Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

tisdag 30 december 2014

Arbetsdag.

Jo en hel lång arbetsdag blev gjord idag. Vaknade halv fem när första ljuset från min väckarlampa började stråla lite gryningsaktigt en halvtimme innan den börjar kvittra. Det är otroligt mycket trevligare att vakna till denna lampa än någon klocka jag haft tidigare i livet. Den värsta väckarklockan måste ha varit min tupp klocka!  Minns du den mamma?  Den som började gala en dag när jag var bortrest och hyresvärden tillslut ringde dig desperat då grannen trodde jag gömt en tupp i lägenhet...haha den hade jag nästan förträngt... Där efter kommer en orange klocka från -88 tror jag. Jag hade en faiblesse för orange redan då tror jag. Fy fan vad den skramlade och skränade! Numera vaknar jag alltså betydligt mjukare till ett harmoniskt kvitter, vilket  absolut gör mig till en snällare människa. Tror jag.

I varje fall jag började tidigt och jobbade länge. Vi var hela tre barn och lite fler personal vilket gav mig möjlighet att exportera och skriva ut vår verksamhetsblogg och hämta hem alla barnens dokumentation då vi går över på unikum i början av året. Lite extra arbete för oss som jobbat med pluttra länge men i slutändan tror jag det blir bättre övergångar mellan förskola och skola då vi har samma verktyg hela vägen. Självfallet finns det väl för och nackdelar med allt men nu kändes det bra att avsluta så vi kan gå vidare. Nytt år nya tag som man brukar säga och jag känner mig nöjd med dagens arbete.

Direkt efter åkte jag upp till stallet för att hämta Nattis som varit där några timmar och jobbat och myst. När jag kom satt hon i sjukhagen och pratade med Manne. Hoppas hon sa till honom att bli bra fort. Idag hade han satt i sig hela hönätets innehåll redan vid fyra! Och godiset i boxen var slut. Igen...dessutom hade han lyckats krångla ur innerfodret ur sin back on track så den låg nertrampad i torven och den andra hade han trampat sönder i kantbandet. Två tusen kronors skydd som ska hålla en livstid, på Manne tio dagar... Vadå jag har inte gjort nåt?!


Jag googlade på senskador och har ägnat hela kvällen åt att läsa agrias råd (låt inte din häst få en senskada!) och läst vetrinärbloggar om konvalescens. Inte så uppflyttande läsning kanske men de utgår också från att senorna är av typ...sen kan man bli lite gladare om man läser fråga och svar trådar på tex bukefalos. Så många goda historier om fantastiska rehabiliteringar av svårt skadade hästar som både hoppar och går fälttävlan efter. Och sen alla som berättar om hur deras häst skadade sig igen för att den busat och exploderat vid igångsättning. Kanske man kan hyra ut honom åt nån galen självdestruktiv ungdom med suicid tendenser? 

Men kolla mulen där uppe. Helt oemotståndlig faktiskt så han ska fasemig bli frisk bara så han vet!

 Nytt år i morgon! Ny tag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar