Helg

Helg är gött...inte så att jag får gjort så mycket egentligen. Det är bra ur det ekonomiska perspektivet. Med två dyra semesterresor under hösten finns vissa restriktioner. Men det finns ju å andra sidan vissa restriktioner av tid också så det passar bra tycker jag... 

I morse vaknade jag redan klockan åtta och fick därför njuta av frukost alldeles ensam innan resten av familjen behagar vakna. Vi hade stallmöte klockan elva så det var bara att ge sig ut i kylan. Stallmöte är trevligt tycker jag. Vi fikar och pratar om olika praktiska detaljer, tex så utsågs jag till saltningsexpert. Kul att vara expert på något. Visserligen var det kanske som att komma etta av två eller fjärde plats av fyra startande... Jag bygger all min expertis på vad Birgitta på gården på andra sidan ån säger. Och ett helt års erfarenhet av att skotta paddocken i fjol. Glädjande nog verkar i varje fall paddocken vara fin efter saltningen förra helgen så kanske fungerar det bättre i år än i fjol då vi fick ett större regnoväder dagern efter vi saltat. Sen red tjejerna och vi andranfikade mer och pratade häst. Vi har stalle ti helgen så jag fick sopa rännet trappan och städa fikarum och sadelkammare. Imorgon ska jag rida och sen kratta spåret så vi kan sladda. 

Ja så har man då lagat lite middag, druckit ett par glas rödvin och samtalat nån timme om livet tillsammans med maken nu när barnen är borta för kvällen...det låter så där statusuppdatering. Det är det också men inte som man förväntar sig. Mer vardags njutning utan lyckorus eller livet är fantastiskt lyckat och det ärv vi med i vårt nyrenoverade hus undertoner...vi harmer pratat om hur mycket det finns att vara missnöjd med när man tänker efter och vad jäkla jobbigt det är att vi inte är lyckligare.

Så nu kryper vi upp i soffan med lite godis och ser på när Dexter mördar oskyldiga och så känns det genast som om vi drar längsta stråt trots allt...

Första arbetsveckan avklarad

Nytt schema i veckan och det kändes riktigt bra att äntligen få en sen dag i veckan. Skönt också med sovmorgon. Förövrigt har jag jobbat på och kämpade i början av veckan mot trötthet och jetlag. Svårt att sova på nätterna och hungrig på natten men inte på dan. Sånt har man ju hört om men faktiskt aldrig upplevt.

I onsdags hade jag kurs. Som tur var hade jag förberett mig innan semestern för annars hade det varit svårt. Nästa onsdag ska vi ha en heldag i Cikt gruppen och till dess ska jag ha förberett mig på en 20 minuters presentation av nuläge och framtidsvisioner. Det får väl bli på söndag eller så för imorgon är det stallmöte och sen lite ridning som gäller.

I måndags och onsdags gick ridningen ännu bätte än i söndags. Det känns som om vi är på rätt spår nu och Fabian är villig att gå fram.

Vi letar fortfarande efter en ny liten tävlingskompis till Nattis. Kanske att vi har hittat en som vi ska provrida om några veckor. Den verkar lika trevlig och stabil som den förra men lite äldre...

Apropå den förra fick jag ett upprört mejl från tjejen som hade henne. Hon kände sig nog lite ledsen eller kränkt över vad jag skrev om provridningen. Det var ju inte min mening att vara elak på något vis utan jag utryckte bara min känsla. När jag läste igenom vad jag skrev så kan jag förstå hennes reaktion och kan väl bara be om ursäkt, inte för att jag tror hon läser det här men ändå... Det var säkert inget större fel på hästen även om jag upplevde det så. Hon har i varj fall hittat en ny ägare så det går säkert bra för dem...Man tänker inte alltid på att andra läser det man skriver, inte fler än mina närmsta vänner i varje fall. Det blev en liten väckarklocka för mig. Jag vill ju verkligen inte utrycka mig kränkande i min dagbok och är ju väl insatt i PUL och känslig information men det kan ju uppenbarligen bli fel ändå...sen är ju tryckfriheten och åsiktsfriheten stor nog i Sverige...

Nu är det  onekligen läge att korka upp fredagsvinet. Efter en dryg veckas avhållsamhet vad gäller socker och alkohol tycker jag att vi gjort årets detox faktiskt. Malen åker och köper indiskt och jag tittar ut på det ymniga snöfallet och njuter av att vara innonhus...

Måndag igen

Så var det då måndag och halva tiden av förväntad jetlag borde ha passerat. Jag är fortfarande sketatrött. I går blev en mysig dag faktiskt. Vi saltade i paddocken tillsammans och sen red tjejerna ut medans vissa morsor och farsor satt kvar och drack kaffe. Jag gjorde sönder min broddhåls gängare så den sitter kvar i skon. Håller timmarna för att jag inte behöver brodda innan hovslagaren kommer. 

Efter stallet städade jag i badrummet och sorterade alla lådor på gammal skit. Känns skönt att börja året så. Sen var jag tvungen att läsa i en bok i för jobbet idag, visade sig så klart ha várit till fel dag men nu är det gjort. Det kändes något tungt att gå till jobbet i morse även om jag vaknade klockan fem då karls klocka väckte mig.mväl på plats kändes det bättre men det är klart det är inte lätt att jobba när man är alldeles groggy. Dessutom hade vi apt på kvällen så jag fick skyndsamt mig till stallet.

Fabian var trevligt idag med även om han inte gick riktigt lika stabilt. Fick till mina ryggnaingar och en grym galppp. 

