Det är nästan sommar...

Temperaturen luras bara men visst njuter man?! Idag tror jag termometern letade sig upp på i varjefall 18 grader. Det är påskafton idag och man får passa på att njuta av en fantastisk långhelg. Hur ofta råkar vädergudarna skicka sådant väder? Hur många påskaftnar har man stått med mössa och vantar och frusit framför nån brasa för barnens skull? Inte i år...faktiskt nöjde vi oss dessutom med att åka förbi påskbrasorna i området och på avstånd konstatera att kåhög nog vann i år... 

Vi började dagen med att åka till stallet ganska tidigt. Redan vid elva var vi färdiga med hästarna och då var solen varm och skön. Helt vindstilla var det också till vår fördel. Vi red ut på småstigarna i skogen. Nattis ville ta minst leriga vägen men Fabian och jag plöjer ju fram genom all terräng, han är fyrhjulsdriven...långsam på lågväxel men fram kommer vi alltid!  Manolito var inte så mycket sämre han faktiskt gick rakt genom lera och ris utan att blinka. Inte heller särskilt nervig av sig i skogen utan verkade mest njuta av att få jobba lite i backarna. Det blev precis som jag planerat. Vi kom till backarna red upp och ner två gånger innan jag och Fabian stannade på mitten och tittade på när de andra två jobbade vidare. Fabian ville int

e gärna gå nerför backarna idag vilket jag direkt tolkar som nån form av smärta eller stelhet. Han haltar inte på något vis utan bara spjärnar emot och då tar vi det långsamt och försiktigt, det brukar ju släppa snabbare då. Istället skrittade vi runt på stigarna i skogen över en timme sammanlagt och kom tillbaka varma och nöjda till stallet. Manolito rullade sig så fort han kom ut i hagen, det var premiär för naken häst idag. Sommarpälsen börjar växa ut lite lite nu. 

Fabian som har hur mycket päls som helst, trots att vi borstar av en ryamatta om dagen njuter av att gå gå ute i hagen hela dagen och natten utöver när han måste komma in och få sin dygnsvila i boxen. Ibland står han och sover då men idag ville han inte vara kvar så det blev bara några timmar. Tanken är att  Manolito ska göra honom sällskap om några veckor för att vänja sig inför sommarbetet i juni. Just nu är det dock bara kallbloden som har päls nog så han får vänta lite till. Det är allt gott att vara häst ändå.

Det var ganska gott att vara människa också idag. Lite ont i höften gjorde det men inte som i går så skritt är nog bästa gångarten för mig just nu. Hemma tog jag i tu med att rensa bort gamla perennblad i trädgården. Det tog ett par timmar och tyvärr insåg jag då att så gott som alla rabatter behöver grävas om i år då ogräset invaderat. Och jag som inte orkar gräva...det får bli att utnyttja barnen i år igen. Tur man födde dem en gång i tiden! 

Mamma bjöd sen på jättegod middag. Vi satt ute en timme innan och drack vin och öl och njöt av kvälls solen som fortfarande värmde. Faktiskt var det 11 grader när vi åkte hem så det är nästan som sommar!

Långfredag

Den blev inte  lång. Jag ligger redan i sängen med lite magkramp och klockan är inte ens halv tio. Jag misstänker att det kan ha varit kombinationen chokladmuffins OCH en påse marsipanägg...eller möjligtvis salladen jag åt på "franska plågan" på allum tillsammans med mamma i morse. Det var väldigt mycket honung på osten.

Vi träffades innan stallet för att köpa lite fröer och sättpotatis. Förhoppningen är ju att jag ska orka ta i tu med trädgårdslandet denna soliga påskhelg. I år blir det de gamla klassiska grönsakerna. Ärtor, squash, rödbetor, spenat och sallad. Lite ringblommor och i växthuset vaxbönor och tomater. Jag köpte tre sorters sättpotatis att dela med Emma så jag hoppas det finns plats i landet. Bara att gå och planera lite väcker trädgårdssjälen till liv. Ett problem är att kroppen inte vill vara med, i år heller... Jag skyller på hästarna som vanligt. Det gör inte ont att rida. Det är när jag sitter av som det gör ont. Och när jag går på ojämn mark eller i trappor! Det är nog inte alls träningsvärk utan ett muskelfäste som är inflammerat så doktorn skulle ordinera vila. Om jag gick dit alltså. Nu gör jag ju inte det utan kommer halta runt några veckor till. Redan nu märker jag ju då att min goda kompis ryggradsdiskar och bäckenbensfogar kommer på besök. Ja man får ju inte överkompensera höften med att halta det borde jag ju veta att doktorn säger...om jag går dit. Men det gör jag inte. Istället ska jag gräva i landet.

