Vi åt middag hos Mor igår. Med syster och hennes två vänner. Gott förstås och trevligt. Men med en underliggande solkig kant av vemodighet. Tror det är rätt ord. En konstig blandning av glädje och sorg. Glädje för att hon äntligen ska få flytta hem till sin Make och påbörja livet som olyxig hemmafru (gud jag hoppas hon får jobb snart....ska man vara hemmafru borde det vara lag på en mycket mycket rik man !) Hur glad jag än är för hennes skull är det svårt att inte ha en liten klump i magen. Det var inte lätt att åka hem igår. OCh jag ska avslöja att jag satte mig i växthuset och grät ögonen ur mig i en halvtimme. Maken kom ut med en lite whisky för det tyckte han jag behövde (vad levern säger om detta är en helt annan sak). Det var väldigt hjärtevärmande (och gott).
Och nu har hon åkt, sitter väl på planet fortfarande, spänd och förväntansfull och nervös...Eller det hade jag varit i hennes situation. Jag kommer så att sakna att ha min syster alldeles nära. Jag har visst inte ens telefonnumret och webkameran har jag inte hunnit felanmäla så det dröjer innan jag ser henne.
Vad gör man då en sån här dag? Jobbar jobbar jobbar...vilka goa ungar man har på jobbet då (igen) och så gräsligt mycket organiserande som behövs göras inom mycket snar framtid. Sen åkte vi till stallet och gjorde i ordning för Fabbe som kommer på fredag. Oj vad vi längtar:)
Det var riktigt jobbigt dom sista dagarna...Och nar jag satt pa planet fran Goteborg och motorerna startade, da kom mina tarar :( Stackars flygvardinnan som var sa trevlig undrade hur det var fatt :)
SvaraRaderaNu nar jag ar pa plats sa kanns det mycket battre - aven om jag kommer ha hemlangtan sa det visslar om det sa gott som hela tiden :D
Men nu kommer snart Fabbe och ni kommer ha sa fullt upp och sa mysigt med det o vips sa ar det Mars och da kommer du hit till mig <3<3<3
Puss saknar dig redan // Cia