Förövrigt känns det tomt utan Pandora min lilla älsklings kisse som flyttade in till oss 01 eller 02. Nu var det dags för hemma att få vila. Hon har alltid varit lite missbildad pga inavel men alltid várit glad och pigg ändå.msista halvåret har varit lite tyngre. Haltat inte orkat hoppa upp i möblerna osv. Cassie utnyttjar övertaget och gick till anfall flera gånger, tidigare har hon inte vågat, Pandora var en bitch men nu fräste och gnydde hon bara. Ett säkert täcken på att det var dags. Sorgligt ändå men det känns helt rätt att hjälpa djuren vidare när det är dags. Sötaste kisse katten...

Saknar också min syster. Konstigt att man kan ägna tre veckor åt varandra och ändå inte hinna prata om allt man tänkt sig... 

Jetlag och besvikelse

Resan hem gick ganska smidigt faktiskt. Vi åkte på eftermiddagen och incheckningen gick bra, alla väskor vägde 23 kilo och alla pass var med. Vi blev av någon anledning försenade till start och fick ta en annan startbana innan vi kom i väg en timme sent. Förövrigt gick det bara bra...ingen turbulens och en snygg landning. Jag han se tre filmer och fundera på livet. Vi var riktigt rejält armbågiga för att komma av planet först och sprang sen till gaten för att hinna med vårt anslutningsplan. Vi kom precis i tid men det gjorde inte våra väskor. Lika så bra för då kunde vi hoppa in i en taxi direkt och åka hem. Jag var ganska trött eftersom jag inte kan sova på flygplan. Annars var allt fint.

På fredagen var vi i stallet och red. Vi provade den nya bröstan och tränset och Fabian gick fantastiskt bra på det nya bettet. utrustningen passade så gott som perfekt till sadeln också. Den kommer mörkna något och då blir de samma färg tror jag. Jag är väldigt nöjd med att allt blev bra och att Fabian verkade nöjd med att ha oss hemma igen.

Snygga matchande boots också!

På lördagen skulle vi i väg till Sunne och provrida en Ponny vi sett på hästnet när vi var i USA. Den verkade så perfekt på beskrivningen och såg väldigt fin ut på bilder och en liten filmsnutt vi fått skickad. Jag var lite trött och naturligtvis kunde jag inte somna alls på fredag kväll. Jag blir middags hungrig mitt i natten och springer på toaletten flera gånger. Ofta kan jag, när jag får insomnia slumra lite men den här gången hjälpte inte dubbla doser melatonin ens. Vid fem tände jag lampan och sen gick jag istället upp tidigt och packade med kaffe och lite fika inför resan. Inte helt smart att köra 31 mil enkel väg när man är så uttröttad men vi hade på känn att det var vår nya ponny vi skulle träffa. Halvvägs fram började det snöa också bara för att jävlas. 

Väl framme i Värmland och vid gården träffade vi alltså det nioåriga quarterstoet. Isabell och efter en fin hingst. Magen fick lite kramp när vi såg henne för hon var så väldigt tunn och knotig med den smalaste lilla hals helt utan muskler. Höftkulorna syntes tydligt uppstickande och även korset var spetsigt utan omliggande muskler, faktiskt var rumpan helt inskjunken och revbenen syntes. Och så var hon kraftigt överbyggd fram. Hon verkade dock vara en söt och klok ponny med snälla vackra ögon även om hon såg lite slö ut...Vi beslöt att göra i ordning ponnyn och åka till närliggande ridhus för att provrida. Hon var en väldigt trevlig ponny att handskas med och rida. Väldigt stel och drog upp huvudet när man satt ner i traven. Spårade inte heller som hon skulle och ville inte böja igenom. Jag fick en känsla av att hon försvarade sig mot smärta eller hade muskelminne av smärta i ryggen eller benen. Natta provred och fick henne i fin form till och från. Hon hoppade några språng på 70 cm och hästen var pigg och fin utan att vara för het. Drog något mot hindren och hoppade stort men annars såg det fint ut. Jag provred och det kändes märkligt att sitta i en hoppsadel jag som är van vid western utrustningen. Jag red henne på westernvis ändå och hon skulle ha blivit en grym reining/pleasure häst! Men både traven i ena varvet och galoppen kändes oren...Vi kände oss så himla besvikna för jag tror inte hon går igenom en besiktning i dagsläget...Och med tanke på hur Ridningen kändes är jag osäker på om hon är rätt riden och utbildad till den nivå som skrevs i annonsen. Orena galoppombyten och skolor som inte är befästa...hon var i varje fall inte värd de 50 000 de ville ha för henne ens om det varit säljarmarknad. kanske 25 om hon var i hull och musklad...Skulle gärna vilja hämta hem henne och se om mat och utbildning skulle hjälpa men jag har inte råd att ta den risken. dessutom var det inte en projekthäst till vi ville ha. Trots allt blev det en trevlig dag tillsammans och vi fick ju en timmes ridning i ridhus på köpet.

Hemvägen vill jag gärna glömma. Det var väldigt läskigt att köra så trött i mörkret på snökaos vägar. Knappt att kaffe och coca cola hjälpte. Som tur var överlevde vi resan och hemma somnade jag som en gris och sov i 13 timmar. 

Idag var jag och Nattis i stallet och vi hjälpes åt allesamman att salta paddocken. I natt ska det frysa på så då får vi se om det räckte med salt...

Så var den här semestern till ända. I morgon börjar jag jobba igen och känner mig faktiskt inte alls motiverad till att behöva gå upp på morgonen och passa tider. Känns som om arbetsmoralen sjunker för varje semester jag haft. Undrar hur det är när man närmar sig 65?