Nyårsbloggen.

År 2014... Nu är du över, slut, finito, end of story. Till och med självaste nyårsafton är avslutad med buller och bång och en himla massa raketer. Vi hade trevligt även om jag sov till 12:15 och vaknade med huvudvärk. Kanske lite för mycket av det goda men hur ska ett år som 2014 annars summeras? Ett bra år på alla sätt. Lite skakigt, lite sorger då och då men framför allt fullt av uppfyllda drömmar och det är väl det som räknas eller hur? Här följer ett antal collage med en kort sammanfattning av året som gick. Och självklart är stora delar utelämnade av respekt för de anhöriga som man säger i fina kretsar...

Året började redan i USA hos min syster. Kanske inte den gladaste tiden på året. Trivdes inte så bra på jobbet och vi hade börjat leta häst lite grann och bara den stressen var jobbig nog. Skulle vi hitta rätt häst? Skulle den leva upp till våra förhoppningar? Skulle vi ha råd....ja frågorna hopade sig och framför allt besvikelserna. Första hästen Lucky var fin men för ung. Andra hästen en quarter vi åkte 60 mil i snöstorm och jetlag för att se på var kanske inte ett ök men väldigt nära...sen provade Nattis ett raket sto Ricochette. Som jag aldrig vågat sitta på! Det blev nästan köp av fina Bella som kastade dottern till marken innan vi fick prova än snäll men för ung vallack, Jones...ja de var många men vi var kräsna.

Tillslut hittade vi fina Manolito som visat sig vara underbar och helt perfekt på alla sätt. Inget går ju helt smärtfritt såklart och vi har haft både mot och medgångar nu senast med den där tråkiga senskadan som lagt lite tungstämning över slutet på året. Vi hoppas ju givetvis att Manne ska bli friskförklarad och att skadan är en engångsskada. Veckorna innan vi köpte Manne var spännande ,sömnlösa och pirriga. Dagen vi hämtade hem honom måste nog räknas inte bara som årets höjdpunkt utan även en av livets för både mig och Nattis. Jag har drömt om egen häst sen jag var typ två år, med några långa års undantaget.  Nu blev det till slut en sanndröm...

Dessutom började jag till slut lära mig rida och Nattis uppnådde flera mål i sin ridutveckling också.

Vi fick ju lämna tillbaka vår finaste kompis Fabian som vi hyrt i tre år. Det var verkligen ett tungt beslut men då vi helt enkelt varken har råd eller tid med fler hästar en en fanns inget val.

Mycket häst är det i livet såklart men inte bara. Familjen är ju viktigt och under året som gått har jag saknat att ha min syster nära. Vi sågs inte på nästan ett år då hon på grund av strulig amerikansk byråkrati inte fick sitt greencard till sommaren. Sonen var över och mamma men jag fick snällt stanna hemma med resten av familjen. Tänk sen när man ses och det inte känns som mer än ett par veckor, det är häftigt. En enda fördel med att syster flyttat är att jag tagit tag i viktiga men kanske tidigare oprioriterade relationer som plötsligt känns så betydelsefulla. Kanske är det även åldern som tar ut sin rätt? I varje fall har jag träffat mina kusiner mer ofta och även återupptagit kontakten med min gamla extra morsa Anitha. Detta känner jag stor tacksamhet för i år...

Familjen

Familj är viktigt men vänner är minst lika viktigt i livet. Jag tror dessutom att jag har de bästa vänner en människa kan ha. I vått och torr, genom sorger och glädje finns vi där för varandra. Några bor nära andra längre bort...jag önskar av året som kommer att de kommer hem igen och bosätter sig i närheten för är det något jag har saknat i år är det att ha dem nära! I sommras sågs vi allihop i Varberg för en helg av skumpa, fniss och djupa samtal. Dessa människor är jag också nästan religiöst tacksam för.

Vännerna

Sommaren

Ja vilken sommar 2014 bjöd på! Började i vårkanten med ovanligt varm och torr start. Nu måste det snart ta slut, tänkte vi hela sommar halvåret men det gjorde den inte. Den bara fortsatte och fortsatte med värmerekord, solsken och bad långt in på höstkanten. Visserligen tog sen den blötaste och stormigaste hösten vid med leriga hagar och skadad häst som resultat...men sommaren! Herre min skapare!!!

Husdjuren

Jo husdjuren kommer och går. I början av året fick vi ta bort vår älskade Pandora. Istället har Cassiopeja blivit familjens favorit och går under psynonymen #vårknäppakatt. Marsvinen Björn och Benny ska flytta i januari och har varit kökets gosedjur och grönsaksslaskhinkar...Vår kanin Juno glömde sätta vinterpäls, antagligen pågrund av ålder och frös ihjäl i början av vintern...Lancelot fyllde 18 år och hänger med en tag till...vi får se hur länge prinsen är med oss men så länge han sitter på köksbordet varje morgon och tigger ost är han ok.

Jobbet

Ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv var att söka mig tillbaka till mitt gamla jobb igen. Även om det var ytterst bra att prova på något annat ett år så saknade jag både området, kollegorna och stämningen på världens bästa förskola! Jag fick också en ny kollega som också är världens bästa! Så nu är vi världens bästa arbetslag, det är jag ganska säker på...Jag älskar mitt jobb och varje dag vaknar jag ock känner förväntan och lite ödmjuk tacksamhet. Jag saknar så klart en del av min förra förskola och ibland när jag går förbi den blir jag lite sentimental. Men det vägs snabbt upp av det här gänget!

Ny hoppas jag att ni alla och jag får ett lika fantastiskt 2015.

Gott nytt år alla vänner

Arbetsdag.

Jo en hel lång arbetsdag blev gjord idag. Vaknade halv fem när första ljuset från min väckarlampa började stråla lite gryningsaktigt en halvtimme innan den börjar kvittra. Det är otroligt mycket trevligare att vakna till denna lampa än någon klocka jag haft tidigare i livet. Den värsta väckarklockan måste ha varit min tupp klocka!  Minns du den mamma?  Den som började gala en dag när jag var bortrest och hyresvärden tillslut ringde dig desperat då grannen trodde jag gömt en tupp i lägenhet...haha den hade jag nästan förträngt... Där efter kommer en orange klocka från -88 tror jag. Jag hade en faiblesse för orange redan då tror jag. Fy fan vad den skramlade och skränade! Numera vaknar jag alltså betydligt mjukare till ett harmoniskt kvitter, vilket  absolut gör mig till en snällare människa. Tror jag.

I varje fall jag började tidigt och jobbade länge. Vi var hela tre barn och lite fler personal vilket gav mig möjlighet att exportera och skriva ut vår verksamhetsblogg och hämta hem alla barnens dokumentation då vi går över på unikum i början av året. Lite extra arbete för oss som jobbat med pluttra länge men i slutändan tror jag det blir bättre övergångar mellan förskola och skola då vi har samma verktyg hela vägen. Självfallet finns det väl för och nackdelar med allt men nu kändes det bra att avsluta så vi kan gå vidare. Nytt år nya tag som man brukar säga och jag känner mig nöjd med dagens arbete.

Direkt efter åkte jag upp till stallet för att hämta Nattis som varit där några timmar och jobbat och myst. När jag kom satt hon i sjukhagen och pratade med Manne. Hoppas hon sa till honom att bli bra fort. Idag hade han satt i sig hela hönätets innehåll redan vid fyra! Och godiset i boxen var slut. Igen...dessutom hade han lyckats krångla ur innerfodret ur sin back on track så den låg nertrampad i torven och den andra hade han trampat sönder i kantbandet. Två tusen kronors skydd som ska hålla en livstid, på Manne tio dagar... Vadå jag har inte gjort nåt?!

Jag googlade på senskador och har ägnat hela kvällen åt att läsa agrias råd (låt inte din häst få en senskada!) och läst vetrinärbloggar om konvalescens. Inte så uppflyttande läsning kanske men de utgår också från att senorna är av typ...sen kan man bli lite gladare om man läser fråga och svar trådar på tex bukefalos. Så många goda historier om fantastiska rehabiliteringar av svårt skadade hästar som både hoppar och går fälttävlan efter. Och sen alla som berättar om hur deras häst skadade sig igen för att den busat och exploderat vid igångsättning. Kanske man kan hyra ut honom åt nån galen självdestruktiv ungdom med suicid tendenser? 

Men kolla mulen där uppe. Helt oemotståndlig faktiskt så han ska fasemig bli frisk bara så han vet!

 Nytt år i morgon! Ny tag...

Hovis mm

Fast inte så mycket mm. Mest hovis. Nina kom vid tio och trots elva dagar i sjukfållan stod han stilla och uppförde sig som en ängel. Nu har han skor med långa skänklar som ska hindra genomtramp och korta tår... Medan Manne fick pedikyr mockade jag och fyllde på med lite halm där ute. Är livrädd att det ska bli kolik eller fång! Men med tanke på att alla hästar får ca 6-7 kilo på natten plus fri tillgång ute och inte en enda i stallet är överviktig hoppad jag att det betyder att ensilaget är riktigt näringsfattigt. 

