Lönehelg

Förstod på flera artiklar i veckan att det var årets fattigaste dag i torsdags. Hur vet man det när det bara är första månaden på året tänker jag då? Och om man inte var så fattig utan faktiskt hade 67 kr kvar på kontot, innebär det garanterat ett resten av året kommer vara ekonomiskt bättre? Hoppas det.  

Jag firade i varje fall löningen med att gå till på hörnet med min Goa gamla kollega Sofia. Vi har inte setts på väldigt länge faktiskt. Konstigt hur mycket man vänjer sig vid varandra när man jobbat länge ihop. Vi satt och pratade oavbrutet i timmar om jobben, familjerna, barnen och alla bekymmer man har med dem...riktigt god mat fick vi. Båda valde vegetarisk rödbetsrösti med getostcréme och sparrissallad. Man kunde välja hel eller halv portion så vi tog en halv och unnade oss en ostbricka till efterrätt. Drack dessutom ett par glas av ett grymt gott vin som givetvis kostade mer än ostbrickan per glas. Man har ju exklusiva vanor liksom. (Vilket jag helt och hållet skyller på min bästa vän Lovisa...)

Nåväl kvällen blev så där otroligt skön som man bara har med riktigt sköna vänner. Vaknade tyvärr med huvudvärk och med energinivå långt nere på rött. Eftersom vi skulle på kalas klockan två var det bara att släpa sig till stallet ändå. Ofta brukar ju stalltid göra under på energin men idag hjälpte det inte ett skvatt. Mysigt att borsta och pyssla men när jag kom upp i paddocken och började rida blev jag bara svettig och andfådd. Fabian ville inte heller så efter 20 minuters försök att höja energin gav jag upp och red ut en sväng i skogen i stället. I långsam skritt njöt jag av att åka runt mellan träden.  Fabian var snäll trots att det blåste och var massa konstigt folk i mellan träden. Jag älskar den där hästen.

Jag älskar också min familj. Idag fyllde min mellersta kusins äldsta son 20! Herre Gud hur gick det till. Det var ju alldeles nyss vi hade våra små pojkar springande på näset. Det är väldigt gott att känna att man kan komma som man är till familjen. Inte behöver man låtsas vara pigg och glad utan det går utmärkt att vara lite låg ibland. Det älskar jag dem för. Väldigt god mat hade de fixat också men min aptit är inte riktigt som den borde. Jag skulle väl egentligen laga något att äta till middag men jag är inte hungrig. Kanske åt jag mer än jag trodde. Undrar om jag har nåt virus i kroppen eller bara är trött? 

Det där med att vara ponnymamma...

Jag klagar inte. Jag är ganska tacksam, oftast över dotterns och mitt gemensamma intresse. Också över det faktum att jag själv faktiskt deltar i intresset genom att sitta på hästryggen att antal gånger i veckan och alltså inte bara är en sån där stallskötare. Men ändå...

Det är viner och kallt. I måndags red jag själv och var väldigt nöjd med det. I tisdags skulle jag bara hämta Nattis på stallet efter att hon hade ridit men Felix betedde sig underligt så jag stannade kvar för att hjälpa till. Det visade sig nog vara överskottsenergi och lite vinterbus men jag blev i varje fall stående i paddocken för att först longera och sen hjälpa till med lite kontrollövningar så att ryttarn skulle slippa flyga av. Alltså sent hem då med. Och utan varma kläder...

I går var det dags för Nattis att få göra debut inom träningsområde hoppning. Hon har ju givetvis hoppat förr men det var första gången vi åkte på träning. Det är fyra flickor med ponnys från vårt stall som ska träna i samma grupp varannan onsdag i Alingsås. Jo du läste rätt. Vi behöver lasta hästen på en transport, åka en timme, lasta av, rida en och en halv för att sen lasta på och åka hem igen. 3.5 timme plus förberedelser i stallet.

