På agendan stod att försöka rädda vad som räddas kan av torvbädden och förhoppningsvis stallinredningen. En sån tur att vi köpte en sån där "lick it" godis leksak och hängde in i boxen så han skulle sysselsätta sig med den i stället. Nog hade han sysselsatt sig, hela grejen var slut! De brukar hänga rätt länge. Jag hade hängt den i en bjälke men alltför nära väggen så det var vackra spår i en halvcirkel där han lyckats trycka den för att kunna bita av i stället för att slicka....jaha? Var det allt... Men om jag hänger upp den mitt i boxen så han inte kommer åt att trycka den mot en vägg kanske? Han verkar ju uppskatta godiset.
För övrigt har han nu bitit sönder plasten runt vattenledningen, dragit tänderna mot dörren så det är stora repor, bitit loss metallen på gallret...(djup suck)
Började i varje fall med att hacka loss torvmossen under vatten koppen. Mest en blöt sörja faktiskt. Var lite rädd att hitta nån dö bonde där nere i mossen...med läderhud. Jag grävde med min friska hand och balanserade med min skadade. Nattis körde skottkärra. Fram och tillbaka...säkert 20 fulla kärror innan vi krattade slätt och la på två och en halv bal torv. Nu är den perfekt! Luktfri, torr och jämn...satan ta hästen om han förstör den igen!!!
Vi satte under tiden på back on track i hagen. De ska värma upp och öka blodgenomströmmningen och när vi tog av dem var det markant skillnad. Mest på att det skyddet som satt på det skadade benet var varmare än det andra? Svullnaden var varken bättre eller sämre men varmare fast utan puls!
Visst är han söt? Och ser verkligen ut att njuta av livet. Vi trodde nog att han börjat vänja sig vid att stå i sjukhagen då han varit riktigt skötsam de senaste dagarna. Fast när gullhästen och dottern skulle promenera i paddocken efter lunchen blev han jätte rädd och spattig! Stegrade och försökte galoppera på stället...hon höll på att inte kunna ta in honom i hagen igen utan fick släppa grinden för att kunna hålla honom. Hon var inte glad när hon kom till stallet. Vi tränsade och tänkte att en tur runt Karis bland lite stenar skulle funka. Det gjorde det till en början men när vi skulle gå tillbaka var han som en unghingst. Snygg, men JÄVLIGT stor!!!! Och plötsligt brallande han loss så alla hovarna var i luften samtidigt. Just då beslöt vi att nu får det vara nog med sjukhage. Vetrinären sa ju att han kunde gå ut om han inte busade för mycket på måndag. Och skydden var ju redan på så vi släppte. Först var det väl ganska lugnt men sen kom Bill och Johan med traktorn och då blev det lite livat ett kort tag.
Nåväl det fanns absolut ingen hälta i vare sig trav eller galopp, det har vi konstaterat. Inte heller i bocksprången, fast han tog det ganska lugnt ändå, jag tror man kanske hade suttit kvar till och med, åtminstone om man var 15. Vi får se hur det ser ut när han kommer in i kväll. De skulle ringa om det verkade vara något konstigt med honom och det borde ha gjort det vid det här laget i så fall.
Det tog några timmar att fixa allt som skulle fixad idag. Och när jag kom hem var hela huset stökigt, barnen sitter vid sina datorer och jag skulle fixa mat och ta fram julen. Efter att ha bett om hjälp ett antal gånger rann det till slut över, jag ställde in julhelvetet på stående fot och beslöt att gå och duscha och vägra ta fram en enda julpryl! När jag kom upp hade sonen tvättat fönster och hängt upp julgardiner (skulle kunna säga bara gardiner också då vi inte haft några uppe sen förra julen) och dottern hade städat undan i köket och tagit fram adventssakerna.
Till middag fick de älgfärsbiffar med rödbetor och getost, de över 18 fick ett glas rött också och stämningen var väl något högre.
Hoppas hästen sköter sig bättre i veckan för jag gillar inte när det blir lite farligt runt dottern. Idag tror jag till och med hon blev lite rädd och det är inte vanligt kan jag säga, hon är ganska lugn runt hästar...imorgon har hon sällskap i paddocken det lovade hon... Tänk vad söt han är när han vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar