Arbetsdag.

Jo en hel lång arbetsdag blev gjord idag. Vaknade halv fem när första ljuset från min väckarlampa började stråla lite gryningsaktigt en halvtimme innan den börjar kvittra. Det är otroligt mycket trevligare att vakna till denna lampa än någon klocka jag haft tidigare i livet. Den värsta väckarklockan måste ha varit min tupp klocka!  Minns du den mamma?  Den som började gala en dag när jag var bortrest och hyresvärden tillslut ringde dig desperat då grannen trodde jag gömt en tupp i lägenhet...haha den hade jag nästan förträngt... Där efter kommer en orange klocka från -88 tror jag. Jag hade en faiblesse för orange redan då tror jag. Fy fan vad den skramlade och skränade! Numera vaknar jag alltså betydligt mjukare till ett harmoniskt kvitter, vilket  absolut gör mig till en snällare människa. Tror jag.

I varje fall jag började tidigt och jobbade länge. Vi var hela tre barn och lite fler personal vilket gav mig möjlighet att exportera och skriva ut vår verksamhetsblogg och hämta hem alla barnens dokumentation då vi går över på unikum i början av året. Lite extra arbete för oss som jobbat med pluttra länge men i slutändan tror jag det blir bättre övergångar mellan förskola och skola då vi har samma verktyg hela vägen. Självfallet finns det väl för och nackdelar med allt men nu kändes det bra att avsluta så vi kan gå vidare. Nytt år nya tag som man brukar säga och jag känner mig nöjd med dagens arbete.

Direkt efter åkte jag upp till stallet för att hämta Nattis som varit där några timmar och jobbat och myst. När jag kom satt hon i sjukhagen och pratade med Manne. Hoppas hon sa till honom att bli bra fort. Idag hade han satt i sig hela hönätets innehåll redan vid fyra! Och godiset i boxen var slut. Igen...dessutom hade han lyckats krångla ur innerfodret ur sin back on track så den låg nertrampad i torven och den andra hade han trampat sönder i kantbandet. Två tusen kronors skydd som ska hålla en livstid, på Manne tio dagar... Vadå jag har inte gjort nåt?!

Jag googlade på senskador och har ägnat hela kvällen åt att läsa agrias råd (låt inte din häst få en senskada!) och läst vetrinärbloggar om konvalescens. Inte så uppflyttande läsning kanske men de utgår också från att senorna är av typ...sen kan man bli lite gladare om man läser fråga och svar trådar på tex bukefalos. Så många goda historier om fantastiska rehabiliteringar av svårt skadade hästar som både hoppar och går fälttävlan efter. Och sen alla som berättar om hur deras häst skadade sig igen för att den busat och exploderat vid igångsättning. Kanske man kan hyra ut honom åt nån galen självdestruktiv ungdom med suicid tendenser? 

Men kolla mulen där uppe. Helt oemotståndlig faktiskt så han ska fasemig bli frisk bara så han vet!

 Nytt år i morgon! Ny tag...

Hovis mm

Fast inte så mycket mm. Mest hovis. Nina kom vid tio och trots elva dagar i sjukfållan stod han stilla och uppförde sig som en ängel. Nu har han skor med långa skänklar som ska hindra genomtramp och korta tår... Medan Manne fick pedikyr mockade jag och fyllde på med lite halm där ute. Är livrädd att det ska bli kolik eller fång! Men med tanke på att alla hästar får ca 6-7 kilo på natten plus fri tillgång ute och inte en enda i stallet är överviktig hoppad jag att det betyder att ensilaget är riktigt näringsfattigt. 

När jag var klar var jag lite ledsen att jag inte hade min gamle Fabbe att ta en tur i snön med. Eller tolka med... Istället tog jag en skogspromenad innan jag åkte hem och kände mig sjukt nyttig. Och insåg att jag känner mig liiite orolig för igångsättningen om några veckor. Tänk om han är helt galen? Och vi som måste gå ut på vägen för att komma till området... Känner att jag inte är helt trygg med tanken att promenera en bockande häst på 50 vägen, eller för all del att sitta på ryggen. 

Det var väldigt vackert i stallet och i skogen och eftersom resten av dagen ägnats i soffan med en bok och lite utrensning av ytterkläder i källaren har jag inget mer att säga. Här kommer lite fina vinterbilder i stället...

Så blev det vinter...

Julen passerade med väldig fart. Vi han såklart förbereda allt vi skulle, eller så var det vi han förbereda precis perfekt. I vilket fall blev julafton härlig med god mat, snaps, gott sällskap, av familjen och vänner, massor av skratt och en kraftig huvudvärk morgonen efter. Varför bryta ett vinnande koncept? Nåväl vi är hyfsat välartade trots att vi inte kör på en vit jul som är så populärt nu och för all del inte är så tokigt för de små barnen...i vårt fall är ju inte ens alla barn "vita" längre även om sonens alkoholvanor måste ses som ytterst modesta. 

Det kom visseligen ett fantastiskt vackert snöfall på självaste julafton. Jag och syster skålade på balkongen och tänkte på fjolårets julafton då vi satt och solade i värmen och skålade i champagne. Glögg är också fina grejer... Sen dess har snön legat vit på taken och tomten är vaken. Önskar han ville skotta lite i hagen också men jag antar att han är fullt upptagen med att småpyssla för att hålla Manne glad. Jag måste säga att jag är väldigt glad och nöjd med sjukhagen och med "foderautomaten" som gör att vi inte behöver åka upp och fodra två gånger om dagen. Manne verkar också nöjd och harmonisk i sin lilla fålla. Kanske beror det på att han får ett tillskott som heter relax me och som ska dämpa heta, stirriga hästar. Nu har han vilat en 10 dagar, bara 20 kvar innan han ska börja skrittas igång. Ser ingen förbättring på senan dock men jag antar att det kan ta tid. Vi har köpt massor av leksaker som han kommer på hur han ska äta upp och igår fick vi köpa back on track även till bakbenen då de också blir galliga av att han står. Idag såg det bättre ut men vi gör allt för att han ska ha det bra nu.

Idag var vi iväg och kollade på Sussanas stall. Där var jättefint! Och. En sån manege! Den hade vi gärna betalt för. Stallet verkar trevligt men det ligger lite avlägset om man inte har bil. Nattis och jag fick rida hennes söta haflinger Merlinda som vi känner sen i sommras. Har inte sett dottern så glad sen Manne blev skadad. Jag red bara en kort liten stund mest för att jag ganska fort kände att handen fortfarande inte är bra trots att jag höll tyglarna fel för att avlasta. Merlinada var pigg och riktigt trevlig att rida och jag kände mig också riktgt glad. Sista tiden har jag funderat på att sluta rida faktiskt. Alla problem, regn och rusk och bara pengar, pengar, pengar...men som sagt efter 20 minuter i skritt och trav kände jag mig lite nyfrälst igen. Och lite träningsvärk fick jag minsann också på köpet.

Förövrigt är det bara åka till stallet och mocka sjukhagen och fixa maten som står på att göra listan. Jag tog mig till en affär och hittade lite rea kläder idag. Igår skulle jag shoppa på stan men vi gick till Harrys och tog en öl och en burgare i stället. Känns som om det börjar bli lite rutin över det? 

Det är väldigt skönt att vara ledig och lite önskar jag att jag slapp gå innonhus jobba på tisdag. Och bara fortsätta njuta av vintervädret, ta promenader och mysa i soffan...jullov på riktigt! Och så är det väl kanske dags art fundera på att börja äta lite nyttigt, dricka hälso te och träna magmusklerna...jag tror jag ska börja redan i morgon...

     Vid merlindas stall...

 

Manne leker med sin boll i världen sämst passande täcke....

Foderautomaten 

Söta Merlinda 

Dan före dan...

