Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 12 november 2011

Fantastiska dagar!

Jag har haft två fantastiska dagar måste jag säga. I bland är det som om hela livet bara är till för att man ska vara lycklig. Konstig att man kan vara så olika i humöret. Ena dagen är allt pest andra dagen kan man inte vara lyckligare. Lite manodepressivitet light?

Kortfattat: Fredag, frukost sen till MassörMaggan. En tur till Allum och sen stallet. Red ut en halvtimme ensam utan sällskap och utan oro på trygga Fabbe.

Idag långritt med Dottern till Kåsjön där vi fikade i höst solen. Hon red dit, jag red hem. Vi var borta i två och en halv timme nästan och hade kaffe och kaka till oss och hö och morötter till Fabbe. Det går inte att beskriva så jag lägger bara massor av bilder.... Bare å njut!











torsdag 10 november 2011

solsken.

Och arbete...hela förmiddagen på Teampilot möte. En lärare från kommunen höll ett föredrag om pedagogisk dokumentation och hon var så bra! Härligt att se och höra en inspirerande kollega. Hon hade dessutom gjort en fin Powerpoint presentation och jag insåg att jag saknar det programmet tillräckligt mycket för att vilja införskaffa det. Jag satt bredvid en tjej som ganska nyss börjat jobba på grannförskolan. Vi hamnar ofta i samma grupper och jag måste säga att hon är så himla trevlig och fastar i huvudet...lite torr, smart tror jag, och väldigt rolig. Varför började hon inte jobba på min avdelning va? Det hade blivet ett kul och utvecklande år tror jag. Ska se om inte hon kan få halka med på nåt IT uppdrag i framtiden...

Efter halva dagen var jag på en annan förskola för att litet möte. Det gick väl bra, åtminstone ville kursdeltagaren fortsätta kursen efter. Alltid något. Fast jag förstod inte riktigt vad de ville med mötet? Fick de ut något? Är det så mitt uppdrag ska se ut? Dricka te och hjälpa folk öppna sitt konto för att kunna hantera foton? Tål att tänkas på...

Jag hade utvecklingssamtal med Sonen och hans underbara lärare. Om jag kunde betala henne för att komma hem till oss och bara smitta av sig så var jag villig till det. Sonen har ju betyg i alla ämnen men de behöver upp om han ska kunna konkurrera om platserna han vill in på. Betygshets värre alltså, fast han verkar ta det med ro. Lite för stor ro kanske fram tills tio i tolv innan inlämning? Vad kan man säga. Under samtalet ringde först Dottern och sa att hon sadlat och kommer du snart? Sen ringde Maken Sonen och frågade kommer du snart? Som sagt vad kan man säga?

Dottern fick i varje fall gå upp till paddocken och börja rida för det var två tjejer till som skulle rida. Det var mer än skymning när jag äntligen kom dit en kvart försenad. Tänk att vi har en sån trevlig orädd ponny. De andra var lite spända men Fabbe han bara jobbar på i mörkret. Trots att fullmånen lyser och han har en vampyr på ryggen...

Sonen kom ju hem och fick väl middag får man förmoda.
Jag och Maken inser att vi får ta fram almanackorna och planera en date. Hela helgen går igen utan att vi hinner ses och på veckodagarna somnar man ju som en stenad sten. Så kan det gå.

onsdag 9 november 2011

Halva veckan...

Fortfarande "going strong"... jobbet känns faktiskt riktigt roligt igen. Barnen tycker jag ju alltid om att jobba med, kanske mycket för att de är sååå väldigt förtjusta i sin lilla rara fröken Annkin :)  Det är faktiskt inte mycket som går upp emot en bamsekram om dagen (gärna med birop som, du är bäst bäst bäst...) Jag han dessutom avsluta ett sånt där projekt som legat och grott och gnagt i flera veckor, om inte månader. Vi har köpt digitala fotoramar och äntligen kom den på plats på vår avdelning också. Jag ville gärna ha lite bra läroplans citat sittande lite elegant på väggen bradvid så man faktiskt förstår att barnen som bygger flottar och kastar pinnar i vattnet sysslar med naturvetenskap och teknik. Det är ju lätt annars att tro att korten vi visar bara är slumpmässigt tagna utan eftertanke eller planering.
I dag han jag alltså både skriva ut och plasta in dessa och göra en liten informativ text om förskolans uppdrag...Nu kan ingen komma och säga att vi inte har en god dokumentation och tydlig läroplans anknytning!

