Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 14 mars 2015

Vårsol

Underbart att vakna av sig själv och inte ha så himla brottom på lördag morgon. Vi skulle träffa Maria och rida efter lunch. Karl jobbade övertid så jag blev ensam vid frukostbordet, barnen är glada i att få sova om det går...själv var jag glad i att hoppa i mina trädgårdskläder och gå ut ganska tidigt med grensaxen i högsta hugg. Idag blev det kraftig beskärning av pilkojan. Eller det som en gång var en pilkoja till barnen när de var små. Tror vi planterade den när Jontes gick i ettan...lite har ruttnat men den växer fortfarande stark. Senaste åren har den fungerat som sol och vindskydd för några kaniner men eftersom den sista skuttade vidare till det eviga morotslandet i höstas tänker jag att det ska bli nåt annat i vår. Något som inte tar solen från växthuset...Jonte monterade ner kaninburen i små beståndsdelar medan vi var borta. Jag orkade klippa halva bara för ryggen känner verkligen av arbete i vissa lägen. Tyvärr...

Det blev ju dessutom den vanliga vardagsmotionen i stallet. Idag skrittade vi en riktig långtur tillsammans med Maria och Kotten. Vi kom tillslut över den där läskiga 180an och bort till ridklubben. Manne fick återigen visa sin fina trygga sida när Kotten blev lite rädd för några otäcka barn vid vägkanten...men fina Manne vänder inte och drar utan går snällt först och undrar nog vad den där stora killen sjåpar om... Det är lite läskigt med trafik tycker jag men det verkar inte hästarna bry sig alls om...barn däremot är monster. Vi red förblir ridklubben och genom Gråbo centrum som till och med har ridvägar med påbudsskyllt genom. Fantastiskt hästvänligt område. En timme och fem minuter tog turen och med lite lätt övertalning travade Nattis på grusvägen på hemvägen. Lugnt och fint gick det även denna lilla minut, eller halvminut. Det var en trött kille som kom till stallet, svettig och säkert helt slut i huvudet efter alla intryck. Läskigaste ridturen i livet tyckte Nattis efter att ha ridit i industriområde och förbi bussterminal för första gången...


Vi fikade hos mamma på hemvägen och småpratade nån timme för att hinna träffas lite. Och när jag väl kom hem kom jag ihåg att jag lovat Jonte att köra lite så vi tog en tur och retur till aspens station och tränade parkering. Han är duktig och det är riktigt roligt att köra med honom även om det tar lite energi det med. En ganska perfekt lördag faktiskt.

fredag 13 mars 2015

Fredag 13:e

Och jag ville inte gå hem. Ville sitta kvar där med alpkollegorna och prata och klura och skratta...halva uppdraget gjort och det känns så galet roligt, man vill hänga kvar i bubblan länge. Det vi pratar om och upplever tillsammans stannar i gruppen så det blir som en hemlig klubb på nåt sätt. Det är mysigt...

Inte ens solskenet utanför fönstret kunde egentligen få mig att vilja slita mig från jobbet men tillslut gick vi hem. Eller jag åkte ju tills stallet så klart och började fixa i väntan på Nattis. Det händer inte så mycket annat i livet just nu tyvärr. Men solsken gör det lättare och pålle är ju mysig just nu. Idag sammanföll för första gången vår ridning med att Dancing skulle ut på annat med Amanda så vi hade inte nåt sällskap. Det löste sig tack vare att Maria ställde upp och skrittade ut tio minuter på grusvägen som uppvärmning och sen några varv i paddocken i väntan på att Amanda skulle komma ut. Nattis fick för första gången trava med Manne! Hon vár ganska nervös, jag tror hon förändrade sig värsta explosionen men han travade lugnt och fint fyra långsidor i paddocken. Det blev nog nästan en halv minut.  Vi skulle börja med en minut när vi var uppe i en timmes skritt och nu har vi skrittat 50 minuter som mest. Och senan är ju tyvärr nästan alltid svullen. Idag dessutom för första gången efter en behandling...vi ska fortsätta skritta och lägg sin lite trav men vi forcerar inte, nästa vecka ska jag boka ny veterinärtid och då får jag prata om hur vi går vidare. Men vi är väldigt glada att första traven inte blev katastrof utan lugn och fin. Det blev ca 35 minuter totalt i sadeln och en härlig känsla i magen.






torsdag 12 mars 2015

I rörelse. Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Den här strofen ur en dikt av Karin Boye ligger och skvalpar strax utanför medvetandezonen hos mig.

Och vissa dagar som idag blir den till en sång i hjärtat. Idag känner jag mig poetisk och djup. Det är ALPs fel faktiskt om man får skylla i från sig. Alla dessa djupa samtal och reflektioner sätter sina spår. Och som vanligt är det samtalen i vår grupp som berör allra mest. 

