Lite lugn och ro?

Jag skulle behöva lite semester tror jag. Det är tur det är lite lediga dagar här i vår. Nej just det lediga dagar är jag ju visst i stallet? Glömde att det är moderns plikt framför allt just nu. Efter gårdagens totala misslyckande skulle Manne först få biolight klockan 10 och sen skulle vi rida. Jag skriver vi fast i själva verket är det ju dottern som får utmana sina rädslor varje dag, jag slipper undan för jag 

1. Är för gammal

2. Har min nack och rygg skada 

3. Helt enkelt har glömt hur man rider...

Jag är en hejare på att heja på om det nu glädjer min dotter återstår att se. Senan var åtminstone fin fin både före och efter biolight. Nu har han inte gått på två dagar och inte travat på tre så man undrar ju? Naturligtvis var det helt nödvändigtvis blåsigt idag också! Och iskallt. Vad hände med de där solvarma vårdagarna vi blev läskade med? Igår hade jag skickat iväg ett meddelande till Ryggebol gård som är enda stället jag har en kontakt till och som dessutom hyr ut ridhuset per gång. Underlaget där är också  fast och åt det hårdare slaget vilket är vad vetrinären ordinerar som första underlag efter grus och asfalt. Den var som paddocken på Södergården ungefär så jag tror inte det är värre att rida där än hemma.

Manne är i varje fall väldigt lättlastad och det tog exakt 17 minuter från stallplan till stallplan. Det finns närmre ridhus som vi ska kolla in när vi har lite tid men för oss som är vana att åka 50 minuter till träning kändes det väldigt nära. Manne skötte sig exemplariskt klev av transporten gick in i ridhuset och levererade 30 minuters avslappnat skrittarbete och två minuter trav på fyrkanten i samlat tempo. Det syntes sen att han blev lite trött så då avbröt vi. Senan var lite mer svullen när vi kom hem men då hade han ju också åkt transport. Fördelen var att den inte var varm utan mer gallig...och kanske mer svullen runt än på själva senan. Jag hoppas det betyder genomströmning. Det var skönt att se dottern rida med lite själv förtroende igen.

Dessutom blev vi väldigt trevligt mötta av en kvinna i stallet som sa att vi var väntade och att de dröjt sig kvar för att hjälpa oss om ponnyn var busig. Vi stod och pratade hela ridpasset och bara det gjorde min dag. Vi är välkomna tillbaka hur mycket eller lite vi vill och där finns en duktig tjej som gärna rider till vilda hästar om det skulle behövas. Så det var ju en god kontakt. 

Jag hade gärna hittat en medryttare till Manne just nu. Någon som kan tänka sig att rida en dag i veckan så att vi får lite hjälp. Jag har frågat alla jag känner men ingen är så intresserad av att rida vårt yrväder. Konstigt...han är ju verkligen jättesnäll 75% av tiden...

Efter att vi klarat av stallet åkte vi till andra stallet. Vi hade helgen och skulle sopa och städa ur de gemensamma utrymmena. Egentligen skulle vi också ha krattat paddocken men eftersom Britt var på kurs ska vi göra det nästa helg istället. Och det blir sista gången vi åker dit för att arbeta. Den 25 går kontraktet ut och vi har bara ett stall att förhålla oss till. Lite vemodigt men skönt. 

Jag skulle ha ägnat resten av dagen åt att ta hand om grenar i trädgården men det var för kallt och jag var för trött. Tur för mig var sonen också lite trött efter att ha festat igår så den där övningskörningen ställde vi in. I stället lagade jag mat och pillade lite med presentationen vi ska ha på onsdag. 

I morgon är det dags att komma tillbaka till barngruppen. Träffade en liten flicka i gruppen på allum i fredags och kom på hur otroligt mycket jag saknar alla.