Jo julen kommer även om man inte städar huset, det har jag nu bevisat en gång för alla! På kontot för "life savior" ligger framför allt att vi inte ska ha några gäster över huvudtaget. Tror vi väntar med att bjuda hit någon ett par månader för efter nyår kommer vi gräva upp hela källaren. Inte vi utan nån som kan grävs upp källare. Vi håller oss till sånt där som att ställa fram tomtar på odammade hyllor och hänga upp julgranskulor i gardinstången för att slippa stryka. Fast vi äger faktiskt inga gardiner om Vi ska vara riktigt ärliga. 

Igår köpte jag alltså alla julklappar. Jag hade visst köpt några innan upptäckte jag när jag kom hem och insåg att jag hade massor av paket till maken. Tur han förtjänar att skämmas bort. Nu är alltså granen klädd, den ekologiska färdigkokta skinkan griljerad och sillen inlagd. Vi tog också fram alla ingredienser  till julfudge  tittsde på dem och ställde tillbaka dem i skåpet. Vem vill äta ihjäl sig på julgodis ändå? Och vi har massor av fina praliner jag fått i present, eller hade för de tog slut under kvällens film.

Hela dagen har jag fixat fram tomtar och skit och knött bort saker som inte passar till jul och trots att förberedelserna stannat av pågrund av ponnyskrället kommer julen till oss i morgon, med damråttorna kvar. Imorgon ska vi fira en riktigt god jul med familjen och så fort affärerna öppnar i mellandagarna ska jag åka och köpa back on Track för bakbenen som också blivit galliga när han bara står. Ännu en tusenlapp svisch... Men han vár lugn och fin så förhoppningsvis har det där dyra fodret redan börjat verka lite. Fina Manolito, jag hoppas verkligen han blir frisk snabbt! 

Nästa år då jävlar ska jag julstädningen i tid och pynta huset vackert med ljuslyktor som blinkar...nästa år!

Fyller år.

Gjorde ett långt inlägg om vetrinär besöket i fredags som inte publicerades. Försöker i detta nu göra om det från telefonen så för hoppningsvis finns det två intressanta inlägg att  läsa...nu verkar det ha gått igenom...ivarefall det har varit en trist och tung helg på många sätt. 

Hela lördagen ägnades då åt att skyffla lera tills kroppen höll på att gå sönder. När jag skulle ur sängen i morse var det inte nådigt vad träningsvärk jag hade. Det kändes som om man var 44 eller nåt. Efter frukosten åkte vi ner till Hööks för att köpa ett foder vi tror kan hjälpa Manne genomlida vilan lite sundare i huvudet, relax me för tittiga, heta hästar och hästar som reser dåligt. Köpte också loppfrö för magen, en boll att leka med, boots för när hovis slagit på nya skor nästa måndag, ett nytt hönät och krokar för att hänga upp nätet och en leksak i taket...allt för att hålla hästen glad och lugn och hanterbar. Slog till på ett kedjegrimskaft också i fall det inte räcker ;) Britt skickade ett sms om att gruset skulle på lite tidigar än räknat så vi åkte hem och hämtade sonen som gjorde ännu en arbetsdag i stallet med kommentaren  "men hur Står ni ut att vara här varje dag?" Han jobbar bra i varjefall och när Bill kom kom med traktor och sonen Johan  körde de inte bara upp gruset till hagen utan Bill skyfflade och krattade och hjälpte mig massor! Man känner en djup tacksamhet över att det finns goda människor här i värden.

Hagen såg riktigt bra ut när den var klar, kanske inte mysig direkt men funktionell. Stackars häst som ska tillbringa dagarna där! Min konstruktion av hönätshållare kanske inte är den mest stabila men om det regnar lite på gruset och det sätter sig borde det bli fast som cement och hålla en månad eller två hoppas jag. Vi fick dit mat och vatten och släppte in hans godisboll för att hålla honom sysselsatt. I boxen hängde vi in en godisleksak på bättre plats än sist och la en jollyball för trista stunder. Maten var han inte jätteintresserad av men vid insläppet åt han upp gröten. 

När Nathalie släppte ut honom var han bara lite på tårna och nästan dog när han fick se Jonathan utanför. Hagen var jätteläskig, fodernätet vågade han inte närma sig och han försökte sig på ett litet bocksprång på den stora ytan av 7x6 meter. Jaja efter en stund var han lugn och det hade inte varit några problem att ta in honom på kvällen. Min kropp är helt slut. Handen som varit skadad, blivit lite bättre är återigen ganska kass. Inte så att det gör skitont men lillfingret lever sitt eget liv...det får jag kolla upp efter jul om det inte blivit bättre. Man är ju inte helt ung längre... 44 eller så...

Hemma tog jag en dusch och la mig på värmefilten och somnade! Det var väl tio år sedan jag somnade utan att ta melatonin. Säkert välbehövligt. Karl lagade under tiden en lyxig laxsida med räksallad och potatis och bakade en fantastisk chokladtårta! Vilken man jag har❤️ Efter att vi firat lite skulle vi se på film jag och Nattis. "Nightmare before Christmas" som brukligt innan jul. Då knackade det på dörren och mina underbara kollegor överraskade med vin, ekologisk öl, och kravmärkt glögg och en fin helt perfekt ljuslykta från loppis. Jag älskar dem för att de verkligen vet vad som betyder mycket för mig...finaste dagen man kan ha tror jag. Tänk att få jobba med människor som man tycker så genuint mycket om! Känner mig mycket tacksam för allt jag har mitt i elendet med hästen. Jag har också på känn att Manne kommer bli bra i sitt ben, bara han får lite tid...

Hos vetrinären.

Igår var vi hos vetrinären i särö. Det var samma veterinär som besiktigade Manne i april. Mina farhågor besannandes tyvärr och ultraljudet visade en skada i djupa böjsenan. En anledning till att inte vilja köpa ponny var ju risken för att de ska bli skadade första halvåret på grund av annan ridning och underlag... Nu klarade vi oss åtta månader innan första skadan kom. Trist bara att det är så lång läketid på just senor. Vetrinären trodde det var dåligt underlag i hagen och en lite brall som orsakat skadan. Man ska undvika leriga djupa hagar så gott man  kan.

Vi fick börja med att springa i en gång med sviktande underlag. Vilket ställe vi var på, det förtjänas att nämnas. Otroligt vacker, mysig och stalllik miljö. Inte sjukhusaktig ens inne i kliniken. Manne var i varje fall inte halt vilket är en god sak. Men sen när han kände på benet sa han direkt att det kändes som en senskada. Han gav lite lugnande som tog förvånande hårt och snabbt på killen och sen rakade han och ultraljudade. Manne brydde sug inte ett spår. Man tycker lite synd om dem där de står och hänger med huvudet. Efter ultraljudet fick han stå i en box nån halvtimme innan vi kunde åka hem igen. 

Prognosen är god, skadan inte jätte allvarlig. En gång är ingen gång sa han så om vi sköter rehabiliteringen är det troligt att han är helt i form i april igen och att han både kan hoppa och gå dressyr. Det finns dock en 20% risk för återfall och då blir prognosen  sämre och kanske att hoppningen får avstås. Men det återstår att se. 

Nu ska vi först försöka klara av rehabiliteringen. Första månaden ska han vila helt i en 10x10 meters grushage med fast underlag. Det har vi inte tillgång till. Sen ska han skrittas igång en månad uppsuttet på hårt fast underlag. Vi har asfalt i området som funkar, resten måste vi åka för att få till. Vår paddock är helt utesluten som ridbana då den är för djup och tung. I mitten eller slutet av februari ska vi tillbaka och ta ett nytt ultraljud för att se hur det går. Därefter ska han travas igång på grusvägar, (som vi inte har) och fram i april ska vi kunna rida på som vanligt. 

