Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

fredag 13 mars 2015

Fredag 13:e

Och jag ville inte gå hem. Ville sitta kvar där med alpkollegorna och prata och klura och skratta...halva uppdraget gjort och det känns så galet roligt, man vill hänga kvar i bubblan länge. Det vi pratar om och upplever tillsammans stannar i gruppen så det blir som en hemlig klubb på nåt sätt. Det är mysigt...

Inte ens solskenet utanför fönstret kunde egentligen få mig att vilja slita mig från jobbet men tillslut gick vi hem. Eller jag åkte ju tills stallet så klart och började fixa i väntan på Nattis. Det händer inte så mycket annat i livet just nu tyvärr. Men solsken gör det lättare och pålle är ju mysig just nu. Idag sammanföll för första gången vår ridning med att Dancing skulle ut på annat med Amanda så vi hade inte nåt sällskap. Det löste sig tack vare att Maria ställde upp och skrittade ut tio minuter på grusvägen som uppvärmning och sen några varv i paddocken i väntan på att Amanda skulle komma ut. Nattis fick för första gången trava med Manne! Hon vár ganska nervös, jag tror hon förändrade sig värsta explosionen men han travade lugnt och fint fyra långsidor i paddocken. Det blev nog nästan en halv minut.  Vi skulle börja med en minut när vi var uppe i en timmes skritt och nu har vi skrittat 50 minuter som mest. Och senan är ju tyvärr nästan alltid svullen. Idag dessutom för första gången efter en behandling...vi ska fortsätta skritta och lägg sin lite trav men vi forcerar inte, nästa vecka ska jag boka ny veterinärtid och då får jag prata om hur vi går vidare. Men vi är väldigt glada att första traven inte blev katastrof utan lugn och fin. Det blev ca 35 minuter totalt i sadeln och en härlig känsla i magen.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar