Helg

Helgen började väl redan igår med att jobba sent, stressa till stallet och bara vilja åka hem. Nattis hade gjort klart allt och eftersom min fot gjorde ovanligt ont bestämde vi att ingen skulle bli så glad av att gå på promenad, senan var fin efter traven i torsdags så vi bara sket i det och åkte hem. Så var det med det. Fredagsvin och draktränaren lockade mer.

Sen fick vi ett sms om att vår ponny brallar som en tok i sjukhagen och stegrat sig mot Maria när hon tog in... Naturligtvis svullen och varm igen... Han vet ju hur han ska göra sig populär den killen. Han har vist anfallit när de gått ut med hönätet på eftermiddagarna också...på sätt och vis skönt att det inte bara är vi som ibland har lite problem med att hålla honom på mattan, men vi vill ju ha tillbaka den där Goa underbara ponnyn alla gillar. Och vill verkligen inte att nån annan ska hamna i mellan när han fnattar ur. Vad håller han på med?

Så nu ska vi försöka köra lite intensivt med trav i ridhus om inte senan är svullen igen. Mest för att vi behöver få ut honom i större hage med lite gräs i...

Innan vi åkte till Manne gjorde vi sista arbetsinsatsen i öjersjö. Vi krattade paddocken på en halvtimmes hårt tempo. Nu behöver vi aldrig åka dit mer vilket gör mig lite sorgsen faktiskt. Vi har haft så många fina roliga dagar i det stallet...

Idag var mannes ben kanske lite svullet men inte värre än det vart tidigare. 4 dagar höll det. Klara kunde komma och ge en biolight vid tolv så vi skyndade ut i solskenet för dagens skritt. 

Manne var jättepigg och Småtaktade ut på vägen, kast med huvud o h små hopp på stället så vi satte på grimskaftet igen av säkerhetsskäl. Här blir inget springa hem till stallet och skada sig ännu mer om vi kan undvika det. Fast även om han var lite ruffig i början så blev det en toppentur tillslut. Väldigt pigg men helt stabil i huvudet kom vi tryggt tillbaka efter 45 minuter. Inte mer svullen men heller inte mindre... Och så lite behandling och någon timmes boxvila då två hästar skulle bort och Neo skulle få busa i linan i paddocken. Men behöver ju inte göra om samma misstag två gånger.

Efter stallet hämtade jag upp mamma och åkte till Allum för att handla födelsedags present till maken. Vi hittade skor till nattis också och drack kaffe. Jag fixade i ordning lite middag och vid maten pratade vi om filmer vi sett och listor. Jonte listar på en hemsida som heter i check movie.com så då skapade jag en profil där jag med.... Så resten av kvällen har jag Checkat av filmer jag sett och gjort sonen orolig att jag ska slå honom i flest filmer. Skulle varit en stor besvikelse om jag inte vann den tävlingen så mycket film jag sett. Ikväll la jag till senaste Godzilla till listan.

 

Återkoppling...

Det var så roligt att träffa arbetslaget igen och få lämna över våra speglingar och leda processstarten utifrån vår sammanställning. Lite anspänning är det alltid, ska vi lyckas förmedla det vi vill? Syns den röda tråden även i verkligheten? Kommer det kännas relevant spännande utmanande och utvecklande? Och kommer det bli rolig? Ja roligt är väldigt viktigt, för ska man få lust att utvecklas vidare måste det ju kännas roligt på riktigt...själva återkopplingen kände jag mig väldigt trygg i förvissning om att killarna och jag skulle fixa tillsammans. Och det kändes verkligen väldigt bra efter. Upplever att vårt samarbete varit av det exlusiva slaget som man faktiskt inte får till så ofta...ungefär som med mitt vanliga arbetslag som också funderar så där underbart, bekvämt och lagom utmanande. Ska bli spännande att få ta del av utvärderingarna sen...

Jag var ju hemma väldigt sent och för att få i hop stallivet åkte Maken med Nattis till stallet. Han hjälpte till med lite stallarbete och borstade till och med en liten ponny. Sen fick han leda Dancing till paddocken och stå och hålla koll medan Nattis red. Hon tyckte manne var lite spänd och tittigt men det hade gått bra ändå...kanske skönt att slippa sin mamma? 

 Bild bevis på hur nära han står!

På jobbet var vi i skogen i ösregn och kyla och letade myror. Och nej de är inte vaknar så här tidigt på året om inte solen ligger och gassar på. Vi hade ganska kul ändå och dagen kändes riktigt skön. 