När jag var klar var jag lite ledsen att jag inte hade min gamle Fabbe att ta en tur i snön med. Eller tolka med... Istället tog jag en skogspromenad innan jag åkte hem och kände mig sjukt nyttig. Och insåg att jag känner mig liiite orolig för igångsättningen om några veckor. Tänk om han är helt galen? Och vi som måste gå ut på vägen för att komma till området... Känner att jag inte är helt trygg med tanken att promenera en bockande häst på 50 vägen, eller för all del att sitta på ryggen. 

Det var väldigt vackert i stallet och i skogen och eftersom resten av dagen ägnats i soffan med en bok och lite utrensning av ytterkläder i källaren har jag inget mer att säga. Här kommer lite fina vinterbilder i stället...

Så blev det vinter...

Julen passerade med väldig fart. Vi han såklart förbereda allt vi skulle, eller så var det vi han förbereda precis perfekt. I vilket fall blev julafton härlig med god mat, snaps, gott sällskap, av familjen och vänner, massor av skratt och en kraftig huvudvärk morgonen efter. Varför bryta ett vinnande koncept? Nåväl vi är hyfsat välartade trots att vi inte kör på en vit jul som är så populärt nu och för all del inte är så tokigt för de små barnen...i vårt fall är ju inte ens alla barn "vita" längre även om sonens alkoholvanor måste ses som ytterst modesta. 

Det kom visseligen ett fantastiskt vackert snöfall på självaste julafton. Jag och syster skålade på balkongen och tänkte på fjolårets julafton då vi satt och solade i värmen och skålade i champagne. Glögg är också fina grejer... Sen dess har snön legat vit på taken och tomten är vaken. Önskar han ville skotta lite i hagen också men jag antar att han är fullt upptagen med att småpyssla för att hålla Manne glad. Jag måste säga att jag är väldigt glad och nöjd med sjukhagen och med "foderautomaten" som gör att vi inte behöver åka upp och fodra två gånger om dagen. Manne verkar också nöjd och harmonisk i sin lilla fålla. Kanske beror det på att han får ett tillskott som heter relax me och som ska dämpa heta, stirriga hästar. Nu har han vilat en 10 dagar, bara 20 kvar innan han ska börja skrittas igång. Ser ingen förbättring på senan dock men jag antar att det kan ta tid. Vi har köpt massor av leksaker som han kommer på hur han ska äta upp och igår fick vi köpa back on track även till bakbenen då de också blir galliga av att han står. Idag såg det bättre ut men vi gör allt för att han ska ha det bra nu.

Idag var vi iväg och kollade på Sussanas stall. Där var jättefint! Och. En sån manege! Den hade vi gärna betalt för. Stallet verkar trevligt men det ligger lite avlägset om man inte har bil. Nattis och jag fick rida hennes söta haflinger Merlinda som vi känner sen i sommras. Har inte sett dottern så glad sen Manne blev skadad. Jag red bara en kort liten stund mest för att jag ganska fort kände att handen fortfarande inte är bra trots att jag höll tyglarna fel för att avlasta. Merlinada var pigg och riktigt trevlig att rida och jag kände mig också riktgt glad. Sista tiden har jag funderat på att sluta rida faktiskt. Alla problem, regn och rusk och bara pengar, pengar, pengar...men som sagt efter 20 minuter i skritt och trav kände jag mig lite nyfrälst igen. Och lite träningsvärk fick jag minsann också på köpet.

Förövrigt är det bara åka till stallet och mocka sjukhagen och fixa maten som står på att göra listan. Jag tog mig till en affär och hittade lite rea kläder idag. Igår skulle jag shoppa på stan men vi gick till Harrys och tog en öl och en burgare i stället. Känns som om det börjar bli lite rutin över det? 

Det är väldigt skönt att vara ledig och lite önskar jag att jag slapp gå innonhus jobba på tisdag. Och bara fortsätta njuta av vintervädret, ta promenader och mysa i soffan...jullov på riktigt! Och så är det väl kanske dags art fundera på att börja äta lite nyttigt, dricka hälso te och träna magmusklerna...jag tror jag ska börja redan i morgon...

     Vid merlindas stall...

 

Manne leker med sin boll i världen sämst passande täcke....

Foderautomaten 

Söta Merlinda