Om man bortser från att vårt stall inte har några bra förutsättningar alls för att rehabilitera just senskador är det ju i varje fall rätt årstid. Man är ändå inte sugen på att rida när det vara regnar... Problemet är att hitta en lösning. Vår fålla är hård under leran så kan jag skrapa ur den helt, lägga fiberduk och grus kan vi kanske stå där. Om det blir frost kan vi ställa honom i övre delen av hagen där det är helt plant. Snälla bli kallt och sluta regna, och börja inte snöa...

Vi skulle också kunna dela av paddocken och låta två hästar gå där... Men det hänger ju på vad de andra i stallet kan tänka sig.

För övrigt finns bara möjligheten att flytta Manne under några månader. Eftersom vi ändå ska säga upp platsen till hösten då Nattis börjar gymnasiet och ska ta med hästen kommer det bli lite många flytt i så fall. Kanske bäst att hitta ett stall att stå i fram till sommaren i så fall? Jill har kanske plats i säve... Det blir mycket köra bil efter jobbet för dit kan inte dottern ta sig själv. Ska kolla på en tillfällig Box i Mölnlycke där det finns grushage imorgon. Om någon har en bra lösning, ett stall med goda förutsättningar eller nån annan bra ide tar jag tacksamt emot dem...

Så kommer så julen och begär att man ska vara med. Får se hur det blir med detta... 

Vi känner oss allt lite nerstämda för tillfället och framför allt oroliga för att vi inte ska kunna läka vår pålle. Han förtjänar det bästa!

Plötsligt händer det...

Äntligen! Efter en härlig dag på jobbet som kan bli den sista innan jul beroende på hur det går hos vetrinären i morgon skyndade jag mig till stallet. Jag hade fått ett efterlängtat samtal från transport försäljaren som hittat en kund till min transport. Jag fick göra hela stallet själv,  Nattis hade skolavslutning. Massa boxar, över 40 kg ensilage, regn och rusk, blöta täcken och hästar...helt enkelt väldigt väldigt tungt arbete för andra gången denna veckan. Det kändes mycket lättare med tanke på att jag såg fram emot att dra in lite pengar för en gångs skull.

Mannes ben var oförändrat så det blir kalas att ta reda på vad problemet är imorgon. Jag lyckades över tala maken om att åka ut till Hisingen och hämta transporten och den komma till stallet och byts bil med mig så jag kunde leverera transporten och genomföra en affär på en parkeringsplats i Lerum. Allt fick bra, tjejen vár jätte nöjd tror satt jag noga pekade ut alla brister jag känner till. Ungefär lika ivrig att köpa som jag var och hon tittade inte särskilt noga. Dessutom hade hon läst i en annons att golvet var nybytt vilket det inte är även om det är i gott skick. Så det fick jag ju upplysa om men hon slog till ändå tack och lov. Så nu väntar jag bara på att transaktionen ska gå igenom vilket alltid är lite nervöst.

Så nu kan jag åka till vetrinären utan att oroa mig för kostnaden. Som jag har längtat efter att få sålt transporten och sadlarna och så plötsligt händer det, två inom loppet av en vecka! Kvar är bara westernsadeln men den borde få en köpare alldeles snart. Tror minsann jag bad universum om att få sålt sakerna innan besöket i morgon så nu är jag lite religös igen...men hur konstigt det än låter kände jag mig lite sorgsen när jag lämnade transporten till tjejen och den inte längre är min. Jag var så himla lycklig när jag köpte den för tre år sedan, min alldeles egna transport... Det var stort. Riktigt då kändes det inte när jag köpte den nya, kanske för att Wasa finans äger största delen av den? 

Håll tummarna för att allt går bra i morgon nu.

En ganska lång dag...

Det var sista Cikt dagen med ITjobbet för terminen idag. Planen var att ta det lite lugnt men jag hade verkligen häcken full hela dagen. Gjorde en manual som jag tyckte blev väldigt fin och informativ men den får nog korrektur läsas lite innan den skickas ut. Fixade också anmälningsblanketter och länkar till fem olika workshops nästa termin. De som varit i år har varit toppenbra så jag hoppas på lika stor uppslutning nästa termin. Sen skulle jag bort till förskolan då vår lärarstudent hade vfu lärarbesök. Kom inte ifrån förän efter fem så det blev en ganska lång dag. 

När jag kom hem var maten inte klar. Jag är så ovan att inte maten står på bordet att jag blev lite stressad. Maken stod på en pall med skruvdragare i handen och fixade en sned hylla. Den har varit sne sen vi hängde upp den för typ tio år sedan men nu är den alltså plan...alltså vad händer här? Så jag började laga mat istället. Otippat på en onsdag. Nattis fick klara sig i stallet bäst hon kunde och kom hem lagom till middag. Också ovant att inte köra, jämra, åka, lasta, fixa, vara hemma jättesent på en onsdag. En fördel med häst som vilar.

En nackdel är ju att man nojjig hela tiden. Vi skulle ju rida igång i veckan och i morgon har tiden för självläkning gått ut. Jag ringde dock vetrinären igen igår och vi kom överens om att vi ska ta ett ultraljud på senan innan vi fortsätter. Det blir alltså att ta ledigt några timmar på fredag och köra hästen till särökliniken för lite utredning. Hoppas det bara visar på normal svullnad och att vi kan börja köra igång efter jul. Nu har han ju redan vilat så länge att han inte lär bli fetare eller tappa mer muskler om vi ger det en vecka till. Då får vi en lugn och skön men fattig jul.

Våra marsvin Björn och Benny som av naturliga skäl fått för lite uppmärksamhet sen vi köpte ponny har fått en ny adoptivfamilj. En arbetskamrat med barn i rätt ålder tar hand om dem efter jul. De har gnagare sen innan så där kommer de få det bra. Nattis hade ju en klasskamrat som skulle adopterat dem idag men mamman ångrade sig i sista sekunden. Det var synd på ett sätt men det var tur för jag tror marsvinen får det bättre hosmin kollega.

De är verkligen världens gulligaste djur och jag kommer sakna deras kuttrande när jag skär grönsaker i köket. Och att kela med dem men det är inte så att jag riktigt vill ta hand om dem på heltid när Nattis flyttar i väg till hösten. Lika så bra de får flytta nu. Och förhoppningsvis en glad liten flicka som får egna små marsvinsgrabbar i julklapp.

Helgerna går så fort.

I fredags hade vi fest på jobbet, eller faktiskt hemma hos en kollega. Herregud vad roligt vi hade och så sent vi var uppe och hur det straffat sig hela helgen. Klockan tre satt vi fortfarande och körde Spotify Quis och var så där lagom nyktra. Jag sov i en barnsäng hela natten och vaknade till ett hus som minst levde upp till ungdomens tillställningar. Det fixade vi i ordning innan frukost och sen skulle jag bara köra hem.

Och byta bil och köra transporten till Alingsås ungefär i blåst och halka. Jag slutade dricka långt innan jag slutade festa så jag tror inte det var något gränsfall på den fronten, men så himla trött! Jag som nu då tänkt bli bilkörningshandledare borde veta bättre. Manolito blev i varje fall överlycklig över att få åka transport och hade travat ombord innan jag ens var framme vid bakluckan. Tur han står så snällt. Resan gick bra även om det var lite små trixigt att ta sig fram till ridhuset vi skulle hyra. Om vi vill får vi åka dit när det passar och det var ju närmre än ridhuset i Alingsås. Men med tanke på att Mannes ben fortfarande inte har blivit helt bra vågar vi inta köpa nåt klippkort, det är dyrt att åka tre mil och betala en hundring för att skritta runt i 45 Minuter. Vi får se hur vi gör i slutet av veckan , kanske vi tar en tur till kliniken för säkerhets skull så får vi ett bra schema från vetrinären.

Idag var jag och Nattis först hos Emma och hämtade en liten söt gran. Nattis tyckte den var för liten och för gles. Jag tycker den är söt även om den blir i minsta laget. Men då får vi plats att gå in i vardagsrummet vilket är bra.

