så glad, så glad....

Det riktigt sjunger i hjärtat! Kom i väg, lätt misstänksam, till Råda i morse. Jag fick MIN Ned så klart och förvarnade om handikappridning. Men det gick så bra! Kändes inte ens i ryggen när vi skrittade och så länge jag red lätt gick traven bra också. Det var kanske lite knivigt att få till galoppfattningar när jag inte kunde sätta mig ner men när han väl galopperade gick det bra att stå upp. Fast mina muskler behöver ju onekligen tränas upp lite igen, oj oj vad det var jobbigt, men ryggen kändes lika bra efter så nu är jag lycklig!

Jag fattar att det dröjer ett tag innan jag kan leva helt som vanligt men det är ok. Bara jag får komma igång lite grann. Jag har ju en hel trädgård att ta om hand också. SÅ då måste ju ryggen hålla för både grävning och ogräsrensning. Jag har ju ett fint växthus som tyvärr tappat över 20 rutor i vinter! ja delvis var ju förra vintern också att skylla på som ni ser i inlägget nedanför, det är alltså växthustaket som ser ut som en lavin alptopp! sen kom årets snö och kyla och krossade rutorna som bara var lite spruckna. Frågan är bara om man ska byta ut allt glas mog isoler plast och om det håller bättre eller sämre mot snö tyngd? kan tänka mig att plasten kanske bågnar än mer...och glas är ju både snyggare och billigare...det är svåra frågor så här i odlingssäsongens början. Och vad sk man prioritera rent ekonomiskt? Ponny/växthus? Och är ponny överhuvudtaget en reell möjlighet eller bara en dröm?

Man kan ägna någratimmar åt att drömma dock och snart snart ser det ut så här i trädgården. Det är bara 3 månader kvar till högsäsong så det så!

                                      Constance Sprys

lång dag...

Men mycket rolig! Startade med att mocka 5 boxar och fixa foder på 45 minuter. Ett personligt rekord värt att nämnas. Därefter blev det kullinarisk lunch specialé ( varma koppen med makrill på burk...) innan jag åkte med mina "chefer" (jag vet att den ena är min chef....den andra misstänker jag bara) till älvsborg där vi besökte en trevlig förskola för att knyta kontakt och lära oss nåt nytt. Det slutade med att de kommer till oss för att få ett studiebesök om IT...fick för mig att vi skulle åka dit för att jag skulle lära mig och få lite inspiration...förstår som vanligt inte vad som hände. Men jag träffade en mycket trevlig förskollärare som jag hoppas vill hålla kontakten.

Naturligtvis drog det ut på tiden så jag störtade till stallet. Släppte Dottern på ridskolan innan och så red vi ut en sväng. Tanken var att vi skulle njuta lite av vårvädret och skritta ner för stansväg på en härligt mjuk skogsstig. Så blev det inte. Om någon såg ut genom fönstret i morse vet ni varför. Vi skrittade ut i snöfall på en isig och snötäckt halkig väg full med hålor att fastna i. Jag satt på en stund men när jag såg vägen satt jag av. Sällskapet, en ny, ung newforest ville inte gå först och Tabby är ju som han är...tittig. Vi var ute 45 minuter och jag satt upp på väg hem mest för att jag inte orkade gå. Riddebuten kunde varit bättre.

Imorgon blir det Råda för första gången på en månad. Jag ska njuta av ett pass på Ned, förhoppningsvis...det blir lättridning och två punkt och mest skritt men nu är jag trött på att ligga hemma...jag känner mig helt ok i ryggen i kväll. Håller tummarna för att morgondagen har samma känsla. fast utan snö!  jag tänker att det är världens längsta snöigaste vinter...men så här såg det ut i fjol...minns ni?

Heldag

Det ska stå så...inte helgdag även om den börjar imorgon. Nej jag syftar naturligtvis på första genomförda HELdagen på jobbet på mycket länge. Jag jobbar å andra sidan inte mer än två heldagar i veckan så det är inte så svårt att missa några. I måndags gick jag hem tidigare, förra torsdagen jobbade jag halva dagen, måndagen innan var jag sjuk...vad jag vill säga är att det var så skönt att vara hela dagen på jobbet och faktiskt ha roligt! Maggans massage gjorde under som vanligt...eller om det var den där 50000 kr lasern hon placerade på skinkorna!

