kallt som bara den

Igen...iskallt. Fast idag visade termometern på 5 grader men det har ju blåst som om en fjäril råkat flaxa med vingarna vid ekvatorn! Sonen är fortfarande sjuk i influensa men nu har han ätit lite och ser lite piggare ut. Det är inte riktigt bra att just han får influensa och lever på vatten en vecka. Vill inte riktigt lyfta på kläderna och titta efter men jag kan föreställa  mig att det är mycket ben där...Jag är glad att han är uppe lite för det ser för ynkligt ut när han ligger där under täcket. Konstigt att jag blir varm i hjärtat när sonen ser ynklig ut men att Makens förkylning väcker helt andra känslor. Finns det något mer provocerande en en sjuk man?

Det gör det givetvis, massor av saker som provocerar här i världen och man skulle ju kunna fundera på vad det är som väcker just den känslan. Kanske hänger samman med att man själv biter ihop och klarar allt och inte är sjuk förrän termometern visar på 39? Alla män är givetvis inte ynkliga när de är sjuka. Tror jag...vill gärna tänka att det inte är så i varje fall och sen vet jag ju vad som händer om jag någon gång skulle bli sjuk. Då skulle jag genast krypa ner under täcket och gny. Efter att jag fixat stallet, ridit och varit på jobbet så klart. Men middag det lagar jag inte!

Idag red Nattis i paddocken. Det var ett tag sedan jag var med och tittade på det brukar bli skogen när vi är där samtidigt. Hon ville gärna plocka fram lite bommar och eftersom det äntligen var plusgrader tänkte jag att det nog kunde vara kul Sen visade det sig vara fryst på volten så jag saltade medan hon skrittade fram och sen blev de bara travbommar för det var för hårt. Han såg väldigt fin ut idag. trots att hon red utan snodden. väldigt avslappnad i formen  så vi hoppas att det är ett gott tecken inför våren.

Sen hade jag ju lovat att åka och titta på den där ritplattan. Jag vet inte varför hon lyckas med att få mig att vilja köpa allt till henne. Jag blir lite irriterad faktiskt. Vår överenskommelse blev att hon betalar 100 kr i månaden och så betalar jag hälften. Hon var glad såklart men när vi stod där kom en expedit fram och sa att det tyvärr bara var ett skyl ex och att lådan  var tom. De var slut i affären så vi fick åka till Bäckebol istället. Väl där kostade skiten 150 kronor mer så jag surnade till och klagade lite. Och vips sänkte de priset! Det får de plus för faktiskt så dagen blev ju riktigt bra.

I morgon ska jag hänga med Sussie som körkamrat till Motala där hon köpt sig en hästtransport. Det blir en lång resa men då hinner man kanske prata klart.

lyckan är kort

Det är som med våren. Ena sekunden är den där, nästa är den borta. Det är sällan jag känner hopplöshet men vissa dagar tänker jag att det är väldigt orättvist. Och det är det ju, livet annars skulle inte största delen av befolkningen på vårt jordklot kämpa fram i sådan misär att lycka nog inte ens finns i ordförrådet. Och den andra delen av befolkningen skulle tänka sig för både en och två gånger innan de köpte nya saker som inte alls behövs. Jag försöker bara få lite perspektiv nu...så ni vet.

I ena rummet sitter ett barn och kämpar på med mattelektion nummer två tillsammans med "ChalmersNicklas". "Hur många lektioner behövs för ett E?" och "om Mamman betalar 520 kronor i timmen i fyra månader och om det är två lektioner i månaden á 1.5 timme, hur mycket kommer då skolan att vara skyldig till familjeekonomins underskott?" Det är två tal jag skulle vilja att de räknade ut på nationella proven i år.

Andra barnet sitter och influensahostar och Mor och Far har precis öppnat brevet från rektorn som varnar för indraget CSN på grund av otillåten frånvaro. En snabb titt på scoolsoft bekräftar farhågorna om bristande betyg.  "hur många F kan man ha utan att föregående mamma får ett frispel och flyttar till ett varmare land där paraplydrinkar serveras så fort hon börjar tänka?" är alltså ännu en fråga för nationella proven. Kanske i matte men även i SO eller kanske modern psykologi.

På spisen puttrar en gryta, jag drack inte upp resten av vinet direkt ur flaskan utan hällde det över fläskköttet. Det var nära dock men jag är ganska övertygad om att just det inte alls hade ökat familjens lyckokvot för kvällen. Ibland tänker jag att jag har ju haft sån förbaskad tur hela livet. Inte ett enda av alla de missöden som inträffat har knäckt vilja eller livsglädje. Kunde inte den turen fått gå i arv så barnen också så de kunde åtnjuta lite räkmacka nån gång?  Det finns ju så många barn och ungdomar där ute som bara sitter där med silversked och får toppbetyg utan att anstränga sig eller kämpa mot svårigheter. Rika är de ju dessutom och får allt de pekar på. ALLIHOP...

Ja utom de som svalt ihjäl då eller drabbades av AIDS eller åt något giftigt på en soptipp...För perspektivets skull igen då. Fast det hjälper inte riktigt mot den där klumpen i magen som säger, att jag vill ju bara att det ska går bra för dem, och att de inte ska tappa livsgnistan och ge upp.
"Vad är meningen med livet då mamma om man bara ska jobba och jobba och sen dö?"
 Ja du, det är väl det som är själva meningen kanske och göra saker man gillar med människor man älskar där emellan.

Eller så kan man ju renovera huset, köpa nya prylar och dricka paraplydrinkar så man slipper tänka på meningen med livet. Var det inte ritplatta på önskelistan? Bäst att skynda Lyckan är kort!