Vi var också och köpte lite julklappar på Frölunda innan vi kom hem och lagade middag. Lammytterfilé med rödvinssås och en fantastisk rödbetssallad en kollega gjorde till julfesten och jag tog (typ) receptet på. Ingen rödvin att dricka dock för jag skulle träffa nån som ville köpa min gamla fina dressyrsadel. Och den här gången blev jag av med den med endast några hundra i förlust. Så skönt. Nu vill jag bara få sålt den andra och transporten som faktiskt hade en spekulant på sig idag. Tror inte det blev nåt men ändå, det ger lite hopp.

Nu ska jag äntligen sova så jag orkar den här sista veckan också. Jag älskar verkligen varje dag jag får dit men nu ska det ändå bli skönt att få en liten paus.

Tid?,

Ja ibland får man oväntat lite extra tid. Idag var det Saradag i stallet, då får vi hjälp med att fixa boxar och mat i stallet så kvar blir bara intag på kvällen. Jag skulle utnyttja dessa oväntade extra timmar genom att fixa marsvinens klor innan det är dags att låta dem flytta hem till en av Nattis klasskamrater som förhoppningsvis kommer ha lite mer tid och intresse för att ta hand om dem. Klorna var ohyggligt långa så bara det är ju en indikation på att vi inte riktigt har den tid det tar. Ponny är en tidskrävande hobby... Björn och Benny fick i varje fall väldigt mycket beröm för att de inte var för tjocka och för att pälsen var fantastiskt fin!  Hon undrade hur vi utfodrade dem för att hålla de så fina...grovfoder och alla rester från grönsakerna. Vi glömmer nämligen att köpa pellets ganska ofta så det ges bara som godis ibland. Precis som hästen alltså fast vi skulle aldrig glömma klippa naglarna på hästen med skruvade klor som följd...det ska bli lite tråkigt att de flyttar för sötare smådjur finns inte. Och det är lite tomt när inte huset är fullt med djur.

Jag är  ganska orolig för Mannes ben också. Vetrinären tyckte inte det lät som åverkan på senan men man vet ju inte förän man undersökt. Vi ska i varje fall skritta igång honom 45 minuter under kontrollerade former i 7-10 dar så nästa fredag behöver han vara helt återställd. Är han inte det får vi åka in till kliniken och undersöka med ultraljud  för att var säkra på att det inte är en senskada. Senskador är typ det jag varit mest orolig för när vi köpte häst. Dels för att de är svårläkts och tar fasligt lång tid på sig och för att det inte alltid blir helt bra...dels för att en häst med tidigare senskada blir betydligt svårare att sälja. Inte för att jag vill sälja vår fining, men tids nog kanske Nattis vill ha storhäst. Jag vet att man ska försöka se positivt på saker. Men idag var han lite mer svullen än i går så det känns väldigt ostabilt. Skulle gärna sälja min transport så jag har massor av pengar till vetrinären...

Jag gjorde bara ett kort besök i stallet efter att jag handlat. Satte på back on track skydd och tvättade hagskydden...för övrigt fixade Nattis intag mm. När vi kom hem åt vi varm middag( ohhh!) innan vi bakade pepparkakor till julmusik och bara tog det lugnt. Snart är det julefrid.

Det går...

Tiden går framåt, idag är det Anna-dagen och jag tänker på min mormor...kanske kopplar jag ihop det med lutfisk som ska läggas i blöt idag och som jag under inga omständigheter, borträknat krig och svält, skulle äta. Det är också den dag jag skulle fira namnsdag om jag hetat Anna, eller Ann. Jag vet, ingen logik alls, men jag tänker åter på mormor.

Vädret var underbart idag! Lika soligt som det var regnigt i söndags. Och lagom varmt eller kallt. Jag skyndade mig till stallet, inte för att rida som jag sagt tidigare. Men hästen måste ju kollas och promeneras varje dag. Benet var lite mer svullet idag, vilket troligen berodde på att han gick utan sina skydd idag. De hade varit omöjliga att ta på i morse pågrund av leran. Jag fick åka till Kåhögsgård och köpa ett par extra som inte alls verkar lika bra och dessutom kostade dubbelt så mycket. Jag har inte provat dem heller så risken finns att de är för små och alltså är helt bortkastade. I varje fall var han lite otåligare idag igen och NH-passet gick väl så där. Han utmanar hela tiden faktiskt. Vill nafsa i kläder och grimskaft, gå på och för nära och stå still när jag säger gå och gärna springa förbi när jag säger stå. Vi jobbade vidare med att starta, stanna och följa. Dessutom lite "porkypinegame" där han ska gå undan för tryck. Han blir verkligen irriterad... Men han lär sig lite i sänder. Idag började vi också backa för skak i grimman vilket gjorde att han efter ett tag faktiskt sänkte huvudet, slickade sig och läpparna och smackade vilket är ett tecken på att de tänker och tar till sig att jag har ledarskapet. Sen några minuter efter när han skulle backa för grimskaftet när jag har ryggen åt ställde han sig på bakbenen! Inte så högt utan det märktes att han kollade om han kunde komma undan om han skräms. Det gjorde han inte. Han fick backa för ganska kraftigt skak i grimman och se stod vi stilla tills han sökte huvudet och fick komma fram. Efter det var han som ett fogligt litet lamm. Vi behöver nog hjälp av en erfaren NH tränare för att komma över utmaningarna. Jag vill inte gärna att Nattis ska behöva hantera om han reser sig för henne...fast det är klart det är lite speciella omständigheter när man är i sjukvila. Och när han sen fogar sig är han söt som socker och snällaste gosigaste hästen... Svårt att vara arg på honom då...

Jag skulle också klippa mig och var en timme för tidigt hos frisören. Det var ju ett sätt att tvingas slappna av... När jag kom hem sa maken att jag var fin i håret...läskigt. Vad betyder det? Dessutom att han tyckte jag gjort så fint i vardagsrummet i söndags och att det är så julmysigt... Förvirrande...

En god nyhet är att våra marsvin ska flytta! Nattis kompis vill gärna ta hand om dem på en gång! Jag har varit lite orolig att de ska behöva göras av med på annat sätt när hon börjar gymnasiet och kanske inte bor hemma på veckorna. Så på torsdag ska de få klorna klippta och pälsen friserade. Sen hoppas jag att någon annan ska se efter dem så de blir gosade med och älskade ett par år till. Det innebär i såfall att vi bara har katter som husdjur för första gången på sju år eller när vi nu fick första kaninen. Jag saknar faktisk att se kaninen hoppa runt i trädgården och se så där söt ut...men samtidigt ganska skönt att inte behöva oroa sig för omvårdnaden hela vintern igen.

Andra advent...

Helgen har varit mysig faktiskt. Idag fick jag städat undan lite och ställt fran några få men viktiga adventssaker som förhöjer livets glädje ämnen. Lite ljus, nån stjärna men framför allt tomtearmén och julkrubban från mormor. Jag köpte också en sån där doftpåse på grönbergs i fredags så nu doftar (stinker) det starkt av jul i huset. Tror jag ska sätta på lite glögg nu...

Så nu är jag tillbaka igen. Det doftar så gott! I januari ska jag börja träna och äta nyttigt, inte nu... Nu ska jag dricka glögg varje dag och äta fet mat och inte träna. Man måste nogsamt planera sånt här.

I fredags hämtade Cia upp mig på jobbet innan vi åkte in till stan för att ta en öl, köpa julklappar och äta middag med kusinerna. Jag köpte snabbt en julklapp och sen blev vi sittande på Harrys i fina länsfotöljer och pratade om allt man inte hinner prata om när man inte ses så ofta. Vi fick gå direkt till middagen och fortsatte kvällen fram tills min kusin Peter kom och körde oss mer eller mindre sönderskrattade! 