Jag håller å¨att lägga upp alla mina fotoalbum på Picasa som en extra säkerhet. Jag är nojigt noga med mina bilder. När vi gick över till digitalkamera tog vi tusenfalt mer bilder än tidigare trots att vi kastar de som inte är av bra kvallitet. Första åren brände jag ner allt på cd skivor men efter ett tag började jag inse att de var för många och att man bör bränna om dem regelbundet för att vara på säkra sidan. Så då köpte jag en extern hårddisk. Den gör jag back up på ofta. Men det kan ju hända att den går sönder så jag har kvar mina bilder på datorns hårddisk också. Och sen la jag över backuppen på laptoppen...så nu finns de på minst tre ställen!

Jag känner mig inte helt trygg dock. Tänk om det börjar brinna? Då kanske vi inte hinner få med bilderna ut. Så nu håller jag på att lägga över dem i picasa web också. Undrar hur många bilder som får plats? Det tar tid också...och när jag titta på mapparna i picasafilen, där de ligger i datorn och väntar på överföring ser jag att flera album laddats över flera gånger. Jag har alltså dem på flera ställen i datorn utan att veta om det...läskigast blir det när jag tittar på ledigt utrymme på hårddisken 4GB kvar...måste rensa i röran. Men jag blir så nervös tänk om jag tar bort ett kort som jag glömt lägga över och så är det just det kortet som är mitt bästa?...

Maken tittade på ett tv program om fanatiska samlare. sk. Horders. Jag känner igen mig även om det är data filer jag samlar på men känslan är densamma...Undergång. jag menar vad gör jag om jag tappar bort mina kort? Kanske försvinner jag? Poff...

Medan jag funderar på dessa existentiella frågor tickar mätaren på och bilderna kastar sig in i album...jag tittar lite för strött upp i taket och möts av julens glada pynt. Är inte påsken här snart så jag kan ta mig för att plocka ner den?

Till det glädjande hör att tomtarna i min "dans" går att skölja av om de blir dammiga...det är bra.

Fortfarande sol...

Wiihi...sol och +9 ännu en dag...snälla snälla vädergudar låt snön som hotar i morgon ta en annan väg och de där minusgraderna som också hotar följa med...jag klarar inte mer vinter...Inte nu när jag ser gräs på Karislycka och GRUS på ena långsidan i padocken.

Doktorns ordination slog väl ut idag. Jag har njutit av en arbetsdag även om samba dansen kanske inte blev så vild som den brukar. Vi hade karneval. Snabbt insåg jag att mitt vl av klädsel (sjal runt höfterna, linne med glitterpaljett sjal knuten utan på och fjädrar i håret) inte alls var särskilt smickrade. Hur vita kan ett par ben vara? Det ända som hindrade mig från att tappa bort dem mot det vita golvet var de brun/svarta sträcken som av någon anledning bepälsade nedre delen av benen( Jag är ganska säker på att håren kryper högre upp än så men jag tänker inte ta reda på det!). Ja jösses...lägger man där till en hyfsat otränad kropp och handikapp rörelser är målbilden given!  Jag gillar inte min kropp just nu, vi är INTE kompisar. Det är nu inte på det vis som löpsedlarna säger, att lycka hänger ihop med eventuella tappade kilo. Jag lovar! Lycka hänger ihop med att kroppen gör som man ber, smärtfritt...jag har efter ett liv i "slankhet" inte gått på myten om att smalare är lyckligare, även om det verkar sälja en hel del lösnummer. Däremot är jag övertygad om att Starkare är lyckligare...Och just idag kanske då brunare är lyckligare alternativt hörlös...men framförallt inget ont!

Jag var hos Maggan som Lasrade och masserade och tvingade mig att uttala löften om att inte rida idag...(och inte bära vattenhinken, inte tömköra, inte bara lite longering....) det kändes så skönt efter. Kanske är det kombinationen läkemedel och värme och kroppskontakt men det är värt varenda krona. Fast sen måste jag genast tillbaka nästa vecka för dos 2...kanske är jag inte lika glad efter tredje och fjärde dosen...

Om jag lydde? Självklart! Jag borstade bara lite klappade lite och körde lite NH och frihetsdressyr...HON sa inte ett ord om det!

Jomän nu är den här!

Jag har bestämt att den skulle komma måndagen den14 mars i år....jag är helt säker på att den gjorde det... Sen vet man ju aldrig vad de där metrologerna säger men efter dagens väder är det väl ingen som tvivlar?

Jag tvivlar dock på min hälsa. I går masade jag mig till jobbet, mot bättre vetande, med panodil i kroppen för att uthärda fram till lunch. Ryggen gör ont, jag hade lite feber på morgonen och grymt ont i magen igen. Det gjorde faktiskt såpass ont att mat inte var att tänka på...Vi ska inte tala om hur humöret påverkas av en sådan start men min kollega tröttnade strax efter lunch på mig och bad mig gå hem...jag tror hon tyckte synd om mig, alternativt är rädd för att bli smittad, alternativt trött på min sura uppsyn...

Jag gjorde henne givetvis till viljes och kröp i säng, somnade i ett par timmar. Vaknade vände på mig och gnällde lite över ryggen somnade om. Middagen serverades och jag åt två skedar ris med soya innan jag gick och la mig. Ynkligt ynkligt ynkligt! Så jag bestämde mig för att jag nog har
a) magkatarr
b) magsjuka
c) annan virussjukdom och sjukskrev mig igen! Jag som aldrig brukar vara sjuk! Funderar på om jag borde följt doktorns ordination och sjukskrivit mig direkt i stället för att kämpa på?

Så vaknade jag till en vacker vårdag och mådde lite bättre. Jag besökte herr Doktor igen för att se vad som felas min lilla kropp. Herr Doktor anser att kroppen är lite sliten och skadad och behöver "tas om hand lite bättre".( jaa du, det är trist det här med ryggar...de kan vara till besvär hela livet om man skadar dem så där...) Magen är nog lite magkatarr/magsår  av smärtlindringen men det bör du ta ändå...och här är lite magsårs medicin för att underlätta...tack för det! Och ring om du ändrar dig och behöver vara sjukskriven...Tacka fn för det...jag ringer när jag inte kan gå...lovar

Men lagom motion anses förövrigt vara bra. Så jag åkte direkt till stallet, efter apoteket alltså och njöt av solen. Jag kan inte påstå att jag ätit tillräckligt idag heller för att orka motionera men jag krånglade mig upp på ryggen och skrittade nästan 20 minuter, lååångsamt. Jag hade tagit med repgrimman så resten av passet lekte vi start och stopp och "cirkulargame" och jag vill bara säga att jag ÄLSKAR min häst (som inte är min jag vet)

Och där var våren! precis framför fötterna på mig...vi har gått på gräs! och solen värmer. Lite trött i ryggen blir jag men m jag får väga in hur lätt i hjärtat jag är så vinner stallet över sängen...varje gång!

Vår i luften

Jag har lovat mina goda vänner att våren kommer imorgon. Jag ser i tidningen att de hotar med snöblandat i morgon, det kan vi inte ha! Det är +7 grader ute och soldis idag. Jag tog ett kort varv i trädgården och det syns lite vitt längst upp på mina snödroppar. Jag har knäppt nog planterat dem i norrläge för jag vill se dem när jag kommer hem på eftermiddagen. Det innebär att de blommar senare så jag kan tänka att det blommar hos er andra nu. Under några vissna blad och grässtrån sticker gröna blåsippsblad upp, inte en knopp ännu men snart snart snart...kom på mig själv med att inte kunna låta bli...drog upp ett par ogräs när jag gick förbi. Så nu har jag årets första svarta naglar! Det är inte snyggt men känns som det ska. Och om någon listat ut att man inte ska böja sig för ogräs när man har ryggproblem är det bara att gratulera, jag har inte förstått ännu, som vanligt. Insåg dock att det är bäst att hålla sig innomhus ett tag till. Kanske läsa en bok på sängen eller surfa på nätet?

Det är redan söndag och jag lyckades komma ihåg att jag skulle träffa en kompis och fika. Det blev en favorit i repris, franska cafet men en annan macka och ingen bulle. Mycket gott kaffe har de det kan jag berätta och sitter man på övervåningen är det nästan så man glömmer bort att man inte är hemma. fast det var fasligt varmt under spotlightsen...

Försöker se fram mot en ny vecka med solsken, ridning och toppen humör...håller tummarna för att önsketänkande är det som gäller!