Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

torsdag 27 februari 2014

Man kämpar på

Letan efter den perfekta hästen gick vidare igår. Vi provred en söt och mycket trevlig valack på sju år. Han verkade snäll och stabil. Fantastisk galopp men när jag satt mer i traven fick jag ganska omgående ont i nacken. Natta red den bra men det märktes att den var lite yngre. Inte för att det syntes men jag kände det. Natta var förtjust men ridmässigt synkade de inte 100 % det gjorde den däremot i söthet och charm. 

Igår jobbade jag hemifrån till största delen. Jag kompade också ut lite av mina överskotts timmar så jag han rida Fabian innan provridningen. Det var ett riktigt härligt pass i en sladdad paddock, vindstilla och med en disig vårsol som lovade värme inom snar framtid. Jag plockade av mig ytterjackan och red i fleece. Förövrigt jobbade jag  på en Keynotepresentation om apputveckling. Förra terminen samarbetar jag och barnen med två tjejer från Chalmers mastersutbildning kring apputveckling och interativ design. Fint ord va? Undrar hur det stavas egentligen. I varje fall var det ett spännande projekt som har mynnat ut i en app som kommer säljas på AppStore i mars. Dessutom fick den andra pris i en tävling! Man blir lite glad då faktiskt. Och det behövs ibland...

The second prize for DEVICE Design Award 2014 - Student Category go to ”CamQuest: Design and Evaluation of a Tablet Application for Educational Use in Preschools " by Jennie Berggren & Catherine Hedler.  The motivation is as follows: “The design presents a good pedagogical application for children, based on an interesting concept of learning about geometry. The method is clearly described with a high degree of participation of children in the iterative design process. In this way the project contributes to development of apps that are specifically tailored to fit into a preschool context.”

 
Gott jobbat tjejer! 




måndag 24 februari 2014

Det känns

🐪Idag känns det. En vecka innan horseshow och vår förhoppning var att vi skulle roa oss med att köpa saker till vår nya häst. Och eftersom vi inte har bestämt oss får vi väl köpa saker som skulle kunna funka på en liten nätt ponny eller en som är lite rundare. Alltså Fabian. Eller också är det så att vi bara ska koncentrera oss på att köpa prylar till oss själva, eller kanske spara pengarna så vi kan köpa en ponny?  Och njuta av tävlingarna. Nåväl vi har alltså fortfarande inte hunnit bestämma oss för hur vi ska göra med Bella. Vi har inte heller hunnit prata eftersom jag varit istallet hela eftermiddagen och Nattis hos en kompis så det får väl bli ett ordentligt samtal till kvällsthet. Så vi kan ringa och säga hur vi vill göra. 

Jag red i varje fall Fabian för första gången på två veckor. Nacken var fortfarande inte helt återställd det märkte jag men det blev ett bra pass på 45 minuter i stormen. Första gången på länge i jeans och boots istället för långkalsingar och fleeceöverbyxor och vinterstövlar. Det hade till och med torkat upp lite i hagen och paddocken var alldeles nysladdad och fin. Lite kallt när det blåser så pålle måste gömma huvudet mellan frambenen när man går...Det kändes i musklerna att det var ett tag sedan jag red ett helt pass så imorgon blir det träningsvärk. Fabian skötte sig fint även om han blir lite på tårna han med när det blåser och träden knakar i skogen bredvid. Han gillar heller inte när det blåser i de vita linorna runt paddocken så man får hålla honom sysselsatt. Idag jobbade vi med övergångar och sidepass. Ryggningarna funkade perfekt och även några riktigt fina rollbacks. Formen var riktigt fin i högervarvet men i vänster var det svårare. Det märks om man inte jobbat honom ordentligt på några dagar. Böjning och slutor, böjning och slutor. 

Det blev hamburgare till middag och de två första avsnitten av falling Skies andra Säsongen. Skönt att bara sitta i soffan och mysa med maken. Den här veckan blir en ganska lugn vecka. Jag ska göra ett förbesök på skolan vi har vårt alp uppdrag på. Borde hinna åka och hälsa på min lilla mamma på onsdag. Vi blev erbjudna att komma och provrida en valack i Lerum som också ser trevligt ut på onsdag.( Kanske kan sätta lite perspektiv på vår känslor. Sist vi provred på hopplektionen var det ju bara en känsla av "aldrig i livet" att den där ponnyn  slår vår Bella! Men det är ju bra att rida många hästar.)  Den här är inte alls lika vacker och nätt. Alldeles för ung och säkert inte hälften så utbildad. Hoppas det stormar riktigt på onsdag!!! eller att den är underbar och snäll och helt trygg och billig. Och efter så kan vi hinna hem till mamma efter och dricka kaffe. 


söndag 23 februari 2014

Hemma igen

Nu är vi hemma igen från helgens hästutflykt. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss och hoppats. När vi åkte var vi helt säkra på att vi skulle komma hem som hästägare. Istället kom vi hem mer kluvna känslor och väldigt fundersamma. Eftersom vi fullständigt förälskat oss i Bella kan vi inte riktigt släppa henne ännu. Vi behöver fundera och kanske rida henne igen. Men som Nattis sa behöver hon vara så lugn att inte ens ett lejon kan överraska henne då för att bevisa sig själv. Det här är överlägset den bästa häst/ponny någon av oss suttit på. Och Nattis matchade henne riktigt riktigt bra. Som mamma blir man stolt över att se sitt barn rida så bra som hon red Bella. Och det är som sagt inte alla som det funkar med. 

Trots det är det både lite besvikelse och samtidigt en lättnad att vi fick se den sidan redan på provridningen för nu vet vi. Igår blev som sagt Nattis avkastad. Det gick ganska bra med hon har ont i nacken idag. När vi ätit frukost på vandrarhemmet som förövrigt var billigt med bekväma sängar och jättetrevliga människor som förestod det var det dags för ridning igen. Bella var mycket lugnare och samma trevliga ponny vi provade i Alingsås förra helgen när vi gjorde i ordning. Just då tänkte jag att det nog blir köp av ändå. Men när vi red ut blev hon jättestressad av att passera ridskolehästarna och när vi mötte några hästar på motsatt väg mot stallet blev hon både hoppig och svår. Nattis satt av och vi promenerade med henne en bit. Hon både tittade och skuttade till ett par gånger och hennes matte fick hålla henne. Ridningen i ridhuset gick lika bra som igår, bättre eftersom det var lite lugnare. Men hon gnäggade ängsligt och var lite spänd. Så det var ju till att säga att vi inte kunde slå till sådär bara. Vi har ju sett henne trevlig och vi har sett henne under stress. Och faktum är att vi inte skulle klara av den där,stressade lilla tjejen utan att riskera att bli rädda. Och vi måste ju rida utomhus i skog eller paddock de flesta dagarna både i storm snö och mörker...eventuellt kommer de att ta hem Bella till gården och är hon inte såld om två veckor kan vi åka dit och provrida igen. Kanske kunde vi få ta henne på prov om det känns bra då...

Jaja det återstår att se. Vi har ju gott om tid på oss att hitta en häst så känns det inte 100% köper vi inte! det är varken rätt mot hästen eller Nattis. Hon måste känna att hon kan lita på sin ponny och jag måste kunna lita på den både när hon rider och när jag själv rider. 

Det är verkligen en trist avslutning på helgen. Men också måste bi säga att det varit en underbar helg på alla sätt. Familjen som äger Bella är så väldigt trevliga och vi hade jättetrevligt tillsammans. Tjejen visade skolan och alla djuren och visade även sin häst på ett mycket trevligt sätt. Det är skönt att träffa på riktigt bra hästfolk också för vi har ju ändå träffat en del andra...sen är det ju roligt att umgås med sin dotter, vi har sett massor av vackra platser utefter hornborgarsjön och haft kul tillsammans. Så oavsett bensinkostnaden och övernattningskostnaden för den här provridningen känns det som välinvesterade pengar. Vi har lagt oss lite till om att titta på häst och lärt känna oss själva och även en underbar liten hästtös. Sen får vi se vart vi hamnar, vi har som sagt inte riktigt släppt tanken på att hon skulle kunna vara vår drömponny trots allt...