Även gårkvällen bjöd på skratt och lite för mycket alkohol i blodet hemma hos Anki och Mats, de enda vi känner och festar till hos tillsammans. Antar att vi har det inflytandet på varandra:)

Innan middagen hos Mats och Anki julpyntade vi stallet och drack glögg. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det men sammanhållningen i det här stallet är fantastisk. Jag kunde inte hjälpa till med väggruset då min hand tyvärr blivit lite sämre igen men jag tror alla uppskattade att jag julpyntade stallet så det blev fint för alla. Vad jag ska göra med handen vet jag inte... Kanske måste jag hålla den tejpad när jag jobbar? I natt gjorde den så ont att jag nästan grät. 

Manolitos ben är fortfarande något svullet över senan. Vetrinären trodde minst denna veckan ut men säkert längre så jag borde inte vara alltför orolig, framför allt när han inte är halt eller varm längre... På onsdag ska vi åka till ett ridhus i hemsjö och då får han trava lite på rakt spår så får vi se.

Börjar så smått längta efter julledigt...

Lite jobb...

Först en lång dag i Cikt huset med ett stort nätverkssammankomst, alla och lite till var där...det var spännande att se mer av utbudet, det är ännu inte bestämt vad vi ska fortsätta arbeta med men båda verktygen känns som de har stora fördelar som får vägas mot varandra...alltid lär man sig nåt nytt på vägen.  Eftermiddagen var det workshop med super trevliga mer eller mindre bekanta pedagoger. Det är så roligt, en av de bästa delarna med IT jobbet. Workshop om iPad framför allt. 

Fick dock ett lite stressande sms om en häst i stallet som hade koliksymptom. Kunde tyvärr inte åka direkt men så fort vi slutat åkte jag upp. Först verkade symtomen ganska diffusa. Lite trött och lite feber och kanske lite tendens att sitta mot buken. Det tog nån halvtimme innan han lyfte på ett bakben och sparkade sig lite...ägaren ringde och rådfrågade och vi beslöt att avvakta nån timme till men sen kom vetrinären ändå och gav allt hon kunde ge. Dropp och parafinolja och avslappnande. Nu ska hästen promeneras två gånger i timmen i åtta timmar...jag har lovat att ta tidigt morgonpass innan jobbet så nu får jag krypa i säng för att orka med dagen.

Mannes ben var lite bättre idag med. Svullnaden vill inte ge sig men värmen är mindre och mindre... Nattis red i paddocken medan cool promenerades. Han såg fin ut, lugn men glad och framför allt ohalt fortfarande. Idag red hon på kort tygel men har inte börjat trava ännu...får ringa vetrinären och fråga på måndag om svullnaden är kvar. Det skulle ta minst tills dess trodde han. Jämfört med stackars cool känns ett svullet ben väldigt odramatiskt...

Nån stans känner jag en tacksamhet för att ha tt förmånen att stå på Brase Ramsjögård med dess fantastiska ponnys och ponnymänniskor. Vilket gäng vi är! Ställer upp och hjälper till så gott vi kan utifrån vår förmåga. 

Kanske?

Idag firade vi lucia ett par veckor för tidigt. Alla barn utklädda och så filmade vi årets luciatåg...det var himla roligt och filmen blir nog bra. Det var åtminstone så att fröknarna hade väldigt roligt... Och den arbetsglädjen är guld värd. 

Jag hade lite brottom i stallet eftersom jag planerat att träffa bästasyster i Lerum. Benet var lika eller mer svullet idag. Men efter promenad bättre. Det gick också någorlunda att hantera skrället idag;) Jag ställde ut koner men tanke på att vi skulle göra lite lydnad kring dem. Han var lite så där på gränsen till att fundera på bus... Bet lite i jackan, drog mig i håret, skrapade i marken... Men sen kom han på att han kunde bita i konerna och bära runt på dem.  Det blev han som städade undan, en kona i taget bar han till grinden. Tror inte att man kan lära dem apport? Men han är verkligen som en liten hund.

Köpte glögg och satt på conditori i Lerum med Cia. Det som skulle bli ett kort möte blev flera timmars avslappnat småprat. Jag uppskattar verkligen att du är hemma hörru...saknar att ha min syster i samma land. Och bästa kompisen i Kina... Nej fy. 

Stannade och handlade lite lussebullar och annat på väg hem så efter vi begravt kaninen hade vi lite adventsfikat jag och barnen. Glöggen var god, jag blev sömnig...ny dag imorgon. 

Jaha?

Inte så väldigt mycket bättre idag heller...framför allt inte med humöret. Det enda jag kan tänka mig att framföra av godartad sort är att jag äntligen, efter elva månader fick kramat om min syster. Goa fina syster, tänk att när man väl ses så känns det inte som om det gått nån tid alls. Man längtar och saknar och vips så är det bara att ta vid där man slutade. Det kändes gott. Tyvärr fick jag göra processen kort för jag hade väldigt mycket stalljobb att utföra. 

På agendan stod att försöka rädda vad som räddas kan av torvbädden och förhoppningsvis stallinredningen. En sån tur att vi köpte en sån där "lick it" godis leksak och hängde in i boxen så han skulle sysselsätta sig med den i stället. Nog hade han sysselsatt sig, hela grejen var slut! De brukar hänga rätt länge. Jag hade hängt den i en bjälke men alltför nära väggen så det var vackra spår i en halvcirkel där han lyckats trycka den för att kunna bita av i stället för att slicka....jaha? Var det allt... Men om jag hänger upp den mitt i boxen så han inte kommer åt att trycka den mot en vägg kanske? Han verkar ju uppskatta godiset. 

För övrigt har han nu bitit sönder plasten runt vattenledningen, dragit tänderna mot dörren så det är stora repor, bitit loss metallen på gallret...(djup suck) 

Började i varje fall med att hacka loss torvmossen under vatten koppen. Mest en blöt sörja faktiskt. Var lite rädd att hitta nån dö bonde där nere i mossen...med läderhud. Jag grävde med min friska hand och balanserade med min skadade. Nattis körde skottkärra. Fram och tillbaka...säkert 20 fulla kärror innan vi krattade slätt och la på två och en halv bal torv. Nu är den perfekt! Luktfri, torr och jämn...satan ta hästen om han förstör den igen!!!

Vi satte under tiden på back on track i hagen. De ska värma upp och öka blodgenomströmmningen och när vi tog av dem var det markant skillnad. Mest på att det skyddet som satt på det skadade benet var varmare än det andra?  Svullnaden var varken bättre eller sämre men varmare fast utan puls! 

Visst är han söt? Och ser verkligen ut att njuta av livet. Vi trodde nog att han börjat vänja sig vid att stå i sjukhagen då han varit riktigt skötsam de senaste dagarna. Fast när gullhästen och dottern skulle promenera i paddocken efter lunchen blev han jätte rädd och spattig! Stegrade och försökte galoppera på stället...hon höll på att inte kunna ta in honom i hagen igen utan fick släppa grinden för att kunna hålla honom. Hon var inte glad när hon kom till stallet. Vi tränsade och tänkte att en tur runt Karis bland lite stenar skulle funka. Det gjorde det till en början men när vi skulle gå tillbaka var han som en unghingst. Snygg, men JÄVLIGT stor!!!! Och plötsligt brallande han loss så alla hovarna var i luften samtidigt. Just då beslöt vi att nu får det vara nog med sjukhage. Vetrinären sa ju att han kunde gå ut om han inte busade för mycket på måndag. Och skydden var ju redan på så vi släppte. Först var det väl ganska lugnt men sen kom Bill och Johan med traktorn och då blev det lite livat ett kort tag. 

Nåväl det fanns absolut ingen hälta i vare sig trav eller galopp, det har vi konstaterat. Inte heller i bocksprången, fast han tog det ganska lugnt ändå, jag tror man kanske hade suttit kvar till och med, åtminstone om man var 15.  Vi får se hur det ser ut när han kommer in i kväll. De skulle ringa om det verkade vara något konstigt med honom och det borde ha gjort det vid det här laget i så fall. 

