sista semester dagen

Den sista semester dagen regnade bort precis som så många andra av det här årets semester. Det gjorde ingenting för all del. Det var värre att det föll fem minuters regn i går när jag precis målat färdigt. Jag svor lite och då höll det upp igen. Men idag när jag kollade till färgen hade det naturligtvis ställt till det på taket. Sidorna ser ok ut förutom en droppe som runnit och där har färgen inte fäst. Och på taket är det då fullt med regndropps formade blåsor som det bara är till att skrapa bort för att måla om igen.

Idag har jag inte målat för det har regnat och regnat. Jag hade hoppats på att få besök av Lovisa men de fick plötsligt förhinder så vi får skjuta på det ett par dar. Kul för henne för det var trevligt förhinder, håller tummarna för att allt gick bra:)

Det gav ju mig också oanade möjligheter. Som jag använde till att sätta mig i min nystädade lounge soffa och läsa. Sen gjorde jag lite Yoga vilket var väldigt skönt för mina stela muskler. Jag har nu promenerat mellan 3 och 5 km om dagen (förutom ett par dagar då det vräkt ner) eller kört en halvtimme Yoga. Dessutom har jag kört stenhård  kalori räkning i appen "shape up" som sonen visade mig för två veckor sedan. Tänkte jag skulle gå ner till under 60 strecket igen så att jag kan använda mina kläder. Men efter två veckor verkar jag ha gått upp ett kilo istället. Bantning är uppenbarligen ingenting för mig...

Hajstorp

Istället har jag börjat sticka. Det är helt sant... När jag väntade Jonte stickade jag ett och ett halvt par strumpor. När jag väntade Nattis stickade jag ett halvt par (den som var kvar) sen dess har jag inte varit i närheten av att handarbeta. Jag har en teori om graviditet och handarbete som går ut på nånting om "boande och att känna släktbanden från bonde samhället i blodet"  Jag är inte gravid men när vi var i stugan hamnade vi på Hajstorps hantverks lada och där fanns ett sånt vackert garn. Jag var bara tvungen att köpa det. Handtvättad svensk får ull. Växtfärgad...OCH så hette det Tjärn. Vad kan man säga. Vissa ord är bara så vackra att man inte kan motstå dem.

Här kommer en lista:
# Vemod
#Tjärn
# Näckros
#Dimma
#Tuvstarr
#Lingon
#Trollslända

Sånt kan jag gå igång på när andan faller på. Det ska bli en halsduk i mossstickning (smaka på det ordet Mossa...) Har kommit ca 10 cm, alltså bara typ en meter kvar innan man kan vira den om halsen. Undrar hur länge det dröjer innan jag tröttnat och bytt favorit ord?

mjölksyrelår

Det får man när man balanserar på hög stege och försöker måla och tvätta...Det gick ganska bra idag faktiskt även om jag började med en blunder. Först målartvättade jag hela taket. För att nå översidan fick jag använda en sopkvast med en trasa virad runt. Sprutade ut vätskan direkt på taket och svabbade. Hoppas verkligen att det räcker...Sen var det bara att maska listerna och sätta igång, trodde jag. Fast min rollerhållare var fel storlek så jag kastade mig in i bilen och åkte till JULA. Där frågade jag efter lämplig rollerhållare, min roller var längre än de små brukar vara. Frågade till och med behörig personal som sa att de var slut...Det här skriver jag bara för att ni ska förstå att det inte var helt mitt fel. Alltså.

Hemma har jag massaroller hållare. Olika storlekar men den som man kan ha en smal på är för kort. (tror jag) Därför frågar jag. (På hyllan finns flera i samma storlek som jag har hemma men de är som sagt FÖR korta) Så jag lämnar JULA. Åker till byggmax och därefter Claes Olson med samma resultat. Nu börjar jag bli lite grinig och åker tillbaka till Sävedalens färg där jag köpt den för---ade rollern.

Gulle DIG är allt man kan säga. Jag säger att jag måste ha en hållare för min är för kort. Då tar han fram en likadan som jag har hemma och säger att jag ska ha en sån...VA!!! allt detta helt i onödan. Gud vad dum jag är som inte provade innan jag åkte och frågade den "kompetenta" personalen på JULA. Jag får väl köpa en pensel då för att inte ha åkt helt i onödan sa jag och så fick jag en klapp på kinden och en gratis pensel för besväret. Gulle gulle...

Bortsett från att det blev lite fel när jag tänkte där så blev resultatet bra. Första strykningen ser helt ok ut och i morgon målar jag ett lager till så blir det ännu bättre. Det syns lite att jag spacklat reporna Men jag är nöjd ändå. Nu kommer det inte in vatten som kan frysa sönder plasten i vinter. Faktiskt ser det så fint ut att jag nästan måste måla om resten också för det är fullt av små svarta prickar och små sprickor här och där. Fast först ska den besiktigas för jag målar inte om nåt som kanske måste bytas ändå.

Efter att ha balanserat och försökt att måla hela taket jämnt och fint skakar musklerna i låren och kroppen är lagom mör. Kanske att man kommer i form av det här? Eller också inte...

transportfix

Tja. Vad ska man säga annat än att min uppskattningsförmåga ar riktigt urusel? Efter att ha köpt in algtvätt, målartvätt, vit lackfärg och spackel tänkte jag mig en kort tur upp till stallet och tvätta av algerna lite snabbt. Jag tog med en stege så jag skulle nå...jag nådde nästan upp för att nå med handen till taket. Sen att transporten stod så jag absolut inte kunde ställa en stege på ena sidan utan försökte tvätta så gott det gick gjorde inte saken bättre. Humöret var verkligen på topp. Dottern stod och letade efter rävar och gnällde över att det var tråkigt och att hon ville klättra på stegen. Skymningen föll, Britt pratade på vilket var betydligt roligare än att tvätta tyvärr så tiden drog ut och drog ut. Tillslut gav vi upp, packade bilen och jag började fundera på om det skulle vara möjligt att lämna tillbaka färgen. Sa jag att det började regna också?

Åkte hem med ont i ryggen, i nacken och framför allt i självförtroendet. Hur kom jag på att jag skulle kunna fixa det där själv, jag som inte ens kan tvätta min bil? Tröstade mig med att jag åtminstone skulle få en ny snygg skylt där bak eftersom jag nätshoppat det och vinterbroddar och broddverktyg igår.

Maken tyckte jag skulle ta hem transporten och backa in den på tomten då kunde jag ju stå på huset och måla. Jag ska inte skriva vad jag tänkte om honom just då...vi såg en film istället och jag åt upp en hel ask med saltapinnar som tröst.

Men så lyser solen igen på morgonen och maken ska vara hemma hela dagen. Självförtroendet är återställt efter en natts god sömn och jag tänker att visst fasen kan jag hämta hem transporten! Får vi in den mellan grindstolparna kan den ju stå där tills vi besiktigar den om en vecka och jag kanske till och med kan få den tvättad. Så jag åker upp och hämtar den, efter att ha tagit ett ögonmått på grindstolparna...Jag backar ju in bilen där varje dag och har säkert 20 cm tillgodo på varje sida. Hur svårt kan det vara? Liksom...

Det första jag upptäcker är att Sussie ställt min transport väldigt snyggt men den har sjunkit ner 20 cm i ren lera. Tog ett tag att få på den och dra upp den. Jag får ställa den mitt i när jag kommer tillbaka så det problemet slipper jag, dessutom får jag en tre meter bred parkering för mig själv...Riktigt så brett är det alltså inte mellan mina stolpar..

När jag kommer hem inser jag att det inte bara är trångt mellan stolparna det är också väldigt trångt i vändzonen. För att komma rätt måste halva bilen gnida sig i tallen och grannens häck. Maken kommer ut och tittar. Han erbjuder sig att göra det hela men det är ju som sagt väldigt bra med övning. Och att träna backning med transport var faktiskt ett av semestens övningsmoment.

Så jag backar och backar och Maken kollar...(Öhhh du måste liksom svänga den där sidan ditåt...tror man gör tvärt om) Jo tack så långt är man ju med. Men om det bara var att göra tvärt om skulle jag bara sikta på stolpen och så borde den ju komma rätt. Har jag berättat att den ena stolpen blev avslagen 1996 när vi hade en vattenläcka.? Nu sitter den på järnpiggar och vinglar lite om man kommer åt den. Man vill inte komma åt den.

Det tog mig inte lång tid alls. Ganska snart stod den innanför grinden men bilen gick inte att räta upp utan att transporten skulle komma fel. Det var då jag bestämde mig för en favorit i repris. Koppla loss och knuffa runt. Den här gången utan blankis och snödrivor. Vips så var den på plats mellan huset och verktygsboden.

Maken var inte alls särskilt imponerad. Hallå!!! Fattar han inte vilken grym bedrift det var? Vilken KVINNA han har som bara fixar? Nej då han tänker mest på att jag (tyvärr) får komma och be om hjälp med att lyfta stegen och knuffa transporten 20 cm framåt så jag kommer åt...Ingen respekt alls! 

Nu står den ,om inte perfekt så så bra den kan. Jag har fått bort alla alger på tak och sidor och den ser redan ut att vara i bättre skick än för en dag sedan. Solen håller på att torka upp och alldeles strax ska jag gå ut och spackla repor och tvätta bort lim från bokstäverna som stått på sidan. Jag når fortfarande inte upp på taket så jag håller på och funderar ut hur jag ska kunna måla utan att det blir fult. Tror jag ska ta sidorna på taket först en gång och sen hela en gång. Lite olja så är den som ny...

