Mellanlandar

Tio minuter i soffan nästan raklång behöver jag nu. Tyckte vi sov ut lite grann i morse när vi gick upp nio för frukost och sen ett litet kaffebesök hemma hos mammsen. Hon hade stickat jättefina mössor och handledsvärmare till mig och dottern i reflexgarn. De var jättefina och väldigt praktiska. Funderar på om hon ska få sticka en i varningsgult att ha i stallet också...de är inte billiga dock men nu stickar hon massor som ska med till USA där syrran ska sälja den på nån svenskmarknad nästa höst. Hennes hundar hade fått jättefina täcken så jag tyckte ju hon kunde sticka till Manne också. Haha det skulle väl gå åt 100 nystan och sen skulle det väga så mycket  att han inte orkar gå. Men jag fick faktiskt en ide. Man skulle ju kunna göra nån sorts flätor som man på nåt sätt kan fästa i svansen så det hänger reflexer i rumpan? Det ska jag kolla ...

I stallet hade vi att göra men det går ju ganska fort. Jag släpade in några gamla stockar och la i vägen där han har grävt mest. Vet inte om det kommer göra någon som helst skillnad. Innan det började regna kom vi ut på en härlig promenad. Jag går mellan Manne och Dancing och känner mig som om jag var ute med hundarna. Manne var super snäll idag med även om han har börjat med nått knäppt ticks. Han slänger med huvudet och stampar med ena benet samtidigt när han går...det ser helt konstigt ut. Men vi kom hela vägen upp i området och tillbaka idag. Det blir precis 25 minuters rask skritt. Nu känner jag att jag motionerat ordentligt idag med.

Alldeles strax ska jag iväg till mina tjejer för middag, bubbel och skratt. Finbesök från Kina och Stockholm gör gänget fulltaligt den här gången så vi stannar över natten för att hinna njuta av varandra. Jag kommer säkert sist men jag var bara tvungen att vila lite innan jag åker. Men nu är det dags!

Redan fredag?

Igår var jag ute och träffade Lovisa som är hemma på ett kort besök. Vi gick på Bee och åt, pratade och delade en flaska vin (tack Lovisa) och pratade lite till. Så härligt med en vän där man alltid bara plockar upp samtalet där man avslutade det ett halvår tidigare. Kanske är det att vi vardags chattar på whats up regelbundet? Så som tonåringarna umgås. Dottern har skaffat ett snapchat konto till mig så jag och hon ska kunna prata i bilder...känns ungdomligt.

Det var en galet trevlig kväll men i morse var huvudet lite tyngre än önskvärt. Nattis var ensam i stallet och hade massor att göra. Hon red 20 minuter i paddocken och det hade gått jättebra. Lugnt och fint och senan blev inte påverkad. Idag var den dessutom  bättre än någonsin, kunde nästan inte känna alls att skadan finns där. Sen att han har grävt upp hela sjukhagen så den numer inte alls är en hårdgjord yta som han ska stå på utan en nyharvad åker är ju oroväckande. Men som sagt var senan bra och det är ju det viktigaste. 

Arbetet idag var lite annorlunda än de flesta fredagar. Jag ska på ALP uppdrag igen om ett par veckor och klev in i bubblan tillsammans med ytterligare nästan 20 pedagoger. Någon utryckte att det är vinst varje gång man får sin grupp och så känns det verkligen. Jag kom på ett lite mindre uppdrag den här gången. Vi är bara tre observatörer vilka två är män och för mig okända alpkollegor. Dagen har ägnats åt samtal och gruppskapande och träff med arbetslaget vi ska observera och spegla under ett par veckor. Det kändes verkligen spännande och som ett väldigt roligt uppdrag. 

Kom efter att ha kört fram och tillbaka till partille åter till stallet vid halv fem. Vi fixade i ordning så fort vi kunde och sen lånade vi Dancing för en promenad. Vi gick fram och tillbaka på grusvägen idag i regn och mörker. Manne är ju väldigt pigg och taktar nästan fram. Dancing är lite mer så man får smacka på. Lättast är det att gå bredvid varandra och märkligt nog bråkar de inte alls med varandra utan är som två gamla polare. Det blev bara en kvart 20 minuter idag med  men vi var nöjda för jag behövde inte hålla Manne i kedjan utan han gick hyfsat snällt ändå. Vi hade lite bråttom hem sen för maken hade middag klar och fredagsfilmen väntade.