Vårkänsla, igen

Det är underbart så här års. Ena dagen känns det som om vintern aldrig ska släppa taget andra spritter kroppen av vårkänslor. Det är ju inte vår ännu men vissa stunder känner man att den är runt hörnet. Idag var en sådan eftermiddag. Jag hade första nätverksträffen idag så det blev tyvärr en del innesittande och inte ens tillstymmelsen till solglimtar genom något fönster. Mötet var väldigt spännande och kändes roligt och inspirerande, jag tror det kan bli jättebra.

Jag hade ett bokat telefonmöte med försäkringskassan klockan ett så då kröp jag in i en garderob en halv timme.

Sen fick jag nog och åkte till stallet. Tanken var att han skulle vila på torsdagar en extra dag när vi går kursen, mest för att det blir mycket för mig att var borta två kvällar extra i veckan. Men idag gick det inte att hålla sig.

Solen sken fantastiskt skönt i paddocken. En kul grej hände när vi skulle börja. Jag hade tagit ett kort med telefonen och Fabian stod under träden och sov. (Det kortet som syns nedanför). Han var verkligen totalt avslappnad när det plötsligt hoppade fram en hare precis framför. Gud vad rädd han blev. Kastade sig åt sidan och grymtade som en gris. Sedan travade han fram till mig och ställde sig bakom med mulen under min arm som om jag skulle rädda honom från monsterharen...det var bara fem sekunder efter kortet var taget, kan man tänka sig...

Ridningen idag var lika bra som den var dålig igår. Hade jag ägt hästen igår hade jag sålt den. Idag hade jag betalt massor. Igår funderade jag på vad felet kan vara för han headbangade sig genom hela passet och bara protesterade. Idag gick ha stabilt, till och med i ärlig form några varv. Inga huvudskakningar alls och i kanon trevlig form. Jag njöt verkligen hela ridpasset. Sen var det grönt kort kurs så det blev en hel del häst idag.

Nu har jag kastat i mig lite salta revbensspjäll till kvällsmat och försöker tycka lite synd om sonen som verkar ligga sjuk i influensa. Nästan 40 grader feber och hosta... Dottern försöker övertala mig och att köpa en ritplatta till datorn i utbyte mot massage och jag kom på att jag inte sökte semester till Shanghairesan i oktober så nu måste jag oroa mig för att chefen ska ge avslag på den. Vad gör man då?

Ny vecka

Hoppsan, då var helgen slut. Solen sken underbart imorse och jag skuttade iväg till stallet redan klockan nio. Tömkörning på schemat och en tanke på att skynda sig lite. Det var mysig som vanligt och extra skönt i solen. Jag var hemma till elva så jag måste ha varit väldigt effektiv. Jag hade en anledning till detta, jag var ju tvungen att klara av helgens miss, garderoben. Så jag slängde mig i duschen la in några vårrullar i ugnen och städade.

Fasiken vad skönt det är att göra det man ska ibland. Jag var ganska snart klar så jag han faktiskt att sätta mig i solen och läsa ett kapitel om pedagogisk dokumentation innan jag var på väg till jobbet.

Väl där fick jag huvudvärk som inte gick över med kaffe. Inte heller en timmes diskussion om ovanstående kapitel hjälpte. En Ipren dock tog i tu med det hela. Sen var det möte på planeringen och så gick jag hem... Oj så mycket man har gjort...

Vissa måndagar har man mer omkring sig än andra men det är ganska fint i garderoben. Till slut.

Fel saker gjort...

Igen. Det enda jag skulle ha gjort den här helgen är att städa min garderob. Det var det enda och jag har hunnit så mycket annat än just det och det känns så bra ska ni veta. Ingen ordning alls på mig som vanligt men jag känner mig ganska lycklig.

Igår var jag på Ikea med mamsen. Vi skulle köpa ett presentkort men det slutade med två nya lampor och en klädhängare för sjalar som jag absolut ska hänga in i garderoben så snart jag städat den. Solen strålar rakt in i alla fönster så jag behöver verkligen ta tag i vissa saker. Tex ta ner julgardinerna i köket. Och på rusta hittade jag vårgröna hissgardiner så då slog jag till.

Alltså är det fint i köket och i vardagsrummet åtminstone och tulpanerna beter sig precis som de ska. De hänger fylligt över vaskanten utan att ha tappat färgen alls.

Fast bordet är ju då fyllt med kläder som ska bäras upp till, just det, GARDEROBEN så snart den är städad då...

Fast vi hade ju stallet i går så efter shoppingen åkte vi upp. Nattis red med gummisnodden och det såg grymt bra ut. Sen mockade vi och småpratade innan vi köpte Thaimat på hemvägen och kastas oss i soffan med lördagsgodis och tittade på Avengers. I morse gick jag upp tidigt och red ut med Karin och hennes fina låne-islänning. Ronja hakade på i sista stund så vi var tre som plöjde fram mellan lingonrisen där det fortfarande är farbart på grund av ishalkan. Det är väldigt mysigt att rida ut tillsammans några stycken och jag är nöjd med att inte alltid gå först. Fabian också faktiskt för han går verkligen lugnare bakom någon annan. Det blåste och var snorkallt med när jag kom dit. Väl hemma sken solen och vinden hade lagt sig.

Inte alls kul att gå in och städa då så jag klippte kaninklor så blodet sprutade, bokstavligt och sen gick jag in och satte upp gardiner och städade litet här och var (utom i garderoben så klart) fixade lite i trädgården satt och solade innan jag tog en promenad med Maken och lagade söndagssteken. Vi var ju tvungna att titta på ponnyakuten och spela lite candycrush.

Nu är ju klockan väldigt sent men Maken insisterar på att jag ska ta upp kläderna på rummet. Hur ska jag kunna göra det? Det finns ingen plats kvar att dumpa av dem innan jag har städat garderoben...usch vad det blev jobbigt nu...