Och rida. Det måste ju vara bra träning eftersom det inte gör ont? Idag red jag lite försiktigt på Fabian i en timme. Han vill inte gå framåt men det gick ju hyfsat bra ändå. Manolito går framåt mer än väl för att kompensera kanske? Nattis fick jobba hårt idag men han är inte så tittig längre i paddocken. Snabb däremot så jag inser att jag nog ska låta min höft vila innan jag tar i tu med att lära mig rida honom. Fram till på söndag åtminstone för det är svårt att låta bli. Han är en väldigt charmig ponny och verkar redan ha funnit sig tillrätta på bästa sätt. Imorgon ska vi rida ut till klätterbacken för att träna lite rumpmuskler. Jag rider Fabian och eftersom han inte behöver lika mycket gymnastik kan jag stå nedanför och fotografera när nattis rider upp och ner. Bra plan tycker jag som för övrigt inte borde ha ätit så mycket godis att jag mår illa och behöver motionera extra mycket. Det går inte ihop logistiskt. 

Träning

Det är påsklov för barnen den här veckan vilket har inneburit ett par saker. Ett: dottern ligger och slappar. Två: sonen åker till sin praktikplats trots att han inte behöver...tre skolorna är stängda och IT kollegorna har lov så jag fick jobba hemifrån. Det ger ibland resultat att jag får gjort massor och jobbar för länge eftersom jag kommer in i flytet. Ibland blir det inget gjort alls. Idag började riktigt dåligt efersom vårt jäkla wi-fi slutat fungera. Jag ägnade första timmen med att försöka få support via telefon innan  jag gav upp och clonade min telefon. Då rasslade det till och jag fick skrivit klart ett dokument och skickat det till chefen och kontaktat några viktiga personer om utvecklingen framåt. Men så glömde jag kontakta dem som jag borde kontaktat, eller de borde faktiskt ha kontaktat mig eftersom det är de som vill att jag ska komma och hjälpa till. Nåväl slutresultatet av dagen blev fem arbetstimmar istället för sex och det kanske man kan unna sig när det är lov?

Vår medryttare Ida har opererat sig (inget allvarligt) och har inte kunnat börja rida Fabian ännu. Det innebär att jag har ridit varje dag vilken börjar kännas i min högra höft som smärtar i muskelfästet. Alltså tant är gammal nu...men idag var det onekligen värt det för vi fick ett fullständigt underbart westernpass i en solig och varm paddock. Jag red och Nattis packade transporten med foder och utrustning och tog hand om Manolito. Vi tog med honom på alingsåsträningen idag och det gick förträffligt. Nattis var orolig för att han skulle bli het och okontrollerbar, jag för att vi skulle lasta. Ingen av oss hade fog för vår oro. Manolito klev rakt på transporten. Sen stod han tyvärr inte helt stilla så mellanväggen hade lossat från golvet och var helt skev när vi kom fram. Det är i vänstersvängarna han studsar runt så hela transporten hoppar runt bakom bilen. Det ser ut som om hela väggen buktar men det kan den väl omöjligen göra?  

När vi väl stannade efter de där 45 minuterna var han helt lugn så det är inte för att han är stressad. Det var skönt att han var lugn på stallplan, vi kunde sadla och fixa medan han stod helt stilla. Till och med coolare än Fabian... Träningen gick jättebra! Nattis red bra men var lite försiktig så Manolito stannade på flera hinder innan han hoppade andra gången. Lite bättre galopp och bestämdare ryttare löste det till den avslutande banan som de bara flög över. Hemfärden fick lika bra som ditresan och eftersom det skulle vara påskhoppning behövde vi inte plocka undan hinder idag. Tur var väl det för utav alla öjersjöare var det bara vi där, övriga är på påsklov...förutom en som fick en tappsko i hagen idag. 

