solsken.

Och arbete...hela förmiddagen på Teampilot möte. En lärare från kommunen höll ett föredrag om pedagogisk dokumentation och hon var så bra! Härligt att se och höra en inspirerande kollega. Hon hade dessutom gjort en fin Powerpoint presentation och jag insåg att jag saknar det programmet tillräckligt mycket för att vilja införskaffa det. Jag satt bredvid en tjej som ganska nyss börjat jobba på grannförskolan. Vi hamnar ofta i samma grupper och jag måste säga att hon är så himla trevlig och fastar i huvudet...lite torr, smart tror jag, och väldigt rolig. Varför började hon inte jobba på min avdelning va? Det hade blivet ett kul och utvecklande år tror jag. Ska se om inte hon kan få halka med på nåt IT uppdrag i framtiden...

Efter halva dagen var jag på en annan förskola för att litet möte. Det gick väl bra, åtminstone ville kursdeltagaren fortsätta kursen efter. Alltid något. Fast jag förstod inte riktigt vad de ville med mötet? Fick de ut något? Är det så mitt uppdrag ska se ut? Dricka te och hjälpa folk öppna sitt konto för att kunna hantera foton? Tål att tänkas på...

Jag hade utvecklingssamtal med Sonen och hans underbara lärare. Om jag kunde betala henne för att komma hem till oss och bara smitta av sig så var jag villig till det. Sonen har ju betyg i alla ämnen men de behöver upp om han ska kunna konkurrera om platserna han vill in på. Betygshets värre alltså, fast han verkar ta det med ro. Lite för stor ro kanske fram tills tio i tolv innan inlämning? Vad kan man säga. Under samtalet ringde först Dottern och sa att hon sadlat och kommer du snart? Sen ringde Maken Sonen och frågade kommer du snart? Som sagt vad kan man säga?

Dottern fick i varje fall gå upp till paddocken och börja rida för det var två tjejer till som skulle rida. Det var mer än skymning när jag äntligen kom dit en kvart försenad. Tänk att vi har en sån trevlig orädd ponny. De andra var lite spända men Fabbe han bara jobbar på i mörkret. Trots att fullmånen lyser och han har en vampyr på ryggen...

Sonen kom ju hem och fick väl middag får man förmoda.
Jag och Maken inser att vi får ta fram almanackorna och planera en date. Hela helgen går igen utan att vi hinner ses och på veckodagarna somnar man ju som en stenad sten. Så kan det gå.