hade otur när jag tänkte...

Eller för att vara helt ärlig, jag tänkte totalt FEL idag.

Jag mådde inget vidare när jag vaknade. Det gick inte över av kaffe. Jag kom heller inte igång efter en kopp till, en kaka eller en ipren...Inte ens lunchen hjälpte, om möjligt blev det ännu värre. Så efter att ha gjort min sista observation bestämde jag mig för att åka hem och sova en stund. Jag åt en skål med flingor och drack en kopp med amerikansk flu medication. Smakar som ört och honungs te men innehåller något som tar bort alla influensa symptom...på tio minuter.

Sen behövde jag inte sova mer, däremot behövde jag åka till stallet för att,
1: se om Fabbe gick att sätta igång
2:bada hästen för i morgon kommer en tjej som ska klippa och hon vill inte få grus i maskineriet...bokstavligt!

Solen var ju helt fantastisk idag så jag borstade snabbt av och gick upp i paddocken. Ingen synlig hälta så jag satt upp och han känns ren...fast väldigt flåsig och lite hostig...skrittade en halvtimme och travade lite grann för att känna på honom. I morgon tror jag att jag töm kör för då ser jag om han är återställd när han får jobba lite...jag tror inte att det är någon fara med honom. Latina verkar vara en bestämd dam. Sparkade bakut med Karin så vi funderade på om det var sadeln som klämde. Det gjorde den men jag hoppade upp barbacka och då sparkade hon bakut också så det är kanske en tuffare häst än man trott. Hoppas Karin hittar rätt häst snart... Det är så tråkigt att leta häst men det ska ju kännas helt rätt i hjärtat.

Sen badade vi Fabian och packade in stackaren i fleece filt och täcke med hals för att hålla honom ren tills i morgon...Han verkade inte missnöjd men det ser ju onekligen lite kul ut...

Sen åkte jag hem för jag började bli lite stressad. Lagade en snabb soppa på purjolök och potatis och slängde in ett bake-off bröd till. Barnen är inte hemma och jag skulle hämta mamma på flygplatsen...Fast jag kan inte hitta något plan som kommer in när hon skulle komma.

Så jag ringer USA och pratar in ett meddelande på vad jag tror är min systers hemtelefon (eller hoppas) på engelska och svenska om vart annat...sen ringer jag min Moster och morbror för att fråga om de vet när hon kommer...OCH de berättar att det är i morgon... på lördag...nej men skit och vilken tur att jag hade otur åt det hållet och inte åt det andra...att jag trodde hon skulle komma lördag och hon stod och väntade på fredag...

Nu har förkylningen kommit tillbaka. Jag borde förbereda mitt eftersamtal för måndag...men jag orkar inte.. jag tar ett glas vin istället ...och går och lägger mig tidigt.

vackert väder...

En sån solig dag! I morse kom första frosten och i bilden på väg till Alingsås låg dimman tät här och var. Just då vill man ju stanna bilen kliva ur och bara njuta av naturens skönhet...Ibland tänker jag att jag borde gå upp så där tidigt och njuta av morgonen som jag faktiskt tycker är vackraste tiden på dagen, speciellt så här i hösttider...fast när jag är ledig och skulle kunna njuta då orkar jag inte gå upp.

I morse var jag så tung i huvudet och huvudvärken har kommit och gått under dagen. Det är en liten förkylning som tänker hälsa på men jag smällde igen dörren i ansiktet på den..Den står fortfarande och knackar.

Jag åkte Direkt upp till stallet efter jobbet. Klockan var runt fem när jag väl kom dit. Tog en smutsig Fabian upp i paddocken och lekte lite NH. Hältan syns inte alls nu men när han går i vänstervarv på liten volt ser jag att han ställer sig utåt i stället för inåt så jag tror han har en stelhet/ont i bogområdet, han sträcker inte ut sidan. På fredag kanske vi kan belasta lite mer, vi får se...

Idag lagade Sonen middag och dn var bara 30 minuter sen och helt ätbar. Stinas kyckling blir inte bättre än den är...fet och otäck men med lite ris och kokta grönsaker som han också fixade till blev det helt ok.

vi bestämde att vi ska ta en gemensam städdag på söndag och sen äta god middag och efterätt som belöning. Sen ska vi inte stöka ner för då behöver vi inte städa förrän Maken kommer hem! Vi är så smarta vi...(jag är smart för jag tro att vi kan lura oss själva till att hålla lite ordning...) Sonen frågade om han skulle kolla om det behövdes mer pellets i pannan och Dottern hade STÄDAT kanin buren utan att jag påmint när jag kom hem?! Ansvarsfulla barn ? Eller inser de att mor är lätt manipulerad? Återstår att se...

eftertanke

Det är ordet för idag...så mycket tankar och fantastiska möten man är med om i livet...Nu har jag varit två dagar på annan skola för uppdrag och det känns som om jag jobbar där. Mitt ALP gäng är bara nya bekantskaper och ändå har jag delat de mest fantastiska tankar, livsöden och livsfunderingar med dessa...numer nära vänner och arbetskollegor. Hur kan man skapa en grupp så otroligt fort? Vad är det i de här uppdragen som gör att vi växer så mycket? Tänk om man kunde få ägna hela dagarna med djupsamtal där man blir berörd på djupet, på riktigt hela tiden....antagligen skulle man vara helt utpumpad.

Men lite perspektiv på livet kom jag hem med. Direkt efter vi slutade ville jag inte åka hem direkt. Jag behövde få vara kvar i mina tankar ett tag. I stället för att svänga ut på motorvägen stannade jag i centru,. Först promenderade jag runt en stund. Alingsås var nästan dött klockan fyra på tisdag eftermiddag. Det var lite regntungt i luften och i allén singlade höstlöven. Så otroligt skönt att strosa för sig själv och bara andas...

Jag köpte en ljung och satte på Mormor och Morfars grav. Höstlöven hade täckt in hela graven och fast jag vet att det är ett tröstlöst arbete att kratta löv så här års kunde jag inte låta bli utan hämtade en kratta. Det växte ett och annat ogräs i gruset och plötsligt ser jag mig själv utifrån...Benen brett isär rumpan i luften och höger handen som rycker upp strå efter strå...Hahaha Mormor skulle ha skrattat om hon såg mig och Morfar skulle väl ha tyckt att det var...kanske att han hade uppskattat att det blev lite ordning och prydligt...

Hoppas ingen blir ledsen på mig nu bara för att jag planterat ljung...säkert att någon tänkt göra det till allahelgona helgen men det såg för tråkigt ut... Sen blev jag sittade på kanten en stund. Pratade lite med Mormor och Morfar om dagens upplevelser och jobbet och livet...så hade det gått en timme plötsligt! Jag fick skynda mig hem för jag visste att Maken lagat lammstek och hällt upp ett glas rött att njuta av i höstrusket innan han åker i morgon...I bilen på väg hem började jag plötsligt nynna på en lovsång...hallelulja...ehhh?

ALP

Så är ALP uppdraget i full gång och det känns plötsligt som om man har bytt arbetsplats, kollegor och uppgift i livet. Det är så lyftande att man kan leva på luft. Det har bara gått en dag men redan är jag väldigt fokuserad på min nya skola och min ALPgrupp som som vanligt är så bra! Tänk att man har en sån fantastisk förmån att få vara med så kloka och underbara människor i två veckor. Jag känner redan hur jag äxer i själen.

Jag han för ovanlighetens skull åka förbi och se Nattis ridlektion på PRK Hon blev väldigt glad att jag kom. En nackdel med att jobba till sju på måndagar...Hon red sin favis Triffe så klart och man blir faktiskt glad att se henne på honom även om hon börjar bli lite lång.

Direkt efter lektionen åkte vi till Fabian och kollade hans ben. Det var redan mycket, mycket bättre. Jag ser att han haltar lite fortfarande men vi valde att släppa ut honom i stora hagen bland flocken. Det är ju ganska viktigt att de får göra upp så där i början. Och ingen blir ju glad av att stå i sjukhage. Han gnäggade när vi kom! Så glad blev han...(fast det var kanske mest för att maten var väldigt slut. Undrar verkligen hur mycket han äter på en dag? Idag fick han sex kilo i hagen och fem inne...det blir elva kilo och då sprang han fram till höbordet i hagen när vi släppte honom, SÅ halt var han) Skönt i varje fall att det verkar släppa fort. Vi vilar ändå fram tills torsdag/fredag så får vi se. Hellre för långsamt än för fort...

Snart åker Maken på semester och vi ska försöka få till livet här hemma helt utan markservice. Det blir nog inte mycket städat under den tiden...På sätt och vis ska det bli skönt att få rå sig själv ett litet tag. Inte behöva visa hänsyn eller ha dåligt samvete för att man är i stallet hela dagarna. Eller för att man jobbar sent eller måste bryta planer av andra anledningar. Lite skönt också att få sakna honom, det är inte ofta vi är i från varandra. Sen kommer Mor hem lagom till helgen efter men den där torsdagen kan bli lite tom...eller föresten jag är ju i stallet till klockan åtta minst så det hinns nog inte saknas då;)

otur

Här står Fabian och är halt den stackaren...Han verkar inte så olycklig för det men rejält ont i höger fram, det har han. Och just idag skiner solen och vi hade bokat en hopplektion. Tack och lov han vi se att han var halt redan när Nattis hämtade in honom så jag kunde ringa och avboka.

Det kom två nya hästar till stallet igår och efter att ha gått  några timmar och tittat på varandra släpptes de i hop strax innan vi kom till stallet. Fabian verkar ha fått en ny kompis i HerrMan. De stod och åt tillsammans som bästa kompisar. Men alldeles innan vi kom ur bilen han vi se att han galopperade i hagen. De som tittade på berättade att han precis gjort en snygg "slidestop" rakt in i jordhögen. Det är väl antagligen då han gjorde sig illa. Nåväl det är väl inte konstigt att de halkar när det regnat som det gjort. Och lite liv måste det ju få vara när de ska lära känna varandra.

Jag ville inte ha honom inne hela dagen när de andra får göra upp rangen så Nattis föreslog att vi kunde använda fållan som sjukhage. Smart tjej, det var perfekt. En veckas vila får det bli till en början men det var varken varmt eller svullet och ingen puls så vi avvaktar med att ringa veterinären.

Skit tråkigt men lägligt för jag ska jobba heltid två veckor så det var lite stressigt. Nu behöver vi bara åka upp en stund på kvällen för att kolla hur det läker.

Solen skiner fortfarande och jag funderar på vad man ska göra med en söndag när man inte är i stallet...kanske ta en promenad? Eller äta upp resterna av godiset från igår?

Fabian och HerrMan