Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 21 mars 2015

Dricker vin och färgar håret....

Inte riktigt i den ordningen tack och lov men resultatet blev över förväntan i båda ändar...ravenswood värd sina 99kr Passade utmärkt till bakpotatis och rostbiff biffar.

Igår var jag och mös med mamma. Först åt vi lunch på aludden ochn sen shoppade hon loss på ett väldigt trevligt ställe som hette trädgårdsälvan i Lerum. Nej hon köpte inget till sig själv nästan och fast jag nästan var lite arg på henne betalade hon mina fina trädgårdsdekorationer. Det går inte att var arg så länge...så klart men hon borde verkligen tänka lite på sig själv också. Jag övertalades också att köpa en hårtoning som rekomenderades för känsligt hår.  De borde ha något för folk med känslig personlighet. I varje fall så hjälpte dottern mig att klämma i den där färgen i håret så nu har jag inte längre den där nyansen i hårbotten. (varför är halva håret grått mamma?) Vet inte om det gjorde någon som helst skillnad i det stora hela? Maken tycker fortfarande att jag borde raka i varje fall lite av benhåren, kanske jag faller till föga när sommaren kommer? Kanske...bortsett från det är jag alltså nu skitsnygg och skitfull. Eller ivarje fall lite grann av vadera.

Det var inte nån jättebra dag för övrigt heller. Det blåste iskallt, Manne var nervig och orolig när hans kompis åkte till vetrinären för vaccination. Han gnäggade och gick på hovspetsarna. Nattis han inte ens in i paddocken innan han fullständigt brallande loss, slet sig och drog genom paddocken i ystra bocksprång. Inte bra... Fast när hon röt till honom att stanna gjorde han det, vände och kom i trav tillbaka till oss. Hade han varit lugn då kanske det gått att rida men vi kunde inte ens leda in honom till stallet. Unghästen kom och höll sällskap men det kändes mest som om vi utmanade ödet. För mycket brallande slutade med att vi besviket ställde honom i hagen igen och kände oss allmänt misslyckade som hästägare. Man ska ju våga rida sin häst eller hur?  Och gör man inte det?. Ja vad gör man då...jag rider inte det kan jag lova! Stackars dottern...

Senan var i varjefall inte svullen på kvällen det fick vi meddelande om så imorgon är det nya tag. Med hästkompis i släptåg. Har tagit kontakt med ett ställe där vi kan hyra in oss i ridhus så han kan få komma igång under ordnade former... Dumma ponny...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar