Lite jobb...

Först en lång dag i Cikt huset med ett stort nätverkssammankomst, alla och lite till var där...det var spännande att se mer av utbudet, det är ännu inte bestämt vad vi ska fortsätta arbeta med men båda verktygen känns som de har stora fördelar som får vägas mot varandra...alltid lär man sig nåt nytt på vägen.  Eftermiddagen var det workshop med super trevliga mer eller mindre bekanta pedagoger. Det är så roligt, en av de bästa delarna med IT jobbet. Workshop om iPad framför allt. 

Fick dock ett lite stressande sms om en häst i stallet som hade koliksymptom. Kunde tyvärr inte åka direkt men så fort vi slutat åkte jag upp. Först verkade symtomen ganska diffusa. Lite trött och lite feber och kanske lite tendens att sitta mot buken. Det tog nån halvtimme innan han lyfte på ett bakben och sparkade sig lite...ägaren ringde och rådfrågade och vi beslöt att avvakta nån timme till men sen kom vetrinären ändå och gav allt hon kunde ge. Dropp och parafinolja och avslappnande. Nu ska hästen promeneras två gånger i timmen i åtta timmar...jag har lovat att ta tidigt morgonpass innan jobbet så nu får jag krypa i säng för att orka med dagen.

Mannes ben var lite bättre idag med. Svullnaden vill inte ge sig men värmen är mindre och mindre... Nattis red i paddocken medan cool promenerades. Han såg fin ut, lugn men glad och framför allt ohalt fortfarande. Idag red hon på kort tygel men har inte börjat trava ännu...får ringa vetrinären och fråga på måndag om svullnaden är kvar. Det skulle ta minst tills dess trodde han. Jämfört med stackars cool känns ett svullet ben väldigt odramatiskt...

Nån stans känner jag en tacksamhet för att ha tt förmånen att stå på Brase Ramsjögård med dess fantastiska ponnys och ponnymänniskor. Vilket gäng vi är! Ställer upp och hjälper till så gott vi kan utifrån vår förmåga. 

Kanske?

Idag firade vi lucia ett par veckor för tidigt. Alla barn utklädda och så filmade vi årets luciatåg...det var himla roligt och filmen blir nog bra. Det var åtminstone så att fröknarna hade väldigt roligt... Och den arbetsglädjen är guld värd. 

Jag hade lite brottom i stallet eftersom jag planerat att träffa bästasyster i Lerum. Benet var lika eller mer svullet idag. Men efter promenad bättre. Det gick också någorlunda att hantera skrället idag;) Jag ställde ut koner men tanke på att vi skulle göra lite lydnad kring dem. Han var lite så där på gränsen till att fundera på bus... Bet lite i jackan, drog mig i håret, skrapade i marken... Men sen kom han på att han kunde bita i konerna och bära runt på dem.  Det blev han som städade undan, en kona i taget bar han till grinden. Tror inte att man kan lära dem apport? Men han är verkligen som en liten hund.

Köpte glögg och satt på conditori i Lerum med Cia. Det som skulle bli ett kort möte blev flera timmars avslappnat småprat. Jag uppskattar verkligen att du är hemma hörru...saknar att ha min syster i samma land. Och bästa kompisen i Kina... Nej fy. 

Stannade och handlade lite lussebullar och annat på väg hem så efter vi begravt kaninen hade vi lite adventsfikat jag och barnen. Glöggen var god, jag blev sömnig...ny dag imorgon. 

Jaha?

Inte så väldigt mycket bättre idag heller...framför allt inte med humöret. Det enda jag kan tänka mig att framföra av godartad sort är att jag äntligen, efter elva månader fick kramat om min syster. Goa fina syster, tänk att när man väl ses så känns det inte som om det gått nån tid alls. Man längtar och saknar och vips så är det bara att ta vid där man slutade. Det kändes gott. Tyvärr fick jag göra processen kort för jag hade väldigt mycket stalljobb att utföra. 

