Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 4 februari 2012

Helgkul!

Igår hade jag kurs hela dagen. Det kändes verkligen som den bästa träffen hittills! Det är verkligen tillfredsställande när planeringen blir bra och alla verkar tycka att det är bra innehåll.
Det var lite kort om tid efter kursen för vi skulle ha träff på jobbet klockan halv sex och ja ghade sagt att jag skulle ha bröd och tapenade med...inte i en enda av närlivsbutikerna hittade jag tapenade och det enda bröd jag fick tag på var snoddas. Nu var det tack och lov knytkalas så det dög gott och väl...Vi åt först och sen kröp vi upp på madrasserna i lekhallen och tittade på film på storbild med projektor...härliga arbetskamrater har jag. Det finns ett gott skäl att stanna på Kulle trots att man jobbat där i tio år nu! Niceville hette filmen och den var så helt fantastiskt bra! Klart en film alla borde se.

Idag var det stalldag som vanligt...vi kom upp lite sent för ingen vaknade i morse. Jag drömde att jag hittade ett barn som hette Jakob som jag tog med hem... Inget att tolka in där hoppas jag:) termometern stod på -13 grader när vi åkte och det var nog lite kallare ändå i stallet. Vi klär oss väl så det var inte så kallt. Fabian var pigg och glad. Vi delade på passet idag för ingen ville rida en hel timme och det var väldigt klokt tror jag. Först red Nattis och tränade övergångar. Sen kom de andra till paddocken och då skulle de bara galoppera lite tillsammans, en liten tävling...Fabian är ju så snabb liksom... Mor visade sin ondaste sida... Skrattet kommer verkligen från magen.


Hon slog sig inte alls vilket var tur...Och hon satt upp och körde ett par galopper till utan att ramla av. Jag fick lite bra steg här och var också, inte som i torsdags men jag slapp i varje fall åka i backen...Jag galopperade framför Figgo som behövde lite draghjälp i galoppen som avslutning och då drog han ner huvudet igen den lille busen. ALLA ponnys förtjänar att få busa lite ibland...Han är så glad och fin och vi har beslutat att behålla honom nästa år om han håller sig frisk och kry. Det blir på hyra igen för vi betalar inte gärna dubbla marknadsvärdet på en gammal outbildad ponny hur söt han än är. Det känns väldigt skönt att ha bestämt sig.

torsdag 2 februari 2012

jiha

Ok man ska inte stressa. Det är inte bra någonstans. Eftersom jag ska jobba hela dagen i morgon med kursen, som jag precis avslutade förbereda nu klockan nio kvällen innan, hade jag bara två timmars arbetsdag att göra. Det blev nu fyra allt som allt men det gör inget. För jag var LEDIG efter lunch och åkte till Fabian. Aldrig har vintern varit vackrare än just när jag kom dit...Strålande solsken, klarblå himmel, helt vindstilla. Jag borstade av Fabbe lite snabbt och gick till paddocken. Han har en liten bit som ramlat ur framhoven, antagligen slagit i den i skogen. Inget som stör honom men jag ringde ändå till Hovslagaren för att kolla men hon tyckte nog inte det var något ovanligt.

Så ett rejält ridpass blev det och vi hade så roligt! Jag kan ju inte svära på att Ponnyn hade roligt, det sa han inte men det verkade så. Jag red i mina vanliga fodrade ridbyxor och efter en halvtimmes uppvärmning var jag tvungen att ta av mig jackan! Trotts att det var -8 grader. Vi körde massor av galoppfattningar från ryggning och det blev rätt hela tiden. Gissa om den övningen taggar i gång även den lugnaste ponnyn? Ropar man duktigaduktigaduktiga ponny samtidigt blir han som en glad liten hundvalp. (Nej det gick inte att locka fram ett litet bocksprång idag heller) Eftersom Fabian var så glad och mjuk och arbetsvillig försökte vi oss på lite enkla galoppombyten på serpentinbågar med tre skrittsteg emellan och han satte alla utom ett som blev högergalopp istället...Tänk den ponnyn kunde inte ens vänstergaloppera när han kom!

När vi var klara släppte jag stigbyglarna och tyglarna och lät Fabian själv traska runt medan jag slöt ögonen och bara njöt av vintersolen som faktiskt värmer riktigt skönt. När jag satt där hörde jag fåglarna som sjöng i skogen. Jag har allt hört dem lite på mornarna sista veckan och det kan bara betyda att även om kölden ligger i så är våren närmre än man tror. Halt som satan är det så jag har börjat ställa in mig på att inte kunna köra den förbenade transporten på ett par veckor...men snart snart...

Direkt efter ridningen åkte jag till MassörMaggan och fick en helt underbar massage. Så nu är jag faktiskt lite avslappnad igen...den där kursen tar jag itu med en annan dag...

Tråkigt nog fick jag höra att Nattis förra medryttarponny Putte plötsligt dött i veckan. Brusten blodkärl var det visst och inte fången som han hade när vi tog hand om honom. Lite ledsamt i stallet var det i dag och Vi har fällt ett par tårar här hemma. R.I.P.Fina fina Putte

tisdag 31 januari 2012

stressad...

Väldigt stressig dag idag. Jag hade så många planer på en gång idag. Skulle först ha en liten samling om fattigdom (barnen intresse område...) Tanken var god, och jag hade hunnit förbereda det mesta men inte hittat rätt youtubeklipp om när Emil gav tabberas för fattig jonen i Lönneberga...Det blev naturligt vis fel klipp :/ Och sen blev det lagom Kaos på IT aktiviteten efteråt...och jag han inte dokumentera eller skriva ut det jag tänkt och plötsligt var jag tvungen att gå hem.

