Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 5 november 2011

När mörkret lagt sig...

...tänder jag ett ljus under rosen i trädgården och tänker på Mormor...

Dressyr

Jösses vad jag är trött i kroppen nu. Igår blev det dryga 1n och en halv timme i sadeln uteritt plus dressyr lektion. Idag var det lov på Råda och Dottern ville väldigt gärna hänga på PRK och vara med på nån lek gymkhana så jag erbjöd mi gatt rida Fabbe idag med. Eftersom vi har stallet den här helgen skulle jag ju ändå hänga där...Hade ett riktigt kul Dressyr pass idag med men nu ha rjag verkligen träningsvärk över allt!  Den här veckan är det endast onsdagen som varit stall fri så om man inta har återhämtat sig i kroppen har ivarje fall själen fått njuta. Dessutom kan man ju nästan inte tro vilken tur vi har med vädret...varm och uppehållsväder i November....ut led är tiden!

Dottern hade fått ett mini ridläger i födelsedagspressent och valt Triumf! I torsdags var det markarbete och i går hoppning. Hon bad att få rida med sporrar vilket hon fick ( hade aldrig varit tillåtet när jag red på klubben) Lille korven gick så bra så bra att man nästan inte trodde set var sant:)

För övrigt är ju livet grått och små trist för tillfället. Skönt att det är lösdag för det innebär att det är en dag till innan jobbet på måndag.

torsdag 3 november 2011

hyfsat lite bättre dag...kanske...

men tveksamt om man kan säga bra... Nej nu är jag lite negativ. Jag var ganska utvilad när jag vaknade men snoosade ändå en halvtimme extra. det är jäkligt skönt att inte ha bestämd arbetstid ibland. Ingen hade skrivit upp sig på handledning så jag räknade med att sitta och planera kursen en timme sen handleda två och så hem och vila igen. Fast sen när jag kom till jobbet hade en redan frågat efter mig och en undrade om jag hade tid:) Det var riktigt roligt och jag fick gjort en del som hjälpte andra mycket utan att anstränga mig alls. Det måste vara det som är tecknet på ett gott arbete om något?

Mycket vila blev det inte men det är inte så ansträngande att sitta framför datorn. Dottern hade ju fått pengar att vara med på ett par extra lektioner så hon ville väldigt gärna att jag skulle titta på medan hon red mark arbete på hennes älsklings ponny Triumf. Det är väldigt dyrt att hänga där men inte alls så dyrt som annat...att köpa. Jag har ju gått och förälskat mig lite i Fabian det ska jag erkänna. Bättre ponny kommer vi inte att hitta. Helt enkelt är han den häst jag drömt om hela livet, snäll trygg men utan att bli tråkig... Jag tror dessutom att han har potential att bli en riktigt trevlig dressyr ponny, utöver att han hoppar allt som kommer framför honom. Ja nån tävlingshäst är han inte...men jag ska ju inte tävla. I varje fall insåg jag att tanken växte inom mig och att det var bäst att fråga, innan den fastnat totalt. Jo visst är han till salu men de vill inte sälja egentligen så priset hamnade på 55 000 kronor! Jeezzz! Jag kan ge 30...kanske är han värd 30-45 som ägaren påstår men ålder och utbildning är helt klart inte på hans sida (personligheten är....)
Så ikväll är jag besviken i hjärtat. Jag vill verkligen köpa min ponny efter sommaren för hyra är verkligen inte ekonomi i. Men jag är nog intge beredd att betala överpris heller. Man får ganska mycket häst för 55 000 kronor, mycket mer än Fabian... Men titta världens finaste ponny!

Han skoddes idag också och naturligtvis börjar hovis med att lovorda hans raka ben och fina kotor och kvaliteten på hovarna som är exemplarisk...jag vill inte höra det!

Vi fick middags besök från Tranås idag...Så nu har jag ätit lam stek som maken fixade druckit ett glas rödvin och rundat av med en whisky. Det känns gott. Vi fick dessutom tag på en hopp instruktör till Dottern så nu kan vi planera hopp lektioner varannan lördag!. Kanske löser sig allt om man bara har lite förtröstan? Det brukar ju göra det för mig....

onsdag 2 november 2011

hemma

Sjuk, rastlös och allmänt grinig. Det är inte alls roligt att vara hemma när man inte kan/orkar göra något mer än surfa på datorn. Klockan är redan kvart över två och jag sitter fortfarande i pyamas! Jag jobbade lite med digital kompetens så nu behöver jag bara jobba ca 5 timmar till den här veckan, (imorgon) innan jag gjort mig förtjänt av lite vila...jag har visserligen ca fem timmar som jag jobbat förmycket men det räknas inte...