På agendan stod att försöka rädda vad som räddas kan av torvbädden och förhoppningsvis stallinredningen. En sån tur att vi köpte en sån där "lick it" godis leksak och hängde in i boxen så han skulle sysselsätta sig med den i stället. Nog hade han sysselsatt sig, hela grejen var slut! De brukar hänga rätt länge. Jag hade hängt den i en bjälke men alltför nära väggen så det var vackra spår i en halvcirkel där han lyckats trycka den för att kunna bita av i stället för att slicka....jaha? Var det allt... Men om jag hänger upp den mitt i boxen så han inte kommer åt att trycka den mot en vägg kanske? Han verkar ju uppskatta godiset. 

För övrigt har han nu bitit sönder plasten runt vattenledningen, dragit tänderna mot dörren så det är stora repor, bitit loss metallen på gallret...(djup suck) 

Började i varje fall med att hacka loss torvmossen under vatten koppen. Mest en blöt sörja faktiskt. Var lite rädd att hitta nån dö bonde där nere i mossen...med läderhud. Jag grävde med min friska hand och balanserade med min skadade. Nattis körde skottkärra. Fram och tillbaka...säkert 20 fulla kärror innan vi krattade slätt och la på två och en halv bal torv. Nu är den perfekt! Luktfri, torr och jämn...satan ta hästen om han förstör den igen!!!

Vi satte under tiden på back on track i hagen. De ska värma upp och öka blodgenomströmmningen och när vi tog av dem var det markant skillnad. Mest på att det skyddet som satt på det skadade benet var varmare än det andra?  Svullnaden var varken bättre eller sämre men varmare fast utan puls! 

Visst är han söt? Och ser verkligen ut att njuta av livet. Vi trodde nog att han börjat vänja sig vid att stå i sjukhagen då han varit riktigt skötsam de senaste dagarna. Fast när gullhästen och dottern skulle promenera i paddocken efter lunchen blev han jätte rädd och spattig! Stegrade och försökte galoppera på stället...hon höll på att inte kunna ta in honom i hagen igen utan fick släppa grinden för att kunna hålla honom. Hon var inte glad när hon kom till stallet. Vi tränsade och tänkte att en tur runt Karis bland lite stenar skulle funka. Det gjorde det till en början men när vi skulle gå tillbaka var han som en unghingst. Snygg, men JÄVLIGT stor!!!! Och plötsligt brallande han loss så alla hovarna var i luften samtidigt. Just då beslöt vi att nu får det vara nog med sjukhage. Vetrinären sa ju att han kunde gå ut om han inte busade för mycket på måndag. Och skydden var ju redan på så vi släppte. Först var det väl ganska lugnt men sen kom Bill och Johan med traktorn och då blev det lite livat ett kort tag. 

Nåväl det fanns absolut ingen hälta i vare sig trav eller galopp, det har vi konstaterat. Inte heller i bocksprången, fast han tog det ganska lugnt ändå, jag tror man kanske hade suttit kvar till och med, åtminstone om man var 15.  Vi får se hur det ser ut när han kommer in i kväll. De skulle ringa om det verkade vara något konstigt med honom och det borde ha gjort det vid det här laget i så fall. 

Det tog några timmar att fixa allt som skulle fixad idag. Och när jag kom hem var hela huset stökigt, barnen sitter vid sina datorer och jag skulle fixa mat och ta fram julen. Efter att ha bett om hjälp ett antal gånger rann det till slut över, jag ställde in julhelvetet på stående fot och beslöt att gå och duscha och vägra ta fram en enda julpryl! När jag kom upp hade sonen tvättat fönster och hängt upp julgardiner (skulle kunna säga bara gardiner också då vi inte haft några uppe sen förra julen) och dottern hade städat undan i köket och tagit fram adventssakerna. 

Till middag fick de älgfärsbiffar med rödbetor och getost, de över 18 fick ett glas rött också och stämningen var väl något högre. 

Hoppas hästen sköter sig bättre i veckan för jag gillar inte när det blir lite farligt runt dottern. Idag tror jag till och med hon blev lite rädd och det är inte vanligt kan jag säga, hon är ganska lugn runt hästar...imorgon har hon sällskap i paddocken det lovade hon... Tänk vad söt han är när han vill...