Fixade fika till fredagens kurs på hemvägen, vilket tog en halv timme och sen hade jag bara tio minuter att byta om innan jag skulle hämta Nattis.

Vad skönt det var att komma upp till stallet. Och idag var Camilla och Jonte där så jag hade gott sällskap i stallet. Nattis skulle ta ett lite lugnare pass idag så vi körde en halvtimme vanlig ridning innan vi sadlade av och hon körde lite NH med repgrimman. Det märktes att Jonte tränat en hel del för han var mycket duktigare än sist! Väldigt roligt!

Eftersom Fabian är så himla lydig och snäll ville hon prova lite barbacka ridning i repgrimma, och varför inte liksom? Först var han lite förvånad över att inte ha tränset när hon red och det blev ett par små missförstånd
innan han fattade... Men världens finaste Ponny passar utmärkt som INDIANMUSTANG! Faktiskt...

måndag 30 januari 2012

grymt oinspirerad

Nehe vad trist alltså...ingen inspiration eller motivation. Det är värsta tränings peppningen som behövs. Första två uppgifterna på kursen var helt otroligt meningslöst enkla. Sen kommer uppgift tre som kanske egentligen inte är så enkel men helt utan verklighetsanknytning. Skriv ett film manus på en fiktiv film om 1-3 minuter. Och uppgift fyra Gör ett synopsis och en film och en projekt dokumentation. Utifrå kurslitteratur som  Medieboken manus och dramaturgi för film, Ljudbild eller synvilla – en bok om filmljud och ljuddesign...


Här sitter man då och funderar på vad som är meningen med den uppgiften? Ska man gå och bli film regissör eller kanske något liknande? Egentligen borde jag inte hetsa upp mig för det står ganska så tydligt i kursbeskrivningen att del 2 av kursen rör video kameran som verktyg i undervisningen. Jag hade bara glömt bort att jag inte direkt har någon traditionell undervisning att verktyga i..de övriga uppgifterna är väl ganska intressanta och lagom utmanande och jag ville lära mig något nytt. Jag hade bara hoppats att något nytt skulle handla om pedagogisk dokumentation, det jag egentligen är intresserad av!


Kanske ska man skriva ett spännande manus nalle zombies för förskolan? Bara för att det är roligt? Jag är ganska säker på att SOnen i så fall skulle vara mer än intresserad av att fixa specialeffekterna! 


Idag har jag i varje fall gjort en Xmind fil som gör uppgifterna  överskådliga, det tog bara ett par timmar och gav egentligen ingenting alls mer än tillfredsställelsen att det syns att man tänkt. På jobbet har jag i varje fall plötsligt kommit igång med riktig pedagogisk dokumentation i vardagen.Det är tackvare kursen men inte tackvare kursens innehåll!


Min dag var riktigt bra innan lunch men efter blev den plötsligt helt fantastiskt bra. I jobbets brevlåda låg två intern kuvert till mig. Den ena innehöll ett par stickade turkosa pulsvärmare från min rumskamrat i London. De är så fina och precis vad jag önskat mig!!! Jag blev nästan lite tårögd av omtanken. Snälla roliga IngMarie. Sen öppnade jag kuvert nummer två och där låg ett jättefint scrapkort från Kaisa som också var med i London. Jag tror inte jag blivit så överaskad utan anledning förut. Två på en dag?! Det var nästan lite otäckt. Tänk att de tänkt på mig...samtidigt och kanske utan att prata med varandra...eller tänk om de konspirerat? oohhh vad det killar skönt i magen när jag tänker på det....

söndag 29 januari 2012

en liten gullig filmsnutt också

Debutanter

Ja, både Mor och Dotter debuterade på tävlingsbanorna idag. Dottern till Häst, Mor som nervös filmare, lastare och sadelgjordsåtdragare...olika falla ödets lotter men jag tror att det var helt rätt fördelning:)

Vi var uppe tidigt och ryktade Fabbe glansig och stilig. Nu hjälper det ju föga när pälsen är isbjörns tjock, ponnyn rund och go och väldigt "layedback"...(Nytt ridhus? Massa stirriga ponnys? Jag lunkar väl på här och tar det lugnt...kan aldrig vara värt att anstränga sig för...) När Nattis såg banskissen blev hon vit i ansiktet och ville nog helst packa ihop...Det var en klurig bana massor av knepiga svängar, vattenhinder och oxrar...hon som bara hoppat kryss och nåt enstaka rättuppstående...Men hon fick god hjälp av vår stall kompis Sanna som gick banan med henne och gav massor av bra tips. Framhoppningen gick ju ganska långsamt och såg tveksam ut men väl inne på banan tog hon sig i kragen och hoppade jättebra! Felfri runda gav rosett och det var ju den hon helst ville ha av allt Fabbe är nog justaste ponnyn i världen. Hoppar snällt allt utan att titta eller göra något konstigt. Nattis red jättebra och var helt lycklig efter.

Tyvärr avslutade vi dagen med en halv trist lastning. Han frös fast och ville inte gå på...Det var inte så roligt att stå på transporten ensam innan start tror jag så nu förknippar han väl transporten med det. Jag som hade hoppats på att kunna lasta själv. Vi fick tack och lov lite hjälp med en lina bakom så det hela var helt odramatiskt...jag blir bara så besviken för det blir ju onekligen svårt att åka på träning om inte Jag och Nattis kan lasta ensamma. Det lär inte finnas hjälp varje gång man ska iväg och så står man där...faktiskt tror jag inte jag kan räkna med hjälp alls för det är inte troligt att Maken kommer ställa upp.