Stallliv:)

Åhh vad jag har längtat och saknat rutinen av stallet! Och det märkt i kroppen att man ägnat alldeles för många dagar i hängmattan och och alltför många deciliter av det drickbara högkalorikategorin...Men nu är man igång igen och det är helt underbart! Idag åkte vi upp till få lilla underbara Fabian. Dottern och Bästakompisen ÄLSKAR redan sin ponny. Jag måste erkänna att det inte var svårt att falla handlöst idag. Vi drog in slangen i hagen och tvättade med häst schampo och pälsglans. Fabian stod still när han blev tilllsagd. Inga knäpp kast, ingen rädsla för slangen...inte ens med tre barn som alla ville tvätta var det några problem. Får vi ett par trevliga ridpass nu så är det total kärlek. (jag saknar Tabascos keliga personlighet och hoppas att även Fabian kan lära sig att kel är mysigt...) Det är verkligen en härlig Familj vi delar vår Ponny med. När vi stod och tittade på dem med Fabbe kunde vi bara inse att de måste vara de lyckligaste barnen i världen...Tänk att få dela Ponny med sin bästa vän och dessutom ha två glada häst tokiga mammor som nog väldigt gärna hade velat vara i barnens skor...det är ju trots allt deras ponny och inte våran...Eller som Dottern sa i bilen till stallet " vilken tur jag har som har en mamma som är galen i hästar, annars hade det aldrig blivit så att vi hade en ponny så fattiga som vi blir nu....Tur eller otur?


Jag var på ridlektion på Råda efter badet för ridpass nummer tre på tre dagar. Gårdagen gav träningsvärk i triceps, skavsår mellan fingrarna (och andra ställen) ryggont och total utmattning. Kunde verkligen inte vänta på att få sitta upp igen. Eller inte. Men dagen överaskade. Vi fick rida fram självständigt och sen rida upp ett valfritt program i ridhuset. Jag valde det enklaste, lätt C1. Solen värmde ridningen gick bra ute. Inne tände han till så det gick väldigt fort tyckte jag men ridläraren var nöjd och delade ut 7:or och 8:or rakt över vilket gav en riktigt bra poäng om det varit tävling (har inte räknat ut den men med tanke på att jag sist bara skrapade i hop 0:or och som mest nån 5:a och slutade på 36% sist jag red ett program var jag väldigt nöjd)  Fick en 8:a på sitsen också och det var det bästa med dagen...Fast  just de bilder jag fick på oss kanske inte lever upp till det....Men Simba var fin så jag lägger ut dem ändå:)

Han är här!

Lång väntan har det varit men nu
är han här! Äntligen. Det var lite pirrigt innan han kom men punktligt körde Björn upp på gårdsplanen och lastade ur en hyfsat samlad ponny. Med tanke på att det var hans andra transport i livet så var det ju skönt att han fick sällskap av en trygg van ponny som skulle till stallet nästgårds. Fabbe fick stå inne ett litet tag med de andra ponnysarna Safir som bor på stallet och Bellman som bor på Partille och åkte dit på eftermiddagen... Naturligtvis skålade vi som traditionen bjuder i champagne. Till och med Dottern skålade, det smakade inte gott. (alkoholfri får jag väl nämna här kanske...Lika mycket eftersom Vissa skulle jobba och Andra skulle rida lektion...)

Efter att ha borstat och myst en stund verkade han ha funnit sig tillrätta ganska väl. Han är lite busig tror jag och ganska stark. Det blir till att sätta på repgrimman och ringa Bea ganska omgående för att ge barnen en lektion i hantering av busiga egensínniga ponnys:) Han var väldigt snäll att hålla på med och stod stilla när vi borstade och kammade. Jag vet inte men under sommaren hade jag hunnit få en bild av en riktigt tjock och ganska ful ponny men när han kom idag kändes det väldigt bra i hjärtat...Han är så söt.

Jag hade ju en ridlektion i dag igen och kände redan innan att kroppen kanske inte riktigt var med på noterna. Lite för lite mat, lite för mycket spänningar kanske. Vi skulle träna programridning för tanken är att vi ska rida upp i morgon. Det kommer inte att går så bra. Min häst Simba har absolut sprungit väldigt fort...med huvudet i taket och en vante på ryggen. Fem minuter på slutet blev det bra ridning men jag är så grymt missnöjd med mig själv...jag vet att jag kan bättre men när det går fort och hästen halkar och snubblar vågar jag inte rida framåt tillräckligt. Jag tror att jag ska köra den här varianten i morgon, då kanske jag får lite höga procent. Fast det kan ju inte bli sämre än det var på Ned förra året;)

gisses...

Kroppen protesterar skarpt mod den behandling dess ägare/inneboende utsätter den för! Först en dö tung uppstarts vecka, sen en fixar dag vid datorn fram och tillbaka till jobbet för att fixa lite dator strul för ett par kollegor och allmänt sitta i telefon för att fixa mitt eget dator strul. Kan ni förstå att de ger mig en dator utan Webb kamera?! Jag ska ju hålla kurs i skypande och annat viktigt...Jag hade ju dessutom tänkt träna på det över Atlanten innan. Jag har ju redan skickat över min utbildnings partner...Hon borde få betalt för väntetid;)

Det går väldigt fort och jag hinner inte riktigt så mycket på mina Digitalkompetens dagar som jag hoppas, men det är väldigt roligt och känns inte alls som jobb på något vis. Det är bra för jobbet känns desto mer som jobb...

Idag drog dessutom ridsäsongen igång med ett uppstartsläger på Råda. Hästarna är ganska igång redan så det är mest ryttarna som ska sättas i gång. Jag hade önskat Fabienne, Salea, Simba eller i nödfall Ned...Jag fick Simba och det är jag nöjd med. Han är väldigt stor. Och väldigt mycket häst både i handen och i magen. Vi började rida ut 20 minuter och sen red vi drygt en timme så kroppen är helt slut. Massor av linnement på ryggen fick det bli. Simba är en pärla, Snäll, stabil men framåt så jag känner mig helt trygg på honom. Det ska bli ridning även i morgon och på lördag så söndag kommer jag väl varken kunna sitta eller gå.

Det bästa är nog ändå att vår Fabian kommer i morgon. Det ska bli så spännande och roligt att lära känna den lille ponnyn! Fast jag tror inte jag orkar rida så mycket så det får Dottern göra...

tomt.

Vi åt middag hos Mor igår. Med syster och hennes två vänner. Gott förstås och trevligt. Men med en underliggande solkig kant av vemodighet. Tror det är rätt ord. En konstig blandning av glädje och sorg. Glädje för att hon äntligen ska få flytta hem till sin Make och påbörja livet som olyxig hemmafru (gud jag hoppas hon får jobb snart....ska man vara hemmafru borde det vara lag på en mycket mycket rik man !) Hur glad jag än är för hennes skull är det svårt att inte ha en liten klump i magen. Det var inte lätt att åka hem igår. OCh jag ska avslöja att jag satte mig i växthuset och grät ögonen ur mig i en halvtimme. Maken kom ut med en lite whisky för det tyckte han jag behövde (vad levern säger om detta är en helt annan sak). Det var väldigt hjärtevärmande (och gott).

Och nu har hon åkt, sitter väl på planet fortfarande, spänd och förväntansfull och nervös...Eller det hade jag varit i hennes situation. Jag kommer så att sakna att ha min syster alldeles nära. Jag har visst inte ens telefonnumret och webkameran har jag inte hunnit felanmäla så det dröjer innan jag ser henne.

Vad gör man då en sån här dag? Jobbar jobbar jobbar...vilka goa ungar man har på jobbet då (igen) och så gräsligt mycket organiserande som behövs göras inom mycket snar framtid. Sen åkte vi till stallet och gjorde i ordning för Fabbe som kommer på fredag. Oj vad vi längtar:)

Långhelg

Det känns som om det varit långhelg, jag har hunnit så mycket. I torsdags jobbade jag men det kändes i ärlighetens namn som om det var fredagsjobb så när fredagen kom var det lördag...eller nåt. Vi var på korvgrillningsfest hos min Mor och Syster i går. På tisdag går flytten till USA, så vi håller på att ta ett långt farväl. Hon hade bjudit massor av vänner, många som vi träffat många gånger och en hel del som kommer att fattas mig när hon flyttat och jag inte får tillfälle att träffa dem igen. Konstigt det där med relationer. Maken säger ju alltid     "men hur ofta ses ni då?" Men det handlar ju inte om hur vida man träffas varje vecka eller månad eller bara en gång om året. Det handlar ju om möjligheten att träffas, om man vill. Det kommer att fattas mig när Syster bor så långt bort, att inte kunna ringa och säga hej ska vi ses?

Trevligt var det och nyktert för min del. Nu ska det baske mig levas nyttigt ett tag! Så imorse var det inga problem att kliva ur sängen vid halv nio och ta itu med det länge eftersatta jordgubbslandet. Egentligen borde jag grävt upp alltihop och kastat på komposten för jordgubbarna blir mindre för varje år. men de är så satans goda och mycket levande...istället grävde jag upp allihop, delade och rensade bort ogräs. Sen återplanterade jag i gödslad ogräsfri jord och la på täckduk och bark. Blir det inte fina gubbar nästa år köper jag nytt!

Min plan var att fixa till det där på nån timme och sen rensa ogräs bland grönsakerna. Tyvärr ställer ryggen till det när jag gräver så Sonen fick komma till räddning och bära jord. Ingen mer grävning på en vecka. Istället fixade jag två hinderstöd till stallet. Vi hoppas att padocken är färdig inom kort så man kan hoppa lite. Jag har möjlighet att göra två till om jag orkar fixa fram virke till fotstöden. Jag tror de blir bra, åtminstone om man nöjer sig att hoppa 80 cm. (jag är nöjd med 50). Jag han också  ligga på soffan och mysa med kaninen så jag är mer än nöjd med helgen...mest för att den blev så lång!