål...Uppgiften är så kryptiskt formulerad att att man antagligen borde gått en kurs i språk kunskap för att förstå vad jag ska göra. Undrar om det finns en särskild nivå i Dantes inferno för dem som formulerar kursmål? Någonstans under den sjunde cirkeln kanske? Jag ska aldrig plugga igen...på ett år i varje fall:)

Nu ska jag åka till stallet och tömköra lite bara för att det är roligt inte för att det behövs sen ska jag ringa min Älskade syster som kom till Sverige i går för några veckors semester. jag saknar henne så mycket så jag hoppas vi ses väldigt snart...Imorgon vet jag att vi ses och det ska bli väldigt kul:)

examinationer

Nu är det verkligen examinationer till höger och vänster! Idag var det min torsdagsgrupp i digitalkompetens som stod för innehållet. Massor av fina arbeten som visar på den pedagogiska mångfalden i kommunen. Vi åt lunch på slottet och det var verkligen en fin miljö att få äta sin lunch på...lite skillnad från vardagsluncherna på förskolan. Efter att Ulf hade tackat alla deltagarna reste sig en i gänget och tackade mig med present och allt! det hör inte till vanligheterna. Dessutom riktigt fina presenter.... Två armband, ett i skin och ett med orange stenar! Helt i min stil så det kändes som om det var mycket eftertanke i det. Gud vad glad man blir av så mycket fint beröm som kom fram. Då är det riktigt kul att anstränga sig.

Jag fick även väldigt positiv feedback från Ulf om förflyttningen till den andra förskolan. Idag känns det riktigt spännande även om jag bävar för att berätta för barn och föräldrar... Hoppas det blir bra det här nu, det är lite läskigt att börja om på nytt ställer efter så många år och jag är grymt spänd på att få veta vilka jag ska få arbeta tillsammans med.

I morgon är det sista gruppens examination och jag hoppas det blir lika bra som idag. Själv har jag bara en fesen liten uppgift kvar att skicka in till min kurs. Processmål och nyckelbegrepp var det...och eget lärande...sen är det bara att sitta bak och hoppas att man är godkänd då så man inte behöver komplettera det hela längre fram. Fast jag skulle bli väldigt förvånad om inte uppgifterna är det. Den sista reflektions uppgiften kanske är ett gränsfall så full av floskler som det blir när man ska skriva kortfattat och reflekterade:)

Dottern red det sista riktiga passet på Fabian idag och det såg ut att vara jobbigt. Han gick jättefint, till och med i dressyrform till och från. Nästa åt kommer det förhoppningsvis gå fortare att få honom i form efter sommaren för grundkondisen måste vara minst 20 ggr bättre än när han kom. Synd att man inte kan säga detsamma om mig...

Nu behöver jag ta tag i den där uppgiften som jag säger att jag sitter och skriver just nu medan Maken lagar mat för fjärde gången denna vecka...Får jag bara dit ett par ord så är det en legitim täckmantel...

Tänk om...

Och tänk nytt...kanske tänk rätt? Jag vet inte men nu har jag i varje fall fått en ny arbetsuppgift till hösten och det får väl gå bra det också. Jag ska alltså byta jobb efter 10 år på samma härliga underbara förskola där jag trivs så bra med både miljö och kollegor. Det kommer att vara en jobbig sorgeprocess. Jag kommer inte heller att få andra arbetsuppgifter utan det blir en förflyttning till en annan förskola med nya kollegor vilka jag inte ännu har en aning om vilka de kan vara. Nytt arbetslag alltså och möjlighet att skapa något nytt, kanske göra något gott?

Jag har alltså inte valt den här förflyttningen men valt att inte bestrida den utan se den som en möjlighet, en öppning till något nytt. Kanske bara ett steg bort?

Jag bestämde mig för några månader sedan, när jag fick reda på att min centrala tjänst skulle minska till 15 % att inte göra något drastisk utan vänta och se...Se vad som skulle komma min väg. Jag är ganska besviken över vad jag måste lämna...men...

Redan efter några timmar har jag gått in i nästa steg Hur löser vi det där? Och undrar om man kan göra? Flexibilitet..ett fint ord har jag hört. Så även om jag inte är glad över Chefens beslut kan jag faktiskt se att det är en spännande utmaning och att det kanske är en välbehövlig knuff utför stupet. Risken att jag skulle säga upp mig och göra något annat är nämligen inte helt överhängande, nu har jag inget val så nytt jobb blir det (och skulle det vara trist eller inte i min smak finns det ju alltid andra möjligheter.)

Jag var ganska upprörd först men sen åkte jag till stallet. Trots utlovat regn fick Nattis en fantastiskt fin hopplektion i solsken i en lagom varm paddock. Hon lyckades hoppa hela 70 cm idag och både hon och Fabian var så duktiga. Vi myste ganska länge i stallet både före och efter och massa gott godis skämmer vi bort honom med nu i sista skälvande sekunden. Fantastiskt fin Ponny vi har och tänk att han är bara våran efter sommaren:)

sista chansen

Det är bara några dagar kvar innan skolarbetet ska vara avslutat och inlämnat. Sista uppgiften har inte klarna ännu trots att jag försökt att ignorera den totalt så länge det gick. Det är nämligen den strategi jag brukar använda och hoppas att mitt undermedvetna ska ta itu med eländet och att jag ska vakna med ett rop...Nu har jag det! Det har alltså inte hänt ännu så nu får jag bita tag i suräpplet och faktiskt försöka börja. Kanske om man bara börjar skriva lite att det liksom växer fram?

På jobbet lyckades vi fixa till en alldeles fantastiskt trevlig utflykt till palmhuset i trädgårdsföreningen. Det är verkligen vackert där redan så här års. Det måste verkligen vara den finaste parken i världen?! Nu han vi inte titta på så mycket annat än palmer men eftersom vi har djungeltema räckte det gott och väl. Jag vill genast tillbaka och titta på rosor...snart börjar de blomma.

I trädgården har mormors dillpion blommat över och det var en maffig syn nu när det var lite fler blommor. Och Spässlanda rosen står i knopp och väntar på att ta över...

Idag fick jag ner de sista små plantorna i växthuset och i köksträdgården så nu återstår bara ogräsrensning och mer ogräsrensning. Och lite nyplanteringar här och var...som vanligt. Det står nog fyra små perenner som väntar på plantering. Inga speciella eller dyra saker , bara lite nepetor för fylle och en lite finare strand iris...

Det var visst den sista fina dagen på ett par veckor idag och jag njöt verkligen. Vi hade stallet idag igen men det är verkligen inget som känns ansträngande så här års när man får njuta av snälla hästar och lagom hårt arbete. Idag var det extra välbehövligt att koppla bort tankarna lite.

Jag fick nämligen frågan om jag kan tänka mig att starta upp ett nytt arbetslag till hösten på andra förskolan i området. Jag hade tyckt att det var lite spännande faktiskt och personalen där är väldigt trevlig. Frågan är bara om det går att göra det bra på 60 % och när man har hjärtat och huvudet i digitalkompetens utbildning? Jag är lite rädd att det blir ännu ett splittrat år och att jag får driva för hårt på två platser...Jag lovade att tänka på det tills imorgon men jag tror jag behöver mer betänketid Jag var ju så laddad för vår omorganisation och såg fram emot detta till hösten. Samtidigt som det kanske är dags att prova en ny arbetsplats trots att jag trivs så bra där jag är...Varför måste jag få den frågan nu??? Igen? SÅ jobbigt att behöva tänka tänker jag.