Dottern har blivit inbjuden till en sluten grupp på Facebook för klass ett på Kungsbacka ridgymnasium. Även om de inte får officiella antagnings besked förän i april så vet hon nu att hon är antagen! Förstahandsvalet och hennes livsdröm i uppfyllelse. Jag är så glad för hennes skull. Skönt också att ponnyn fått ett nästan frisk utlåtande strax innan så hon kan glädja sig fullt ut. 

Halvvecka

Ja så var det onsdag igen. I morse var huvudet tungt som om det var fullt av betong. Fick börja dagen med Ipren igen. Känns ju så där bra för kroppen med alla värktabletter jag fått äta de sista veckorna. Eller månaderna om man räknar in alla jag fick äta för handen. Vad mycket skador jag haft på sista tiden när man tänker efter. Jag ska sluta tänka, det är för deprimerande. Just nu känns det ändå som om kroppen börjar hämta upp sig igen. 

Jag hade kurs idag och det var jätteroligt. Bara ett kurs tillfälle kvar och sen en examination. Vissa dagar känns det lite tråkigt för det är ett grymt roligt uppdrag att inspirera, och utbilda kollegor. Men men...sånt är det. 

Nattis hade varit hemma idag med så jag hämtade upp henne på väg till stallet. Vi stannade och köpte ett tredje nät så vi inte ska behöva hamna i att inte kunna fylla näten för morgondagen för att vi är för tidigt på stallet. Manne fick en biolight behandling idag igen. Innan behandlingen var han sval, och helt osvullen. Efter var det svullet igen, men det har hänt vid tidigare tillfällen och har nog med blodgenomströmmningen att göra. Under behandlingen fick han stå och äta och vi hade ganska mysigt. I hagen hade han grävt två enorma kratrar! Jag tror han tror han är en katt för han hade gömt sina bajshögar under gruset som om han krafsat över. Så jag fick skotta tillbaka och platta ut. Vi behöver absolut försöka hitta på något för att göra det roligare i hagen. Kanske sätta fast ett stort träd att klia sig  mot och hänga upp äpplen i eller nåt. Om några veckor ska vi försöka släppa honom i en annan hage som vi får bygga upp. Allt för att göra honom lite nöjdare i livet. 

Vi stod länge och funderade på om det skulle vara möjligt att ta en promenad. Det blåste lite, regnade och vi var ensamma. Sen kom Eva-Lena och hon ville gärna följa med på en tiominuter promenad på grusvägen. Så Nattis sadlade och vi gick iväg. Neo fick vara första häst och han gick jättebra även om han var lite spänd till och från. Eller kanske mer busig än spänd... Manne var jättepigg men gjorde bara ett litet försök när Neo hoppade till lite. Men efter en rejäl tillsägning höll han sig i skinnet perfekt. Men jag förstår att det måsta vara jättejobbigt att sitta på ryggen och vänta på explosionen...fast idag kom ingen och för varje dag som går är risken mindre att han skadar sig om det händer...om vi bara låtsas som om vi vet exakt vad vi gör kanske vi lyckas ännu bättre , vem vet?

Vetrinären!

Så idag var den där läskiga dagen vi väntat på med blandade känslor. Jag hade tagit en halv dag semester och tror inte jag gjorde någon ledsen när jag åkte. Mina tankar var helt klart och tydligt inte närvarande på arbetsplatsen. Nattis sov som en gris trots att jag ringde henne en gång i kvarten från klockan halv nio. Hon drömde att en telefon ringde...

Inte för att det gjorde något, jag hade tagit i med god marginal så när vi kom till stallet vid halv elva elva hade vi tid att fixa med det mesta. Jag mockade och torkade boxen inne, Nattis mockade sjukhagen ute. Vi fixade allt så det var klart att lasta egentligen och sen åkte vi till vårt nya hak GULF tappen i gråbo. Jag höll på att bli "uppraggad" av en trucker på väg till toaletten...intressant. När man sminkar upp sig och går på stan får man inte många ögonkast men osminkad med halvfett hår under en mössa, skitiga jeans och smutsig reflexjacka...mmm kommer du hit ofta? Det sa han inte. Kunde ha gjort, kunde ha gjort...

Hamburgaren var faktiskt riktigt god och gjorde hela lastbilshaksstämmningen  perfekt. Manne var lugn och fin och ivrig att få på sig läder grimman och åka på utflykt, man får ju säga att han onekligen är en kille som är lätt att ha med sig bort. Och lastning är  verkligen vår huvudgren, näst efter stallgångssopning. Stämningen i bilen ner var tryckt. Hela dagen har vi haft svårt att hitta något vettigt att säga. Båda har varit så oroliga för beskedet vi skulle få att vi inte ens riktigt kunnat prata om det och vad annat ska man prata om? 