Man kan lugnt säga att dagen har varit värd att gå upp för och ponnyn känns plötsligt både prisvärd och han växer för varje dag som går...

Njuta...

MANOLITO f 2002 e. okänd holländsk korsning 147.3cm

Vi börjar känna vår nya ponny Manolito lite grann. Vi har tur som har fått möjlighet att stalla upp honom i vårt stall nu. Han verkar trivas bra hos oss och vi gillar honom skarpt. Det mesta flyter på men det märks trots allt att han är ny in i flocken. Ihop släppet gick väl över förväntan och bortsett från att han var lite otålig och nervig när vi ledde upp till hagen så visade Kebbis snabbt hur saker fungerar och vem som bestämmer. Manolito är en klok och lågrangad ponny som snällt går undan så allt han råkat ut för är ett litet sår på halsen, som mycket väl kan vara från lek med farbror Ketil och ett trasigt täcke.

        Manolito och Ketil

         

       Fabian och Manolito 

Nattis har ju ridit honom en hel del gånger redan innan han kom och det är så klart hon som paxat första ridningarna här med. Igår red jag och det är verkligen så att jag måste jobba mycket för att få till det hela. Sadlarna är nämligen minst ett nummer för små för min rumpa så jag sitter lite konstigt. Att rumpan dessutom är van vid att sitta brett som i en länsfåtölj gör det ju inte lättare. Men jag ska träna jag lovar för de där stegen när han slappnar av och går fint är en helt ny upplevelse efter tre års kämpande med "motvalskärring" ponnyn Fabian. Nu ska jag inte säga något illa om Fabian  men efter att äntligen ha fått rida lite på min ponny börjar jag gilla Manolito liiite mer...

För att ha varit hos oss så kort tid verkar han ganska trygg och lugn men skenat kan ju bedra. Vår plan var ju från början att bygga upp förtroendet med NH-träning och skogspromenader ett par veckor men så blir det inte fullt ut i varje fall för redan i morgon vill Nattis ta med honom på hoppträning och eftersom lastningen gick bra hoppas vi på att han är så där lättlastad även med oss. Och varför inte? Ponnyn är ju tävlingsvan så åka till nya platser borde inte störa honom så mycket. Vi får se....Konditionen är det i varje fall inget fel på och så länge som det inte blåser eller hoppar harar i paddocken eller blåser löv framför hovarna verkar han trygg och fin. Vi får se hur det utvecklas helt enkelt för blåst verkar göra honom nervös visar det sig. Fast som sagt det är första dagarna fortfarande så om ett par veckor har han nog landat även i stormigt väder...

VårStorm

Det blåser förfärligt ute idag. Vi borde ha skitit i att åka till stallet men det gör man liksom aldrig. Och nej det gick inget vidare. Men vi fick bytt däck på transporten i varje fall vilket är bra för på onsdag är det hoppträning och då ska vi försöka ta med den nya ponnyn om det går...och då gäller det att man får köra den. Fabian är ju ganska trygg i de flesta lägen men det var ingen höjdare att försöka sig på en skogstur när träden ligger ner i blåsten. Sen när vi skulle köra lite NH i stället kom en sur gubbe och skällde på mig för att transporten stod i vägen när han skulle hämta gödsel. Det blev droppen så då flyttade jag transporten släppte ut Fabian och åkte hem. Tidigt...

Efter en dusch och dust med rakhyveln för att få bort några kilo extra inför beach14 mådde jag lite bättre. Nej det krävdes lite lunch också innan. Riktigt bra blev det när Miriam svarade i telefon och ville ta en långpromenad trots att det stormade. Vi gick i över en timme bland annat utefter Säveån och njöt av samtal och solsken. Så i kväll är det lite bättre med humöret men min höft gör lite ont så det blev till att rots fram den gamla voltarensalvan igen. Och tänka på att stretcha och träna lite lagom. Snart är det mitten av april och våren är på vår sida. Betet växer och temperaturen håller sig över den magiska gränsen...snart kommer kroppen att få mer än den behöver.

Och i helgen är det påsk så vi får lite extra tid. Det ska bli så skönt.