Undrar hur många massager det kommer att kosta mig att bli bra i ryggen igen efter det här? Det blir kanske en dyrare historia än beräknat, jag är som sagt inte så himla bra på att uppskatta saker....

Planer

Nu har jag absolut lite planer för veckan. Jag ska laga lite på min transport. Nästa vecka ska jag besiktiga den för första gången. Jag brukar vara lite nervös för att åka och besiktiga bilen. Eftersom som vi Leasar vår volvo har jag inte behövt göra detta elende på ett par år så jag är lite orutinerad. Det är inte nödvändigtvis om bilen går igenom besiktningen som är problemet för mig. Jag brukar oroa mig för att köra in genom portarna och upp på den där rampen. Tänk om man missar med ett hjul? Eller inte bromsar i tid? Eller glömmer bort sitt registrerings nummer eller ve och fasa det står en bil framför och en bakom som man måste ta sig förbi? Tänk sen att man har en stor transport där bakom (som man absolut inte vill behöva backa runt med där inne i verkstaden)...

Alltså ska jag laga lite på den så den ser lite fin ut. Jag var ju så nöjd och glad när jag köpte den i januari. Sen har vintern och våren gjort sitt för att algpåväxter och annat gör att den ser lite sliten ut. Sen gnisslar det överallt och dörren är lite mjuk nere i ena hörnet. Det värsta är att det är en skada i hörnet på glasfibertaket och en LÅÅÅNG repa utefter hela taksidan. Och så står det Erica Dalström i färgen där klisterlappar har suttit. Jag tänkte börja med att laga med spackel och måla om taket. Går den igenom besiktningen ska jag måla om sidorna med och mellan väggen som blev lite sparkskadad när Monkan blev otålig;) Kanske köpa en ny hel hästtransport skylt också? Och olja inden lite mer...

Sen är det bara att hålla tummarna för att Fabian kan hämtas den 15 eller 16 så vi får helgen på oss att tvätta och mysa innan det är total vardag igen.

Nu ska jag i varje fall ta en promenad och köra ett litet yoga pass så att man kan känna sig lite nyttig igen.
Och kanske lägga mig på soffan och läsa lite...med en god vän...

sista veckan

Bara en liten semestervecka kvar att njuta av. Det känns inte som om jag är riktigt redo för att ta itu med arbetet igen. Hoppas det vänder snarast. Jag ser däremot väldigt mycket fram emot att hämta hem Fabian i slutet av nästa vecka. Vi ska hämta på torsdag enligt kontraktet men om ingen annan kommer till stallet förrän på söndagen blir det svårt...

Min Kompis Sussie som jag Hästat med i alla år köpte den där stora fina hästen jag var med och provred. Jag följde med och hämtade och hjälpte henne att köpa sadel i måndags. Efter en trevlig kväll med vin och god mat fick jag provrida lite igen. Efter tio minuter var jag helt slut. Inte nog med att Pålle är stor och stark, jag satt som en blåbärsryttare i hennes nya fina dressyrsadel och höll på att skumpa av när hon började trava. Det kändes väldigt skönt att det är lilla söta Fabian utan steg och rörelser jag ska hämta hem. Jag tror inte att det blir någon dressyr häst för mig i framtiden...

Årets dopp 

Helgen åkte vi till stugan för första gången på evigheter. Den är helt ombyggd och fin nog att vara året runt bostad. Lite av mysighetsfaktorn var kanske borta men bekvämligheten var ju fantastisk. Där har de gjort ett bra jobb Moster och Morbror. Det var en kort helg men vi han njuta av ganska så vackert väder och lite korta utflykter. Barnen badade och till och med jag tog ett dopp. Årets första och troligen sista. Det är väldigt skönt i vattnet just i den sjön. Bjuder på en fantastiskt snygg utvikningsbild oxå...Kanske dags att köpa en lagom stor bikini???

Idag regnar det och jag har krupit upp i soffan på altanen och ligger här och lyssnar på regnet. Jag tror eventuellt att jag är lite småsjuk för igår mådde jag väldigt illa och idag har hade jag lite huvudvärk som komplement till min totalt täppta näsa ( som är allergisk när jag är förkyld och förkyld när jag är pollen allergisk). Det blev bättre efter en Ipren men jag tänker utnyttja läget till att ligga här och surfa och sen titta på häst hoppningarna. Att kollegorna sitter på jobbet gör det hela ännu mera njutningsbart. Skadeglädje är som sagt den sannaste av känslor:)

Barkbåt tillverkning i Hajstorp

Sjösättning

båtarna

Mor och jag

Abborre spaning...