Vi bestämde igår att vi skulle försöka ta oss till ridhuset igen om det var möjligt. Vi fick dela manege med en ganska urrig häst så Manne var väldigt pigg pch på tå till en början... Men jämfört med den andra känns han som en stabil nordsvensk...perspektiv på tillvaron... Det var hoppträning på gång men vi fick skritta en halvtimme medan de red fram så vi var väldigt tacksamma. Manne skötte sig bra och det blev en minuts ihållande trav i varje varv och när vi var klara och kände på senan var den inte alls svullen! Inte heller innan ridning idag så nu har vi haft två dagar utan svullnad på raken...det känns gott.

I morgon blir det antingen en skritt tur efter jobbet vid halv sex om Dancing är ledig och annars får det bli vila en extra dag för det är ju ändå fredag och vissa vill ju hem och dricka vin! 

Vårkänslan kom tillbaka

Även om det säkert är kortvarigt var det riktigt ud erbar vår idag igen. Redan när jag kom till jobbet imorse tänkte jag på hur ljust det var ute. Då brukar ett vara dags att ställa om klockan för veckan efter jag reflekterat över ljuset brukar det vara mörkt igen. Och fågelsång på morgonen och alldeles stilla. Jo man tackar. 

Vi var i slöjden med våra blivande skolbarn idag och gjorde ljusstakar. Det var så himla uppskattat och efter var alla nöjda. Vi fick en härlig promenad fram och tillbaka, lekte på skolgården och åt lyxmat i bamba. De barn som har förmånen att få äta i den matsalen varje dag skattar sig lyckliga. Jämför med vad dottern serveras och undrar över det där med likvärdig skola?  Samma kommun totalt olika kvalitet på maten. Tur dottern slutar grundskolan om några månader så man slipper irritera sig på sånt.

Redan vid lunchtid inser jag att det kan bli en sån där bra dag som man behöver för att ge hopp. Och i stallet idag var livet mycket lättare. Manne var lugn och mysig, stalljobbet gick lätt att göra promenaden var trevlig och 50 minuter lång utan minsta lilla missöde. Älskar den lilla ponnyn Dansing vi får låna. Han är som en liten underbar hund som går och luktar på min hand hela tiden. Det blev ytterst lite trav i paddocken idag. Inte för att det inta var lugnt, hästarna i hagen hängde vid staketet och snackade i godan to...utan för att Manne snubblade väldigt i underlaget. Det var lite ojämnt och mjukt idag så,kanske var det det? 

Innan ridningen var det ganska rejält svullet i benet. Jag hittade ett litet sår på benet som var orsaken till den svullnaden tror jag. Lite sårspray och en ren linda idag och efter var svullnaden nästan helt borta. Alltså skritt på hårt underlag gör det inte svullet, tvärt om...endast när vi lämnade paddocken gjorde Manne bus men det styrde Nattis upp jättebra även om hon tycker det är otäckt för att hon inte kan lite på hur lite eller stort det blir. Svårt att inte kunna stötta bättre. Jag förstår ju rädsla då jag själv varit jätterädd i perioder och slutat rida därför. Och kommit tillbaka till det igen efter 20 år och blivit skrämd men inte slutat... Man får jobba med sig själv och våga vara lite rädd ibland tror jag....men hur förmedlar man det till den som sitter på? 

Nu har jag tyvärr världens huvudvärk och hoppas att det är ett utslag av spänningar i ryggen och nacken. Det går lite sjukdom på jobbet men det fungerar ju inte så bra i livet för mig...Så bäst att sovs gott nu och låta skönhetssömnen göra underverk.

Verkligheten

Åh så fin den är, i verkligheten också den där verkligheten jag nästan glömt bort. Hade längtat så efter kollegor och barn och samtidigt varit så uppslukad av den parallella världen att jag nästan glömt bort. Han inte göra så väldigt mycket då min planering blev prestationsvärderings samtal med chefen och mina raster ägnades åt att fixa med presentationen. Skönt att vara tillbaka men det ska bli ännu skönare på onsdag kväll då vi fått gjort återkopplongsmötet. Jag blir alltid lite nervös faktiskt. 

Dock är jag nästan mer nervös över att barnet ska åka till stallet med sin far på onsdag. Och förhoppningsvis rida en sväng i paddocken för jag vågar inte skicka ut maken som Sällskap om något händer. Hans förskräckta svar när jag frågade om han kunde hämta dottern på skolan och åka till stallet var Men jag kan ju inte göra något om hästen busar! Men plocka upp dottern från marken det kan han om det skulle behövas. Men jag har kollat väderleksrapporten och det ska vara fint väder och inte så blåsigt några dagar. Håller tummarna för den här mamman håller på att knäcka sig själv.