lite sen blev jag idag igen ( igår gick jag hem en kvart sent idag en kvart till...undrar om jag nån gång kan gå hem tidigt?) Precis när jag går ut ur dörren ringer Maken för att berätta att vi fortfarande hade strömavbrott trotts att elen var lovad tillbaka klockan 18:00 Oj så synd jag fick hämta Dottern på stallet och Maken hemma och så fick vi åka hela vägen till Lerum och äta middag på thai restaurangen...stackars oss... Dottern åt som en häst.

Hon brukar vara lite liten i maten men idag var hon hos skolsyster som vägde och mätte och sa att hon rider för mycket och äter för lite...pfyy.... Vaddå? Visserligen är hon inte kraftig men hon har muskler och är pigg. Äter regelbundet av allt och har inga konstiga kroppsfixeringar. Kan man inte bara få vara som man är undrar jag? Nu har hon ägnat hela eftermiddagen åt att prata om vad hon måste äta och att hon aldrig kommer kunna gå upp i vikt även om hon äter hela dagarna...Man ska inte tänka på sånt när man ärt 12! Och så måste hon komma tillbaka för att väga igen...147 cm lång 33 kg tung...är det verkligen konstigt? Jag tycker hon ser ut som en normal unge som springer runt och är aktiv (och som ärvt sin Mors ämnesomsättning) Nej fy för terroriserade sköterskor som tror att alla ska passa i kurvan...

tisdag 8 november 2011

Absolut inget bildbevis!

Bara så du vet Syster! För det är alltid jag som håller i kameran och jag tar inte kort på mig själv...jag fick ju en rejäl anledning till att låta bli när jag tittade på massa gamla bilder där jag var sketsnygg! Jo jag vet att jag raderar allt som inte är riktigt bra och att efterkonstruktionen alltså inte riktigt håller men ändå...

Idag var en riktigt bra dag. Vi var i skogen och jag kände mig glad, nöjd och hade faktiskt riktigt roligt med både barn och arbetskamrater.  Jag är faktiskt frisk, tror jag (maken hävdar att jag inte alls är det så länge som man somnar tidigt och är tät.) Det var på tiden.

Tid är det också att fira Dottern som fyller tolv är idag...kan inte förstå att mitt minsta lilla barn är så stort. Svårt också att förstå att jag är väldigt nöjd med detta...har inte längtan efter småbarns tiden som man hör andra säga att de saknar sååå. Jag trivs nog ganska bra med tonårningar i huset, framför allt när de är hyfsat välartade. Lite tykna kan de allt vara men Sonen kommer hem i tid på kvällarna och Dottern hänger mest i stallet Kan det bli bättre egentligen?

Idag hade vi en skön dag i stallet som vanligt på tisdagar, födelsedag eller ej. Dottern ville hoppa idag och det fick hon. Igår klippte vi pälsen på Fabbe. Jag var inte med och ville egentligen inte att han skulle klippas. Jag tror inte det är farligt för en Ponny att bli lite svettig, eller som i Fabians fall mycket svettig. När jag varit iväg på lösdrifts stall går ju alla med päls och utan täcke hela vintern även om de rids. Fabian blir förvisso helt sjöblöt om han tränas hårt och kanske också att det saknas lite bjudning? Vi är ju två på honom så efter lite resonerande kompromissade vi till en halsklippning. Tyvärr missförstod klipptjejen och tog bort ansiktshåret också så nu ser han inte så fin ut...men det växer väl ut hoppas jag:)

Hoppningen gick i varje fall riktigt bra. Många fina språng på ca 55 cm blev det. Sen höjde vi och i mörkret felbedömde han avstånd och höjd så han kraschade rakt in i hindret (det låter allvarligare än det var...bommen välte och han stannade) Andra försöket blev olyckligtvis Dotterns första avramling på Fabbe. Hon slog sig inte och tog hindret flera gånger efter men på lite lägre höjd. 65 var väl lite väl högt för dem ännu. Han är så otroligt Ärlig och hoppar i alla lägen.. Gull ponny:)

måndag 7 november 2011

Herre gud vad fin jag är....