Det tog några timmar att fixa allt som skulle fixad idag. Och när jag kom hem var hela huset stökigt, barnen sitter vid sina datorer och jag skulle fixa mat och ta fram julen. Efter att ha bett om hjälp ett antal gånger rann det till slut över, jag ställde in julhelvetet på stående fot och beslöt att gå och duscha och vägra ta fram en enda julpryl! När jag kom upp hade sonen tvättat fönster och hängt upp julgardiner (skulle kunna säga bara gardiner också då vi inte haft några uppe sen förra julen) och dottern hade städat undan i köket och tagit fram adventssakerna. 

Till middag fick de älgfärsbiffar med rödbetor och getost, de över 18 fick ett glas rött också och stämningen var väl något högre. 

Hoppas hästen sköter sig bättre i veckan för jag gillar inte när det blir lite farligt runt dottern. Idag tror jag till och med hon blev lite rädd och det är inte vanligt kan jag säga, hon är ganska lugn runt hästar...imorgon har hon sällskap i paddocken det lovade hon... Tänk vad söt han är när han vill...

Dyr jävla skitsport!

Och inte får man ut nåt alls för det för tillfället, bara gråt och smärta... Fast ponnyn är åter sitt gulliga mysiga jag igen så han verkar ha vant sig vid att stå i sjukhage. I morgon eftermiddag är det slut på det, då ska han ut i hagen och mysa stillsamt med sina lugna kompisar. Bara så han vet. För idag har jag spenderat över 1500 kronor för att göra hästen och stallinredningen en tjänst. Back on track benskydd för en tusenlapp. De ska hålla benen fina under natten, ge värme och hjälpa kroppens egna läkprocesser. Jag har som sagt både handledsskydd, knäskydd och världens bästa tröja som håller musklerna i ryggen mjuka när jag rider. Och en nackkrage som räddat många dagar. Så jag hoppas benskydden lever upp till mina förväntningar. Utöver dessa köpte jag damasker i neopren som ska skydda i hagen så han inte sparkar sig igen. Inte heller helt gratis. 

Utöver detta fick jag köpa beslag för att kunna flytta hönätet och hänga in en hink med vatten. Britt försökte hjälpa mig men det slutade med att jag övertalade maken att komma till stallet och borra i väggarna och hänga upp. Han var inte glad. Fast gjorde snällt som jag bad så man kan säga att han fick rätt många pluspoäng. Han kan omvandla dem till pusspoäng om han vill...vi köpte också en jäkla godisleksak som förhoppningsvis kan locka till lite lek istället för att han ska bita sönder vattenledningarna. Och skrapa tänderna mot metalldörren. Manne har nog inte så höga poäng hos stallägaren...snart har han rivit hela stallet. Tur han är snäll mot oss varje fall. Nattis har skrittat uppsuttet sen veterinären sa att det var ok. Inga problem med busighet alls trots att hon rider barbacka. Kanske det minskade havreintaget kan vara en bidragande orsak? Funderar på  att byta mot ett havrefritt foder istället för att se om den där urrigheten och tittigheten kan tänkas bli mindre? 

Längtar tills vi får rida ordentligt igen. Fast jag har ju inte riktigt den möjligheten med min hand just nu i varje fall. Så. Det var ett långt grinigt inlägg. Passar på en grymt trist dag som bara kostat massor av pengar och familjelycka.  Inte ens den där festen jag sett fram emot orkade jag på då jag

var sent i stallet. 

Den enda roliga saken att skriva om idag är väl att min älskade syster äntligen landat hemma i Sverige för en månads semester och julfirande. De ska bli så roligt att få umgås. Mellan jobb och stalljobb kanske jag kan få till nån kvart här och där...längtar efter att ses imorgon så om hon är vaken kommer jag säkert våldgästa efter frukosten och innan jag ska lunch fodra. 

Äntligen fredag!

Det är verkligen något speciellt med fredagar. Nu måste jag ju erkänna att jag är oförskämt glad i att vara på jobbet, nästan så jag redan längtar efter måndag...som en förälskelse känns det när man kommer till jobbet och möter alla goa ungar och framför allt kollegorna. Jag är lite småkär i dem allihop, faktiskt. Så kul att vara där att jag stannade över en halvtimme bara för att skicka iväg en beställning av lite kul natur och teknik material. På en fredag kväll? Inte helt normalt kanske...

Jag var i stallet på lunchen idag med och fodrade. Kollade benet och det såg ut som igår. Inte bättre, inte sämre...ringde vetrinären som besiktigade Manne och rådfrågade. Han trodde nog det skulle gå över av sig själv men att man får ge svullnaden lite tid att lägga sig. Utifrån vad jag beskrev var det en godartad svullnad (undrar vad en elakartad svullnad är) som bara behöver tid. Vi skulle motionera 30-45 minuter för hand eller uppsuttet för att öka blodgenomströmmningen och sen stå kvar i sjukhagen över helgen. Vi ska också linda benet på natten. Det betyder att jag behöver åka dit varje kväll och linda och kanske varje morgon och plocka av det. Beroende på om han står tillräckligt stilla för att låta Britt plocka bort det. Sen är det bra med skydd i hagen om han busar mycket. Jag tycker mest han står och äter men nåt måste han ju ha gjort för att skada sig så jag antar att han också gör annat.

Imorgon måste vi  till Hööks och köpa stallbandage och nån boxleksak. Kommer inte vara gratis...önska någon ville köpa min transport så jag inte behövde oroa mig för pengar. Sen får nattis rida eller promenera. Jag ville väldigt gärna gå på fest på i morgon men då jag måste upp till stallet på kvällen för att sjukvårda och linda ben  kommer jag kanske inte orka det. Jag är lite trött faktiskt och kanske bara ska stanna hemma och vila upp mig lite? 

Pålle var snäll och mysig idag, han har kanske vant sig vid att stå stilla nu?

Lite mindre nöjd...

Jag borde vara glad, jag är nog det också. Fast just nu skulle jag kunna sälja ponnyn och åka till Thailand. Nej där har jag ju varit , men ett varmt ställe med palmer och kokosnötter. Alltså benet är inte bättre idag än igår...det började så bra med att svälla av under veckan men nu har det stagnerat. Inte så väldigt svullet, kanske nån cm bedare runt senan och fortfarande ytterst lite varmare och lite puls i. Grrrr. Hade velat släppa ut honom i hagen på lördag. 

Idag fick jag ju kasta mig iväg på min 30 minuters rast och åka fram och tillbaka för att kasta in tre kilo hö i fållan. Det tar 16 minuter en väg så det är orimligt att hinna. Alltså ingen kafferast. Förövrigt gick ju jobbet bra idag med. Min hand är faktiskt något bättre idag än igår så det kan jag ju glädjas åt. Just nu hat jag mer ont i huden där tejpen suttit och huden nu är flådd och röd. Imorgon får jag ha nåt mjukt emellan tror jag. Jag kan också nästan knyta handen nu så jag har gott hopp om att bli bättre innan hästen är det. Jag skippade också mina antiinflamatortabletter så magen är lite mindre i uppror. Kanske jag och mina byxor kommer vara på samma våglängd igen snart? 

Det går bra att jobba med barnen men att jobba i stallet var skit idag. Det var länge sen jag kände mig så sur och grinig. Försök mocka sex boxar och en lerig sjukhage i mörker med en hand som inte kan ta nån vikt! Gissa om man får jätte ont i ryggen och axlarna i stället när man står halvdant och försöker kompensera? Sen ska naturligtvis vår skitsöta ponny vara ett monster i boxen! Han leker med vattenkoppen så vi har en torvmosse under den! Nu måste vi gräva ut säkert 30 cm djup gegga på ca en kvadrat meter för att inte stolpar och vägg ska ruttna. Och dessutom envisas han med att kissa på just en plätt som stinker hur mycket vi än kalkar. Och där är ju en mindre kulle nu då vi fått lägga torrt över. Idag krattade jag och tog bort kissberget, kalkade och la över 10 cm ny torv. Det luktar bättre. Men vattendelen får jag ta en annan dag för handen klarade inte mer. 

Nu ska jag flytta nät och sätta in en vattenhink så Britt kan stänga av vattenkoppen. Har man inte jobb så får man. Kanske en leksak i boxen kan hålla honom lite nöjdare. Det hade han hos tidigare ägaren och det kanske fanns en anledning? 

 Vi lindade i varjefall benet och Nattis promenerade med honom en halvtimme i paddocken. Idag var han lugn och fin utöver att han sprang ikapp nattis och nafsade henne i ryggen! Ny fick han ju bara tag på jackan men ändå! Lite ohyfsat måste jag säga...vi lägger ändå väldigt mycket tid på att vara konsekventa och tydliga i hanteringen. Han får inte gå före eller springa på, då får han backa...det syntes tydligt att han utmanade ledarskapet rejält igen. Som sagt Thailand eller lämplig exotisk ö... Fast efter att hon backat och uppfostrat en stund var ha foglig som ett lamm igen och alldeles mysig när han kom in i stallet. Fy, just idag kan jag inte säga att jag gillar att vara hästägare. Kan till och med se fram emot att slippa ännu en vinter med häst! Tänk vad mycket tid jag kommer ha efter sommaren...och med tanke på hur mycket tonårsdottern verkar uppskatta sin mor vissa dagar...säger bara vajande palmer...

Kurs och lite mer...

Idag var det tredje kurstillfället för årets digitala kompetens. Måste sägs att årets kursdeltagare är ovanligt ambitiösa! Så gott som alla gör sina hemläxor och skickar in dem i tid! Det är en lite lätt surialistisk känsla att ge läxor till mina närmaste kollegor, i år är det två i gruppen. Temat idag var iPad. Det är det roligaste tillfället faktiskt och det enklaste att lägga upp så det passar många på olika nivå. Tiden gick så fort bara att det kändes som om man missade några saker. Det är tur att jag har en dagordning varje gång att följa. Nu när man börjar lära känna gruppen käns det som om den nog kommer bli lika trevlig som förra gruppen, även om det nog är ganska svårt att slå den! Fast man ska inte jämföra människor såklart. Men det är som med barnen, varje grupp man har är den bästa.

I stallet var det mörkt och dimmigt och småkallt. Invigde de nya termobyxorna som satt perfekt när jag köpte dem på Ullared i början av hösten. Nu har de hängt på kroken i sadelkammaren och krympt nåt förfärligt! Det måste vara fukten från alla våta täcken....Vi hade tänkt att köra en repris på gårdagens stök och bök i paddocken, idag iförda både hjälm och skyddsväst. Men så skulle en tjej istället skritta en sväng i samhället så vi hängde på. För att komma till samhället måste man först ta sig genom lerpölen, över stenarna och ut i bläcksvarta skogen. Försedda med pannlampa och mobiltelefonens inbyggda ficklampa. Manne var lite småstökig när jag palperade och i början av promenaden men så fort det blev lite terräng att tala om lugnade han ner sig. Promenaden blev riktigt mysig. Det syntes dock lite i nerförsbackarna att han inte ville ta för sig, så nåt vajsing är det fortfarande. Svullnaden var däremot ännu mindre idag och pulsen nästan borta så det är på bättringsvägen. Efter promenaden var det dessutom ännu bättre än innan. Han var betydligt trevligare att hålla på med också när han fått röra sig i skogen. Vi avvaktar med att släppa ihop i hagen till helgen. Jill tyckte vi skulle linda med elastisk binda och padd innan hagsläpp så han inte sträcker sig. Och det får ju bli på lördag för även om det är mäckigt  att åka upp på rasten för att fodra är det bättre än att det blir sämre igen.

En fördel med gamla jobbet var att  det var nära till stallet. Då han man både fodra och dricka kaffe. Idag när vi gick förbi gamla jobbet kom en liten kille springande och gav mig en jättebamsekram och sa att han saknade mig. Tänk att de ändå komme ihåg en, det värmer frökenhjärtat.

Hästen börjar förhoppningsvis läka, nu är det bara handen som ska bli bra.  Det blir långsamt bättre, idag kunde jag schamponera mig själv. Fast nu har jag börjat bli alldeles röd och irriterad där tejpen sitter och det svider när jag tar av den. Jag kan inte gå utan tejp för det gör bara för ont när jag råkar röra fingrarna. Just nu ligger jag och svär över hur svårt det är att försöka skriva utan att använda hela handen.  Det är klart, mellan mig och paddan ligger den här skönheten och undrar om vi inte ska kela lite istället. Tror jag gör det faktiskt hon är oemotståndlig....

Bus och godis....

Om vår häst Manolito fick bestämma är det så alla högtider skulle se ut. Det skulle också vara högtid varje dag...att stå i sjukhagen är inte riktigt det som uppskattas mest. Man skulle ju kunna tror att matte då skulle välkomnas med gott beteende och tacksamhet? 

Jag tog av täcket och satte på repgrimma för att motionera nån halvtimme för hand som det så fint heter. Repgrimma är bra för då han vi samtidigt jobba på det där med lydnad. Tänkte jag. Första 15 minuterna gick ju ganska bra. Vi stannade ett par gånger på väg till paddocken då Herren tyckte vi gick allt för långsamt och rakt på den smala vägen. Sen tröttnade väl killen på att gå långsamt bakom, istället fick han små ryck och kastade sig fram och stannade och hoppade bak som om vi skulle leka nån hagtafatt! Nej det tyckte ju inte matte förstås. Stoppade grimskaftet i munnen också så han kan busa utan att få tryck bakom öronen;) smart är han också.... Mellan promenerandet blev det en hel del backa du är för nära, flytta på dina ben-gå fram-stå still-backa övningar tills han helt enkelt tröttnade på att busa och fogligt promenerade bakom på en replängds avstånd. Det tog över 45 minuter...

Till det positiva hör väl ändå att gallan var borta. Istället syntes tydligt bulan. Det var lite puls i fortfarande så minst en dag till i sjukhagen tyvärr. Om det fortsätter gå ner får han komma ut till kompisarna i övermorgon...kanske inte bli riden på ett par dagar till, vi får se. Skönt att det inte är några sår som stökar. Skulle gissa att det varit lite mer bus än vad som är nödvändigt i hagen också. Han tigger förfärligt mycket också och försöker nypas om man inte  tydligt visar att det inte är ok!  Och det finns ju kanske godis i fickorna? Om man mular in sig ordentligt?  

Pålle verkar läka fortare än matte. Handen har gjort mer ont idag igen. Kanske det ligger något i att jag inte borde jobba med den? Men det är bara så tråkigt att vara hemma att jag hellre tejpar och känner mig handikappad.

Försök att hitta känslan

Vaknade lite tröttare än jag tycker jag förtjänade, en halv flaska lyxigt rödvin på en lördag kväll till finmaten borde inte ta ut sin rätt. Kanske är det mer att magen känns som en ballong och aptiten blir obefintlig på grund av orudis? Trots magsårsmedicin...Jaja vi åt en god frukost och sen skulle jag och maken till stan och njuta av att julhandeln i god tid innan alla andra. 

På vägen stannade vi vid stallet. Maken höll Manne medan jag kände igenom honom. Lika svullet idag som igår men mindre varmt. Lyfter benet när jag klämmer på honom men det gör han ju även när man borstar...och ska man kratsa hovarna är han så snabb att lyfta att jag inte hinner röra benet. Så det är svårt att avgöra varför... Eftersom han leker och brallar lite väl i hagen beslöt vi i kväll att låta honom stå i sjukhagen ett par dar. Om det skulle vara senan som är överansträngd ska han inte galoppera på den. Gjorde i ordning några kraftburkar med minimalt med havrekross och vitaminer, morötter och mineral. Bara så vi slipper överskottsenergi. Och ny halm för den gamla var faktiskt nästan slut! 