Att jobba heltid och sen vara i stallet sju dagar, aldrig vara hemma före sju åtta på kvällarna och lägga hela helgen på hästjobb...hade han varit frisk hade han fått vila lite extra men nu ska han ju hållas strikt på minuten i träning och mamma måsta vara med för nån annan möjlighet finns inte. Jag vet att det bara är att bita ihop och göra det men det tär på krafter och familjelivet för övrigt. Men om jag kunde skulle jag sjukskriva mig från stallet och ta in en vikarie. Vikarierande stallmamma sökes. Även om vi är glada de dagar allt funkar är avgrundsdjupet aldrig långt borta. 

Mycket mysigare att vara på jobbet och göra kycklingar inför påsk och krama gullungar känna sig lite uppskattad och duktig. 

Lite lugn och ro?

Jag skulle behöva lite semester tror jag. Det är tur det är lite lediga dagar här i vår. Nej just det lediga dagar är jag ju visst i stallet? Glömde att det är moderns plikt framför allt just nu. Efter gårdagens totala misslyckande skulle Manne först få biolight klockan 10 och sen skulle vi rida. Jag skriver vi fast i själva verket är det ju dottern som får utmana sina rädslor varje dag, jag slipper undan för jag 

1. Är för gammal

2. Har min nack och rygg skada 

3. Helt enkelt har glömt hur man rider...

Jag är en hejare på att heja på om det nu glädjer min dotter återstår att se. Senan var åtminstone fin fin både före och efter biolight. Nu har han inte gått på två dagar och inte travat på tre så man undrar ju? Naturligtvis var det helt nödvändigtvis blåsigt idag också! Och iskallt. Vad hände med de där solvarma vårdagarna vi blev läskade med? Igår hade jag skickat iväg ett meddelande till Ryggebol gård som är enda stället jag har en kontakt till och som dessutom hyr ut ridhuset per gång. Underlaget där är också  fast och åt det hårdare slaget vilket är vad vetrinären ordinerar som första underlag efter grus och asfalt. Den var som paddocken på Södergården ungefär så jag tror inte det är värre att rida där än hemma.

Manne är i varje fall väldigt lättlastad och det tog exakt 17 minuter från stallplan till stallplan. Det finns närmre ridhus som vi ska kolla in när vi har lite tid men för oss som är vana att åka 50 minuter till träning kändes det väldigt nära. Manne skötte sig exemplariskt klev av transporten gick in i ridhuset och levererade 30 minuters avslappnat skrittarbete och två minuter trav på fyrkanten i samlat tempo. Det syntes sen att han blev lite trött så då avbröt vi. Senan var lite mer svullen när vi kom hem men då hade han ju också åkt transport. Fördelen var att den inte var varm utan mer gallig...och kanske mer svullen runt än på själva senan. Jag hoppas det betyder genomströmning. Det var skönt att se dottern rida med lite själv förtroende igen.

Dessutom blev vi väldigt trevligt mötta av en kvinna i stallet som sa att vi var väntade och att de dröjt sig kvar för att hjälpa oss om ponnyn var busig. Vi stod och pratade hela ridpasset och bara det gjorde min dag. Vi är välkomna tillbaka hur mycket eller lite vi vill och där finns en duktig tjej som gärna rider till vilda hästar om det skulle behövas. Så det var ju en god kontakt. 

Jag hade gärna hittat en medryttare till Manne just nu. Någon som kan tänka sig att rida en dag i veckan så att vi får lite hjälp. Jag har frågat alla jag känner men ingen är så intresserad av att rida vårt yrväder. Konstigt...han är ju verkligen jättesnäll 75% av tiden...

Efter att vi klarat av stallet åkte vi till andra stallet. Vi hade helgen och skulle sopa och städa ur de gemensamma utrymmena. Egentligen skulle vi också ha krattat paddocken men eftersom Britt var på kurs ska vi göra det nästa helg istället. Och det blir sista gången vi åker dit för att arbeta. Den 25 går kontraktet ut och vi har bara ett stall att förhålla oss till. Lite vemodigt men skönt. 

Jag skulle ha ägnat resten av dagen åt att ta hand om grenar i trädgården men det var för kallt och jag var för trött. Tur för mig var sonen också lite trött efter att ha festat igår så den där övningskörningen ställde vi in. I stället lagade jag mat och pillade lite med presentationen vi ska ha på onsdag. 

I morgon är det dags att komma tillbaka till barngruppen. Träffade en liten flicka i gruppen på allum i fredags och kom på hur otroligt mycket jag saknar alla.