Jag har surfat på hästnet för att se om det finns några fina hästar till salu. Det gör det, massor och till bra priser också men det ser ut som om det är något fel på allihop...de är inte små, tjocka, skäckiga korvar...helt enkelt inte nån Fabian...jag har tagit mod till mig och ställt frågan...vi får se om vi får svar.

funderar på om det finns något man skulle orka göra idag...äta lakrispipor och läsa en bok kanske? ta en dusch och raka benen? eller kanske ska jag bara avvakta till i maj med det ?... Hallå vad jag har tråkigt.!

tisdag 1 november 2011

tillslut

Sluta vara sjuk snart för det är inte roligt att prata med dig när du är sjuk! Så stormar hon ur rummet och hade jag inte sett att det var ett leende i mungipan och i ögonvrån hade jag nog känt mig lite ledsen... Idag var jag Kompledig! så skönt men ganska trist att vara hemma sjuk då. Fast nu var jag ju inte hemma förstås utan jag tog ett par daytime till frukost och sen åkte vi till Hööks för jag hade behövt köpa en ny ridjacka eftersom dragkedjan gått sönder. Tyvärr blev jackorna varken varmare eller snyggare för att de hade 20% rea. Den enda snygga jackan (som inte kostade 800) har redan min stall kompis köpt så det blir lite uniform om vi kommer båda samtidigt med den och dessutom har våra svarta fodrade ridbyxor på...lite husvagns semester helt enkelt.

Istället köpte jag ett underlägg till min däckel som genast låg mycket bättre på, Dottern köpte dessutom en mössa, en reflexväst, en damborttagare och på något sätt låg det ett pennfack i påsen i form av ett gosedjur. Hur kom den dit? Hon måste ha smuggglat dit den under mössan när jag tittade åt ett annat håll. Betald var den i varje fall som tur var. ( men jag frååågade ju; då när du stod och tittade...och sa..mmm, sen...). För detta betalade vi ynka 150 spänn eller vad det var för just idag var rabattkortet fyllt.



Dottern skulle rida lektion idag så det var bara att åka vidare till stallet. Det är ju bra att hon sköter det mesta själv nu så medan hon höll på att göra i ordning så satt jag i det uppvärmda fika rummet och njöt. Det var hoppning idag. Fast Fabian ska på riktig hoppträning i morgon så vi tog det väldigt lugnt. Dessutom verkade han lite trött idag...orkade inte riktigt ta i. Det blev lite bommar på marken och upphöjda galoppbommar på böjt spår, en övning som de klarade jätte fint även om han inte ville ta alla vänsterfattningarna från skritten idag. Hoppningen blev på en liten fyra hinder bana först i trav och sen i galopp. Han hoppar lite tidigt när han inte har farten uppe och idag var det inte bästa dagen om man säger så. Dottern gjorde en god insats som satt på trotts lite långa flacka språng. Hoppas det går bättre i morgon, tror ivf att lite konditions träning står på programmet framöver:)


I eftermiddag kom jag till en insikt! Om man mår som ett ruttet päron varje gång medicinen går ur kroppen kan det vara ett tecken på att man helt enkelt inte mår bra! Så imorgon har jag faktiskt sjukskrivit mig, hör och häpna. Det satt långt in ska ni veta...imorgon ska jag inte gå till stallet, Jag ska inte ta tabletter som döljer symtomen. Jag ska dricka ÄCKLIGT ingefärs te och läsa bok och se på TV och kanske om jag får tråkigt så kanske jag fuskar lite och jobbar undan lite digitalkompetens så jag kan vara ledig på fredag också utan att bli fattig...





måndag 31 oktober 2011

In i dimman...

På fler sätt än ett.  Jag var verkligen inte helt kry när jag gick upp i morse. Men ett par daytime och lite kaffe gjorde susen. In i dimman alltså...Vi hade stängningsdag idag och den handlade om samtal. Min roll blev lite diffus/dimmig, jag skulle var lite behjälplig men det slutade med att jag på förmiddagen hängde med chefen och pratade viktiga saker och på eftermiddagen satt jag och lyssnade på när andra samtalade. Till lunch vin ångad kummel med skaldjurssår och viol pannakotta...Man gråter inte. Det var dessutom väldigt vackert på Aspenäs.

Lite trött blev jag förstås på slutet och rätt som det var gick medicinen ur kroppen så där satt jag och nös och frös och var lite dimmig i blicken. Väl hemma hade Maken lagat middag som vi kastade i oss innan det var dags för stalltjänst. Eller ut i dimman som man också skulle kunna säga. Vilket fantastiskt väder! Man ser inte långt med det man ser i dimman blir så poetiskt på något sätt. Nu har vi äntligen fått allt på plats i stallet. Vi gick i hop alla hästägare och köpte ett svindyrt foderbord. Det betyder att man numer inte behöver kämpa sig ut i hagen i mörker (och regn eller snöstorm) för att fylla automater. I fjol höll just det på att knäcka lusten och ryggen totalt. Vi har också köpt hönät som hästarna kan äta långsamt ur så det är lättare allt i stallet. För säkerhetsskull tog jag med Dottern som fick mocka alla boxar och springa upp och ner i trappan med foder lådorna. Hon hämtade de flesta ponnysarna med så jag har faktiskt mest stått och njutit av höst dimman och ljuset som spotlightsen kastar mot kastanjeträdet...Helt klart lite dimmig även i huvudet...

söndag 30 oktober 2011

häxor och vampyrer!

Och massor av vitlök...För den här förkylningen har bara visat sina mjölktänder ännu tror jag...Igår var jag riktigt kry trodde jag men när jag vaknade i morse insåg jag att det bara var ett andhål. Ont i halsen, tät, yr och allmänt matt har jag ägnat dagen i ensam tristess. Först gjorde Jag misstagen att ställa fram klockan en timme. Gissa om Maken var sur när han gått up två timmar för tidigt på söndag morgon? Gissa vem som var glad när hon vände på sig som en katt och sov vidare? Jag åt faktiskt frukost sen innan jag gick och la mig under värme filten (denna fenomenala uppfinning som får varje nerv i kroppen att skälva av lycka). Jag läser en väldigt bra bok av Carlos Ruis Zafón "Vindens skugga"- Mycket bra slukar bok som tack vare sitt poetiska språk känns tillräckligt kulturell för att inte ge dåligt samvete om man blir liggande...man har ju "utvecklats" och lärt sig något....Grymt spännande också. Jag har läst en bok till av samme författare som jag också älskade, "Ängelns lek" Båda tangerar det övernaturliga men inte skrämmande...En bok för dig Syrran?!

Jag försökte också skrämma bort förkylningen med Lakris pipor...massor. det verkar inte hjälpa...konstigt jag trodde det var en gammal huskur. Maken har övertalat mig till slut att dricka hans huskur. Ingefära, riven färsk, med honung och hett vatten....smakar riktigt illa trotts att jag spikat den med lite whisky.

Dottern har varit ute och Halloweenat i eftermiddag, Maken varit på LP mässa och Sonen spelat tennis. Passade således på att glo på tv Först Hästens arbete i töm( det går ju inte att se på sånt när familjen är hemma) sen A-team och nån polisserie från hawaii? Lagade samtidigt mat från soffan. Sonen kom hem, åt och vände. Han ska hänga i Lerum i kväll med "polare" ( ja morsan...nej morsan...jaaa! vi ses!) Lerum? undrar om man ska oroa sig? Lerum känns lite otippat på nåt sätt. Men är man 16 måste man väl hänga nån stans och aspen känns lite bättre än nordstan...tror jag. Skönt att ett barn ägnar sig åt riktigt halloween firande! Fast ingen ville titta på skräckis med mig så jag glodde på Blade och åt upp resten av piporna. Måtte de hjälpa för imorgon är det jobb igen.


halloween helgen är här!

Jag älskar Höstens finaste högtid!


Att den sen sammanfaller med barnens födelsedagar gör den inte sämre på något sätt... Man får ju anledning till att laga lite fin middag och bjuda gäster. I år var det bara Kära Mor, men så trevligt det var.

Dagen började betydligt bättre än tidigare dagar i veckan. Inte helt klubbad alltså. Trött och snuvig men yrsels är borta (även om den kom tillbaks senare på kvällen av helt andra skäl...) Var lite lätt sugen på att sluta rida på Råda klockan nio på lördag morgonar men idag fick jag stifta bekantskap med en ny förmåga. Leo stor och snäll. Faktiskt så stor att jag inte når upp att sadla då mina armar inte kan lyfta någon ting över axelhöjd egentligen. 177 cm i mankhöjd ! Jag hade tänkt att be om en lite mindre och nättare häst efter som Simba tar för mycket på ryggen. Gissa om jag blev nervös när jag såg vem jag skulle sitta på? Leo är väldigt känslig och jag har sett honom krabba fram och studsa i galoppen mer än en gång Efter halv passet var jag dock övertygad om att jag nog får fortsätta på Råda ett tag till...vilken kille! Fast både rygg och nacke känner allt av det efteråt...Nu är det två veckors lov till nästa gång så man får lite sovmorgon trots allt.

Efter Råda var det förstås Fabbe också som vanligt. Trevligt  också som vanligt. Inte som vanligt var det efteråt för vi har hunnit gå på Allum, laga middag och göra fint för halloween. Middagen blev god och vinet slank ner innan vi tittade på en klassisk B skräckis (kanske inte så klassisk...mest b) för att riktigt viga in årets högtid. " Minst en skräckis om dagen gör Pumkin King glad i magen"