Den var nu en grymt bra lektion och ridinstruktören var väldigt duktig och plockade fram det bästa hos varje häst och ryttare. Fabian var sitt långsammaste ridskolejag och var inte intresserad av att anstränga sig alls. Trots detta hoppade han fint och de fick beröm för sina vägar. Min uppgift är inte att rida eller ha roligt. Jag ska fixa transporten med spån och mat och sen köra elendet hela vägen dit för att sen stå och frysa och försöka filma. Man är snäll alltså. Köper bullar också och tar med. Vill bara säga det.

Och idag efter att ha jobbat sent åkte jag till stallet för att mötas av en ilsk dotter som inte alls vill byta häst men absolut vill byta häst för att utvecklas men inte vill att nån annan ska få rida och ta hand om just vår ponny (förstår precis känslan och jag vill inte byta häst utan måste det för att dottern hellre hoppar än rider western...) man blir inte så glad.  Man tjafsar om småskit när man egentligen bara vill ha trevligt tillsammans eller allra helst åka hem och ligga på soffan med lite varm tröstande glögg men istället ska mocka och fixa hönät och ta in massa ponnys...och så får man inte ens rida. Det där med att vara ponnymorsa ät faktiskt inte alltid så lätt och inte alltid så roligt heller. Förtjänar nog ett tack och lite applåder.

Söndagsångest.

Japp. Som vanligt kommer den gnagande fram emot eftermiddagen, känslan av att helgen går för fort och är det verkligen, verkligen redan dags att ställa om till arbete? Inte har man gjort allt det där man skulle heller. Turligt nog hade jag inte tagit fram julpynt i större utsträckning så det han jag ta ner. Eller jag förresten...nattis fastnade i gardinen och drog ner hela gardinstången så julgardinerna ramlade av. Så var det avklarat. I stallet fick jag ner granriset så nu är julen officiellt slut. Sket i att sätta upp nya gardiner utan sträcker mig till att slänga ner röda saker i en låda så får vi se nästa helg om jag vill engagera mig i att tvätta fönster och hänga upp nya gardiner. Känner jag mig själv kan det dock dröja innan jag får tummen ur.

Jag har ju viktigare saker att tänka på. Som att kela med dotterns utsöta marsvin. Det är faktiskt väldigt viktigt att vuxna engsgerar sig i sina barns intressen. Dessutom är ju husdjur man köper till barnen föräldrarnas ansvar...därför låg jag en halvtimme på soffan och gosade med Björn och Benny, bara därför.

På morgonen vaknar jag fortfarande före klockan men inte okristligt tidigt. Idag runt åtta. Åt frukost med mig själv och katterna innan jag åkte till stallet. Solen sken och bortsett från att det blåste lite var det fantastiskt skönt. Jag red en kort stund kanske 45 minuter. Idag med enhandsfattning och övade på att gå på en liten serpentin med volter i bågarna i skritt och trav. Fabian gick lika bra som tidigare i veckan men jag hade satt på mig fel ridunderkläder så nån galopp var inte att tala om...det behövs en betydligt stabilare sport-bh än den jag hade för det;)  Dessutom måste jag säga att det är inte mer än rätt att Fabian får ett kortare pass när han jobbat är rätt från start. 

Jag skulle ju hinna kratta i paddocken så att Britt kunde sladda också. Det gjorde jag och dessutom la jag på två säckar salt på volten för att den ska hålla sig fortsatt fin trots att det ska bli kallare i veckan. När jag var klar med det kom Thea, Mats och Nattis upp till stallet. De skulle fota hästarna på Karis lycka i solen så Fabian fick komma in igen. Det blev en kort skritt tur i skogen också så jag och Mats fick en liten solig eftermiddags promenad. Lite tur att jag red ett lätt pass nu när han fick gå två gånger...

Det tar ju lite tid det där med att hänga i stallet men oftast tycker jag att det ger så stor livskvalitet. På onsdag ska Nattis och Fabian följa med på provlektion i Alingsås. Det ska bli spännande att se om de platsar in i hoppgruppen och får vara med. I så fall kommer onsdagskvällarna vara bokade framöver. Tror inte man är hemma förrän elva på kvällen de dagarn så då kan jag ju vara lite extra tacksam för sovmorgon på torsdagar.