Vi lastade av och fick vänta en stund innan vetrinären kom och tog hand om oss, de tyckte uppenbarligen att man kunde sitta och äta semlor en kvart in på bokad behandlings tid, utan att bjuda... Vi berättade om alla problem vi haft, stallbyte, bocksprång, grävningar,svullnad, dåligt underlag...och framför allt hur fint det varit men nu blivit varmt och svullet och att han hade puls efter att ha försökt gräva sig ut ur fållan. Inte bra sa vetrinären men vi ser på ultraljudet. 

Manne behövde inte något lugnande den här gången utan stod helt stilla och nyfiket i behandlingsrummet. Senan såg ju väldigt, väldigt bra ut, sa han. Vi trodde inte riktigt våra öron...jo det är betydligt bättre än sist och faktiskt nästan helt läkt!  Den inre delen av senan har läkt ihop så man inte ens ser att den varit skadad nästan. Kanske några få strån kvar att växa ihop. På utsidan är det fortfarande en liten skada, precis där han blev varm och hade puls så kanske drog han upp något igen där...vetrinären var förvånad över hur fint det såg ut och vi ligger före i tidsplanen. Och förutsättningarna till full läkning är nu ännu större.

Det var det bästa besked vi kunde få. Vi pratade lite om att vi gett biolight behandling och han sa att det inte alls var otroligt att det är det som haft så god effekt. Man kan ju inte veta men han tyckte absolut att vi ska fortsätta med det. Även örtmedicinerna, inte för att han tror på det riktigt, men eftersom vi sett en sån oväntat stor förbättring skulle han fortsatt med det också, ifall. Nu känns ju plötsligt alla pengar vi lagt som en god försäkring och investering. Jag är glad att vi satsade allt vi hade på en gång och inte bara gick och väntade. Det har varit tufft, ekonomiskt och tidsmässigt för hela familjen och även maken verkar lättad och glad. Nu kör vi en behandling i veckan ett par veckor till så får vi se. klara är vår nya idol och vi kan bara rekommendera att man provar biolight om man har bekymmer med svårläkts sår och senskador. Den verkar dessutom hjälpa för mugg också.

Manne kollar sina ultraljudsbilder.

Men bara för att det läker som det ska och ser bra ut nu så kan vi ju inte bara upp och rida. Nu väntar ytterligare 6-8 veckor fortsatt igångsättning och långsam stegring av belastning. Skritt uppsuttet i tre veckor till och sen börja trava. En minuts ökning per dag tills vi når 20 minuter trav. Då är det dags för ännu ett ultraljud som avgör om vi kan börja galoppera och jobba fullt ut. En fördel är att vi kan börja jobba i töm på fast underlag, tex stora volter eller fyrkant i padock eller till och med åka till ett ridhus om han är väldigt bråkig. Och redan nu kan vi öka på skritten så det blir upp emot en timme om det inte blir svullet av det. Och han SKA inte bocka, bralla, stegra eller explodera! Doktors order!!! 

Manne kommer inte var så glad för han har fått en strikt diet. 10 kg ensilage om dagen och halm...det är bättre att han gräver och urrar än att han är fet. Belastningen på senorna blir alldeles för stor och är en av de viktigaste sakerna för framtiden om vi vill att han ska hålla. 30 kg ner i vikt ungefär...450vägde han nu. Och hovis måste komma tillbaka och kapa av tårna på hoven en cm till så han får en annan  vinkel. Men över lag får vi väl vara glada över den här dagen.

I bilen hem var det två lättade och lyckliga tjejer som till och med förlät honom för två stora nervösbajshögar på grund av kyrkklockorna utanför fönstret. Läskigt värre...

Måndag igen

Hur kan helgerna gå så fort? Swish bara...så är det måndag igen. Den här måndagen hade jag bokat hovslagare till innan jobbet. Det borde ha varit perfekt i timing om vi inte bytt stall, och om jag inte slutat med IT tiden på morgonen... 

Först kände jag mig grymt stressad över den här dagen. Upp på morgonen stressa till gråbo i stallkläder innan jobbet...fast sen när jag kom dit insåg jag att jag plötsligt fått lite bonus tid och en god start på dagen. Jag gav Manne lite mat i boxen i väntan på Nina. Sen mockade jag hagen och upptäckte till min förskräckelse att hästen verkligen tror han är en hund. Han har försökt gräva sig ut ur hagen utefter hela insläppet! Och röjt runt rejält...och resultatet fanns givetvis på benet också. Mer svullet än någonsin, varmt och med en tydlig puls igen! Inte bra alls, han har säkert dragit upp hela skadan igen...

Sen kom Nina och skodde medan jag mockade och fixade mat och vatten. Kunde också hjälpa Maria med att ta in hennes Kotten och plocka av hans hagskydd så han fick lite tid ute på morgonen. Kändes gott att kunna göra något för henne för en gångs skull. Hagnäten fick jag hjälp med på kvällen så jag slapp åka upp efter jobbet också. Nattis är tyvärr sjuk så hon behövde vara hemma och vila idag. Eva-Lena promenerade honom på gårdsplanen istället för ridning och fick tyvärr också känna på hans explosioner. Senan var fortfarande svullen på kvällen men nu var den sval igen i varje fall. Dumma dumma ponny!

Bortsett från att det tog lite tid var det verkligen ett perfekt sätt att börja dagen. Minns hur skönt det var när jag jobbade deltid och åkte till stallet och red på morgonen en dag i veckan.  Åhhh deltid...jag minns det ljuva livet.

Kan inte påstå att dagen var den bästa av dagar, saknade min goa kollega som är sjuk hemma. Inte för att inte allt fungerar ändå hjälpligt men man saknar liksom att vara där tillsammans. 

Imorgon ska jag bara jobba några timmar innan vi ska till stallet för att åka till vetrinären. Känner mig så oroligt och nervös. Har skadan gått upp? Är den på väg att läka? Vad ska han säga om hur tjock han har blivit? Hur ska vi göra med de här explosionerna och grävandet? 

Det känns inte jätte ljust ikväll...

Ny energi

L

Vaknade i morse, ganska sent trots allt framemot nio tiden. Utvilad! Det var skillnad mot förra veckans extremtrötthet. Idag hade vi endast ett litet stall att åka till och jag hade riktigt stor lust idag. Vi packade med oss en gammal rucklig lagerhylla vi inte längre vill ha i vår nya fina källare. Det passade perfekt uppe på loftet där alla har en liten vrå att hänga sina saker och ha fodertunnor med mera.

Efter att ha packat in allt snyggt kände jag mig nöjd och genast helt hemma och installerad. Nattis var tyvärr inte alls på humör eller med ork. Hon tog god tid på sig med Manne och mockade boxen och hagen. Jag fixade med maten och började se hur vi skulle få ihop matbordet. Det blev bättre än innan men jag hade inget grus så istället fyllde jag med stora tunga stenar och annat och la ett par halm balar överst för att skydda Manne från att skada sig. Eftersom han inte är helt glad i halm hoppas jag att han inte äter upp allt men då har han å andra sidan något att syssla med under dagen...

Idag blåste det lite så det var inte lika skönt. Men efter att ha jobbat med kroppen utomhus hela dagen känns det underbart att a varit utomhus mycket ändå. Fast fler dagar som gårdagen hade varit skönt...

Nattis red en stund, bara 20 minuter drygt idag. Vi hade med oss två pållar som sällskap, utöver Dansing följde även Mio, unghästen med. Det gick lika bra idag som igår fast Manne var betydligt piggare och kastade en del med huvudet "som om" det skulle bli bus. Men med ett litet kedjegrimskaft som rasslar vågar han inte så mycket. Jag tyckte nog han var ganska fin faktiskt, men Nattis som var den som får sitta på upplevde det jobbigare...fast så hade hon ju lite feber också så det påverkar ju. Trevliga människor är det också i stallet vi flyttat till. Det kom ju som en positiv extra bonus utöver att vi faktiskt var tvungna att hitta bättre möjligheter. Men ofta hänger vi kvar lite för länge bara för att det är trevligt att småprata och sopa golv.

Under dagen fixade min Crocpot middag åt oss. Det blev pumpasoppa med överblivna grönsaker och korvslantar. När vi är klarar för att äta var det bara att ta stavmixer och reda av med grädde och steka upp korvarna och lägga i. Så otroligt bekvämt. Vi hade inte bröd hemma så då passa de jag på att övningsköra lite med  Jonte som fick köra till affären och sen träna på start i motlut. Det går bra för honom tycker jag, önskar bara jag hade mera tid över till honom nu när han behöver det...

Avslutade dagen på allra bästa sätt med ett långt samtal med Lovisa som är hemma i Sverige ett par veckor. Vi ska försöka hinna träffas några gånger hoppas jag så nu får det bli ordning på den där ponnyn och dotter. Får allt vara frisk snart!