Och idag blev det verkligen en fin dag. Först på jobbet som man inte vill slita sig ifrån. Sen på stallet som bjöd på fantastiskt väder och lagom muskelträning i form av vardagsmotion. Först mockade jag medan Nattis gjorde i ordning Manne för den vanliga skrittpromenaden. Vädret, vädret,vädret...man kan tjata om det rätt länge men vindstilla och värmande sol är goda förutsättningar för en bra ridtur. Idag skulle vi sträcka ut promenaden lite till så vi snart är uppe i den där timmen vi ska vara innan traven. Manne var lugn och lagom pigg. Dancing är bara väldigt snäll som går med...även idag red vi utan att behöva koppla på säkerhetsbälte. Lite mindre trafik men massa oljud från byggarbetsplatsen. Inte för att pållarna bryr sig. Vi valde att fortsätta framåt den slingrande landsvägen efter bostads området och hittade en liten grusväg att gå på. Helt perfekt i senans synvinkel. Tyvärr kommer man inte fram nånstans utan måste vända. Vi kom nu inte till vägs ände för vi insåg att det skulle vara för lång promenad för fort. 50 minuter gick vi idag och senan vár mindre svullen efter...som vanligt. 

Tillbaka i stallet fixade vi även Neos Box, mat och vatten och det som var kvar på stallet när vi har stalldag. Inte mycket alls faktiskt om man jämför med tidigare. Vi hade till och med lite tid över så vi kunde sitta och titta på solnedgången och ära lite kexchoklad till mellanmål och vänta på Klara som gav biolight som avslutning. Efter den var han jättesvullen? Alltså vad händer?  I morgon blir det spännande att se hur det ser ut. Vi tog in de sista hästarna och sen åkte vi hem. 

Och så satt jag och tittade på bilderna jag tog i dag och kände tacksamhet för vägen vi vandrar på just nu...trots att det varit lite tufft de sista månaderna med hästen och allt extra arbete skadan innebär så lär vi oss massor och har fått nya möjligheter och lärt känna nya människor. Det är bra och gör vägen mödan värd...





onsdag 11 mars 2015

Urtrött

Redan klockan sju satt jag beredd med block och penna och vassaste glasögonen på för att göra observationer i verksamheten jag besöker. Man ser, reflekterar analyserar ifrågasätter sig själv och vad man tänker så många gånger om på en timme att hjärna behöver reboostas med choklad hyfsat regelbundet. Det är så roligt men Gud vad trött man blir!  

Jag hade ju klantigt nog inte koll på vilka veckor det var ALP utan bokade redan innan jul både workshops och utbildning för digital kompetens. Utbildningen kunde jag flytta ett par veckor men workshopen var svårare. Så efter lunch packade jag ihop och åkte till kontoret och laddade om till workshopledare. Först var det lite svårt att byta roll och inriktning men strax blev det spännande och roligt. Mest spännande var kanske att AppStore fick tekniska problem och det alltså inte gick att hämta appar för deltagarna. Tur då man är flexibel och kan planera om så kursen funkar med två iPads på sex personer. Jag var lite ledsen för tre personer skickade återbud på grund av sjukdom i sista minuten men det var ju kanske tur för nu blev allt ganska bra. Det blev en hel del skratt och när klockan var halv fem var det svårt att slita sig för några. Det är ett gott betyg!

Själv var jag tvungen att skynda iväg tillbaka till Lerum igen. Nattis skulle ha varit tidigt i stallet men hon var försenad så det tog ett litet tag innan vi kom iväg ut. Idag var senan både svullen och varm igen! Hur är det möjligt? Jag förstår inte, ser inget samband eller mönster alls. Man skulle ha en liten filmkamera på hela dagen och se om han gör nåt speciellt. Ivarje fall så är det biolight i morgon igen och det brukar ju ta ner svullnaden. Vi lindade och promenerade iväg i kvälls solen. Hästarna var lugna och vi strosade ovanligt långsamt för till och med Manne kunde skritta fint idag. Behövde inte sätta på kedjegrimskaftet en ända gång, inte ens i trafiken och idag var det brötigt. Massor av bilar och moppar och halva väggen är uppgrävd för rörläggning. Det blev 35 minuter precis idag och efter var svullnaden lite bättre. Där ser jag ett mönster, det är bättre efter ridning. Tanken är att vi ska vara uppe i nästan en timmes skritt den här veckan och börja trava lite. I morgon får vi försöka ta oss lite längre ändå så vi pressar lite mer. Kanske första traven kommer i helgen? Eller i morgon? Vi får se hur det blir.

Karl hade lagat en fantastisk blomkålsgratäng med bacon, champinjoner och ost. Och den var fortfarande varm när jag kom hem. Tre dagar på raken vi ätit varm mat, man kan blir bortskämd faktiskt. Nu vill jag sova fast klockan bara är kvart över åtta men jag tycker nog jag fyllt dagens kvot av aktivitet...eller?

tisdag 10 mars 2015

Utvecklande möten

Att mötas. Det är spännande. Vi ägnar så många timmar, dagar och år åt att prata med människor, träffa människor vara med människor. Och så har vi möten. De som förändrar något, är på riktigt, närvaron i samtalet går att ta på...det händer något i mig.  Händer det något i dig?  Såna möten som inte är utifrån mig utan utifrån nyfikenhet på dig. Vem är du? Vem blir jag med dig? Såna möten....åh vad jag älskar dem! Och vilken tacksamhet jag känner för att jag då och då i mitt jobb och liv får förmånen att mötas på riktigt och låta det hända något med mig. Att bli utmanad till nya tankar, nya bilder av mig själv, nya styrkor, förmågor, svagheter...sidor att utveckla. Samtalskonst eller konsten att samtala fick vi jobba med idag. Och som avslutning på kvällen tittade jag på ett samtal på TV2 min sanning med Eva Dahlgren. Intressant både utifrån dagens erfarenheter av att leda samtal men också för att det är en artist jag beundrar på många olika plan. Och nu blev jag sugen att plocka fram en spellista och grotta ner mig i den musiken.

Skönt att idag åka direkt efter en givande ALPdag till stallet utan krav. Bara hugga i och jobba fysiskt. Tyst och tomt bara hästarna i hagen och skiten i boxarna. En timme tar det inklusive frambensmassage och mediciner. Idag var det vila på schemat. Nattis har prov och måste plugga lite. Det var ganska tur tror jag för i dag blåste det så taken nästan lyfte. Men senan var jättefin och helt sval, ren och osvullen. Skönt men ologiskt...

Att stallet gick fort innebar att jag för andra dagen i rad har ätit varm mat och samtalat med min familj vid bordet. Idag samtal och genmodifikation och moral kring medicinska framsteg...tankarna spänner över oceaner vissa dagar. 

måndag 9 mars 2015

Spännande uppdrag.

Då klev jag in i ALPbubblan igen och har två veckors spännande uppdrag att se fram emot. Idag har vi haft tre lärande samtal, lärt känna varandra i observationsgruppen och planerat för veckans samtal, skrivit nyfikna frågor med kommunikation som huvudingrediens. Efter några timmars fokus är hjärnan jättetrött och samtidigt full av ny inspiration och utmaningar. Jo man blir väldigt utmanad i sitt tänkande varje gång man går in i ett nytt ALParbetslag. Det är så otroligt givande för oss observatörer och förhoppningsvis utvecklande och utmanande för arbetslaget vi besöker. 

En fördel är att man jobbar lite mindre vissa dagar men lägger så otroligt mycket mer tid då man plötsligt lever ALP dygnet runt. Idag föll det ut fördel mig. Redan halv fyra var vi på väg från arbetslaget för dagen. Sent tyckte nån kollega, tidigt tänkte jag som skulle varit på arbetet till åtta ikväll. Dessutom vädret!

Jag kom väldigt tidigt till stallet. Så när Nattis kom hade jag mockat och fixat allt för Manne. Medan hon tog in och gjorde i ordning för ridtur mockade jag för en kompis och fixade vattnet. Försöker fjäska in mig lite extra så här i början...för jag vill gärna kunna få lite ledigt själv framöver...hehe...skämt år sido. Vi är vana vid att stallet ska ta lite länge tid så det är lätt att göra en Box extra. Och det är ju onödigt att stå stilla och vänta. Man skulle ju kunna bli utvilad eller nåt annat. (Eller som Lovisa påpekade att det är roligt att läsa om när jag gör ingenting...)

Idag fick jag tillslut till en kort liten ridtur på vår pålle. Jag har helt enkelt inte vågat riskera något med ryggen när han varit så där skuttig. Och när man väl slutat blir det lite stort att hoppa upp. Och jag kände mig verkligen som en nybörjare igen, fast nån ledare behövde jag inte faktiskt. Lite nervöst var det trots det, jag har ju sett hans krumbukter väldigt nära...men Manne var också på bästa möjliga humör så det var trevligt. Sen kom Eva-Lena och frågade om vi ville ta en kort tur med henne och hennes uttråkade unghäst i sjukhage. Självklart ville vi det men då bytte vi ryttare. Riktigt så bra kändes det inte att sitta i arbetskläder och vanliga kängor utan klack. Men Nattis kände att det gick bra att rida ut idag som vanligt så jag gick först med en ponny, sen Manne och sist lilla Neo. 

Halvvägs ut upptäckte vi att vi glömt tänka på att ta in den sista lilla hästen som alltså gick själv i hagen när vi skrittade förbi. Han gick först efter lugnt men när vi gick runt hörnet blev det kalabalik så vi fick vända. Neo busade hela vägen tillbaka men ponnykillarna gick som tåget...det blev inte så lång tur idag alltså, ca 20-25 minuter allt som allt men med tanke på hur lugnt och fint det var var vi nöjda med det. Skönt att inte behöva leda båda ponnysarna idag utan bara kunna strosa med och småprata.

Imorgon ska Nattis hem och plugga på lite prov och jag gör stallet själv. Hoppas vädret är lika fint, då kan jag unna mig att sitta i solen en stund...tänk. Vila.



söndag 8 mars 2015

En riktig helg!

Äntligen känsla av helg på riktigt. Hade hoppats på att vädret skulle varit på vår sida och följt prognosen med sol och värme. Men det är inget större fel på blåst och duggregn heller. I morse var det  ganska ok ute så jag hoppade i trädgårdskläderna i stället för stallkläderna och gick ut och började vårstäda lite.

Det är skönt att dra upp gamla torra grenar, kratta och lägga på komposten. Våren kommer långsamt men i veckan kommer ska det bli strålande sol och upp mot 10 grader. Då kommer krokusarna slå ut...vintergäcken hade i varje fall slagit ut idag. Mormor gillade vintergäck och sa alltid till mig att ta lite rotsticklingar. Fast de är så gula sa jag alltid men när hon gick bort tog jag lite ändå och nu älskar jag dem varje vår. Tänk så det kan bli...

Vi hade bokat en ridtur med Maria och Kotten mitt på dagen och åkte till stallet vid lunch. Utan att äta lunch, som vanligt. Men vi hade ju ganska nyligen ätit frukost så vi klarade oss bra ändå. Det går ganska snabbt att fixa i ordning i stallet så vi kom i väg lite tidigare än planerat. Promenden gick bra trots att det blåste lite och sällskapet var nytt, stort och hade en skritt som Manne får trava för att hålla jämn takt med. Trots sin storlek fick sällskapet ett nervöst sammanbrott nära det låg rör på marken vid ett bygge...Manne kollade på honom och på rören och undrade nog vad som var problemet?  Que? Vad är vi rädda för liksom och så gick han förbi med Kotten lite nervöst bakom...mycket kan man säga om vår tokhäst man han är ju i varje fall ganska orädd. Vi kom lite längre idag och red in på en grusväg. Där kommer vara fantastiskt i sommar när vi kan rida lite mer som vanligt. Massor av härliga klätterbackar i grustaget och den här mjuka skogsvägen. Kanske lite lite mjuk för oss ännu men en kort bit kan inte skada. Manne var väldigt glad och nöjd och verkade njuta för fullt. Senan var också jättefin idag och blev inte förändrad av den lite längre turen. Nu uppe i dryga 40 minuter rask skritt. Och i veckan ska det börja travas. Planen är att göra det i paddocken lite försiktigt på fyrkantsspåret så vi ser hur han reagerar. Gärna efter en långsam häst i samlad trav framför...


När vi kom hem var klockan bara tre. Jag hade fortfarande trädgårdskläderna på så jag åt lite mellis och sen ut och jobba. Har röjt vid pilkojan och tagit bort gammal humle. Mest eldade jag visseligen i eldkorgen där en del trädgårdsskräp åkte in. Maken kom ut med en whisky så jag kunde fira internationella kvinnodagen med stil. Sonen hade sett en bild på Facebook och kom sättandes ut i trädgården när han kom hem...visst behövde jag lite hjälp med att elda? Absolut...så där satt vi i duggregnet och matade in torra pinnar i elden och smuttade på drinken. Och så grillade vi carrè till middag. Premiär på riktig grillmat 8 mars. Med riktig grillmat menar jag sådant som marineras och grillas med omsorg...inte varmkorv som man kan grilla mitt i vintern om man ids. Nu luktar jag inpyrd fuktig rök, trots att jag duschat och bytt kläder. Till och med katterna luktar rök...de ville ju hålla mig sällskap de med. Helt enkelt en fantastiskt avslappnade och skön dag, den första på mycket länge då jag gjort något för mig själv och inte bara för den #€$_£<}## ponnyn! Inte ens lite regn kan få mig på dåligt humör när jag får elda.