Karl höll hästen fint och Manne försökte övertyga honom om att han är sötast och borde få morötter...Karl tyckte han påminde om en söt hund. Bra tycker jag.

På stan var de billiga parkeringsplatserna borta så det slutade med att vi shoppade lite på Frölunda torg. Riktigt mysigt och vi fick tag på tre julklappar. Jag köpte också tre nya pocket och den ena har jag redan läst halva av! Den där litteraturpristagaren får vänta ett tag till.

Jag längtar efter att kunna använda handen bättre. Det är nog ett tag tills det händer tyvärr för även om svullnaden lagt sig och jag kan röra lite på fingrarna är den fortfarande helt obrukbar. Inatt drömde jag att jag var förlamad från midjan och ner så även i drömmen är jag handikappad! 

Härlig dag trots allt...

Sköna sköna höst, eller vinter...planen idag var att trotsa smärtan i handen och rida ut med stallkompisarna. Nattis skulle  bio med en kamrat och Manne behöver absolut all motion han kan få. Så när jag vaknade i morse var jag jätteglad att svullnaden lagt sig ytterligare lite och att jag kunde motionera mina fingrar och mjuka upp dem lite utan jättesmärta. Det går fortfarande inte att sätta nån kraft i handen men jag kunde lyfta lillfingret några millimeter från bordet. 

Afterwork med Cikt-gänget på Harrys var så trevligt. Jag blev så sugen på att spara ihop lite pengar och åka till London tillsammans igen. Det är tråkigt att vi inte fått möjlighet att åka de senaste åren. Men ett par glas vin och trevligt sällskap var lite kompensation i varje fall. Jag kom hem tidigt och somnade innan tolv så när jag vakande innan klockan i morse var jag utvilad och taggad för utflykt. 

Trots att det är svårt att göra saker med tre fingrar ihop tejpade tänkte jag att en ridtur  i skogen borde gå vägen. Jag fick hjälp med att sätta fast transporten och blev lovad all hjälp med sadling. Sen när jag borstade av Manne såg jag att han var jättesvullen på höger framsena! Den var också varm och hade lite puls och han reagerade med att dra upp benet när jag kände på honom. Inte bra alls. Gick upp och kollade i paddocken men han är inte direkt halt, knäade till lite men mer var det inte. Mats sprang med honom och då körde han ett litet bocksprång och ville galoppera så väldigt ont har han inte. Jag ville i varje fall inte ta med honom ut på långpromenad i delsjöområdet så han fick stå inne i boxen med lite mat medan alla andra åkte iväg. Jag hängde  och promenerade en kort sväng men skorna jag hade var inte bekväma att gå i så jag lockade med mig en stallmamma till Bertilssons stuga för att fika när de andra motionerade. 

Så när allt kommer omkring  var det inte helt dumt. Min hand fick vila som den skulle, Mannes ben blir säkert snabbt bra och vi hade väldigt trevligt. Första riktigt kalla dagen för året med första frosten. 21 november...fantastiskt! Och rent krasst, vi har haft Manne i snart 8 månader utan minsta problem så en svullen sena som dessutom kom plötsligt och alltså inte är förslitnings skada är väl mer än man kunde hoppas på.... Och ska nu hästen skadas är det inte fel att det sammanfaller med att man själv inte får rida. Och klubben vi tränar  på har fått kvarka så den är i karantän några veckor, träningar inställda på obestämd tid och för övrigt verkar det var många karantäner som hinder oss från att åka. Så åter igen, ska hästen skadas och vila är det inte fel att det händer när man ändå inte kan åka och träna...

Sen har vi nog världens mest underbara gäng i stallet. Dessa fantastiska mammor och pappor och ponnyungar...alla får vara sig själva, det finns nästan ingen prestige i vårt stall. Stora, små, nybörjare och erfarna umgås och delar erfarenheter på ett sätt som jag tror är unikt i stallvärlden. Det finns ingen som lämnas utanför, inget skitsnack ingen snobbism...ibland saknar jag ridhus och klubbtillhörigheten som kändes när vi stod  tex PRK och när jag red på Råda. Jag saknar att rida tillsammans och få lite återkoppling, att känna att man utvecklas för man pratar med de andra om hur det gick, att få höra "vad bra det gick idag, vad duktiga ni har blivit, vad ni utvecklas,..." Det som man delade efter ridlektionerna. Som privatryttare gäller det bara att överleva de där kallblåsiga passen ensam i skumtimmen. Men dagar som idag med stallgänget väger upp saknaden av detta med råge, och lite till...

Nu har jag kommit hem duschat och handen gör skitont igen, tur jag inte red! Jag lagade lammetrecote med vitlökssmör, rostade rödbetor och jordärdskockor och ris. Till detta ett fantastiskt gott 150 kronors vin, man lever ju bara en gång så varför inte? Karl har ett gäng högljudda LP fantaster och några fanatiker som spelar nåt rockmusik spel i vardagsrummet. Du har väldigt trevligt. Jag ska sätta mig och göra ett fotoalbum från Kina resan, "atlast"

Oj vad det går!

Tiden framför allt, den springer iväg så jag blir lite nervös...snart är det jul med några dagar ledigt. Det blir nog inte alla dagar som blir lediga utan vi behöver komma in och arbeta lite i mellandagarna tyvärr. Men i år känner jag mig inte ens i närheten av hösttrött och nu är det redan 20 november! Är det nån gång man ska känna sig sliten och trött på jobbet är det nu. Men dagarna går och veckorna med. Och fortfarande är varje dag en god dag. Härligt. Självklart sliter vi också med regnkläder och förkylda barn och annat som hör förskolan till men det känns som om varje dag blir lite bättre än föregående och att vi helt enkelt har det så bra tillsammans att man får energi.

I dag har vi tillexempel varit i skogen för att filma maskar. Efter höstens succé med snigalfilmen ville ett par barn gärna forska lite om maskar. Och gör en egen kortfilm. Ja då gör vi det. Och på eftermiddagen var vi sugna på att prova nya saker i tekniklabbet så vi tog fram ljusbordet och provade att måla på det. Några barn provade ett vatten experiment med diskmedel. Vi satte dokumentkameran på så att alla som ville se kunder göra det. Så roligt att utforska och ändra i miljön efter barnes intressen. Här är några bilder som inte visar barnen men väl vad de gör...

 Handen har hållt samman hela dagen utan större svårigheter. Mina kollegor är så snälla att jag slipper vissa uppgifter som kan vara svåra med en hand eller helt enkelt lite ohygieniska. Jag kan ju tex inte få på en handske för att byta blöjor eller hjälpa på toaletten. Disken och påklädningen är svår också med kirurgtejp på tre fingrar. Jag gillar orudis idag. Det gör inte ont alls under nästan 10 timmar. Sen kryper det fram lite långsamt men då är det ju dags att ta nästa dos. Magen är ju inte riktigt lika nöjd. Trots magsårsmedicin som ska tas samtidigt. Just nu har jag tagit bort tejpen, det blir inte helt mysigt mellan fingrarna om man säger så, så jag tänkte att det skulle vara bra med lite handkräm. Det är ju ändå dags att sova nu. Satte mitt backontrack handledsskydd i stället. Det håller ihop hela handen och är ju dessutom utformat för att läka skador fortare. Det verkar sitta ok så jag ska försöka sova med det i stället för tejpen. 

Kör en härlig avslappnings app på den andra paddan som heter breeze. Och så har jag krupit mer under min värmefilt och myser. Ska börja läsa en ny bok tänkte jag, en som legat ett tag i hyllan och väntat på att jag ska orka. Onåd av J.M Coetzee. Köpte den i samband med Nobelpriset för många år sedan med har inte kommit mig för. Nu är det dags...