Mässa!

Så fantastiskt roligt det är med Horseshowen varje år! Dottern och jag var där mellan 10 och 22 igår. Ryggen var otroligt otacksam hela tiden trots maxdos treo och voltaren. Hade till och med en liten rund kudde med att luta mig mot, som värsta handikappade tanten... men huvudsaken var att vi hade roligt och det hade vi. Jag handlade inte så mycket. En sadelgjord, en töm och en halsförlängare och årets fynd...en polokrage från "back on track" som förhoppningsvis ska hjälpa mig med nacken om den gör ont. Just nu skulle jag ju i och för sig mer behöva en ryggsluts göredel.

Tävlingarna var jätte roliga även om svenskarna inte lyckades helt i hoppningen, men Patrik Kittel var ju fantastisk i dressyren:)

Vi hade riktigt bra platser i år och såg perfekt. Hoppningen är ju nästan roligast att titta på, det går undan och händer lite. Dressyren är kul ett par ekipage. fast jag har lite svårt att förstå hur dommarna sätter poäng ibland. Det jag tycker är allra snyggast ger låga poäng och tvärt om. De ser nåt jag inte ser... i hoppningen är det tydligt...bom kvar...bom riven! det gillar jag:)

Jag provade på LED ljus behandling för ryggen. Det blev faktiskt lite bättre och killen sa att jag skulle komma tillaka för behandlig 2 idag så det är planen. Annars blir det dressyr och hoppning och lite mässa i kväll. Vi ska träffass i ridgruppen, äta middag tillsammans och sen gå på showen. Hoppas verkligen ryggen klarar det.

Jag var i stallet i morde. Tack och lov hade Dottern bästa humöret med sig och mockade för mig. Hon har dessutom fått kratsa hovar, och plock upp allt som ligger under höft höjd. Jag kunde inte rida i morse förståss och inte heller på Tabasco. Jag var däremot väldigt glad för mina inköp. Jag tömkörde en halvtimme, vilket fungerade bra trots ryggen. Nu har jag alltså en fungerande utrustning. Köpte en gjort för 150 :- på sopen som jag nu kompletterat med en dressyr sadelgjort i läger= 300:- ( istället för 3000:-) Köpte en töm också som visade sig vara fel, den funkar om jag har en till men jag funderar på att köpa en riktigt bra som jag såg i går. Den jag har nu kostade bara 60:- och går säkert att sälja eller använda till en ponny i framtiden:)

Tabasco går riktigt bra nu och ryggen börjar komma tillbaks! Han belönar mig snällt med ett rulla sig eefteråt...gulligt va!

dum jag är...

Dum dum didúm...Jag hade en fantastiskt  välfylld och aktiv dag i går. Efter lunchen han jag först lägga färdigt sovrumsgolvet (så när som på remsan närmast väggen som måste sågas på längden och anpassas) och sen sätta mig i solen med en kopp kaffe och läroplans texten. jag slängde upp en list i förbifarten och rusade till jobbet för Aktionslärande samtal men lagom främande personer. Fick strax en svår huvudvärk som under natten letade sig ner genom kroppen till ländryggen.

Just i ländryggenhar jag tre kotor som blev komprimerade av en liten fallolycka och dessa är nu helt kassa1 Jag som varit så noga med att inte utsätta mig för påfrestningar, ingen pulka åkning, inga storstegade hästar, inga promenader på hala vägar...Doktorn sa aldrig att man inte skulle lägga tunga ekparketter, hur tänkte han då? för inte kan man väl förvänta sig att man ska räkna ut det själv? eller?

Golvet lär inte bli färdigt för jag kan inte lyfta eller böja. Jag har till och med tagit en TREO, trots att det inte regnade! så då förstår ni hur ont det gör.

Det värsta är att jag ska på Horse Show med Dotern i morgon och planen är att vi ska vara där 10 och åka hem runt 23! det värsta som hkan hända är att jag skulle behöva göra henne besviken genom att inte kunna köra och vara där imorgon, vi som laddat för MOR/DOTTER dag i ett helt år. Har någon ett bra tips på smärtlindring av kotsammantryckning omgående emottages det tacksamt.

Funderar till och med på att ställa in lördagsridningen om de¨t inte känns bättre i morgon och det är inte roligt.

Jag tycker verkligen jättesynd om mig själv just nu...

Halvledig!

Det är onsdag och jag ska inte till stallet! Hovslagaren blev hemma med sjukt barn och medryttaren ska rida i kväll...och jobbet är slut för ett par timmar även om jag ska tillbaka på APT om några timmar. Men jag var inställd på att hälla i mig en varma koppen och rusa till stallet och där snabbläsa läroplanen en gång till och sen snabbrida och sen stressa till jobbet...nu sitter jag mätt i köket och tittar ut genom köksfönstret. I solen flyger feta små fåglar och vår sjunger. Jag ser att julgardinen fortfarande är uppe och även adventsstaken. Om jag tar ner dem måste jag tvätta fönstret och jag kan komma på tusen anledningar till att låta bli.

Jag kunde gå upp och försöka trycka i ett par plankor. Igår löste jag det stora problemet runt element rören och det blev snyggt även om inte ens borrhållen blev helt runda i den hårda eken. Inte konstigt att det är tungt. Maken fick huvudvärk när han tryckte i sista brädan så det är inte jag som är svag! Så det så.... Jag kan också sätta mig i en stol i solen och läsa läroplanen...eller surfa på datorn efter en ny häst som jag ändå inte har råd att köpa, det brukar ta ett par timmar.

När det blir många val så tenderar mycket tid gå åt åt att tänka på vad jag skulle hinna göra nu när jag plötsligt har 4 hela timmar över, oplanerat! Istället för att sitta här och fundera borde jag göra...då kanske jag hinner lite av allt istället för att behöva välja? Ja så tror jag att jag gör. Först en planka eller två...sen ut i solen och jobba...sen äta lite mellis och så till jobbet. Jag ska bara tänka lite på i vilken ordning...sen börjar jag...

(ska bara surfa liiiite först)

ohh...

Har ridit rakt fram idag. Det är inte så lätt som det låter. Efter att ha bråkat en vecka med lilla hästen låg jag och läste en artikel i eqipage i går kväll. Ord som "rakt fram i friskt tempo" låter så lockande. Vi försökte skritta rakt fram till en början men Pålle är som en ål...en slinka hit och en slinka dit... och om du gör si gör jag så...Men efter en kvart skritt raktfram på fyrkanten fick jag plötsligt tag på båda sidorna. Jag hade glömt vikten av det när jag började öka konditionen. Så idag hade vi inget bråk men en riktigt trevlig skritt och lydig. Och de sista fem minuterna som jag travade sökte han sig framåt neråt precis som han ska när han är avslappnad...HÄRLIGT!

Fast en sak undrar jag. Hur kommer det sig att en hel skolklass kan röja runt och skrika i skogen utan att hästen lyfter på huvudet när han skenar om någon råkar knäcka en gren på samma ställe? Hästar är riktigt konstiga djur!

Imorgon kommer hovslagaren och skor så det blir nog inget ridit imorgon för vi har arbetsplats träff på kvällen och teampilot möte hela förmiddagen. så ikväll blir det ett nytt tag i läroplanen. och golvet? Ikväll har jag ingen lust alls. Kära syster kommer hit och äter middag och ska hjälpa oss installera en rauter som sonen köpt/fått och som jag inte har en aning om hur den funkar. Det är så kul att lära sig nåt nytt och golvet lär ju ligga där det ligger...

Envis!

En rad golv till... Inte för att jag kan utan för att jag vill! Maken är på markandsundersökning på SIK, säkert får han pröva PRINSESSTÅRTOR ELLER CHOKLADMUFFINSAR just idag. Medan jag lägger golv i mitt anletes svett. Idag var det just anletes svett om man med det syftar på att svetten bryter ut i ansiktet. Jag svettas inte...(inte för att jag är ovanligt fin eller kvinnlig, det bara är så) i vanliga fall men idag kände jag en fuktig hinna på överläppen! Och allt jag fick till var en och en halv rad golv till. Och en blåsa på pekfingret där hammaren ligger an när man slår i planket från kortsidan, vilket tar en halvtimme av pittbullterrier hammring. Och sen när man äntligen fått den på plats så går två plank lätt som en plätt och sen kör man fast helt och får ge upp.

Satte fast lite lister i stället. Lister brukar annars dröja minst ett år efter att jag färdigställt ett rum. Nu är de alltså på plats i halva rummet innan golvet är färdigt...nåt som är bra ivarje fall.

En gång fick jag min personlighet analyserad av en av Mors vänner. Det stod ju en del bra saker där (och en del som man inte gärna delar med sig av...) Ett av persolighetsdragen var att jag "biter mig fast  i en uppgift likt en pittbull" Antar att det är den sidan jag tränar på att släppa lite på när jag ger upp för dagen...eller sätter mig och spanar in en fallande stjärna och önskar mig '
A. en stark man som gör jobbet snabbt åt mig
B. egna muskler att avsluta arbetet med

Favoriten av dessa är givetvis alt. B för man är ju en jämnställd kvinna! Fast varken kroppstyngd eller styrka verkar hålla med om detta...

Nu kan jag välja att hälla upp ett glas rött och krypa upp i soffan och se på TV eller gå och jobba vidare...givetvis kan jag göra en hel del andra val också men det känner jag inte för...inte nu!

Jobbigt...

Mycket jobbigt faktiskt! Golvet i sovrummet växer fram i samma takt som den ek det är gjort av...Resultatet är mycket fint. Det är inte det språk som brukas under arbetets gång. Det är inga problen att såga till bitarna med sticksågen...Det är inga problem att få i hop de avsågade bitarna och knacka dem på plats...Det som vållar problem är de 2 meter långa plankorna som är lätt böjda på mitten och har flisiga ojämna skåror som ska pusslas ihop. Det är inte IKEA det är ett som är säkert...

Det som stör mig allra mest är att jag vill göra saker snabbt och effektivt när jag väl gör saker... då har jag inte riktigt tid att hantera att bitarna inte passar ihop. Och framför allt stör det mig att det börjar göra ont i ryggen och handlederna efter varje bräda som kommer på plats. Då måste jag sätta mig ner några minuter och svära och sura. Och så på et igen eller ropa desperat på Lilla Maken som får komma springande och knacka i de svåraste bitarna, de som ska slås ihop en cm från kortsidan...med hjälp av en metall grej som lämnar metallflisor och färgflagor efter sig när man slår på den...med ett element i vägen som man inte får slå till så det går sönder!

Fast det är klart...nu när halva golvet är på plats och det bara tagit två dagar och en nackspärr så kanske jag trots allt kan erkänna att jag är lite glad att vi valde det dyra fina trägolvet för det är en otrolig skillnad på det och de laminat golv jag lagt tidigare i huset! Fast laminat är lättare det är ett som är säkert!

Min Morfar bjöd oss på mackor idag. Hela familjen åkte till Näset och hälsade på. Morfar såg piggare ut idag än jag sett honom på flera månader, ja kanske år. Kanske inte glad men han hade ett nytt livsljus i ögonen trots sin sorg och sina 96 år! Dottern fick ett halsband som Mormor haft på sig varje dag de sista 15 år sedan. Det har tillhört hennes väninna och mormor ärvde det för 15 år sedan och det var så viktigt för henne att lilla Dottern skulle få det efter henne. Morfar hade putsat en liten silver puderdosa och lagt det i och lämnade över det idag. Dottern blev så rörd att hon inte viste hur hon skulle göra och nu vägrar hon ta av det,ska sova med det säger hon. Jag tror kedjan håller men är det gymnastik i skolan får hon allt lämna det hemma! Det är vackert...jag önskar nästan att jag hade ett likadant:) Älskade mormor! vad tråkigt det är att vi inte kan tacka dig för smycket...