slagfältet rensat

Årets fest avklarad. Så även årets baksmälla, eller baksmällan 2 som det kanske skulle kunnat ha varit om man räknar in Forth Collins... Tänk vad ont i huvudet man kan få av sill. Det borde faktiskt stå en varnings text på sillburkarna, tycker jag. Denna produkt ska undvikas av gravida och människor som tänker sig vakna pigg och utvilad dagen efter. Jag vet inte...

Midsommar festen slog i varje fall rekord vad gäller trevlighet. Vi hade satt upp tältet i trädgården och så har vi ju taket på altan. Cia passade på att fylla år och Brad hade ju fyllt 35 så vi slängde in ett litet födelsedags firande när vi ändå höll igång. Sen var det snapps och sill och alla goda tillbehör, traditionellt firande i Jonsered (träffade endast en gammal familj från jobbet, så i år hoppas jag att inga rykten ska ta fart...)
Att titta på stången är lika smart som att titta på Kalle. När man tillslut kommer hem är disken klar och man kan sätta igång med grillarna. Arbetsfördelningen är väldigt bra. Regnet droppade lite lagom men under grillsittningen vräkte det ner på tälttaket men vi satt torra och mysiga under. Några tyckte att det fans mygg och knott men det tror jag bara de inbillar sig. Knott på midsommar? Nejdå.

Kvällen avslutades med jordgubbar och Flickvännens fantastiskt goda tårta som hon tog med.(Sonens Flickvän alltså)

I morse vaknade jag tidigt och tog mig hela vägen till vattenkranen (med tillhörande Ipren) och sen såg jag ut genom fönstret på slagfältet som väntade på rensning...Hamnade snabbt på soffan i stället för ytterligare en timmes sömn innan jag ens orkade tänka på det. Men nu är det fint igen. Endast tältet står kvar och väntar på att tas ner. Allt är diskat (nästan) och nerpackat i påsar för hämtning. Solen lyser och gårdagens pasta sallad är dagens lunch. Det enda som stör idyllen är doften av gamla ölfkaskor som hänger tung över nejden. En klassisk fest med andra ord.

TACK alla underbara människor som kom och ställde till det precis så där som man ska:)

vedbände igen

Nattis och Orkan

Idag var lägret slut för Dottern och det var dags att hämta. Eftersom det är onsdag hade jag faktiskt bytt ledig dag så det blir till att jobba en fredag innan sommar semestern. Solen lyste hela dagen, Chauffören hade  med sig pasta sallad hästarna uppförde sig exemplariskt och bortsett från att Dottern var väldigt förkyld verkade livet underbart. De hade en liten hopp uppvisning. Nattis hade ju valt Orkan i år igen och var väldigt nöjd med detta. Det är en söt och just ponny och hopprundan var lika fin om inte nästan finare än de hon brukar göra på Fabian. Lite högre också, ca 60-65 cm och den första av ryttarna som orkade hålla sin ponny i galopp hela rundan. Tror hon var väldigt nöjd.

Mindre nöjd med att behöva åka hem och nu på kvällen strömmar tårarna i strid ström. Det är tufft...

Väl hemma korkade jag upp vinet och kastade mig ner i solen en stund. Jag han inte riktigt dricka upp för plötsligt såg jag lite ogräs här och där så jag hämtade ogräshackan. Inte fel att trägårdera med ett glas rött i ena handen och sekatören i andra. Fast lite krångligt blir det när man inser att man behöver en grensax...då får man ställa ner glaset. Det gör i och för sig inte så mycket frö jag är inte så noga på innehållet utan det är mer att bära runt på glaset som är det viktiga. Tur det för efter en timme hade jag flera dränkta flugor som flöt runt...nåväl. Det blir mer vin en annan dag...

Träningspass

Hela dagen har varit ett enda långt träningspass. Vi började klockan nio i stallet. Om någon undrar hur hårt packat torv blandat med hästkiss luktar och hur mycket det väger är ni välkomna till mig nästa försommar. Jag och Camilla gjorde gemensam sak av det hela och under en hel del skratt och småprat lyckades vi bända loss kaka efter kaka utan att bli helt snurriga av ammoniak lukten. Säkert 30 skottkärror fulla till gödselhögen och sen allt finsopande. Två och en halv timme klarade vi det på i år...förra året tog det tre men då hade vi kört hem från vedbände med transport samma dag. Vill gärna tänka att vi är väldigt mycket mer vältränade i år men jag misstänker att varken jag eller Camilla har sån tur...

Det var skönt att få det tömt för nu låste Britt stallet för sommaren. Ska bli roligt att komma dit i augusti igen men det känns allt lite sorgligt att inte "hästa" med Camilla och Jonte längre. Jag kommer sakna alla goa roliga samtal om just vår häst.

När jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en macka i trädgården och såg hur långt Maken och Sonen han i går med vår grillplats. Sen satt jag och tittade på se stackars kaninerna som såg helt borta och oskyddade ut där de stod...

kaffet var gott men utsikten gjorde rasten mer eller mindre stressande. Tänk om räven kommer och äter upp dem? Bäst att vända blicken åt andra hållet, men det var inte roligare det...

Alltså vad göra? Resa på sig och ta hand om skräpet som väntar på att åka till tippen? Att det fanns så mycket skräp på altanen att ta hand om? Inte underligt att det är trångt.

På altanen är det nu bara en tidsfråga innan lounge möbeln fått en kompis och vi kan sitta på barstolar och ta en öl eller äta frukost och titta ut över den prunkande köksträdgården med frukostfrallan i högsta hugg. Fast just nu verkar mördarsniglarna anse att den där köksträdgården är planterad för att tillfredsställa den okontrollerade hungern.

Nej eftersom jag inte alls är sugen på att jobba med tråkiga saker får jag istället för mig att bygga sommarbostad åt kaninerna i lite högre klass. Alltså lyckas jag rekrytera både son och make till att bära kaninbur från Position A till Position B. Vikten uppskattas till ca 100 kg. Sonens armar skakade och jag trodde att han skulle knäcka sig helt. Han vill inte gärna visa sig svag men MOR satte ner foten och tvingade fram en "skjuta eländet på räls" variant. Tillslut stod den på plats och Jag slapp vara medhjälpare till sonen och makens ryggskott och pungbråck som mycket väl skulle kunna ha uppstått. ( ja jag skäms...men de är envisa KARLARNA i min familj.)

Jag ägnade efterföljande timmar åt att upptäcka det ena lilla feltänket efter det andra men efter tre timmar kunde kaninerna flytta in i sitt slott/koja. Det verkar vara trevligt och till och med Maken tyckte att det hela var en trevlig och lite lagom lantlig touch till trädgården ( och ni som känner min storstadsman vet vad det betyder). Nu har vi ätit god middag sett en film och duschat bort smutsen som var väl ingrodd. Kroppen är välförtjänt av att lägga sig för natten. Världens kortaste helg har gått och i morgon är det jobbelijobb igen.