Jag hade verkligen tänkt att spara mina fina nya kläder som Mor råkade köpa till mig igår...Fast när Maken satt och tittade på Football tog jag en dusch rakade benen och smorde in huden med väldoftande bodylotion och gjorde en väl behövlig hår inpackning. Så när jag vaknade i morse luktade jag så gott så gott ( vilket inte innebär att jag brukar lukta illa på något sätt) ville jag bara ha mina nya fina kläder på mig. Så idag har jag haft klänning på jobbet med matchande strumpor och byxor.  Faktiskt om jag inte blev lite piggare och friskare omgående?

Jag kunde inte somna i går kväll. Först började jag läsa en ny bok (stundande natten, upplyftande litteratur från terminalvården om konsten att dö...inte direkt natt litteratur kanske?) Sen låg jag och funderade på pedagogisk dokumentation...klockan halv ett på natten...Jag var uppe och drack två gånger, kissade en gång och sen tittade jag ut genom fönstret och såg att ljusen jag tände under Spässlandarosen  fortfarande lyste. Tja det fick ju mig att fundera på Mormor, Döden och i förlängningen husbrand...(nåt ska man ju dö av) Det var ju bara att gå upp igen på med en kofta och gummistövlar och blåsa ut ljuset som stod på trappfarstun som jag också tände härom dagen och hade glömt bort. Mormors ljus får brinna tills det slocknar (inne på tredje dagen nu...) Tror jag somnade därefter nån gång och vaknade efter bara en kort stund av väckarklockan.

Det är tur då att man har gått runt och varit så snygg hela dagen...

söndag 6 november 2011

Blandad kompott

Lite bra och lite dåligt helt enkelt. Hade en helskön fika med Mor på Allum. Det krävs inte mycket för att göra en vanlig sketen söndag till nåt särskilt. En tur till Rusta, inköp av lite lulllull och en låda. Sen satt vi jätte länge på den "franska plågan" (le pain francais) drack Kaffe och pratade. Helt underbart...Bäst var ändå att hon löste julklappsfrågan för sig och för oss:) tänker inte berätta vad men nu är det klart! ( ifall någon mottagare skulle läsa...) Sen halkade hon som vanligt med plånboken öppen och jag kom hem med en jätte fin garderob som jag blev så super glad för...har jag den på mig ser jag ut som en normal människa i stället för en sån där ponnymorsa! Fast sen ska man ju inte glömma att det är det man är...

Direkt efter fikat hämtade jag Dottern, åkte till stallet där jag hängde i två timmar innan det var dags för NH träning...Fabbe var ganska duktig men det märktes att han redan gjort en omgång tidigare...Det blev en kort lektion i kyla och skymmning...


Hemma tittade jag på Världs cupen för att se hur det går för Rolf Göran Bengtsson...hoppades på att få se honom kamma hem lite fler poäng. Istället såg jag hur Kanadas främsta ryttare förlorar sin Häst Hickstead efter sin runda. Han sitter och tittar på poängtavlan när hästen vinglar till och ramlar ner DÖD under honom! Fy fasen...jag var helt chockad. ska jag säga...Och det väckte en hel del minnen av när min Instruktör Amy´s Musse dog i ridhuset för två eller tre år sedan. Han hade kolik trodde vi och jag hjälpte henne leda runt medan vi väntade på veterinären när han gick omkull i dödsryckningar. Det var nog ett av livets värsta ögonblick...

Man undrar vad man sysslar med när man skaffar djur... En extra tår fäller jag ikväll....
http://svt.se/2.128686/1.2592297/hast_dog_under_varldscuptavling